Luftvägar och lungor

Skriv ut
Skriv ut

Luftvägarna

Luftvägarna

Lungorna tar upp syre från luften

Luftvägarnas och lungornas viktigaste uppgifter är att

  • ta upp syre från inandningsluften för vidare transport till kroppens celler
  • avge koldioxid från vävnaderna med utandningsluften.

Syre är nödvändigt för att cellerna ska kunna fungera normalt. Det behövs bland annat för ämnesomsättningen och energiproduktionen i kroppen. Hjärnan kan bara vara utan syre någon minut innan den skadas. Som restprodukter vid ämnesomsättningen bildas koldioxid och vatten. Om koldioxiden inte fördes bort från cellerna skulle miljön runt dem bli mycket sur och cellerna skulle sluta fungera.

Luftvägarna transporterar luft till lungorna

Luftvägarna transporterar gaser till och från lungorna. Dessutom värmer luftvägarna upp inandningsluften och gör den fuktig för att de känsliga lungorna inte ska skadas.

LuftvägarnaTill luftvägarna räknas: 1. näsan 2. bihålorna 3. svalget 4. struphuvudet 5. luftstrupen 6. luftrören.

Näsan filtrerar och värmer luften

Näsan består av både brosk och ben. Om man känner på näsan märker man var gränsen mellan det hårda benet och det mjukare brosket går. Inuti näsan finns en skiljevägg som delar upp hålrummet i två halvor. De båda näsborrarna leder in i respektive halva.

Alldeles innanför öppningarna sitter hårstrån som fungerar som ett grovt luftfilter. På sidoväggarnas insidor finns tre näsmusslor av ben som hänger ner i hålrummet. Golvet i näshålan är samtidigt tak i munhålan. Bakåt har näshålan direktförbindelse med svalget.

Näsans insida täcks av en slemhinna med flimmerhår. Små partiklar som ändå kommer in i näsan fastnar i slemmet och förs ner till svalget med hjälp av flimmerhåren. Slemhinnan är dessutom viktig för att göra inandningsluften fuktig.

Luften värms också upp i näsan. Det sker tack vare ett nätverk av små blodkärl som ligger under slemhinnan. Kärlen finns framför allt runt näsmusslorna.

Näshålan med flimmerhårNäsan består av både brosk och ben. Näsans insida täcks av en slemhinna med flimmerhår. Små partiklar som ändå kommer in i näsan fastnar i slemmet och förs ner till svalget med hjälp av flimmerhåren.

Luktsinnet sitter i näsan

Luktceller ligger inbäddade i slemhinnan i näshålans tak, på näsans mellanvägg och på de översta näsmusslorna. Luktcellerna är omgivna av slem som bildas av körtlar.

De gasformiga luktämnena som kommer in i näsan med inandningsluften måste först lösas i slemmet innan de kan påverka luktcellerna. Cellerna kan registrera tusentals olika lukter. Informationen skickas vidare till hjärnan med hjälp av luktnerven, som är den första hjärnnerven.

I näshålan mynnar tårkanalen som leder tårvätska från ögat till näsan. Det är därför man snörvlar när man gråter.

LuktcellerLuktceller sitter i näshålan. 

Bihålorna gör skallen lättare

Bihålorna ligger i nära anslutning till näsan och har förbindelse med näshålan genom smala gångar. Bihålorna består av håligheter i skallens ben, som invändigt är täckta med samma typ av slemhinna som finns i näshålan.

Bihålorna sitter parvis i

  • käkhålan i överkäksbenet
  • pannhålan i pannbenet
  • silbenshålorna i silbenet
  • kilbenshålan i kilbenet.

Bihålorna gör att skallen blir lättare och de påverkar också röstens klang.

BihålornaBihålorna ligger i nära anslutning till näsan.

Svalget

Det hålrum som finns bakom munhålan och näshålan och som fortsätter ner till matstrupen och struphuvudet kallas svalget. Här korsas vägarna för luft och föda.

Svalgets översta del är täckt med samma slemhinna som finns i näshålan och bihålorna, medan den nedre delen har en lite mer motståndskraftig slemhinna för att tåla slitage från mat och dryck. I svalgets översta del mynnar de båda örontrumpeterna från mellanörat. Långt bak i svalget hänger en flik av hud som kallas gomspenen.

I svalget finns några större anhopningar av lymfatisk vävnad i form av halsmandlarna, svalg- och tungtonsillerna. De bildar tillsammans en ring som skyddar ingångarna till luftvägarna och mag-tarmkanalen mot infektioner.

 SvalgetI svalget korsas vägarna för luft och föda.

Struphuvudet

Struphuvudet består av flera broskdelar som tillsammans bildar ingången till luftstrupen. Man kan känna struphuvudet på halsen, och det är mest framträdande hos män. Broskdelarna hålls på plats med hjälp av ledband, och med hjälp av små muskler kan brosken röra sig i förhållande till varandra. Struphuvudet hänger i en bred bindvävshinna som är fäst i tungbenet.

En flik som kallas struplocket täcker delvis ingången till struphuvudet. När man sväljer lyfts struphuvudet och tungbenet, och struplocket lägger sig som ett skydd över struphuvudet. Därmed hindras maten från att komma i fel strupe, det vill säga att komma ner i luftstrupen istället för i matstrupen.

Struphuvudet är invändigt klätt med samma typ av slemhinna som finns i näsan, bihålorna och svalgets översta del. Nervsignalerna från hjärnan till struphuvudet leds genom vagusnerven, som är den tionde hjärnnerven.

StruphuvudetStruphuvudet består av flera broskdelar som tillsammans bildar ingången till luftstrupen.

Stämbanden skapar ljud

Inuti struphuvudet sitter de båda stämbanden utspända. De är elastiska och spänns och slappas av när brosken rör sig. Det leder till att springan mellan stämbanden öppnas och stängs. När springan är öppen kan luft passera ner i luftstrupen.

De ljud som utgör rösten uppstår när luft pressas genom struphuvudet och sätter stämbanden i svängning. Även luften börjar svänga och ljudet förstärks av hålrummen i bröstkorgen, svalget, munnen, näsan och bihålorna. Orden formas sedan med hjälp av kinderna, tänderna, läpparna och tungan.

StämbandenInuti struphuvudet sitter de båda stämbanden. När stämbanden svänger skapas ljud.

Luftstrupen

Från struphuvudet fortsätter luftstrupen ner genom bröstkorgen alldeles framför matstrupen. Luftstrupen är drygt tio centimeter lång. Den delar sedan upp sig till två stora luftrör som går in i varsin lunga.

Luftstrupens vägg är uppbyggd av hästskoformade broskringar som är staplade ovanpå varandra. De förenas med hjälp av bindväv och glatt muskulatur. Invändigt är luftstrupen klädd med samma typ av slemhinna som finns i resten av andningsvägarna. Eftersom slemhinnan har små flimmerhår på sin yta kan skräp som kommer ner i luftstrupen eller luftrören transporteras bort av flimmerhåren.

Luftrören

Inuti lungorna fortsätter luftrören att dela upp sig till allt mindre förgreningar. De större förgreningarna innehåller brosk för att hålla rören utspända. De minsta grenarna är bara en millimeter i diameter och har mycket tunna väggar utan brosk. Längst ut i lungvävnaden slutar de tunna luftrörsförgreningarna i lungblåsor.

LuftrörenLuftstrupen delar upp sig till två stora luftrör som går in i varsin lunga.

Fäll ihop

Lungorna

Lungorna

I lungorna tas syre upp

I lungorna sker utbytet av gas mellan andningsluften och blodet. Syrgas i inandningsluften tas upp av blodet, och koldioxid i blodet avges till utandningsluften.

Lungornas uppbyggnad

Varje lunga är formad som en kon med en bred bas och en spetsigare övre del. Lungorna hänger fritt i bröstkorgen och omger hjärtat. Mellan lungorna finns även matstrupen. Där luftröret går in i varje lunga passerar även de stora blodkärlen till och från lungan.

Fåror i lungvävnaden delar upp höger lunga i tre lober och vänster lunga i två lober. Loberna delas sedan in i flera mindre delar. Till varje del går en egen luftrörsgren samt egna blodkärl. Varje lunga omges av en säck med dubbla väggar av bindväv, så kallad lungsäck.

Lungorna är uppbyggda av en speciell sorts vävnad med mängder av lungblåsor som innehåller luft. Konsistensen är därför ungefär som hos en tvättsvamp. I varje lunga finns cirka 400 miljoner lungblåsor. Lungblåsornas väggar är ytterst tunna för att syrgas och koldioxid lätt ska kunna passera. Lungblåsorna omges av ett nätverk av små blodkärl, så kallade kapillärnät.

Lungor med lungsäckFåror i lungvävnaden delar upp höger lunga i tre lober och vänster lunga i två lober. 

Andningen

Normalt andas man genom näsan. Vid inandningen lyfts revbenen och mellangärdet sänks. Brösthålans volym ökar. Det gör att trycket inuti lungsäckarna sjunker och lungorna utvidgas. Luft sugs in i lungorna och når så småningom lungblåsorna.

När man andas ut slappnar de muskler av som utvidgat brösthålan. På grund av att lungvävnaden är töjbar pressas luften passivt ut ur lungorna. Vid varje andetag strömmar ungefär en halv liter luft in i lungorna och lika mycket ut ur dem. När man vilar andas man ungefär tolv gånger varje minut.

Om man anstränger sig andas man även genom munnen. Fler muskler kopplas in så att bröstkorgens volym ökar ännu mer vid inandningen. Vid utandningen hjälper även bukväggens muskler och mellangärdet till att pressa ut luften ur lungorna. Vid ansträngning andas man oftare än vid vila, och man drar in mer luft vid varje andetag. Andningen kan öka till över 100 liter per minut.

In- och utandningen styrs av signaler som kommer från andningscentrum i förlängda märgen. Olika reflexer reglerar också andningen. Om innehållet av koldioxid i blodet ökar, andas man mer för att vädra ut koldioxiden. På så sätt anpassas andningen automatiskt till kroppens behov. Man kan även påverka andningen med viljan och det sker från storhjärnans bark.

Andningen 1. Vid inandningen lyfts revbenen och mellangärdet sänks. Brösthålans volym ökar. Det gör att trycket inuti lungsäckarna sjunker och lungorna utvidgas. Luft sugs in i lungorna och når så småningom lungblåsorna.

2. När man andas ut slappnar de muskler av som utvidgat brösthålan. På grund av att lungvävnaden är töjbar pressas luften passivt ut ur lungorna.

Utbytet av syre och koldioxid

Blodet i kapillärerna runt lungblåsorna innehåller koldioxid från kroppens vävnader, som transporterats till lungorna genom lungartärerna. Koldioxiden kan antingen vara löst i blodet eller bunden till hemoglobin, som är blodets färgämne. Koldioxiden passerar sedan kapillärernas och lungblåsornas väggar till lungorna. När man andas ut lämnar koldioxiden kroppen.

I lungblåsorna tas istället syrgas upp från inandningsluften. Syrgasen transporteras motsatt väg från lungblåsorna till kapillärerna, och fortsätter sedan via lungvenerna till hjärtat och vidare ut i kroppen. I blodet transporteras syrgasen till största delen bundet till hemoglobin.

LungblåsorI lungblåsorna tar blodet upp syre och samtidigt avges koldioxid.
Fäll ihop

Mer information

Mer information

Fördjupning

Fördjupad information finns att läsa i:

  • Människokroppen – fysiologi och anatomi
    Bjålie; Jan G; Haug, Egil; Sand, Olav; Sjaastad, Øystein V, Toverud, Kari C
    Faktagranskning: Gunnel Bjerneroth
    Liber AB 1998
  • Den fantastiska människokroppen
    Dietrichs, Espen; Hurlen, Petter; Toverud, Kari C
    Översättning: Gunnel Bjerneroth
    Bonnier Utbildning 1994 (finns även som CD-rom)
  • Människans fysiologi och anatomi
    Nienstedt, Walter; Hänninen, Osmo; Arstila, Antti; Björkquist, Stig-Eyrik; Franson, Peter; Kvist, Ulrik
    Almqvist & Wiksell Förlag 1993
  • Anatomi och fysiologi
    Sonesson, Bertil och Gun
    Liber AB 2001
Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2005-11-02
Skribent:

Gunnel Bjerneroth Lindström, docent i anestesiologi och intensivvård, Uppsala.

Granskare:

Lars-Olof Hensjö, specialist i allmänmedicin och medicinsk chef, 1177.se.

Illustratör:

Kari C. Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge.