Man anger lite olika siffror i litteraturen, men om man räknar alla tillfällen där en äggcell blivit befruktad av en spermie, så kanske så många som hälften slutar med missfall. De flesta av dessa upptäcks dock aldrig som missfall eftersom de flesta inträffar inom två veckor efter befruktningen. Närmaste mens efter befruktningen kommer då i normal tid eller någon vecka försenad, möjligen med lite rikligare blödning än normalt.
I en text angavs att om man bara räknade på konstaterade graviditeter så blev siffran omkring 15 procent. I en annan text angavs att om man räknade sådana fall som sökte på sjukhus så var man nere i cirka åtta procent.
Symtom på missfall är som regel krampartade, ibland mensliknande smärtor i underlivet och blödning från livmodern, ut via slidan. Sparsammare blödningar eller brunfärgad flytning i tidig graviditet behöver dock inte vara missfall, men man bör kontakta läkare eller tala med sin barnmorska.
"Missed abortion" innebär att fostret ligger kvar i livmodern ett tag utan att stötas ut direkt efter det att det dött. Sedan ultraljudundersökningar blivit vanligare, har man förstått att det vanliga är att det inte omedelbart blir en utstötning, efter att fostret dött. Så riktigt när man skall kalla ett missfall för "missed abortion" är väl idag lite oklart. Förr eller senare blir det i nästan alla fall en utstötning. Moderkakan kan fortsätta att växa ett tag till även efter det att fostret dött. Någon angiven siffra på hur vanligt det skulle vara har jag inte hittat, det beror ju ganska mycket på hur man definierar tillståndet.
Att ange någon siffra på hur vanligt det är med ofostriga ägg är också svårt och anledningen till detta hör ihop med vad som sagts ovan. Vid ägg utan foster har det nog i de flesta fall från början funnits ett foster som dött mycket tidigt i processen på grund av någon missbildning eller genetisk defekt. Fostret har då tillbakabildats och äggsäcken har funnits kvar ett tag. Vid ultraljud ser man då i livmodern en liten moderkaka och en äggsäck, men utan foster. Det vanliga är att detta förr eller senare spontant stöts ut som ett missfall.
Jag anar att det bakom din fråga ligger en oro för hur det ska gå med din egen graviditet. Jag vet inte om det kan minska din oro, men det finns inget du kan göra för att påverka hur det ska gå. Tidiga missfall, det stora flertalet, är i de flesta fall förutbestämda redan i befruktningsögonblicket. Får du symtom under graviditeten som du undrar över eller vill tala med någon om så kan du alltid vända dig till barnmorskan på MVC, om inte kompisar eller mamma kan ge tillräckliga svar.
