Scharlakansfeber

Streptokockbakterier ligger bakom

Scharlakansfeber orsakas av bakterier som heter streptokocker. Bakterierna orsakar en infektion i halsmandlarna och bildar ett gift som ger röda hudutslag på kroppen. Även tungan blir knottrig och röd och brukar därför kallas smultrontunga.

Bakterierna kommer in i kroppen via luften man andas och genom kontakt med smittade personer eller föremål. Bakterierna når sedan slemhinnorna i svalget. De förökar sig och bildar ett bakteriegift, som sprids med blodet, vidare i kroppen. Bakteriegiftet ger utslag på huden. Mot detta bakteriegift bildas antikroppar, som gör att en person inte kan få utslaget igen vid en ny streptokockinfektion.

Främst små barn får scharlakansfeber

Alla människor är mottagliga för smitta av streptokocker, men alla får inte scharlakansfeber. Spädbarn under sex månader är oftast skyddade mot bakteriegiftet genom antikroppar som överförts från modern under graviditeten. Scharlakansfeber är vanligast i småbarnsåldern och tidig skolålder. Äldre barn och vuxna får sällan scharlakansfeber vid streptokockinfektioner. De får i stället halsfluss.

Smittan sprids via luften eller genom direktkontakt

Streptokockerna överförs via mikroskopiska droppar som svävar i utandningsluften från den som är sjuk. Det kallas för droppsmitta och överförs då människor andas. Smittan kan också överföras genom direktkontakt, särskilt genom föremål som är fuktiga och som kommer i kontakt med munnen.

Man kan bära på streptokocker och vara smittsam utan att själv vara sjuk. Upp till hälften av eleverna i en klass där det förekommer scharlakansfeber kan vara friska smittbärare. Men den största smittspridningen sker från personer som redan blivit sjuka.

Utan medicin kan man vara smittsam länge. Två till fyra veckor efter att man har blivit sjuk börjar huden att fjälla. Man är smittsam under hela sjukdomstiden fram tills att fjällningen är över. Två dygn efter att man har börjat med antibiotika smittar man inte längre.

Det är svårt att hindra smitta

Eftersom scharlakansfeber sprids via droppsmitta är det ofta svårt att undvika att bli smittad. Bakterierna kan lätt föras vidare i folksamlingar, affärer, biografer och bussar. Har man barn på förskola är det bäst att ha barnet hemma tills han eller hon är frisk igen, eller åtminstone vänta till två dygn efter påbörjad antibiotikakur.

Om många barn på en förskola blir sjuka i scharlakansfeber kan det ibland vara motiverat att undersöka alla barn och alla i personalen för att hitta eventuella friska smittbärare. Det kan vara hälsovårdsmyndigheterna som tar beslut om en sådan undersökning efter anmälan från förskolan. Ofta är det distriktsläkaren på vårdcentralen i närheten som tillsammans med BVC-sköterskan gör ett svalgprov på barn och personal.

Man kan vädra inomhus och tvätta händerna noga för att förebygga att smittan sprider sig.

Infektioner hos barn - hur man undviker smitta

Komplikationer

Får barnet antibiotika blir det i de allra flesta fall friskt igen. I ovanliga fall kan scharlakansfeber ge komplikationer. Barnet kan få en halsböld, öroninflammation, svullna lymfkörtlar på halsen, inflammation i njurarna, inflammation i stora leder eller reumatisk feber som sätter sig i leder och hjärta.

Läs mer om dessa besvär under kapitlet Symtom och diagnos.

Många tydliga symtom

Scharlakansfeber bryter ut två till fyra dagar efter det att barnet har blivit smittat. Barnet får snabbt feber och halsont och känner sig allmänt sjukt. Det är vanligt att barnet får huvudvärk och kräks.

Efter något dygn kommer utslagen. De börjar i armhålor och ljumskar och breder sedan ut sig till mage och rygg. Utslagen kan sprida sig till armar och ben och slutligen täcka större delen av kroppen, som blir röd. Ansiktet får också en rodnad, men kring munnen fortsätter huden att vara blek. Utslagen är röda upphöjningar, stora som knappnålshuvuden. De känns när man stryker med handen över huden och påminner om fint sandpapper.

Halsmandlarna blir större, röda och får ofta en beläggning av vitgula varproppar.

I början har barnet också en gulvit beläggning på tungan. Beläggningen försvinner efter någon dag och tungan blir istället glänsande röd med svullna små upphöjningar. Det påminner om ytan hos ett smultron och därför brukar man kalla det för smultrontunga.

Det är också vanligt att barnet får sår i mungiporna och på fingrarna intill naglarna. Lymfkörtlarna på halsens utsida kan också bli svullna och ömma.

Febern är oftast rätt måttlig, men kan vara hög. Utan behandling med antibiotika varar febern från ett par dagar till en vecka.

Efter två till fyra veckor börjar huden fjälla på handflator, fotsulor, fingrar och tår. På magen, bröstet och ryggen kan barnet få en mjölliknande fjällning.

Olika undersökningar

För att avgöra om barnet har scharlakansfeber brukar läkaren titta i svalget, på tungan och på utslagen eftersom symtomen ofta är mycket tydliga och typiska för just den här sjukdomen. Om symtomen inte är fullt så tydliga kan läkaren göra ett så kallat snabbtest, som visar om det finns streptokocker i halsen. Provet tas i svalget med en liten pinne med bomull på toppen och blir klart på några minuter. Snabbtestet utförs på läkarmottagningen eller kan tas av en distriktssköterska.

Om behandlingen inte hjälper

Om man redan har fått behandling med en viss typ av antibiotika och det inte har hjälpt tar läkaren en odling. Proven tas i svalget med en bomullsbeklädd pinne och skickas till ett laboratorium. Man får svar på odlingen efter några dagar, upp till en vecka.

Halsböld

Hos något enstaka barn utvecklas halsinfektionen till en djupare infektion på ena sidan av halsen. Barnet kan då få allt ondare och det blir svårare att svälja och gapa. Till slut bildas det en halsböld som behöver behandlas av en läkare genom att det instängda varet i bölden släpps ut.

Halsfluss

Njurinflammation

Barnet kan i ovanliga fall få njurinflammation som komplikation av scharlakansfeber. Det visar sig i så fall efter någon vecka, men ibland kan man ha njurinflammation utan några symtom. Ett symtom på njurinflammation är blod i urinen. Andra symtom kan vara svullna ben och fötter. Njurinflammationen ger oftast inga bestående besvär och brukar gå över av sig själv.

Njurinflammation

Ledvärk

Några veckor efter scharlakansfebern kan barnet få ledvärk i stora leder som knän och armbågar. Värken försvinner av sig själv inom någon vecka.

Reumatisk feber

Det är mycket ovanligt men man kan få reumatisk feber som en följd av scharlakansfeber. Reumatisk feber visar sig någon vecka efter scharlakansfebern och ger ledvärk och inflammation i hjärtat, vilket kan påverka hjärtklaffarna och göra att man blir trött, andfådd och känner sig sjuk. Ofta behandlas man med antibiotika mot de streptokocker som är kvar, och kortison för att motverka inflammationen i leder och hjärta.

Infektioner i hjärtat hos barn

Antibiotika är effektivt mot bakterierna

Barn med scharlakansfeber behandlas oftast med antibiotika. V-penicillin, som bland annat finns i Kåvepenin, biter på streptokocker och bör tas under tio dagar. Det är viktigt att medicinkuren fullföljs, annars ökar risken att barnet blir sjukt igen, eftersom inte alla bakterierna hunnit försvinna.

Om barnet är överkänsligt mot v-penicillin, väljer läkaren en annan sort, till exempel antibiotika som innehåller erytromycin.

En vuxen med scharlakansfeber behandlas på samma sätt.

Anitbiotika

Antibiotika kortar sjukdomen och smittan

Även om streptokockinfektionen kan gå över av sig själv rekommenderas behandling med antibiotika. Utan behandling blir sjukdomsförloppet ofta längre och risken för komplikationer större. Barnet är också smittsamt under en längre tid utan antibiotika.

Mediciner mot feber

För att minska smärta och feber kan man ge barnet receptfria, smärtstillande och febernedsättande mediciner som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Från sex månaders ålder kan barn även få Ipren, som är receptfritt och innehåller ibuprofen. Medicinerna finns i flytande form eller som stolpiller för små barn. För äldre barn finns även tabletter. Följ anvisningarna på förpackningen noga.

Barn och ungdomar under 18 år som har feber ska inte använda febernedsättande medicin med acetylsalicylsyra, till exempel Magnecyl, Treo och Albyl.

Kontakta vårdcentralen

Om man misstänker att barnet har scharlakansfeber ska man i första hand kontakta vårdcentralen. Där kan läkare, eller distriktssköterska som är särskilt behörig, ställa diagnos och föreslå behandling. Sedan vårdas barnet hemma.

Om man misstänker att barnet har fått komplikationer till följd av scharlakansfeber som halsböld, reumatisk feber eller andra följdsjukdomar ska man kontakta vårdcentralen igen eller en akutmottagning.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Smitta i förskolan  - en kunskapsöversikt

Socialstyrelsen har gjort en lättillgänglig kunskapsöversikt om förskolebarn och smitta. Där ges råd om infektioner, eventuella behandlingar, när det är lämpligt att gå tillbaka till förskolan med mera.