Urinvägsinfektion hos barn

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Urinvägsinfektion är en ganska vanlig sjukdom hos barn. Den orsakas av bakterier som kommer in i urinröret och tar sig vidare upp i urinblåsan. Det kallas då blåskatarr och är den vanligaste formen av urinvägsinfektion.

Ibland sprider sig bakterierna även upp till ena eller båda njurarna. Infektionen heter då njurbäckeninflammation.

Urinvägsinfektioner är för det mesta lätta att bota, även hos barn som får dem återkommande.

Symtom

Vid blåskatarr är det vanligt att

Vid njurbäckeninflammation brukar barnet även ha hög feber, må illa och kräkas, känna sig ordentligt sjukt och vara svårt att få kontakt med. Barn som är äldre än tre år kan ibland ha ont i sidan eller ländryggen.

På små barn kan det vara svårt att skilja mellan symtomen för blåskatarr och njurbäckeninflammation, eftersom symtomen inte är så tydliga hos dem. Spädbarn med någon form av urinvägsinfektion får oftast feber och sämre aptit, vilket kan vara de enda symtomen.

Behandling

Vid urinvägsinfektion får barnet antibiotikabehandling, och blir oftast snabbt bättre när behandlingen har börjat. Efter två dygn brukar det inte längre känna obehag när det kissar.

Behandling mot njurbäckeninflammation brukar få bort febern efter två-tre dagar.

Ibland får barn antibiotika under en längre tid i förebyggande syfte. Det kallas profylax och används framför allt för att hindra återkommande urinvägsinfektioner. Profylax används också när det finns risk för en infektion som kan skada njurarna.

När ska man söka vård?

Om barnet är över två år och har symtom på blåskatarr bör man kontakta en vårdcentral eller jourmottagning. Om det är på kvällen eller natten kan man vänta till nästa dag. För barn yngre än två år bör man ta direkt kontakt med vårdcentral, jourmottagning eller akutmottagning.

Om barnet, oavsett ålder, har symtom på njurbäckeninflammation bör man söka vård direkt på akutmottagning eller vårdcentral.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen på telefonnummer 1177 för råd.

Visa mer

Vad är urinvägsinfektion?

Vad är urinvägsinfektion?

Vad händer vid en urinvägsinfektion?

Vid en urinvägsinfektion kommer bakterier in i blåsan via urinröret. Om urinblåsan inte töms helt får bakterierna större möjlighet att få fäste och sprida sig i urinvägarna. När bakterierna i urinblåsan förökar sig snabbt blir det oftast en infektion. Det är en blåskatarr, den vanligaste formen av urinvägsinfektion.

Det är mer ovanligt att bakterierna vandrar upp till njurarna och orsakar en njurbäckeninflammation. Orsaken till att bakterierna kan sprida sig så kan vara en medfödd egenskap i urinvägarna, som gör det lättare för bakterier att ta sig fram, eller att det är en typ av bakterie som lättare tar sig upp i njuren. Njurbäckeninflammation läker oftast ut helt när man får behandling med antibiotika. I vissa fall behöver barn få behandling på sjukhus för det, och i sällsynta fall kan det ge skador på njurarna.

Först vanligast hos pojkar, sedan hos flickor

Upp till sex månaders ålder är urinvägsinfektion vanligast hos pojkar, men efter ett års ålder är det vanligare hos flickor. Det beror på att pojkar då har längre urinrör och bakterierna inte når blåsan lika lätt som hos flickor.

Hos spädbarn är det vanligare att urinvägsinfektion leder till njurbäckeninflammation.

 

Till urinvägarna räknas urinledarna, urinblåsan och urinröret. Varje urinledare är 25-30 centimeter lång och går mellan njuren och urinblåsan. Urinledarens första utvidgade del kallas njurbäckenet och samlar upp urinen från alla samlingsrör i njuren.

Så fungerar urinvägarna

Med urinen gör sig kroppen av med ämnen som inte behövs. Urinen bildas i njuren där den samlas upp njurbäckenet, som mynnar ut i urinledaren. Mellan urinledaren och urinblåsan finns en slags ventil som hindrar urinen från att pressas tillbaka upp i njuren.

När blåsan blir full och tänjs ut till en viss gräns, pressar muskler ihop blåsan och man blir kissnödig. Vid urinrörets övre del finns muskler som barnet lär sig styra, oftast i treårsåldern. När dessa muskler slappnar av, öppnas urinröret och urinen rinner ut. Njurarnas funktion brukar vara fullt utvecklad redan vid två års ålder.

Fäll ihop

Vad beror urinvägsinfektion på?

Vad beror urinvägsinfektion på?

Bakterier anledning till urinvägsinfektion

Det finns olika sorters bakterier som kan orsaka urinvägsinfektion. Vanligast är kolibakterier, som normalt finns i tarmen. Men stafylokockbakterier, och även andra, bakterier från huden kan också orsaka en infektion, även om det är mindre vanligt. Bakterierna förflyttar sig till urinröret via hud och slemhinnor i underlivet.

Lättare att få ny urinvägsinfektion efter behandling

All behandling med antibiotika påverkar den naturliga bakteriefloran som är till för att skydda kroppen. Därför kan det vara lättare att få urinvägsinfektion efter en antibiotikakur, även om kuren tas mot andra infektioner, eftersom dessa bakterier då kan ha lättare att ta sig in i urinblåsan.

Olika orsaker till infektioner

De flesta barn som får urinvägsinfektion har urinvägar som fungerar normalt. Men en del barn som får njurbäckeninflammation har urinvägar som underlättar för bakterier att sprida sig i urinvägarna.

Vanligast är reflux, som innebär att ventilen vid urinledarens mynning släpper tillbaka urin från blåsan till njuren. Det underlättar för bakterier att ta sig upp. Refluxen kan vara så stark att urinledaren och njurbäckenet vidgar sig, vilket höjer sannolikheten för njurbäckeninflammationer.

En del barn har en förträngning på den ena urinledaren som gör att njurbäckenet vidgas och tömmer sig sämre. Bakterier som letat sig upp till njurbäckenet blir då lättare kvar.

Ibland sitter förträngningen i urinröret. Det gör att barnet får svårare att tömma blåsan när det kissar, och bakterier kan lättare stanna kvar.

En del problem med urinvägarna kan barnet i vissa fall behöva en operation för.

Fäll ihop

Hur minskar man risken för urinvägsinfektion?

Hur minskar man risken för urinvägsinfektion?

Det bästa sättet att förhindra urinvägsinfektion är att få barnet att kissa regelbundet för att träna upp blåsfunktionen. Bra tillfällen kan exempelvis vara när man kommer hem från förskolan, efter middagen och precis innan sovdags. För att underlätta detta bör man försöka få barnet att dricka tillräckligt. Blåsan blir då full och tänjs ut innan den töms helt. På så vis sköljs eventuella bakterier i urinvägarna ut innan de hinner starta en infektion. Det är bra om barnet kan vänja sig vid att inte ha bråttom på toaletten. Att sitta ner och kissa gör det ofta lättare att ta den tid det behövs för att tömma blåsan.

Det är vanligt att barn som har återkommande urinvägsinfektioner också ofta har förstoppning. Förstoppningen bidrar till att blåsan tömmer sig sämre och kan få barnet att hålla sig för länge mellan kisstillfällena. Även mot förstoppning är det bra om barnet dricker tillräckligt.

Amning ger ett visst skydd

Amning minskar risken för att spädbarn ska få urinvägsinfektion. Det beror framför allt på att bröstmjölken innehåller skyddande antikroppar. Efter ett halvårs amning har barnet ett visst skydd mot urinvägsinfektion upp till två års ålder.

Vad som inte hjälper

Det finns många andra uppfattningar om hur man kan undvika urinvägsinfektion som inte har vetenskapligt stöd. Det finns till exempel inte några bevis för att tranbärsjuice förebygger urinvägsinfektion. Det spelar inte heller någon roll hur noga barnet torkar sig efter toalettbesök eller vilken sorts kläder det har.

Det finns inte heller något som tyder på att urinvägsinfektion orsakas av dålig hygien, nedkylning eller bad. Att tvätta underlivet alltför flitigt kan i stället vara olämpligt eftersom hudens skydd mot skadliga bakterier försämras. Slemhinnorna kan bli irriterade vilket kan ge liknande symtom som blåskatarr. Om barnets underliv behöver tvättas går det bra att använda vanligt vatten, parfymfri tvättkräm som är avsedd för underlivet eller barnolja.

Fäll ihop

Symtom

Symtom

Symtomen beror på vilka delar av urinvägarna som är infekterade och kan vara olika beroende på hur gammalt barnet är.

Om barnet har blåskatarr brukar symtomen märkas mest när barnet kissar. Det är vanligt att

Före två års ålder kan dessa symtom vara svåra att upptäcka och det kan vara svårt att skilja blåskatarr från en njurbäckeninflammation, eftersom symtomen brukar vara mindre tydliga ju yngre barnet är. Spädbarn med urinvägsinfektion får oftast feber och sämre aptit, och det kan ibland vara de enda symtomen.

Feber vanligt vid njurbäckeninflammation

Vid njurbäckeninflammation brukar barnet ha hög feber, må illa och kräkas, känna sig ordentligt sjukt och vara svårt att få kontakt med. Barn som är äldre än tre år kan ibland ha ont i sidan eller ländryggen.

Enskilda symtom kan ha andra orsaker

Att det svider och känns obehagligt när en pojke kissar kan bero på en infektion under förhuden. Hos flickor kan orsaken vara en svampinfektion eller någon annan irritation i slidans slemhinna. Symtomen kan också bero på en irritation i urinröret.

Rödfärgad eller rosa urin kan bero på en tillfällig utsöndring av salter eller färgämnen i något som barnet har ätit.

Illaluktande urin kan bero på vätskebrist eller något som barnet har ätit.

Fäll ihop

Söka vård

Söka vård

Om barnet är över två år och har symtom som tyder på blåskatarr bör man kontakta en vårdcentral eller jourmottagning. Om det är på kvällen eller natten kan man vänta till nästa dag.

För barn yngre än två år bör man ta direkt kontakt med vårdcentral, jourmottagning eller akutmottagning.

Om barnet, oavsett ålder, har symtom som tyder på njurbäckeninflammation bör man söka vård direkt på akutmottagning eller vårdcentral.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen på telefonnummer 1177 för råd.

Fäll ihop

Undersökningar och utredningar

Undersökningar och utredningar

Urinodling visar vilken bakterie det är

För att kunna säkerställa att det är en urinvägsinfektion behöver levande bakterier hittas i en så kallad odling av ett urinprov.

Snabbtest med urinsticka

Urinen kan analyseras med hjälp av en urinsticka som doppas i urinprovet och ger information om eventuella bakterier genom färgförändringar. Stickan, som finns att köpa på apotek, ger inte ett lika säkert resultat som en urinodling.

Urinstickan visar också om det finns mycket vita blodkroppar i urinen. Detta är vanligt vid urinvägsinfektion, men kan också förekomma vid andra infektioner med feber.

Urinprov

Det är viktigt att urinprovet inte är förorenat av andra bakterier från underlivet. Därför är det bra om barnet inte har kissat på fyra timmar eller längre när provet tas. Bäst är att ta provet när barnet kissar på morgonen.

För att minska risken för att provet blir förorenat bör urinen fångas upp efter att barnet har kissat en liten skvätt, så kallat mittstråleprov. Det går att få även om barnet har blöja, men det kan behövas tålamod och uppmärksamhet för att fånga urinen när den väl kommer. Det brukar vara enklare att göra detta hemma än på en mottagning.

En ren burk för urinprov kan man få på vårdcentralen eller köpa på apotek. Man bör lämna urinprovet till vårdcentralen eller sjukhuset så snart som möjligt, men det kan förvaras i kylskåp i ett dygn. När man tar med sig provet kan man ha det i en plastpåse tillsammans med några isbitar.

Urin från påse eller trosskydd

För barn som har blöja kan man använda en självhäftande påse för att samla urinen i, så kallat påsprov. Det är vanligt att urinen blir förorenad och bakteriehalten i provet hög även om barnet inte har urinvägsinfektion. Därför behövs det ofta flera urinprov för att det säkert ska gå att säga om barnet har urinvägsinfektion eller inte.

Många tycker att det är lättare att samla urin genom att använda ett slags trosskydd som läggs i blöjan. Trosskyddet ska tas bort så snart som möjligt efter att barnet har kissat, för att urinen inte ska blir förorenad. Sedan kramas urinen ur trosskyddet. Det brukar räcka med att barnet kissar en gång för att få tillräckligt med urin. Denna urin kan användas för test med urinstickor men bör inte användas för urinodling eftersom risken för förorening är stor.

Urin direkt från blåsan

Den säkraste metoden för att undvika ett förorenat prov är att en läkare tar urin direkt från urinblåsan genom att göra en så kallad blåspunktion. En tunn nål sticks då in genom huden och vidare in i blåsan. Sticket är ofarligt och känns ungefär som när man tar ett blodprov från ett blodkärl. Blåspunktion görs framförallt på spädbarn.

Utredning vid återkommande blåskatarrer

En del barn får återkommande blåskatarrer. Då görs ibland olika undersökningar för att se hur urinblåsan fungerar. Med hjälp av ultraljud går det att se om det finns urin kvar i blåsan efter att barnet har kissat, vilket kan leda till blåskatarr.

Om barnet misstänks ha njurbäckeninflammation

Om läkaren misstänker att ett barn har njurbäckeninflammation kan barnet få lämna ett blodprov för ett så kallat CRP-test, även kallat snabbsänka. Vid njurbäckeninflammation är CRP-värdet ofta högt, men vid en blåskatarr är det normalt eller bara lätt förhöjt.

Ultraljud av urinvägarna

De flesta barn med urinvägsinfektion har urinvägar med normalt utseende och funktion. Men hos en del barn med njurbäckeninflammation kan det ibland finnas avvikelser som kan vara viktiga att hitta.

Alla barn med njurbäckeninflammation brukar undersökas med ultraljud för att utreda orsaken till infektionen. Alla orsaker förutom reflux brukar kunna upptäckas med ultraljud.

Scintigrafi

Det går att se hur påverkad njuren är av en infektion med hjälp av en undersökning som kallas scintigrafi. En vätska sprutas in i blodet och fastnar i de delar av njuren som fungerar som den ska. Med hjälp av en särskild kamera, gammakamera, syns områden med nedsatt funktion tydligt. Om njuren visar sig fungera i alla delar brukar det inte vara risk för att barnet har en reflux, och urinblåsan behöver då inte röntgas.

Ofta görs scintigrafi en gång till, sex månader till ett år efter infektionen. Om det efter så lång tid syns ett område i njuren med nedsatt funktion betyder det att det finns en skada som kan vara bestående.

Blåsröntgen

Blåsröntgenundersökning, som kallas MUC, används i första hand för att leta efter reflux, och hos pojkar en förträngning av urinröret. En tunn slang, kateter, förs genom urinröret till urinblåsan som fylls med kontrastvätska. På röntgenbilden kan man se om vätskan åker tillbaka till njuren. Eftersom blåsröntgen visar tydligast resultat när barnet kissar, kan barnet inte vara sövt under tiden. Undersökningen brukar inte göra så ont, men kan kännas obehaglig. Ibland kan barnet få lugnande medicin före undersökningen.

Andra utredningsmetoder

I enstaka fall kan till exempel datortomografi, en mer detaljerad form av röntgen, behöva göras för att hitta orsaken till återkommande urinvägsinfektioner.

Misstänker man att orsaken till infektionen finns i urinröret kan barnet behöva undersökas med cystoskopi, som innebär att man tittar upp i urinblåsan med ett smalt rör via urinröret. Vid en sådan undersökning är barnet sövt.

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Antibiotika

Vid tydliga symtom brukar barnet få behandling med antibiotika så snart ett urinprov visat att det handlar om urinvägsinfektion. Barnet brukar då snabbt bli bättre. Efter ett till två dygns behandling brukar barnet inte längre känna obehag när det kissar.

Vid behandling mot njurbäckeninflammation brukar febern vara borta efter två-tre dagar, men barnet kan känna sig trött under en längre tid. Om barnet fortfarande har feber efter några dagars behandling behöver fler undersökningar göras.

Om barnet har njurbäckeninflammation är det viktigt att det får behandling för att undvika de komplikationer som undantagsvis förekommer. Det man framför allt vill motverka med behandlingen är att barnen får ärr på njurarna, vilket kan få dem att fungera sämre.

Barn under två år med njurbäckeninflammation behöver ofta vårdas på sjukhus.

Har barnet blåskatarr är risken för framtida komplikationer mycket liten.

Det finns olika sorters antibiotika

Som förälder till ett barn med återkommande urinvägsinfektioner kan det verka konstigt att olika typer av antibiotika används mot samma sorts infektion. Men olika antibiotika kan hjälpa mot olika typer av bakterier. Det kan även vara så att olika antibiotika används på olika ställen i landet.

Om barnet nyligen har fått antibiotika är risken större att bakterierna som orsakar den nya infektionen är motståndskraftiga, resistenta, mot det preparat som precis har använts. Då får man välja en annan antibiotika.

De mediciner barn får vid blåskatarr eller njurbäckeninflammation tas vanligen genom munnen. Men barn som kräks, eller har försämrad blodcirkulation, kan behöva få läkemedlet sprutat direkt in i blodet under något dygn.

Förebyggande behandling

Ett barn som har fått flera urinvägsinfektioner kan i vissa fall få en långtidsbehandling med en låg dos antibiotika. Det kallas profylax och förhindrar bakterier att ta sig upp i urinvägarna. Den låga dosen ska göra att de bakterier som normalt finns i kroppen inte påverkas. Profylax används också om det finns en risk att en eventuell njurbäckeninflammation kan skada njurarna.

Fäll ihop

Komplikationer

Komplikationer

Nedsatt njurfunktion

Vid njurbäckeninflammation är en del av njuren inflammerad och svullen, och det kan ta upp till ett halvår innan den är läkt. Inflammationen kan läka ut helt, men en del barn får en kvarstående skada i form av ärrbildning. Är skadan liten påverkas inte den totala njurfunktionen eftersom det finns en stor reservkapacitet i njurarna. Vid större skador kan njurfunktionen bli nedsatt och barnet har då lättare att få högt blodtryck i framtiden. Dessa barn behöver gå på kontroller under uppväxten. Däremot brukar de inte ha några symtom under barndomen, och det dagliga livet påverkas oftast inte alls.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2013-12-18
Redaktör:

Fredrik Lagerqvist, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Per Brandström, överläkare, Barn- och ungdomsmedicinska kliniken Länssjukhuset Ryhov, Jönköpings

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge