Psykoser

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Om man får en psykos får man förändrad verklighetsuppfattning och vanföreställningar, till exempel att man känner sig styrd eller övervakad utan att vara det. Det är också vanligt att man hör röster som inte finns. Att verkligheten känns förändrad kan göra att man får ångest, blir deprimerad eller får ett avvikande beteende.

En psykos kan komma plötsligt, men det vanligaste är att den utvecklas under en tid. Hur länge en psykos varar varierar också. En del får en psykos bara en gång, medan det hos andra är återkommande. Schizofreni är ofta en långvarig form av psykos.

Psykoser har troligen flera orsaker, ärftlighet är en av dem. En del människor har lättare att reagera med psykos vid påfrestningar. Det som utlöser psykosen kan vara till exempel en chockartad upplevelse, drogpåverkan eller problem som har att göra med att bli vuxen.

De flesta som blir sjuka är mellan 18 och 40 år, men psykoser kan komma under hela livet.

Symtom

Psykos visar sig vanligen genom

  • vanföreställningar
  • hörselhallucinationer.

Tidiga tecken kan vara

  • att man blir inåtvänd
  • förändrad verklighetsuppfattning
  • att man inte orkar arbeta eller studera
  • att man grubblar över livet på ett ångestfyllt sätt
  • oförklarliga känsloutbrott.

Behandling

Det är viktigt att både den som är sjuk och familjemedlemmar får psykologiskt stöd. En trygg behandlingsmiljö betyder mycket, och en del kan därför vårdas hemma medan andra kan behöva vara på sjukhus. Man får ofta antipsykotiska läkemedel som minskar symtomen men inte botar själva sjukdomen. Ofta behöver man även annan behandling, som psykoterapi och hjälp att komma tillbaka till vardagen efter sjukdomen.

När ska man söka vård?

Om man har symtom som gör att man misstänker en psykos ska man kontakta en vuxen- eller ungdomspsykiatrisk mottagning.

Om man har en närstående som man tror har en psykos och känner sig orolig för att den sjuke ska göra något farligt, bör man uppsöka närmaste psykiatriska akutmottagning. Ibland kan den som är sjuk få hembesök av psykiatriska team. Det kan vara ett bra alternativ om han eller hon inte vill söka vård själv.

Visa mer

Sök hjälp och stöd i Halland

Halland

Sök hjälp och stöd i Halland

Råd om vård dygnet runt

Du kan alltid ringa till 1177 Sjukvårdsrådgivningentfn 1177. Där svarar erfarna sjuksköterskor på dina frågor om vård och hälsa dygnet runt.

Barn och unga

Om man som förälder eller närstående är orolig för ett barn som är under sex år kan man kontakta:

Är barnet äldre (och för dig som är ung) kan man även kontakta:

Vuxna

Vuxna som behöver hjälp och stöd kontaktar:

Akut läge

Om läget är akut och du behöver omedelbar hjälp kontakta en psykiatrisk mottagning eller ring 112. Det finns också flera jour- och hjälptelefoner dit du kan ringa.

Telefonjourer och patient- och anhörigföreningar

Ibland kan det vara skönt att bara få prata med någon. Det finns flera telefonjourer man kan ringa för att få råd, både för barn, unga och vuxna.

Det finns också särskilda patient- och anhörigföreningar man kan kontakta.

Fäll ihop

Vad händer?

Vad händer?

Vad är en psykos?

En psykos är ett psykiskt tillstånd som innebär att man får förändrad verklighetsuppfattning. Man kan tro sig vara förföljd eller hotad, trots att det för omgivningen verkar helt orealistiskt. Vissa människor tror att de är utsatta för strålning eller radiostyrning.

Den som får en psykos kan få hallucinationer, det vill säga sinnesintryck som inte har någon tydlig orsak i omvärlden. Hörselhallucinationer är vanliga, och lukt- och känselhallucinationer förekommer också. Om man däremot har tydliga synhallucinationer tyder det snarare på drogpåverkan, förgiftning eller en hjärnskada, och sällan på en psykos.

Olika former av psykoser

Psykossjukdomar är ett samlingsnamn för flera olika sjukdomar som alla har gemensamt att man upplever verkligheten annorlunda. Verklighet och fantasi är lika verkliga för den som har en psykos. Det kan liknas vid en mardröm i vaket tillstånd. De olika psykossjukdomarna brukar delas upp i olika grupper, men eftersom det inte finns några tydliga gränser mellan dem så blir indelningen lite osäker.

Den vanligaste psykossjukdomen är schizofreni. Det är en sjukdom som kommer långsamt och det kan ibland ta ett par år innan man får diagnosen.

Psykossymtomen kan också komma snabbt, och då har man lättare att återgå till sitt vanliga liv efter behandlingen. Om man blir sjuk snabbt har man ofta både en psykos och en manodepressiv sjukdom samtidigt. Då kan man ena stunden vara mycket upprymd för att nästa bli mycket nedstämd, och samtidigt får man hallucinationer och vanföreställningar.

En del får psykossymtom endast en gång och blir sedan friska. Då har man ofta varit med om en svår händelse i livet eller är i en känslig period, till exempel i sena tonåren då man vill bli självständig men ännu inte klarar livets krav som vuxen.

Schizofreni är en form av psykos

Drygt hälften av alla som får psykossymtom under en period, ofta tidigt i livet, får diagnosen schizofreni. Om man får schizofreni har man också en funktionsnedsättning, vilket innebär att man har svårt att fungera i det vardagliga livet. Det brukar märkas redan innan man får de första symtomen på en psykos. Man kanske slutar i skolan eller inte längre går till sitt arbete, och drar sig undan från sina kamrater och närstående.

För att få diagnosen schizofreni ska funktionsnedsättningen ha varat i ett halvår och psykossymtomen minst en månad.

Personlighetsstörning är inte psykos

Personlighetsstörningar innebär att den som är sjuk har svårt att tolka och reagera på sin omvärld. Oftast märks det i relationerna med andra människor. Det finns olika former av personlighetsstörningar som har gemensamt att man reagerar på ett sätt som för omvärlden uppfattas som oförståeligt och överdrivet. Man kan uppfattas som besvärlig och svår att vara med.

Personlighetsstörningar ska inte blandas ihop med psykossjukdomar, även om symtomen ibland kan vara liknande.

Depression och mani

Man kan ibland utveckla en depression när man har en psykos. Depressionen kan bero på psykosen, men en stark depression kan även utlösa eller fördjupa en psykos.

Mani betyder en högt uppskruvad aktivitetsnivå och kan ses som motsatsen till depression. Ibland kan mani också övergå i en psykos.

Hur vanligt är psykoser?

I genomsnitt får 15 personer av 100 000 en psykos varje år. Den vanligaste åldern för insjuknandet är mellan 16 och 40 år, men psykostillstånd kan förekomma under hela livet.

För personer som har fått en psykossjukdom kan de kommande åren se mycket olika ut. En tredjedel blir bra, även om vissa måste ta en låg dos antipsykosläkemedel för att inte bli sjuk på nytt.

En annan tredjedel får det svårare. Läkemedlet hjälper inte helt och man behöver ytterligare behandling för att kunna klara av livet fullt ut igen. Man kan behöva psykoterapi och social träning, till exempel.

För den sista tredjedelen blir sjukdomen svår och man kan behöva mycket hjälp för att kunna vistas och leva i samhället. Det är få av dem som helt blir av med sjukdomen.

Vad beror sjukdomen på?

Det går inte att hitta en enda tydlig förklaring till en psykos. Många faktorer samverkar. De flesta experter betraktar idag psykoser som uttryck för någon form av tidig biologisk eller psykologisk sårbarhet.

Människor har olika sårbarhet, och därför olika stark benägenhet att reagera med psykos vid plötslig eller långvarig stress. För en person med hög sårbarhet krävs mindre belastning för att en psykos ska utlösas än för en person med låg sårbarhet.

Både arv och miljö orsakar sårbarhet för psykos

Ärftlighet spelar störst roll för att man ska få en psykossjukdom, framför allt schizofreni. Förmodligen är det flera gener som samverkar för att man ska få en psykossjukdom.

Miljön kan öka risken för en psykossjukdom om man bär på anlagen för sjukdomen. Risken ökar särskilt om man tidigt i livet får en allvarlig infektion eller om förlossningen när man föddes var svår. Senare i livet kan risken ökas av till exempel om man växt upp i en storstad, om man har svårt att känna tillhörighet i samhället eller om man röker cannabis.

En svår livssituation kan utlösa psykosen

Den medfödda sårbarheten kan orsaka besvär innan psykossjukdomen bryter ut. Man kan till exempel ha svårt i relationer med kamrater eller att följa med i skolan. För andra är besvären inte så svåra förrän året eller månaderna innan de psykotiska symtomen bryter ut.

En svår livssituation kan påskynda att psykossymtomen bryter ut, och omvänt kan en trygg och skyddande miljö göra att symtomen kommer senare eller blir lindrigare.

Beror psykos på en svår barndom?

Det har diskuterats mycket kring uppväxtens betydelse för att insjukna i psykos. Det är en svår fråga, och den ståndpunkt de flesta experter intar idag är ungefär så här:

En människa som har en svår barndom med till exempel svikande föräldrar eller stor övergivenhet, eller som utsätts för sexuella eller andra övergrepp kan få störningar i sin känslomässiga utveckling. Det kan leda till att personen senare i livet har svårare att klara påfrestningar.

Om samma person dessutom har en biologisk sårbarhet ökar risken starkt för att en psykos ska utvecklas. Det är därför inte troligt att enbart en oharmonisk uppväxt skulle orsaka en psykos hos en människa om det inte samtidigt finns andra faktorer som ökar risken.

Det finns också de som får psykoser utan varken säkra ärftliga förhållanden eller störningar under barndomen.

Schizofreni kan ha delvis andra orsaker

Beteckningen schizofreni står för en undergrupp av psykoser som kan ha delvis annan bakgrund än andra psykoser. Det finns ett mer påtagligt ärftligt inslag hos dem som insjuknar i schizofreni, och möjligen är små hjärnskador oftare förekommande i dessa fall än annars.

Är psykotiska personer farliga?

En person som har en psykos är oftast inte farlig för andra människor. Människor som dricker för mycket alkohol är farligare eftersom hämningar och spärrar mot våld minskar av alkoholen.

Under en akut psykos kan ibland ett aggressivt beteende utlösas om man försöker hindra den psykotiske att göra något angeläget. Ofta rör det sig om rädsla som utlöser en akut aggression.

En person med ett långvarigt schizofrent funktionshinder kan reagera med aggressivitet om någon alltför snabbt vill göra något som kan kännas integritetskränkande. Det kan vara enkla saker som att en assistent plötsligt börjar städa eller oförberett försöker hjälpa den som är sjuk att duscha. Med grundläggande information till anhöriga och personal brukar den här typen av problem undvikas.

Vid vissa tillstånd är det vanligare att personer med en psykossjukdom kan bruka våld mot andra. Ökade risker kan finnas om personen tidigare har brukat våld, missbrukar droger eller alkohol eller om man har kvar förföljelseidéer trots behandling. Om en person inte tar sin medicin och börjar återfå sina psykossymtom är risken också ökad.

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

Tidiga tecken på en psykos

De flesta som får en psykos upplever en period med olika typer av besvär innan de insjuknar i en psykos. Det kan vara nedstämdhet eller svårighet att klara av stress, ljud eller andra sinnesintryck. Det kan också vara en inre oro som inte går att förklara. Denna period kan vara från någon vecka till ett par år, men är i genomsnitt runt tjugo veckor. Det är mycket ovanligt att en psykos kommer plötsligt, som "en blixt från en klar himmel."

Några typiska tecken som är särskilt vanliga hos unga personer är

  • en djupgående och smärtsam upplevelse av att förändras i sin person, och av att inte känna igen sig själv
  • att man drar sig undan umgänge, familj och tidigare vänner
  • att man under en längre period och utan klara skäl inte orkar arbeta eller studera
  • olika uttryck för förändrad verklighetsuppfattning, som att till exempel plötsligt känna sig ond eller tom inombords
  • en längre tids grubblande över livet på ett depressivt eller ångestfullt sätt
  • flera oförklarliga känsloutbrott.

Denna typ av problem förekommer naturligtvis också som en normal utvecklingsfas hos många ungdomar som inte är i riskzonen för en psykos. Möjligheten att det handlar om en begynnande psykos är större ju flera risktecken som finns samtidigt, om de är starka, och om någon i den närmare familjekretsen haft en psykos. I så fall bör man snarast ta kontakt med en ungdoms- eller vuxenpsykiatrisk mottagning. Under den här perioden kan det gå att minska risken för psykos eller åtminstone minska svårighetsgraden av sjukdomen.

Hur visar sig psykosen?

Alla insjuknar på delvis olika sätt, och det går sällan att säga säkert om en plötslig psykos kommer att få ett långvarigt förlopp eller gå över snabbt.

Den psykos som är utlöst av en plötslig och chockartad upplevelse brukar oftast yttra sig i vanföreställningar och ibland starka inslag av förvirring. Att höra enstaka hallucinatoriska röster är också vanligt. Ibland är den som får en plötsligt utlöst psykos upphetsad eller manisk, och psykosen börjar med omdömeslöshet och ett sänkt sömnbehov.

Hallucinationer och tvångstankar

Vissa psykoser som är schizofreniliknande kan börja utan att det finns en tydlig händelse som utlöser dem. Då är det vanligt att den som insjuknar har vanföreställningar om att utsättas för farlig strålning, för hemliga konspirationer eller liknande saker. Vissa tror sig konkret vara i kontakt med kända personer, andra med gud eller med djävulen.

Hörselhallucinationer är vanliga och kan vara starka. En del blir inåtvända eller känner sig handlingsförlamade. Ett tvångsmässigt grubblande, till exempel ”Om jag inte gör just det här rätt så kommer mänskligheten att gå under", kan ge stor ångest.

De flesta blir bättre med behandling

En del kan behöva behandlas på sjukhus i början, eftersom psykosen kan leda till risker och det är svårt att garantera säkerheten om man är kvar hemma. Sjukhusmiljön kan kännas svår, kanske delvis på grund av att psykossjukdomen känns skrämmande, men behandlingen på sjukhus gör ofta att man blir bättre snabbare.

Den akuta psykosen går över efter ungefär en månad med behandling, men besvären som kommer efteråt, som påminner om de besvär man hade före psykosen, kan finnas kvar en längre tid.

Viktigt att bearbeta upplevelser efteråt

Även när psykosen har gått över fullständigt lider många av de upplevelser som den har medfört. Man kan skämmas över saker man gjorde under psykosen, minnas hur skrämmande de psykotiska föreställningarna var eller ha svåra upplevelser av tvångsbehandling och inlåsning.

Om man inte får tillfälle att prata igenom sina upplevelser ordentligt med någon riskerar de att förfölja en under lång tid och göra det svårare att gå tillbaka till det vanliga livet. Ofta behöver man ta medicin under lång tid för att inte riskera att den akuta psykosen kommer tillbaka, samtidigt som man får psykologisk behandling och social träning.

Chanserna att bli helt bra olika stora

Det finns flera olika faktorer som kan påverka chanserna för att man ska bli helt bra efter att ha fått en psykos.

En bättre prognos

Faktorer som talar för att man har bättre chans att tillfriskna är att

  • psykosen har tydliga utlösande faktorer
  • insjuknandet pågår i kortare tid än några månader
  • psykosen har depressiva eller upprymda drag
  • man tidigare hade en god social utveckling
  • de dominerande symtomen är vanföreställningar och hallucinationer
  • inget missbruk förekommer
  • man har fullkomlig insikt om psykosen efteråt.

En sämre prognos

Faktorer som talar för en sämre chans att tillfriskna är att

  • psykosen inte har några klart utlösande faktorer
  • tiden för insjuknandet är lång
  • psykosen inte har några depressiva inslag
  • man tidigare hade problem med social anpassning
  • de dominerande symtomen är inåtvändhet och viljestörningar
  • det finns ett samtidigt missbruk
  • man förnekar eller verkar ha glömt psykosen.
Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

Behandlingen består av olika delar

När man får en psykos får man både behandling med läkemedel och psykologisk behandling. Man får också social träning. Både psykiatrin och socialtjänsten är involverade i behandlingen, och ger även stöd åt närstående.

Viktigt med förtroende

Om behandlingen påbörjas utanför sjukhuset behöver man en bra kontakt med den person från psykiatrin som har huvudansvaret för att planera behandlingen. Det görs med regelbundna samtal. För den som är sjuk kan det vara viktigt att inte behöva ha kontakt med för många olika människor.

Först görs en utredning och behandlingen planeras utifrån resultaten. Både den som är sjuk och närstående är delaktiga i planeringen av behandlingen.

Behandling med antipsykotisk medicinering

De läkemedel som används för att behandla psykoser kallas för antipsykosläkemedel, de kallas också antipsykotiska läkemedel eller neuroleptika. Medicinerna minskar psykossymtom som vanföreställningar och hallucinationer, men botar inte själva sjukdomen.

Första gången man har blivit sjuk i en psykos får man inte behandling med antipsykotiska läkemedel på en gång. Det beror på att läkaren vill vara säker på att besvären inte beror på en annan sjukdom, och för att symtomen ska få en chans att försvinna av sig själva. Det finns också en del undersökningar som behöver göras först.

Olika slag antipsykosläkemedel

Det finns många olika antipsykosläkemedel, en del som har funnits länge och en del som är nyare. Den största skillnaden mellan äldre och nyare läkemedel är att biverkningarna är olika. De äldre läkemedlen ger oftare muskelbiverkningar medan de nyare oftare ger viktuppgång. Vilken medicin man får beror bland annat på hur känslig man är för de olika biverkningarna som de olika medicinerna kan ge. Man kan diskutera med sin läkare om vilka fördelar och nackdelar som finns med de olika läkemedlen.

Dosering

För att medicinen ska hjälpa så bra som möjligt behöver man få rätt dos av medicinen. För låga doser kan göra att effekten inte blir tillräckligt bra och för höga doser kan leda till besvärliga biverkningar.

Om symtomen inte minskar efter några veckors behandling kan dosen behöva ändras, eller så kan man behöva byta medicin. När symtomen har gått över eller mildrats är det ofta möjligt att sänka dosen.

Det är viktigt att man berättar för sin läkare om man upplever biverkningar som är svåra att stå ut med, för det är nästan alltid möjligt att prova ut ett antipsykotiskt läkemedel som ger ett minimum av biverkningar.

Behandlingen kan ibland behöva pågå i flera år för att minska risken för återfall. Om man vill prova att klara sig utan behandling med antipsykosläkemedel är det viktigt att göra det i samråd med sin läkare och sina närstående. Risken är stor att sjukdomen kommer tillbaka och då är det viktigt att tidigt upptäcka tecken som tyder på det. Man sänker dosen gradvis och försiktigt för att se om man klarar sig utan medicin.

Biverkningar av antipsykosmedicin

En vanlig biverkning av de äldre typerna av antipsykotisk medicin är att man får besvär från musklerna, till exempel muskelstelhet, myrkrypningar, darrningar och muskelkramper. Om man behandlas under en längre tid, mer än sex månader, kan man få ofrivilliga muskelrörelser, till exempel i ansiktet.

Man kan även få en känsla av att vara avskärmad och att det går trögt att tänka. Det beror ofta på att dosen är för hög.

Biverkningarna av de nyare medicinerna är främst trötthet och ökad aptit som kan leda till att man går upp i vikt. Det är också vanligt att man får rubbningar i hormonbalansen vilket bland annat kan göra att brösten kan känns spända och svullna.

Biverkningarna går oftast över om dosen minskas eller när man slutar ta medicinen.

Långtidsverkande injektioner

För en del kan det vara svårt att komma ihåg att ta sin medicin medan psykosen pågår. Det finns också personer som inte vill ta mediciner trots att de behöver dem. Då kan sjukvårdspersonal ge injektioner av ett så kallat depåpreparat med ett par veckors mellanrum. Men det bästa är att den som är sjuk har inflytande över sin egen medicinering så långt det är möjligt.

Lugnande och sömngivande mediciner

När man har psykotiska symtom är oftast sömnen störd. Samtidigt kan för lite sömn förvärra symtomen. Det är därför viktigt att man sover ordentligt och därför får man ofta sömnmedel som man kan ta när man behöver.

Om man har ångest kan man få ett lugnande medel som innehåller bensodiazepiner under någon eller några veckor. Det finns alltid en risk för att man blir beroende av sådana läkemedel om man tar dem under längre tid.

Den som är starkt nedstämd kan behöva ett antidepressivt läkemedel.

Andra mediciner

Om man samtidigt är periodvis upprymd eller deprimerad brukar man även få ta så kallad stämningsstabiliserande medicin. Ofta får man medicin som innehåller litium men det finns även andra läkemedel med liknande effekt, till exempel mediciner som innehåller valproat eller lamotrigin.

För att lindra muskelbiverkningarna man kan få av antipsykotiska läkemedel kan man ibland få ta så kallade antikolinerga läkemedel. Eftersom även de kan ge biverkningar brukar man få ta så lite som möjligt av de här medicinerna.

Familjemöten en del av behandlingen

När någon får en psykos blir familjen i hög grad inblandad. Ofta är familjen också det viktigaste stödet för den som är sjuk. Därför är det viktigt att familjemedlemmarna kallas till återkommande möten med den som är sjuk och den närmast ansvariga vårdpersonalen.

Vid familjemötena kan man tillsammans diskutera symtomen och behandlingen, liksom de problem som kan ha bidragit till att utlösa psykosen. Man planerar också för hur den som har en psykossjukdom ska kunna återgå till en bra livsituation. Att närstående är med i planeringen och får information och utbildning om sjukdomen hjälper.

Psykoterapi

Om man inte blir helt bra med mediciner kan man behöva andra behandlingar. Det kan till exempel vara så att man har kvar en del symtom, som till exempel att man hör röster eller känner sig förföljd eller hotad. Då kan psykoterapi hjälpa bra. Den terapiform som har visat sig vara mest effektiv är kognitiv beteendeterapi, KBT. Om man inte vill samtala med en terapeut kan musikterapi ge lindring.

En del kan få vård hemma

En del kan vara kvar i sina egna hem medan psykosen pågår. Då är det viktigt med ett fungerande nätverk av familj eller vänner och med stöd av vårdpersonal.

Om man lever ensam och är fylld av vanföreställningar är det ofta alltför pressande att bo kvar hemma. Det gäller också om det finns spänningar mellan familjemedlemmarna, eller om de inte orkar med att vara ett stöd. Ofta behöver man i familjen vila sig från varandra eftersom det akuta insjuknandet brukar föregås av en lång tids oro och problem.

Ibland räcker det inte med vård i hemmet, till exempel om sjukdomen förvärras och det finns risker med att stanna kvar i hemmet. Då kan det bli nödvändigt med tvångsintagning på sjukhus.

Om en person inte vill söka vård

Om en person har tecken som tyder på en psykos men inte vill söka vård kan man som närstående vända sig till den psykiatriska öppenvården. De har ofta möjlighet att göra hembesök. Om de bedömer att personen verkar ha början till en psykos, men inte har så svåra symtom, kan behandlingen påbörjas i hemmet.

Ofta behöver både närstående och personal hjälpas åt för att den som är sjuk ska kunna acceptera att ta emot behandling. Det är viktigt att den som är sjuk får information om behandlingen och får veta varför den är viktig och hur den kan hjälpa.

Tvångsvård

Det som normalt gäller inom svensk sjukvård är att ingen kan vårdas mot sin vilja eller behandlas utan att ge sitt tillstånd. Men i vissa fall görs undantag från den rättigheten, enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT.

Det som måste uppfyllas för att man ska kunna tvångsvårdas är att

  • man lider av en allvarlig psykisk störning
  • man har behov av en kvalificerad psykiatrisk vård dygnet runt
  • man vägrar att ta emot sådan vård.

Vårdintyg krävs

Ett vårdintyg är ett intyg från en legitimerad läkare på att man har en så allvarlig psykisk störning att man måste tillfälligt tvångsvårdas. Man kan därefter föras till sjukhus med polishjälp om det är nödvändigt. När man kommer till sjukhuset görs en ny, självständig prövning av en ansvarig psykiatrisk specialist.

Förvaltningsrätten beslutar om längre tvångsvård

Tvångsvården får pågå i högst fyra veckor, och därefter måste chefsöverläkaren ansöka om fortsatt vård. Ärendet prövas då av Förvaltningsrätten.

Den som tvångsvårdas, eller ett ombud, kan också överklaga beslutet om intagning eller sjukvårdens avslag på önskan om permission och utskrivning till Förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten kan besluta om att ge patienten permission och även besluta om att avsluta tvångsvården.

Det finns också öppen psykiatrisk tvångsvård. Då kan en person som tidigare har vårdats i slutenvård, men som inte vill fullfölja sin behandling efter utskrivningen från sjukhuset, få tvångsvård i öppenvården. Det innebär att man måste följa vissa föreskrifter, som till exempel att ta sin medicin och att hålla kontakt med psykiatrin.

Psykologiskt stöd för att hindra återfall

Det är viktigt att den som har varit sjuk får hjälp att lära sig känna igen tecknen på att psykosen kommer tillbaka. De flesta som har insjuknat i en psykos riskerar att få ett eller flera återfall. Det är därför viktigt att man själv och närstående lär sig att känna igen de tidigaste tecknen på en psykos, till exempel att man har svårt att sova, börjar känna sig lättretlig och vill dra sig undan.

Man behöver också ha en plan för vad man ska göra om sådana tecken börjar visa sig. Planen kan till exempel innehålla en överenskommelse om att man själv eller en närstående ska kontakta sin kontaktperson eller läkaren inom psykiatrin. Det är viktigt för att man ska få behandling som förhindrar att man insjuknar på nytt.

Behandlingshem efter psykosen

För en del personer med en psykossjukdom kan det vara svårt att komma hem till en egen lägenhet efter att man har varit på sjukhus. Man får hjälp och stöd på olika sätt för att underlätta det. Till exempel kan man bo i sin lägenhet med stöd från kommunen och sin kontaktperson inom psykiatrin. Det finns också en möjlighet att bo ute i samhället i ett boende där personal finns tillgänglig stor del av tiden.

Ofta brukar det vara bäst att bo där man har flest kontakter och kanske närstående, så att man inte blir isolerad.

Viktigt med samhällets stöd

Det är en lagstadgad rättighet i socialtjänstlagen att psykiskt funktionshindrade får bistånd från samhället i form av olika slags stöd. Att ha ett arbete eller en meningsfull syssla är av avgörande betydelse för alla människor. Vårdbehovet för människor med psykiska funktionshinder brukar minska kraftigt när man får någon form av meningsfull vardag.

Arbete och boende

Många har svårt att komma tillbaka till den vanliga arbetsmarknaden på grund av de krav på snabbhet och smidighet som finns där. Om man önskar att komma tillbaka till arbetslivet kan man ofta erbjudas en praktikplats i första hand. Går allt bra kan praktikplatsen ofta övergå till ett fast arbete. I början behöver man ofta stöd från någon person, antingen på arbetsplatsen eller från psykiatrin eller kommunen. Arbetet kan behöva anpassas efter de förutsättningar man har.

Om man har svårt att komma tillbaka till arbetsmarknaden kan kommunen erbjuda daglig sysselsättning.

Boendet är en annan social rättighet som många behöver stöd med. Det kan vara hjälp med att handla, laga mat eller att städa. Kollektiva boendeformer kan för vissa fungera väldigt bra.

Fäll ihop

Vad kan man göra själv för att minska risken för återfall?

Vad kan man göra själv för att minska risken för återfall?

Det finns mycket man kan göra själv för att minska risken för att man blir sjuk igen. Det är bra att

  • sova tillräckligt mycket
  • ha fasta dagliga rutiner
  • undvika alkohol
  • undvika att göra för mycket på en gång.

Detta är faktorer som man ofta kan påverka själv. Det är bra om man kan få hjälp och stöd av familj och andra närstående.

Stressande livshändelser och konfliktfyllda relationer är andra saker som kan öka risken för att man blir sjuk igen. Sådana situationer kan ibland vara svårare att själv göra något åt. Man kan behöva få hjälp att lära sig metoder för att samtala och hantera konflikter. Numera ingår det i behandlingen vid bipolär sjukdom.

Lära sig att känna igen tidiga tecken återfall

Oftast börjar ett återfall i sjukdomen med lindrigare symtom, så kallade tidiga tecken. Symtomen varierar från person till person och därför är det viktigt att man tillsammans med sin behandlare och anhöriga kartlägger tidiga tecken på återinsjuknande så att man känner igen dem. Ofta går det då att stoppa utvecklingen av sjukdomen innan man blir allvarligt sjuk. Därför är det bra om närstående också känner igen tidiga tecken för att kunna ge stöd på ett tidigt stadium.

När man får symtom är det bra om man försöker minska stressen och kanske medicinera några dagar om man har sömnbesvär. Det är också viktigt att söka psykiatrisk hjälp innan symtomen blir allvarligare. På så sätt kan man oftast förhindra allvarligare återfall.

Fäll ihop

Att vara närstående

Att vara närstående

När någon får en psykos blir familjen i hög grad inblandad. Ofta är familjen också det viktigaste stödet för den som är sjuk. Därför är det viktigt att familjemedlemmarna kallas till återkommande möten med den som är sjuk och den närmast ansvariga vårdpersonalen.

Vid familjemötena kan man tillsammans diskutera symtomen och behandlingen, liksom de problem som kan ha bidragit till att utlösa psykosen. Man planerar också för hur den som har en psykossjukdom ska kunna återgå till en bra livssituation. Att närstående är med i planeringen och får information och utbildning om sjukdomen hjälper.

Genom att ta kontakt med en patient-eller närståendeförening kan man få stöd av andra med liknande erfarenheter.

Att leva med en psykiskt sjuk förälder

Om en vuxen som tar hand om en och som man kanske bor tillsammans med är sjuk påverkas man av det på olika sätt.

Man kan till exempel känna sig rädd, orolig eller ledsen. Kanske tänker man mycket på hur det ska gå eller undrar om den som är sjuk någonsin kommer att må bra igen. Hon eller han kanske inte orkar göra saker ihop eller att riktigt bry sig om hur man har det i till exempel skolan.

Man kanske får ta ansvar för saker som vuxna brukar ta hand om hemma. Det kan till exempel vara att ta hand om småsyskon eller att se till att det finns kläder och mat. Så stort ansvar ska man inte behöva ta som barn.

Du är inte ensam

Det kan vara bra att veta om att du inte är ensam. Det finns många andra som också har en förälder eller annan närstående som mår dåligt. Ibland kan det hjälpa att prata med andra som har det på samma sätt som man själv.

Mer på 1177.se

Hanna E Karlsson skriver om sina erfarenheter av att ha en förälder som inte mår bra.

Läs på UMO.se

Att ha en förälder eller närstående som har en psykisk sjukdom

Sidor på nätet som är bra att besöka om du är barn eller ung

Här kan du träffa andra som har en närstående som har psykisk ohälsa och till exempel ställa frågor, chatta, läsa andras upplevelser eller skicka in din egen berättelse.

Andra sidor där du kan hitta stöd

·  UMO.se – din ungdomsmottagning på nätet

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Forskning och diskussion

Karolinska Institutet har en webbsida om hjärnsjukdomar som kallas HUBIN - Human Brain Informatics. Projektets huvudsyfte är att främja forskning och utveckling för att finna nya lösningar och behandlingsmetoder för sjukdomar i hjärnan.

Mer information på internet

Psykiatri Centrum Karolinska har en webbsida om schizofreni. Den vänder sig till den drabbade, anhöriga och närstående och alla som vill veta mer om schizofreni.

Synapsen är en webbportal som samlar information om bland annat vårdhem, arbetstillfällen för psykiskt sjuka, nyheter om behandlingsmetoder och diskussionsforum.

Lästips

  • När själen skenar
    En personlig berättelse av en kvinna som drabbats av flera psykoser.
    Berit Wegler
    Bokförlaget Bjurner och Bruno, 1998
  • Psykoser – ett integrerat perspektiv
    En sammanställning av aktuell kunskap om psykoser.
    Johan Cullberg
    Natur och Kultur, andra upplagan 2004
  • Dynamisk psykiatri
    Johan Cullberg
    Natur och Kultur, sjunde utgåvan 2003

Broschyr om neuroleptika

SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, är en statlig myndighet med uppgift att kritiskt granska de medicinska metoder som används inom sjukvården. Tillsammans med Apoteket har SBU producerat en broschyr om neuroleptika som är en sammanfattning av SBU:s rapport ”Behandling med neuroleptika”. I rapporten har SBU:s experter gått igenom och sammanställt all internationell vetenskaplig litteratur om neuroleptika och tagit fasta enbart på sådana studier som är mycket noggrant gjorda. På så vis speglar frågorna och svaren i broschyren den samlade kunskap som finns i dag.

Broschyren med frågor och svar som vänder sig till allmänheten är utgiven 1998. Den går läsa direkt på skärmen, skriva ut eller beställa från SBU. Författare är journalisten Vanna Beckman. Även hela rapporten "Behandling med neuroleptika" går att beställa.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2013-09-27
Skribent:

Lena Flyckt, psykiater, centrum för psykiatriforskning, Stockholm.

Redaktör:

Ellinor Lundmark, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Leif Lindström, professor, Institutionen för Neurovetenskap, Psykiatri, Uppsala Universitet.


Halland
Tillägg uppdaterade:
2013-09-27
Skribent:
Charlotte Tavelin, kommunikatör Region Halland
Manusunderlag:
Magnus Oléni, verksamhetschef BUP Region Halland