Perthes sjukdom, kallas ibland även Legg-Calvé-Perthes. Namnen kommer sig av olika läkare som levde förr i tiden och som kunde mycket om sjukdomen.
Det finns ganska mycket kunskap om Perthes sjukdom, men egentligen inte varför just en viss person får den. Den är mycket vanligare hos pojkar än hos flickor, och brukar uppkomma någon gång mellan tre och tretton års ålder. Oftast är det bara den ena höften som blir sjuk. Det brukar börja med att man får ont i höften. Det kan så småningom göra allt mer ont när man går, så att man börjar halta och inte kan röra på benet som vanligt.
Vad är det då som händer inne i höften?
Höftleden har två delar. Den ena är ledkulan, som sitter som en knopp överst på lårbenet. Den andra delen är ledskålen, som sitter som en grop nedtill på bäckenbenet i sidan. Ledkulan från lårbenet sitter inpassad i ledskålen. När man vrider låret åt olika håll rör sig kulan i skålen. I vissa lägen tar det stopp: längre ut än så kan man inte vrida benet. Detta måste fungera för att man ska kunna röra sig normalt.
När man får Perthes sjukdom blir det sämre blodcirkulation inne i höftleden. Även ben behöver blod för att få näring och syre för att kunna fungera och växa till. Sämre blodcirkulation medför att benet i ledkulan kan bli mjukt och känsligt, och det finns risk för att formen på kulan förändras. Då passar den inte längre lika bra i ledskålen.
Vad kan man då göra åt detta?
Med tiden läker benet i ledkulan, men det kan ta olika lång tid hos olika personer. Det finns inte någon medicin som gör att det hela går över snabbare.
Det är vanligt att man får råd om hur mycket man ska röra på sig, så att man aktar det känsliga ledkulan. Som motion försöker man hitta sådant som inte ger så mycket belastning på höften. Eftersom det kan vara väldigt olika hur mycket påverkan på höften man har, får varje person med Perthes råd och information som passar just för honom eller henne, från läkare, sjukgymnast och sjuksköterskor.
