Ulcerös kolit

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Ulcerös kolit är en inflammation i slemhinnan i tjock- eller ändtarmen, som gör att tarmens funktion försämras. Oftast får man sjukdomen i både tjocktarmen och ändtarmen.

De flesta som får ulcerös kolit är mellan 20 och 30 år. Det är oklart varför man blir sjuk, men risken för att få sjukdomen ökar om någon annan i familjen har den.

Ulcerös kolit kommer och går i perioder. Man kan inte bli frisk från sjukdomen, men man kan bli fri från besvär efter en operation eller med medicinsk behandling.

Symtom

Om man har ulcerös kolit är det vanligt med

  • blod i avföringen
  • diarré
  • ont i magen, som lindras efter att tarmen har tömts
  • tryck i ändtarmen som ger en känsla av att man måste gå på toaletten.

Behandling

Man kan ibland lindra besvären genom att ändra sina levnadsvanor, genom att till exempel stressa mindre, sova mer och hålla sig till en viss diet.

Ofta får man behandling med läkemedel, som kan göra att besvären helt eller delvis försvinner. Det är vanligt att medicinerna används för att förebygga en sjukdomsperiod.

Ibland kan man behöva få tjocktarmen och ändtarmen bortopererade.

När ska man söka vård?

Om man har blod i avföringen bör man kontakta en läkare på en vårdcentral. Har man magsmärtor som inte avtar, feber och blod i avföringen eller eller fler diarréer än tidigare ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning.

Om man vet att man har ulcerös kolit och blir sämre ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning. Är man redan knuten till en mag-tarmmottagning bör man kontakta denna.

 Det går alltid att ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för att få råd.

 
Visa mer

Vad är ulcerös kolit?

Vad är ulcerös kolit?

  • tarmarna

    Tjocktarmen och ändtarmen är en del av mag-tarmkanalen.

    Mer information
    Tjoctarmen

    Maten sönderdelas när den tuggas och knådas i mag-tarmkanalen. Maten bryts också ner med hjälp av olika kemiska ämnen, exempelvis enzymer, som utsöndras från bland annat levern och bukspottkörteln.

    I tarmarna tas vatten, näringsämnen och salter upp från maten. Kroppen gör sig av med resterna i form av avföring.

    Tjocktarmen är en meter lång och dess viktigaste funktion är att suga ut vätska ur avföringen så att man inte drabbas av vätskebrist. Det tar ett till två dygn för avföringen att passera tjocktarmen.

    Ändtarmen är 15 centimeter lång. Dess nedersta del är vidgad och kan därför samla upp en del avföring innan tarmen måste tömmas.

Så fungerar tjocktarmen och ändtarmen

Tjocktarmen är en del av den sju meter långa mag-tarmkanalen, som börjar med munnen och slutar med tjocktarmen och ändtarmen. Mag-tarmkanalen omfattar alla de delar som transporterar eller hjälper till att bryta ner maten man äter, så att kroppens celler kan använda de olika näringsämnena.

Tjocktarmen sträcker sig från nedre högra delen av buken upp till maggropen och ner mot vänstra nedre delen av buken. Det brukar ta ett till tre dygn för avföringen att passera den en och en halv meter långa tjocktarmen. Under transporten påverkas tarmens innehåll av bakterier samtidigt som tarmens slemhinna tar upp vätska och en del salter. Tjocktarmen huvudsakliga funktion är att koncentrera och förpacka tarminnehållet så att kroppen kan göra sig av med restprodukterna. Tjock och ändtarmen har ingen större betydelse för näringsupptaget som sker i tunntarmen.

I bäckenet övergår tjocktarmen i ändtarmen. Den är 15 centimeter lång. Ändtarmens nedersta del är vidgad och kan därför samla upp en del avföring innan tarmen måste tömmas. Den allra sista delen kallas ändtarmsöppning eller anus.

Tarmslemhinnan blir inflammerad

Ulcerös kolit innebär att kroppens eget immunförsvar angriper cellerna i tarmslemhinnan som blir inflammerad. Slemhinnan svullnar, blir sårig och blöder och man får diarré som ofta är blodig. När tarmen blöder ofta förlorar man både proteiner och blod.

Om inflammationen blir långvarig kan tarmen så småningom dra ihop sig både på längden och på tvären, alltså bli både lite kortare och smalare. Då blir tarmen mindre elastisk och tarmens funktion försämras, och man kan få svårare att hålla tätt.

Oftast går sjukdomen i skov, det vill säga man har perioder med besvär. Vilka besvär man får och hur länge de varar varierar från person till person. Mellan skoven har man perioder då man mår bättre. Ibland kan besvären försvinna helt en tid, men själva sjukdomen kan inte botas helt så länge man har kvar tjocktarmen eller ändtarmen.

Är bara ändtarmen inflammerad kallas det för ulcerös proktit.

Om sjukdomen blir svårare

Många som har sjukdomen har en lindrig form, andra får svårare besvär. Hur svår sjukdomen är beror på hur ofta man har diarré och om man har andra besvär som till exempel feber eller ont i magen. Oftast lindras besvären med läkemedel, men ibland kan man behöva operera bort tjocktarmen och även ändtarmen. Då får man oftast göra flera operationer och under en tid får man en så kallad stomi, en tarmöppning på magen. Oftast är stomin tillfällig och man har den i sex månader till ett år.

Om en svår inflammation inte behandlas kan sjukdomen bli livshotande, men behandlas man med läkemedel eller operation är det ovanligt.

Hur vanlig är sjukdomen?

Ungefär 1 000 personer får ulcerös kolit varje år i Sverige. Oftast får man sjukdomen när man är mellan 20 och 30 år, men man kan få ulcerös kolit oavsett hur gammal man är. Sjukdomen är lika vanlig hos män som hos kvinnor.

Det är oklart varför man får ulcerös kolit. Risken för att få sjukdomen ökar om någon annan i familjen har den, men exakt hur ulcerös kolit ärvs är inte klarlagt.

Hur stora besvär man får av ulcerös kolit skiljer sig från person till person. Det är viktigt att man får behandling som lindrar och att man hittar ett sätt att leva med sjukdomen.

Ibland kan det vara skönt att prata med andra i sin situation. Det finns till exempel patientföreningar som man kan vända sig till för råd och stöd till exempel Mag- och tarmförbundet.

Fäll ihop

Symtom

Symtom

Vanligt med blod i avföringen

Sjukdomen växlar mellan perioder då man har svårare besvär och perioder med lindriga eller inga besvär alls. De vanligaste symtomen är

  • blod i avföringen
  • diarré
  • ont i magen, som lindras efter att tarmen tömts
  • tryck i ändtarmen som ger en känsla av att man måste gå på toaletten.

Sjukdomsperioderna kan vara från ett par veckor till flera månader. Blöder man mycket från tarmen kan man få blodbrist och känna sig trött.

Fäll ihop

Söka vård

Söka vård

  • Stomi.

    Stomi innebär att tarmen tas ut genom en öppning i magen snett nedanför naveln. Runt tarm- öppningen fäster man en platta som i sin tur sätts fast vid en stomipåse.

Man behöver träffa en specialist

Om man har blod i avföringen ska man vända sig till vårdcentralen. Om man har en lindrig ändtarmsinflammation får man behandling på vårdcentralen, men om besvären är svåra eller om stora delar av tjocktarmen är inflammerad får man en remiss till en specialist på mag- och tarmsjukdomar, en så kallad gastroenterolog.

Om man har ihållande magsmärtor, feber och blod i avföringen eller om man har en kraftig blödning ska man söka vård direkt på en akutmottagning eller vårdcentral.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Fäll ihop

Undersökningar och utredningar

Undersökningar och utredningar

Läkaren känner på magen

På vårdcentralen får man först berätta för läkaren om sina besvär och sedan görs en kroppsundersökning, till exempel känner läkaren på magen och med ett finger i ändtarmen. Undersökningen tar oftast inte mer än några minuter. Det brukar inte göra ont, men ändtarmsundersökningen kan upplevas som obehaglig.

Ofta får man lämna blodprov och avföringsprover, på mottagningen eller på ett laboratorium. Med hjälp av avföringsprov kan läkaren dels utesluta att man har en tarminfektion, dels se hur hög halt av proteinet kalprotektin man har i avföringen. Om man har en tarminflammation brukar halten av kalprotektin i avföringen vara högre än vanligt.

Blodproverna tas vanligen från ett blodkärl i armvecket. Blodproverna kan inte visa om det är ulcerös kolit man har, men däremot kan de visa om man har en kraftig inflammation i kroppen. De kan också visa om man har blodbrist eller om man får i sig för lite näring.

Om resultaten av undersökningen talar för ulcerös kolit får man genomgå fler undersökningar.

Koloskopi

Vanligtvis får man göra en koloskopi. En koloskopi innebär att slemhinnan i tjocktarmen undersöks med hjälp av en böjlig slang, ett så kallat koloskop. Med koloskopet kan läkaren även ta vävnadsprover och genomföra olika behandlingar.

Vävnadsproverna kan visa om magbesvären har andra orsaker som till exempel en tarminfektion eller någon annan tarminflammation som Crohns sjukdom eller mikroskopisk kolit. Proverna undersöks i mikroskop och resultatet av undersökningen brukar man kunna få efter en till två veckor.

Andra undersökningar

Ibland kan man få genomgå en datortomografi eller magnetkameraundersökning för att undersöka tarmen, speciellt om man av någon anledning inte kan genomgå en koloskopi. Ibland kan man också få genomgå en röntgenundersökning, även om det är ovanligt.

Det kan ta tid innan man får rätt diagnos

Det är ovanligt, men ibland går det inte att skilja på Crohns sjukdom och ulcerös kolit, en annan inflammation i tarmen. Ibland ställer läkaren en första diagnos som sedan måste ändras, beroende på hur sjukdomen utvecklar sig.

Att få ett sjukdomsbesked

Det kan kännas både bra och svårt att få veta att man har ulcerös kolit. Bra, för att man äntligen får en förklaring till de besvär man har. Svårt, därför att man får veta att man har en livslång sjukdom. Men att få rätt diagnos kan ändå vara grunden för att få rätt behandling.

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Vad kan man göra själv?

Man kan ibland lindra besvären genom att ändra sina levnadsvanor, genom att till exempel stressa mindre, sova mer och hålla sig till en viss diet. Matens betydelse för sjukdomen varierar från person till person, men det är alltid viktigt att äta allsidigt och näringsriktigt. Alkohol, fet eller starkt kryddad mat kan göra att tarmen fungerar sämre.

Har man kraftiga diarréer ska man tänka på att få i sig extra salt och att dricka mycket. Om man kissar lika mycket som man brukar är det ett tecken på att man har fått i sig tillräckligt med vätska.

Funderar man på att ändra sina matvanor kan det vara bra att först prata med en läkare. Av läkaren kan man också få remiss till en dietist som kan ge kostråd.

Behandling med läkemedel

Om man har ulcerös kolit får man ofta behandling med läkemedel. Läkemedlen kan göra att besvären helt eller delvis försvinner. Det är också vanligt att man får dem för att förebygga en sjukdomsperiod. Vilka läkemedel man får beror på vilka och hur stora besvär man har. Man brukar få läkemedel som innehåller antingen det verksamma ämnet 5-ASA eller kortison. Ibland får man båda typerna av läkemedel samtidigt.

Det verksamma ämnet 5-ASA minskar inflammationen. Exempel på läkemedel som innehåller 5-ASA är Pentasa och Asacol. Det finns också läkemedel som heter Salazopyrin som förutom 5-ASA innehåller det verksamma ämnet sulfapyridin, men eftersom man kan vara allergisk mot sulfapyridin brukar man i första hand få läkemedel som enbart innehåller 5-ASA.

Man kan också behöva ta läkemedel som innehåller kortison som exempelvis Prednisol eller Entocort. Kortisonet dämpar inflammationen i tarmen.

Om besvären är lindriga

Är besvären lindriga och det bara är ändtarmen som är inflammerad får man ofta 5-ASA i form av stolpiller. Om man även har en lindrig inflammation i övre delen av tjocktarmen eller i hela tjocktarmen kan man ta tabletter med 5-ASA.  Man kan också ta det i form av vätska som man sprutar in i ändtarmen, så kallad rektalsuspension.

Läkemedel vid svåra besvär

Om man har svåra besvär tar man ofta läkemedel som innehåller kortison. Man kan också ta kortison och 5-ASA samtidigt.

Ofta får man ta 5-ASA-tabletter och samtidigt använda lavemang som innehåller kortison, som till exempel Pred-Clysma. För att behandlingen ska bli mer effektiv kan man också få kortisontabletter.

När man får behandling med läkemedel i tablettform behöver man sällan vårdas på sjukhus, men man kan behöva vara sjukskriven under sjukdomsperioden.

Läkemedelsbehandling på sjukhus

När man har riktigt svåra besvär som kraftiga diarréer, magsmärtor, trötthet och feber behöver man oftast vårdas på sjukhus. Då får man ofta kortison i höga doser med en spruta direkt i blodet. För att minska besvären får man ibland fasta och då får man näring och vätska som dropp.

Man kan också få läkemedel som påverkar immunförsvaret och som dämpar inflammationen i form av dropp direkt i blodet, så kallad infusion. Det kan vara läkemedel som innehåller det verksamma ämnet infliximab som till exempel finns i Remicade eller Humira. En biverkning när man tar läkemedel som påverkar immunförsvaret är att man lättare kan få infektioner. Om man har en infektion i kroppen som till exempel tuberkulos, kan den blossa upp när man tar den här typen av läkemedel. Innan man får börja med medicinen brukar därför läkaren försäkra sig om att man inte har en pågående infektion.

Att förebygga återfall

För att förebygga återfall får man oftast 5-ASA i tablettform. Medicin som innehåller 5-ASA kan man också få som klysma eller stolpiller om sjukdomen sitter i ändtarmen eller i nedre delen av tjocktarmen. Det finns forskning som talar för att risken att utveckla tarmcancer minskar om man tar inflammationsdämpande medicin i förebyggande syfte.

Man kan få biverkningar av kortison

Om man under lång tid använder kortison i tablettform kan man ibland få biverkningar. Oftast kan man inte sluta plötsligt med kortison utan man måste minska dosen stegvis under flera månader. Därför är det bra om man försöker att minska dosen i samråd med läkaren. Biverkningar av kortison kan till exempel vara benskörhet eller förhöjt blodtryck. Hos barn och ungdomar kan en kombination av allvarlig inflammation och stora doser kortison göra att man inte växer så bra och att puberteten blir försenad.

Man kan behöva opereras

De flesta som har ulcerös kolit behöver inte opereras, men om man behöver opereras får man ofta genomgå flera operationer. Operationerna går ut på att ta bort den delen av tarmen som är inflammerad och skapa en alternativ väg för avföringen. Man kan till exempel få en ny ändtarm som görs av en del av tunntarmen eller så kan tunntarmen och ändtarmen kopplas ihop, eller man kan få en behållare på insidan av magen som görs av en bit av tunntarmen och som man tömmer med en slang.

Vilken operation man blir rekommenderad av läkaren beror bland annat på var i tarmen sjukdomen sitter, hur gammal man är och om man har starka slutmuskler i ändtarmen eftersom avföringen blir lösare när delar av magtarmkanalen tas bort. Det är viktigt att man pratar igenom med sin läkare vilka alternativ som finns, hur operationen kommer att gå till och hur den kommer att påverka livet efteråt.

Operation kan bli aktuellt om behandlingen med läkemedel inte hjälper, om man får mycket biverkningar av medicinen eller om man har täta och svåra skov. Ibland kan barn som har ulcerös kolit behöva opereras för att de inte växer som det ska. Man kan behöva ta bort tarmen om kontroller har visat att det finns en stor risk för att man ska få cancer i tarmen.

Förberedelser inför en operation

Ofta kan man behöva opereras akut, men om operationen är planerad kan det vara bra att tänka på att vara i så god kondition som möjligt när det är dags att opereras. Man kan försöka vila ordentligt och äta nyttigt. Ibland kan man behöva ändra medicinering, och till exempel minska mängden kortison eftersom det läkemedlet kan göra att såren läker sämre.

Om man röker är vinsterna många med att sluta inför en operation. Såren läker snabbare, man återhämtar sig snabbare och risken minskar för till exempel infektioner i operationssåret och för lunginflammation. Om man behöver hjälp att sluta röka kan man tala med sin läkare om vilken hjälp det finns att få.

Inför operationen brukar man få antibiotika för att minska risken för infektioner. Eftersom stora operationer ökar risken för blodproppar får man förebyggande medicin. Man får också träffa en narkosläkare för att diskutera hur man ska sövas och vilken smärtlindring man behöver.

Efter operationen får man ligga kvar på sjukhuset en till två veckor. Man kan behöva vara sjukskriven en eller flera månader.

Tunn- och ändtarmen kopplas ihop

Om ändtarmen är tillräckligt frisk kan ett alternativ vara att ta bort tjocktarmen och koppla ihop tunntarmen och ändtarmen. Det kallas för att man får en ileorektal anastomos. Då behöver man genomgå två operationer.

När man opereras första gången tas tjocktarmen bort. Man blir sövd och läkaren gör ett snitt i buken och tar bort tjocktarmen. Ändtarmen får vara kvar och stängs till i sin övre ände. Sedan får man en tillfällig stomi genom att en kort bit av tunntarmen förs ut genom en öppning på magen, oftast till höger om naveln, där avföringen samlas upp i en stomipåse. Operationen tar två till tre timmar.

När man återhämtat sig från den först operationen får man genomgå en andra operation. Det brukar vara efter ett halvt till ett år. Man sövs och läkaren gör ett snitt i buken och syr ihop tunntarmen med ändtarmen. Operationen brukar ta två till tre timmar. Då tas den tillfälliga stomin bort.

Fördelar och nackdelar

En fördel med att koppla ihop tunn- ändtarm är att det en mindre operation och att man därför löper mindre risk att få komplikationer. En annan fördel är att man genomgår två operationer i stället för tre.

Nackdelen är att ändtarmen är kvar och kan bli inflammerad av ulcerös kolit igen. Det finns också en ökad risk för ändtarmscancer. Därför behöver man gå på en läkarkontroll varje eller vartannat år och undersöka ändtarmen med en så kallad rektoskopi och ta prov från ändtarmen.

Man får en ny ändtarm

Om både tjocktarmen och ändtarmen är inflammerade behöver båda tas bort och då kan man istället få en ny ändtarm som görs av den nedersta delen av tunntarmen. Den nya ändtarmen kallas bäckenreservoar. Oftast behöver man genomgå tre operationer.  Om man mår bra i övrigt och operationen görs till exempel för att undvika att cancer utvecklas i tarmen kan de två första operationerna göras som en operation.

När man opereras första gången tas tjocktarmen bort. Man blir sövd och läkaren gör ett snitt i buken och tar bort tjocktarmen. Ändtarmen får vara kvar och stängs till i sin övre ände. Sedan får man en tillfällig stomi genom att en kort bit av tunntarmen förs ut genom en öppning på magen, oftast till höger om naveln, där avföringen samlas upp i en stomipåse. Operationen tar två till tre timmar.

För att tömma ändtarmen på blod och slem kan man behöva gå på toaletten som vanligt någon eller några gånger i veckan fram till nästa operation. Medan man återhämtar sig efter den första operationen får man fortsätta med stolpiller eller klysma som behandling för ändtarmen.

Reservoaren är ett andra steg

När man återhämtat sig efter den första operationen får man genomgå nästa operation. Det brukar vara efter ungefär ett halvt år upp till ett år.

Den andra operationen tar tre till fyra timmar och man är sövd hela tiden. Läkaren öppnar magen med ett snitt och tar bort den gamla ändtarmen och gör sedan en reservoar av den nedersta delen av tunntarmen. Reservoaren ersätter den borttagna ändtarmen. När den är klar görs en ny tillfällig stomi. Oftast finns det inget kvar av den gamla ändtarmens slemhinna efter operationen och man kan därför inte få ulcerös kolit igen.

Efter den andra operationen måste reservoaren läka innan avföringen kan tömmas genom den. Det tar ungefär tre månader och sedan får man genomgå en tredje operation för att ta bort den tillfälliga stomin. Efter den operationen behöver inte ha en påse på magen längre.

Den tredje operationen tar ungeför en timme och man är sövd hela tiden. Tarmen sys ihop och läggs tillbaka in i buken och hålet i bukväggen där stomin satt sys ihop. Man kan behöva vara sjukskriven i ungeför tre till fyra veckor efter operationen.

Sammanlagt blir man opererad tre gånger: när man får den tillfälliga stomin, när man får en bäckenreservoar och slutligen när den tillfälliga stomin tas bort.

Direkt efter operationen kallas man i regel till återbesök några gånger för att få information och råd om hur man kan påverka sin tarmfunktion, till exempel genom att ta läkemedel eller genom vad man äter. När tarmfunktionen stabiliserat sig, vilket kan ta upp till ett år, behövs inte länge täta återbesök. Har man inga problem räcker det med kontroller med några års intervall.

Fördelar och nackdelar

Avföringen i reservoaren är ganska lös och man behöver ha god knipförmåga för att inte riskera läckage. Därför får man oftast inte bäckenreservoar om man är över 60 år. Ibland kan man behöva få läkemedel mot diarré

Fördelen med bäckenreservoaroperationen är de sjuka delarna av tarmen tas bort. Nackdelarna är man kan få sammanväxningar i buken. Det kan innebära att man får svårare att bli gravid och även en ökad risk för tarmvred.

Man kan få en ficka i magen

Ibland visar det sig inte fungera bra vare sig med bäckenreservoar eller med ileorektal anastomos. Dessa behöver då ersättas, men i stället för att få en permanent stomi där avföringen samlas upp i en påse kan man få en så kallad kontinent ileostomi, som också kallas Kock-reservoar. Då tömmer man avföringen i toaletten med en kort slang. Man får genomgå två operationer.

Om ändtarmen finns kvar opereras den bort. En reservoar görs av tunntarm och placeras innanför bukväggen. Reservoaren mynnar ut på magen via en tät stomi. Operationen tar två till tre timmar. Man kan behöva vara sjukskriven i ungeför sex veckor efter operationen.

Reservoaren tömmer man fyra till fem gånger per dygn med hjälp av den korta slangen. Tarmöppningen på magen är liten och mellan tömningarna täcker man över den med ett litet hudfärgat plåster. Något annat stomiförband behövs inte.

Fördelar och nackdelar

En nackdel med den kontinenta ileostomin är att den mekanism som håller öppningen på magen tät oftast blir sämre med tiden och då behöver göras om genom en ny operation. En annan nackdel är att man kan få en inflammation i reservoaren, så kallad pouchit

Efter operation

Efter att man opererats för ulcerös kolit kan man ibland bli nästan helt besvärsfri, men man har ofta lösare avföring och kan behöva gå på toaletten fyra till sex gånger per dygn. Många tar därför medicin med det verksamma ämnet loperamid för att göra avföringen fastare. Om man är opererad med bäckenreservoar kan man ibland behöva ta loperamid livet ut. Biverkningarna av loperamid är ovanliga, men höga doser kan ge förstoppning och ibland magknip.

Hjälp med stomi

När man är nyopererad och fått en stomi kan man känna sig osäker innan man vet hur allting fungerar och det tar några månader innan kroppen ställer om sig. Man får hjälp av specialutbildade sjuksköterskor, så kallade stomiterapeuter, som visar hur man byter ­­­plattor och påsar och hur man sköter om huden runt stomin. De kan också svara på frågor, och ge stöd och råd.

Om något händer som man blir orolig för, så kan man kontakta sin stomisköterska och höra sig för. Ibland kan det också kännas skönt att prata med någon i samma situation som en själv. Man kan då till exempel vända sig till Riksförbundet för stomi- och reservoaropererade.

Det kan vara bra att känna till att det inte finns några medicinska hinder för att bada, basta, motionera, resa utomlands eller ha sex när man har stomi.

De förbrukningsartiklar som man behöver till stomin ersätts på samma sätt som läkemedel och ingår i högkostnadsskyddet. Stomiförband köper man på ett apotek med en rekvisition som man får av en läkare eller en stomiterapeut.

Fäll ihop

Komplikationer och följdsjukdomar

Komplikationer och följdsjukdomar

Komplikationer man kan få med en ny ändtarm

Om man har en bäckenreservoar eller Kock-reservoar kan man få en inflammation i reservoaren, så kallad pouchit. Då kan man behöva ta antibiotika eller kortison.

För de allra flesta blir inte sexlivet sämre efter operationen. Men ibland när man får en bäckenreservoar kan nerver i bäckenet skadas, även om det är ovanligt. Hos män kan sådana skador leda till sexuella besvär med försämrad förmåga till utlösning och ännu mer sällan till försämrad förmåga att få stånd.

Kvinnor kan få torra slemhinnor och få ont när de har samlag. Kvinnor kan efter operationen få svårare att bli gravida. I samband med förlossningen blir kvinnor med bäckenreservoar ofta förlösta med kejsarsnitt för att inte ringmusklerna i ändtarmen ska bli skadade.

Inflammation i andra delar av kroppen

Om man har ulcerös kolit kan man få inflammationer i andra delar av kroppen än tarmen. Man kan få ledbesvär med svullnad och ömhet i en eller flera leder, eller inflammation i ögonen och ibland även hudutslag. Det är ovanligt men gallgångarna, som finns i levern, kan bli trängre. Alla dessa komplikationer behöver behandling av specialistläkare.

Kontroller för att upptäcka cancer

Om man har ulcerös kolit får man genomgå regelbundna kontroller med koloskopi och ta vävnadsprover från tarmslemhinnan för att tidigt kunna upptäcka tarmcancer. Mycket talar för att risken för tarmcancer vid ulcerös kolit har minskat de senaste tio åren. Det kan bero på mer effektiv behandling av sjukdomen och förbättrad övervakning med tarmkikare, så kallad koloskopi.

Risken för tarmcancer och cellförändringar ökar om man har haft ulcerös kolit i många år och särskilt om man har haft sjukdomen sedan barndomen eller de tidiga tonåren, om man har ulcerös kolit i hela eller stora delar av tjocktarmen, om man har gallgångsförträngningar eller om en nära släkting har tarmcancer.

Om man får cellförändringar i tjocktarmen kan den behöva opereras bort och då tas oftast också ändtarmen bort. Den tas alltid bort om man skulle få cancer.

Fäll ihop

Ulcerös kolit och graviditet

Ulcerös kolit och graviditet

De flesta kvinnor som har ulcerös kolit kan bli gravida och få barn. Om man är eller försöker bli gravid är det bra att diskutera detta med sin läkare, eftersom sjukdomen påverkas av en graviditet. Dessutom kan medicinerna påverka både mamman och barnet.

Det är också bra att diskutera det sätt man vill föda på, eftersom skador under förlossningen kan öka risken för att man senare får problem med att avföring kan läcka ut genom ändtarmsöppningen.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2013-02-07
Skribent:

Wilhelm Graf, läkare, specialist i kirurgi, kirurgiska kliniken, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Redaktör:

Ellinor Lundmark, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Tom Öresland, läkare, specialist i allmän kirurgi, kolorektalkirurg, Gastrokirurgiska avdelningen, Akershus universitetssjukhus, Oslo, Norge.

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge

Lotta Persson, illustratör, Göteborg