Psykos

Skriv ut (ca 24 sidor)

En psykos innebär att man upplever verkligheten förändrad och annorlunda, och det kan vara svårt att skilja mellan fantasi och verklighet. Man kan till exempel höra röster eller känna sig förföljd fast ingen annan delar dessa upplevelser. En psykos kan komma plötsligt eller utvecklas under en längre tid. Hur länge en psykos pågår varierar. Med behandling minskar risken för nya psykoser.

Skriv ut

Sök hjälp och stöd i Halland

Halland

Sök hjälp och stöd i Halland

Råd om vård dygnet runt

Du kan alltid ringa till 1177 Vårdguiden på telefon, tfn 1177. Där svarar erfarna sjuksköterskor på dina frågor om vård och hälsa dygnet runt.

Barn och unga

Om man som förälder eller närstående är orolig för ett barn som är under sex år kan man kontakta:

Är barnet äldre (och för dig som är ung) kan man även kontakta:

Vuxna

Vuxna som behöver hjälp och stöd kontaktar:

Akut läge

Om läget är akut och du behöver omedelbar hjälp kontakta en psykiatrisk mottagning eller ring 112. Det finns också flera jour- och hjälptelefoner dit du kan ringa.

Telefonjourer och patient- och anhörigföreningar

Ibland kan det vara skönt att bara få prata med någon. Det finns flera telefonjourer man kan ringa för att få råd, både för barn, unga och vuxna.

Det finns också särskilda patient- och anhörigföreningar man kan kontakta.

Fäll ihop

Symtom vid psykos

Symtom vid psykos

En psykos kan visa sig på många olika sätt. Om du har en psykos kan du uppleva något eller några av symtomen nedan.

Vanföreställningar

Vid en vanföreställning upplever du tillvaron på ett annorlunda sätt. Andra personer har ofta svårt att tro dig ifall du berättar om dina upplevelser.

Vissa kan till exempel känna sig förföljda eller övervakade, eller att de har övernaturliga krafter och är utvalda för att göra något, kanske särskilt betydelsefullt. Andra kan uppleva att de är utsatta för strålning, hemliga konspirationer, eller att de har direktkontakt med kända personer, med Gud eller med djävulen.

Du kan också uppleva att saker i omgivningen, som radio eller en tv, skickar signaler och uppmaningar direkt till dig.

Hallucinationer

Hallucinationer är sinnesintryck som bara du upplever, till exempel att höra saker ingen annan hör. Ljuden kan vara en eller flera röster som talar. Det kan kännas som att rösterna kommer inifrån huvudet eller från omgivningen.

Ibland går det att känna igen personen eller personerna bakom rösten, men det kan också vara främmande röster. Rösterna kan kommentera det du gör eller hur du ser ut, kanske på ett otrevligt sätt. De kan också uppmana dig att göra saker, ibland riskfyllda saker, och det kan vara svårt att stå emot rösterna. Om du hör röster och de uppmanar dig att göra farliga saker, och du känner att du inte kan stå emot dem, ska du söka vård direkt.

Vissa kan också känna dofter och lukter som ingen annan känner, eller uppleva att det händer saker i eller utanpå kroppen som inte går att förklara.

Det kan hända att du ser sådant som andra inte ser, men det är vanligare att höra ljud eller röster som andra inte uppfattar.

Att höra ljud eller röster, som ingen annan hör, behöver inte innebära att du har eller håller på att utveckla en psykos. Om du är medveten om att det endast är du som hör ljuden eller rösterna är det sannolikt inte symtom på en psykos. Likaså om du bara hör rösterna ibland, kanske inte varje dag. Din verklighetsbild är inte heller förändrad, utan stämmer överens med andras.

Tankestörningar

Vid tankestörningar är det svårt att tänka färdigt en tanke. Nya tankar dyker upp, avbryter och distraherar, och de gamla tankarna försvinner. Vissa kan uppleva att de nya tankarna kommer in i huvudet från omgivningen. Det kan också kännas som att dina tankar sänds ut till andra personer och att de vet vad du tänker.

Ditt sätt att prata kan förändras om du har en tankestörning. Du kan till exempel byta samtalsämne mitt i en mening eller plötsligt sluta prata mitt i en mening. Pratar du med en person kan hen ha svårt att förstå vad du menar eller att följa ditt resonemang. En skriven text är ofta osammanhängande och ofokuserad.

Ångest och depression

Upplevelserna under en psykos kan vara väldigt skrämmande och ge en stark ångest. Ångest är starka känslor av panik, oro och rädsla, och kroppen reagerar som om du vore utsatt för fara. Ofta börjar hjärtat slå fortare och det kan kännas som ett tryck över bröstet. Vissa får också ont i magen av ångest.

Du kan känna stark ångest innan psykosen bryter ut. Att ha förvirrande och ångestskapande tankar kan vara ett tecken på att man håller på att utveckla en psykos.

Du kan bli nedstämd, orkeslös och få känslor av meningslöshet både före, under och efter en psykos. Känslorna och nedstämdheten går inte heller över, även om du gör sådant som du tidigare tyckt om. Du kan då ha utvecklat en depression.

Självmordstankar

Det finns en ökad risk för självmordstankar och självmordsförsök vid psykos. Det är en av anledningarna till att det är viktigt att söka vård i tid. Om du mår mycket dåligt och har tankar på att ta ditt liv ska du söka hjälp direkt på en psykiatrisk akutmottagning eller ringa 112.

Andra symtom

Sömnen kan förändras både före, under och efter en psykos. Du kan både ha svårt att sova, eller behöva sova mer än tidigare.

Att sömnen blir störd kan ha flera orsaker, till exempel att du känner dig uppvarvad eller hör röster som håller dig vaken. Sömnlösheten kan också bero på att du blir rädd och får ångest av de upplevelser som ingår i psykosen.

Många personer som får en psykos glömmer att sköta sin personliga hygien, till exempel att duscha. Det är också vanligt att inte äta ordentligt. Du kanske märker att du mår bättre om du tar något lugnande läkemedel eller dricker alkohol. Det hjälper oftast bara tillfälligt men förvärrar symtomen på längre sikt.

Fäll ihop

Symtom innan en psykos

Symtom innan en psykos

Ett par veckor eller månader innan en psykos bryter ut kan du känna dig annorlunda än tidigare. Symtomen påminner mycket om de symtom man kan få vid till exempel en depression eller ett ångesttillstånd. Så även om du känner igen dig i symtomen nedan behöver inte betyda att du håller på att utveckla en psykos.

Hur du mår och agerar skiljer sig mellan personer, men vanliga symtom är att 

  • ha en inre oro som inte går att förklara
  • känna sig nedstämd
  • fundera mycket över livet på ett depressivt eller ångestfyllt sätt
  • ha svårt att koncentrera sig och att minnas saker och därför inte orka det man brukar göra på dagarna, som att arbeta eller studera
  • tappa intresset för sådant som man tidigare tyckt om
  • ha svårt att klara av stress, ljud eller andra sinnesintryck
  • ha sömnproblem
  • dra sig undan och isolera sig från andra människor
  • bli arg eller ledsen för anledningar som omgivningen har tyckt varit obegripliga.

Har du haft en psykos tidigare och känner igen dig bör du kontakta din kontaktperson.

Om du är tonåring eller ung vuxen

Tvivel, utbrott och tankar på livet och döden är en naturlig del i utvecklingen, och det kan vara tufft att mogna och växa upp. Men om du inte mår bra och behöver någon att prata med kan du gå till skolkuratorn eller en kurator på en ungdomsmottagning. Du kan också kontakta en vårdcentral eller barn- och ungdomspsykiatrin, bup.

Du kan läsa mer om att må dåligt på UMO:s webbplats.

Fäll ihop

När ska jag söka vård?

När ska jag söka vård?

Kontakta en vårdcentral eller en psykiatrisk mottagning om du har symtom på en psykos eller om du tror att du håller på att utveckla en psykos. Har du en biologisk släkting som tidigare haft en psykos är det extra viktigt att du kontaktar vården.

Är du under 18 år bör du i första hand kontakta skolkuratorn eller en kurator på en ungdomsmottagning. Du kan också gå till en vårdcentral eller kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, bup.

Du bör söka vård om du mår psykiskt dåligt och har barn som du känner att du inte orkar ta hand om.

Ju tidigare du får hjälp desto bättre. Sök därför vård, även om du är osäker på dina symtom.

Sök vård direkt på en psykiatrisk mottagning om du hör röster som uppmanar dig att göra farliga saker och du inte kan stå emot. Sök också vård direkt på en psykiatrisk mottagning eller ring 112 om du har tankar på att ta ditt liv.

Om du haft en psykos tidigare

Kontakta din kontaktperson eller en psykiatrisk mottagning om du haft en psykos tidigare och tror att du håller på att få en ny psykos.

Har du haft en psykos tidigare är det viktigt att du lär dig känna igen hur du mår och hur du beter dig innan psykosen bryter ut. Ju tidigare du söker hjälp desto bättre. På så sätt kan du få vård i tid och lindra eller förhindra att blir sjuk igen.

Det är viktigt att dina närmast närstående får din tillåtelse att kontakta vården om de märker att du börjar få symtom igen. Du ska också säga till vårdpersonalen att du gett dem din tillåtelse, så att vårdpersonalen vet om det. Ofta märker personer i ens omgivning snabbare om symtomen kommer tillbaka, än vad man själv gör.

Vård mot din vilja

Om du blir sämre och får starkare symtom kanske du inte vill ha hjälp, trots att du behöver det. En läkare kan då göra ett hembesök och se till att du får den vård du behöver. Om du inte förstår varför du får vård mot din vilja ska vårdpersonalen förklara varför.

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Du får behandling för att minska vanföreställningarna och hallucinationerna, och för att minska risken att få en ny psykos.När symtomen minskar och med stöd från familj, vänner, vården och socialtjänsten kan du så småningom ordna din tillvaro så att den fungerar bra för dig.

Målet med behandlingen är att du ska få en vardag du trivs med och kunna göra aktiviteter som får dig att må bra.

Behandlingen utgår från dig

Det är viktigt att du är med när behandlingen planeras och att det är du som bestämmer målen för behandlingen. Att få vara med och bestämma gör ofta att man känner hopp och motivation till att vara aktiv i behandlingen.

Behandlingen ska planeras utifrån dig och beror bland annat på hur du mår, vilka symtom du eventuellt har kvar och hur de påverkar din vardag. Om du samtycker kan dina närstående vara med och planera.

Psykiatrins och socialtjänstens roller är att hjälpa dig så att du kan nå dina mål, genom att erbjuda dig behandling och insatser som är anpassade efter dina behov.

Består av olika delar

Behandlingen består av

  • läkemedel
  • psykologisk behandling
  • social träning
  • insatser som arbetsträning eller stöd för att fortsätta studera
  • att du och dina närstående tillsammans får lära er om psykos och psykosbehandling.

Läkemedlen lindrar symtomen så att den psykologiska behandlingen, den sociala träningen och insatserna fungerar bättre. Dessa behandlingar kallas för psykosociala insatser. De kan hjälpa om du trots medicineringen har kvar symtom som svaga hallucinationer, svårigheter att minnas saker eller att planera framåt.

Syftet med de psykosociala insatserna är att träna viktiga funktioner så att du kan klara vardagliga sysslor som att handla och ta hand om dig, men även studier, arbete och sociala relationer.

Läs mer om psykosociala insatser

Socialstyrelsen har skrivit en lättläst text om de psykosociala insatser som rekommenderas vid schizofreni och schizofreniliknande sjukdomar, om du vill läsa mer. Många av de psykosociala insatserna används också vid behandling av psykos.

Närstående kan stötta

Stöd från familj och vänner kan vara en viktig del i behandlingen. Om du har minderåriga barn kan de vara med och stötta, men bara om du gett ditt samtycke och barnen känner att de vill och kan. Det är också viktigt att du känner dig trygg i den miljö du befinner dig i och att du litar på personerna som ger dig vård.  

Att få sova tillräckligt och att få till regelbundna rutiner är också en del i behandlingen.

Läkemedel vid psykos

De läkemedel som används vid psykoser dämpar eller minskar symtom som vanföreställningar och hallucinationer. Läkemedlen kallas för antipsykotiska läkemedel eller neuroleptika.

Det finns olika sorters antipsykotiska läkemedel. Det är viktigt att du och din läkare bestämmer tillsammans vilket läkemedel som passar dig eftersom du kan behöva använda läkemedlen flera år. Vilket läkemedel som fungerar bäst för dig beror bland annat på hur du reagerar på läkemedlet och hur du upplever biverkningarna. Läkaren berättar vilka biverkningar som är vanligast för de olika läkemedlen. Det kan då bli lättare att välja läkemedel.

Du kan få sömnmedel om du har svårt att sova, och har du ångest kan du få ångestdämpande läkemedel. Vid en depression kan du få antidepressivt läkemedel.

Det är vanligt att få en depression efter att ha haft en psykos. Det är då viktigt att behandla depressionen eftersom den kan öka risken för självmordstankar och självmordsförsök.

Din psykos kan gå över efter ungefär en månad med läkemedelsbehandling, men du kan ha kvar en del symtom. Det tar tid att återhämta sig, och du kan behöva fortsätta med behandlingen för att lindra besvären och för att inte riskera att få en ny psykos.

Läkemedelsbehandlingen börjar inte på en gång

Är det första gången du insjuknar i en psykos får du antagligen inte antipsykotiska läkemedel med en gång. Läkaren behöver först ta reda på att psykosen inte beror på en annan bakomliggande sjukdom.

Det finns också en del undersökningar som läkaren behöver göra först. Du får börja med medicineringen när diagnosen är klar, vilket kan ta upp till en vecka.

Har du haft psykos tidigare får du läkemedel snabbare. Oftast får du då samma läkemedel som tidigare om det fungerat bra. Du kan behöva ta läkemedel även om du inte tycker att du behöver dem. 

Rätt dos av läkemedlet

Berätta för din läkare hur du mår av ditt antipsykotiska läkemedel. Det är viktigt att du känner att ditt läkemedel fungerar bra för dig, och att du är delaktig i besluten kring din medicinering.

Det kan ta tid innan du och din läkare hittar den dos som passar dig. Om du får en för låg dos ger läkemedlet inte tillräckligt bra effekt, om du får för hög dos kan du få besvärliga biverkningar.

Vilka biverkningar du får beror på läkemedlet och hur du reagerar på det. Får du mycket biverkningar kan du prata med din läkare om att minska dosen, eller byta läkemedel.

Du kan behöva använda läkemedel under flera år för att inte få en ny psykos, och då är det viktigt att läkemedlet inte ger dig besvärliga biverkningar. Risken finns annars att du avbryter behandlingen.

Det kan vara kämpigt och ta tid att hitta det läkemedel och den dos som passar dig. Men det gäller att inte ge upp utan att fortsätta ta läkemedlet. Så småningom kommer du att hitta en läkemedelsbehandling som passar.

Om du vill sluta med läkemedlet

Vill du pröva att klara dig utan dina läkemedel är det viktigt att du gör det i samråd med din läkare. I sådana fall sänker ni dosen lite i taget under en period för att se hur du reagerar.

Det är viktigt att du berättar för din familj och de vänner du litar på att du minskar dosen av ditt läkemedel. Risken är stor att du blir sämre igen. Då är det bra att dina närstående vet om detta, så att de kan vara uppmärksamma på om du får symtom igen.

Om du har barn väljer du själv om du vill berätta för barnet, men barn har inget ansvar att kontakta vården. Det är i sådana fall en närstående vuxen som ska se till att du får vård.

Psykologisk behandling

Med hjälp av psykoterapi kan du bearbeta känslor och tankar som kan komma i samband med en psykos. Många minns till exempel hur skrämmande verkligheten var under psykosen eller har ångestfyllda upplevelser av att ha fått vård mot sin vilja. Man kan också skämmas över saker man sagt eller gjort under psykosen. En del kan också ha svåra upplevelser sedan tidigare som behöver bearbetas.

Det är vanligt att få dåligt självförtroende, både av att ha fått en psykosdiagnos men också av att ha vårdats på sjukhus, kanske mot sin vilja. Den psykologiska behandlingen kan då hjälpa dig att bearbeta den kris som ofta kommer av dessa erfarenheter.

Du kan få behandling och bearbeta krisen själv, men det är värdefullt om dina närstående kan vara med. När ni lär er mer om hur ni, med hjälp av personalen, kan undvika att symtomen kommer tillbaka leder det ofta till att du undviker att bli sjuk igen.

Du börjar med psykoterapin när du har använt antipsykotiska läkemedel ett tag och symtomen har dämpats. Terapin kan hjälpa dig att förstå vad som hänt, varför du fick en psykos och vad du behöver göra för att undvika att få en ny psykos. Att bearbeta tankar och känslor kan vara en viktig del i återhämtningen och ökar möjligheten att få en vardag du trivs med.

Kognitiv beteendeterapi

Den psykoterapiform som har visat sig vara mest effektiv vid psykoser är kognitiv beteendeterapi, KBT. KBT går ut på att förändra sitt beteende i olika situationer. På så sätt kan du själv påverka situationer du annars inte mår bra i. Du kan till exempel få hjälp om du har ångest eller depression som är svår att hantera, eller om du har kvar svaga hallucinationer eller vanföreställningar trots att du äter läkemedel.

KBT kan också hjälpa dig om du besväras av röster trots att du tar läkemedel. Med hjälp av KBT kan du minska hur mycket rösterna påverkar dig, så att du kan koncentrera dig på annat i stället. Behandling med KBT sker oftast en gång i veckan under några veckor och ges av en legitimerad psykoterapeut.

Musikterapi

För många kan musikterapi vara en god hjälp. Ofta används det i samband med annan samtalsbehandling.

Gruppbehandling

Det finns gruppbehandlingar där du kan stärkas och lära dig mer om sjukdomen och hur den behandlas. Du deltar i gruppbehandlingen tillsammans med andra som har liknande erfarenheter. Exempel på olika gruppbehandlingar är Ett självständigt liv och Illness management and recovery.

Ett självständigt liv, ESL

Ett självständigt liv syftar till att stärka och öka ens förmåga att umgås med andra. Med hjälp av gruppbehandlingen kan du träna upp din sociala förmåga genom att öva dig på att ha vardagliga samtal. Många blir också tryggare i sig själva när de umgås med andra. Behandlingen pågår i några månader. Den kallas också för ESL, en förkortning för Ett självständigt liv.

Illness management and recovery, IMR

Med hjälp av Illness management and recovery lär du dig om psykossjukdomen, hur du kan hantera den och vad den innebär. När du lär dig mer ökar möjligheten till återhämtning.

Gruppbehandlingen är också bra om du vill öka din självständighet och därmed stärka din självkänsla. Illness Management and Recovery betyder ungefär sjukdomshantering och återhämtning, och förkortas ibland till IMR. Gruppbehandlingen pågår en gång i veckan i nio månader.

Läs mer

Du kan läsa mer om behandlingsmetoderna i Socialstyrelsens text om psykosociala insatser.

Kontaktperson

Om det är första gången du insjuknar kommer du att få en kontaktperson inom psykiatrin. Det kan till exempel vara en sjuksköterska som är specialiserad inom psykiatri, eller en erfaren mentalskötare. Kontaktpersonen stödjer dig och dina närstående. Har du minderåriga barn kan kontaktpersonen stödja barnet, om du ger ditt samtycke.

Kontaktpersonen svarar på frågor, ger råd, hjälper till att planera vården och att förmedla kontakter inom vården och socialtjänsten. Ni har en tät och regelbunden kontakt, även när du har blivit bättre.

Det är viktigt att du litar på och känner förtroende för din kontaktperson. Om du inte trivs med hen kan du berätta det för din läkare. Du har rätt att få en ny kontaktperson eftersom det är en viktig person i din återhämtning.

Om det psykiatriska teamet som du tillhör inte har en ny kontaktperson att erbjuda dig kan det innebära att du får byta team. Du kan då få en ny läkare, sjuksköterska och psykolog, men det kanske är värt det eftersom kontaktpersonen är din närmaste behandlare.

Familj och närståendes medverkan

Familj och vänner kan vara ett viktigt stöd och ha en stor och aktiv roll i din återhämtning. Men det är du som bestämmer om de ska få ta del av din behandling, och i sådana fall hur mycket. Du bestämmer också vilka av dina närstående som ska vara delaktiga.

Har du minderåriga barn väljer du själv om du ska berätta för barnet. Du väljer också hur mycket barnet ska få veta. Även om det kan kännas svårt och jobbigt att berätta mår barn oftast bättre om de får veta, oavsett hur gamla de är.

Om du vill kan din kontaktperson vara med när du berättar, hen kan då hjälpa dig att förklara så att barnet förstår. Barnet kan också få stöd och hjälp från sjukvården och socialtjänsten, till exempel genom samtalsgrupper. Behöver du stöd i föräldrarollen finns sådan hjälp att få, prata med din kontaktperson.

Familjemöten är en del av behandlingen

Dina närmast närstående kan komma till de möten när ni planerar din behandling, om du vill det. De som är mest delaktiga i din vård är också med på mötena, till exempel din läkare, din kontaktperson och din socialsekreterare från kommunen.

Minderåriga barn kan vara med på mötena, om du ger ditt samtycke. Men barn kan inte och ska inte ha samma delaktighet i din återhämtning som en vuxen.

Psykopedagogiska möten

En typ av möten som dina närstående kan vara med på är psykopedagogiska möten. På mötena får de lära sig hur de bäst kan stödja dig i din återhämtning. För att mötena ska bli så bra som möjligt är det värdefullt om både du och dina närstående deltar. Det är viktigt att dina närstående förstår att din sjukdom leder till att de inte kan förvänta sig lika mycket av dig som de kunde innan du insjuknade.

På de psykopedagogiska mötena får dina närstående lära sig vad som kan ha utlöst din psykos, och vad ni tillsammans kan göra för att minska risken att du ska bli sjuk igen. De får även lära sig hur du reagerar om du håller på att få en ny psykos och vem de ska kontakta då. Det är viktigt eftersom de då kan vara med och söka hjälp i tid.

Behandlingsmiljön viktig

Under själva psykosen blir du antingen inlagd på sjukhus eller så bor du kvar hemma och får besök av vårdpersonal. Var du får vård beror bland annat på vilken typ av psykos du har och hur stödet från familj och vänner ser ut. Att du känner dig trygg i miljön du behandlas i ökar chanserna till återhämtning.

Hemma

Ofta är hemmet en trygg plats, och om det är möjligt kan du bo kvar hemma hos dig själv eller hos närstående. I sådana fall har du eller dina närstående en tät kontakt med din kontaktperson och annan viktig personal, till exempel en läkare.

Inom psykiatrin är vården ordnad i så kallade psykiatriska team som bland annat gör hembesök.

Sjukhus

Om du inte har möjlighet att bo kvar hemma läggs du in på en psykiatrisk avdelning. Det kan till exempel vara om du har fått starkare symtom, bor ensam och riskerar att skada dig själv eller andra, eller av något annat skäl behöver byta miljö för att kunna bli bättre. Behandling på sjukhus gör ofta att symtomen minskar fortare, även om det kan kännas skrämmande till en början att bli inlagd.

Hur länge du får vara på sjukhus beror på hur snabbt du blir bättre. I genomsnitt brukar det handla om ett par veckor till en månad. Den viktigaste behandlingen är till en början antipsykotiska läkemedel.

Tvångsvård

Ibland kan du läggas på sjukhus även om du inte vill, så kallad tvångsvård. Kanske har dina symtom blivit så starka att du inte uppfattar att du behöver vård, och dina närstående kan då ha ringt din läkare enligt er krisplan som ni tillsammans har kommit överens om.

Innan du får vård mot din vilja blir du undersökt och bedömd av en läkare och en psykiatrisk specialist vid två olika tillfällen. Att få vård mot sin vilja kan upplevas som kränkande, men det kan vara nödvändigt för att du inte ska skada dig själv eller andra.

Du har rätt att få en stödperson om du får vård mot din vilja. Hen ska vara ett stöd i personliga frågor under tiden du är på sjukhuset, och en kort tid därefter. Stödpersonen har tystnadsplikt och ska inte jobba på avdelningen där du får vård.

När du skrivs ut

Det är viktigt att du får kontakt med ditt psykiatriska öppenvårdsteam innan du skrivs ut från sjukhuset. Det psykiatriska öppenvårdsteamet tar över ansvaret för din vård när du skrivs ut. Kanske din kontaktperson, socialsekreterare och läkare från öppenvårdsteamet besöker dig på sjukhuset. Ni kan då planera dina återbesök och boendestöd, eller annat som är viktigt för att du ska fortsätta att må bra.

På sjukhuset skriver ni en plan för hur den närmaste tiden ser ut efter att du har skrivits ut. Det kan till exempel handla om vem som ordnar boendestöd, när och var du ska träffa ditt psykiatriska öppenvårdsteam. I planen skriver ni också hur länge dina läkemedel ska räcka och hur du ska ta dem.

Att bli bättre

Det är svårt att förutse hur länge en psykos eller en psykossjukdom kommer att vara. En tredjedel av alla som insjuknat i en psykossjukdom blir symtomfria och fungerar bra i samhället, även om vissa behöver ta en låg dos läkemedel för att inte blir sjuka igen.

De andra två tredjedelarna återhämtar sig långsammare. Förutom läkemedel behövs både psykologisk behandling och social träning för att klara av vardagslivet. Hur mycket behandling och social träning som behövs varierar från person till person.

Hur din återhämtning ser ut och hur lång tid den tar beror bland annat på psykossymtomen och hur din tillvaro varit innan psykosen, men även på hur pass delaktig och aktiv du själv är i behandlingen.

Många brukar ofta bli bättre inom de tre första månaderna efter att ha insjuknat, om läkemedlen har effekt. Det är vanligt att uppleva starka känslor av nedstämdhet, osäkerhet och oro upp till ett år efter insjuknandet. Det kan öka risken att få symtom igen och därför är det viktigt att fortsätta ta sina läkemedel, inte göra för mycket på en gång, undvika att dricka alkohol och att inte ta droger.

Risken att insjukna i en ny psykos minskar ju längre tiden går, så länge behandlingen fungerar bra och man får det stöd och den hjälp man behöver.

Om du inte är nöjd med vården

Du har rätt att klaga och att lämna synpunkter om du inte är nöjd med vården du får. Det gäller oavsett om du är missnöjd med den psykiatriska vården eller vården du får till exempel på en vårdcentral. Det finns flera olika sätt som du kan klaga på. En närstående kan också klaga åt dig, om du ger hen din tillåtelse till det.

Fäll ihop

Samordnad individuell plan

Samordnad individuell plan

Samordnad individuell plan, SIP, är en vård- och behandlingsplan som ska innehålla den vård, behandling och det stöd du behöver. Insatser från både sjukvård, socialtjänsten och psykiatrin ska finnas med, och hur de samordnas.

En samordnad individuell plan kan vara ett bra stöd för att göra det tydligt vem som har ansvar för vad inom vården och socialtjänsten.

Du ger ditt samtycke

För att kunna skriva en samordnad individuell plan behöver du ge ditt samtycke. En person från vården eller socialtjänsten bjuder då in till ett första planeringsmöte. Om du inte orkar vara med på ett sådant möte kan din kontaktperson vara med, istället för dig.

För att planen ska gälla behöver du godkänna de insatser ni har kommit fram till. Du behöver också godkänna om något ska ändras.

Lagstadgad rättighet

Samordnad individuell plan är en rättighet som är lagstadgad sedan 2010 i både hälso- och sjukvårdslagen och i socialtjänstlagen. Du kan läsa mer och se en film om samordnad individuell plan på SKL:s webbplats. SKL är en förkortning för Sveriges kommuner och landsting.

Fäll ihop

Behandlingsplan

Behandlingsplan

En behandlingsplan är ett dokument som är mer individuellt utformat efter dig och bygger på dina förutsättningar, dina mål och vad du kan göra för att uppnå dem.

Behandlingsplanen ska skrivas tillsammans med dig och oftast är det du själv som skriver den. Ingen får skriva i eller ändra i planen om inte du är med eller har gett din tillåtelse.

Innehåller dina mål och hur du når dem

När dina symtom har dämpats skriver du, tillsammans med din kontaktperson, vilket eller vilka mål du vill uppnå. Det kan till exempel vara att du vill börja jobba, eller att du vill fortsätta med en hobby. Därefter går ni noggrant igenom vad du tycker känns svårt, vad som hindrar dig och vad som behöver göras för att du ska komma närmare målet.

Ni undersöker vad som kan göras för att du ska klara av det som känns svårt. Om det till exempel är att du är morgontrött eller att du känner oro för att åka buss kan det vara bra att bearbeta din morgontrötthet och din oro. Du kan till exempel träffa din läkare för att gå igenom dina läkemedel om du blir trött av dem, eller att du försöker lägga dig tidigare på kvällen. För att lindra oron kan du i korta stunder, som sedan blir längre, utsätta dig för det som ger dig oro och ångest.

Din kontaktperson eller en närstående kan vara med som stöd om du till exempel vill försöka att åka kommunalt eller besöka en arbetsplats. Du bestämmer dina delsteg, det vill säga vad som ska göras, och hur, utifrån vad som känns bäst för dig.

Du berättar för närstående på ett möte

När du och din kontaktperson har kommit överens om vilka alternativ som känns bäst har ni ett möte där du bjuder in dem du vill ska hjälpa dig. Det kan till exempel vara några av dina närstående, din läkare, din psykolog eller andra personer. De kan, så gott det går, hjälpa dig på det sätt som du har önskat. Har du minderåriga barn kan de också delta i mötena, om du och barnet vill.

På mötet berättar du eller din kontaktperson om din individuella plan, dina mål och delsteg som behöver göras för att du ska nå målen. Din läkare kanske då föreslår att ni ska boka en tid för att gå igenom olika alternativ för att till exempel minska din morgontrötthet. Dina närstående kanske får påminna dig att lägga dig tidigare och att väcka dig på morgonen, eller att följa med och stödja dig om du vill träna på att åka buss eller tunnelbana.

Dina närstående är med på mötet för att ni tillsammans ska kunna planera och arbeta med behandlingsplanen. Då vet alla också vad de ska göra.

Mötena bör vara ungefär en gång varje halvår för att utvärdera om ni följer behandlingsplanen. På mötena kan ni också se om behandlingsplanen behöver ändras.

Du beslutar

Det är viktigt att använda ett så kallat delat beslutsfattande för alla beslut som står i vårdplanen. Det innebär att du beslutar om vad som ska göras, men att du diskuterar besluten med din kontaktperson, läkare eller andra personer som har en viktig roll i behandlingsplanen.

Det är också viktigt att du känner dig motiverad av besluten, och att de känns bra. Det som ingår i din plan ska inte öka din oro och du ska känna att det är möjligt att nå de delsteg som ni beslutat om.

Det spelar ingen roll hur pass små delstegen är. Att klara av dem stärker dig, och därför är det är bättre att ha flera mindre steg och bli glad och stärkt av att lyckas.

Ju mer delaktig och aktiv du är i din behandling, ju mer ökar möjligheterna att få en vardag som du trivs med.

Skriv vem gör vad om du blir sämre

Skriv även in en så kallad krisplan i din behandlingsplan. Det är instruktioner om vem som ska kontakta vården om du blir sämre. Kom överens med dina närstående i förväg om vem som gör vad, och skriv det i din plan.

Skriv också vilka symtom du får om du blir sämre, till exempel att du får svårt att sova, lätt blir arg eller undviker familj och vänner. 

Behandlingsplan och SIP tillsammans

Oftast skrivs SIP och behandlingsplanen i samma dokument. De flesta mottagningar har så kallade resursgruppsmöten, där du, din kontaktperson och de personer som är med i SIP eller i behandlingsplanen träffas. Ni skriver då tillsammans och all information hamnar i samma dokument.

Fäll ihop

Vad kan jag göra själv?

Vad kan jag göra själv?

Det finns mycket du kan göra själv för att minska risken att få en ny psykos. Det är bra om du 

  • sover på natten och är vaken på dagen
  • har dagliga rutiner som du försöker att inte ändra
  • undviker att dricka alkohol
  • undviker att använda alla former av droger
  • undviker att ha för mycket saker och aktiviteter att göra på en gång
  • inte isolerar dig.

En del av din behandling består av att du lär dig hur du ska leva för att inte bli sjuk igen. Genom regelbundna möten med din kontaktperson, eller med hjälp av psykoterapi eller andra metoder, lär du dig att hantera olika livshändelser och konfliktfyllda relationer med andra. Stress och konflikter är sådant som annars kan öka risken för att bli sämre.

Ta hjälp av dina närstående. På era möten får de lära sig vad de kan göra för att förebygga att du insjuknar igen. När ni planerar din vårdplan kan ni prata om hur du vill ha det, så att de kan hjälpa och stötta dig på dina villkor.

Om du märker att du håller på att bli sämre är det bra om du kan minska stressen och sova mer. Har du svårt att sova kan du använda avslappningsmetoder eller läkemedel. Blir du inte bättre är det viktigt att söka vård i god tid så att du inte blir sjuk igen.

Fäll ihop

Livet efter en psykos

Livet efter en psykos

Återhämtningen till att få en fungerande vardag är en process som går framåt, även om det kan ta tid. Det går att få en tillvaro du trivs med, med aktiviteter som känns meningsfulla.

Hitta stöd

Många får stöd i föreningar och förbund. Genom att träffa andra personer med liknande upplevelser kan du dela erfarenheter och få råd, och vardagen kan upplevas mindre tung.

Några föreningar eller förbund har chattforum där du kan kommunicera med andra genom internet. Det kan vara skönt om du inte orkar gå hemifrån eller träffa någon. En del anordnar aktiviteter som självhjälpsgrupper och föreningsarbeten.

Förslag på riksförbund och föreningar är:

Du kan också ringa till Nationella Hjälplinjen på telefon 020-20 00 60 om du behöver prata med någon. De som svarar kan hjälpa till att sortera tankar och känslor. Nationella hjälplinjen har öppet alla dagar mellan klockan 13 och 22.

Be om hjälp

När psykosen har släppt kan det vara svårt att ta itu med vardagen. Aktiviteter som att diska och handla kan kännas som stora utmaningar, och det kan vara svårt att äta och sova ordentligt.

Be närstående om hjälp om du känner att du inte orkar. Någon kan till exempel laga mat som du kan frysa in, eller hjälpa dig att komma ihåg att ta dina läkemedel. Att få hjälp av närstående kan också göra att du känner dig mindre ensam.

Har du minderåriga barn kan det ibland vara svårt att räcka till som förälder. Även då är det bra att be närstående om hjälp. På så sätt kan du ha energi kvar till att vara den förälder du vill vara. Vården kan också ge dig stöd i föräldrarollen.

Genom kommunen kan du få en stödfamilj om du har minderåriga barn och känner att dina krafter inte räcker till. Barnet kan bo hos stödfamiljen kanske en helg då och då, så att du får möjlighet att återhämta dig. Prata med din kontaktperson om du skulle vilja få en stödfamilj.

Motionera

Försök att vara fysiskt aktiv regelbundet, även om det tar emot i början. Ofta behöver du inte göra så mycket för att må bättre och regelbunden motion kan få dig att må bättre över lag.

Hitta en motionsform som fungerar för dig och som du tycker om, till exempel att promenera eller att simma, och anpassa motionen efter vad du orkar just då.

Gör sådant du tycker om

Att göra något som du tycker om kan hjälpa om du mår dåligt eller är nedstämd. Många upplever att de mår bättre när de får ägna sig åt något kreativt. Det kan vara att måla, skriva, fotografera eller att arbeta i lera. Andra tycker om trädgårdsarbete, att vara med djur eller att arbeta i en verkstad.

Även här gäller det att du hittar något du tycker om att göra. Skriv gärna i vårdplanen vad du tycker om att göra, och hur ofta du skulle vilja göra det.

Hitta en meningsfull sysselsättning

För många är det betydelsefullt att ha en daglig sysselsättning som man trivs med. Att träffa andra regelbundet, att känna sig uppskattad och behövd gör ofta att man mår bättre och att man känner sig mindre ensam.

Vad sysselsättningen kan vara beror på ens förutsättningar, intressen, motivation och vad man klarar av att göra. Vissa kan till exempel vilja komma tillbaka till arbetslivet, men behöver stöd för att klara av arbetet.

Hitta arbete med hjälp av individanpassat stöd

Du kan få hjälp att hitta och söka ett arbete på den öppna arbetsmarknaden med hjälp av så kallat individanpassat stöd. Målet är att du ska hitta och kunna behålla ett arbete så snart som möjligt. Arbetet ska motsvara dina intressen, erfarenheter och önskemål.

Säg till din kontaktperson om du vill hitta ett arbete och behöver stöd. Det individanpassade stödet blir då en del i din återhämtning och skrivs in i den individuella planen. Ofta finns en arbetscoach inom det psykiatriska öppenvårdsteamet. Det är en person som har särskild utbildning för att kunna hjälpa till och stötta i arbetsprocessen. Hen kan till exempel ta reda på vilka arbeten som matchar dina önskemål. Individanpassat stöd kallas också för Supported employment.

Både kommun och arbetsförmedling kan hjälpa till

Kommunen kan till exempel hjälpa till att ordna en praktikplats. Arbetsförmedlingen kan hjälpa till att ordna en arbetsplats med extra stöd och vägledning. Du kan läsa mer om vilka former av arbetsstöd som finns på Arbetsförmedlingens webbplats.

Gå till läkare och tandläkare regelbundet

Det är bra om du går till läkaren regelbundet för att kontrollera dina blodvärden, din vikt och ditt midjemått. Anledningen är att vissa antipsykotiska läkemedel kan leda till att du går upp i vikt, vilket i sin tur kan öka risken för typ 2-diabetes.

Vissa antipsykotiska läkemedel kan orsaka muntorrhet. Det kan öka risken för att få hål i tänderna. Därför är det bra att sköta tänderna och gå till tandläkare eller tandhygienist med jämna mellanrum. Du kan också ha rätt att få ekonomiskt stöd, tandvården kostar då lika mycket som sjukvård och omfattas av sjukvårdens högkostnadsskydd.

Kontaktperson eller närstående kan stötta

Det är viktigt att du får ett bra bemötande och vård om du får en kroppslig sjukdom. Det kan också vara svårt att ställa frågor och ta till sig all information man får av en läkare eller sjuksköterska. Ett tips är då att låta din kontaktperson inom psykiatrin eller en närstående följa med för att stötta dig när du besöker vården.

Boende

En del kan tycka att det är svårt att komma till ett eget hem igen efter att varit på sjukhus en längre tid. Man kan ha kvar symtom som gör det svårt att sköta ett hushåll. Det finns då olika former av stöd och hjälp att få.

Du ansöker om det stöd du behöver hos socialtjänsten i din kommun, som beslutar vilken form av boendestöd du får. Beslutet tas utifrån dina behov.

Ofta är det bra att bo där man har många kontakter och kanske närstående, för att minska risken att isolera sig.

Boendestödjare

Med en så kallad boendestödjare kan du bo kvar hemma. Boendestödjaren är en person som kommer hem till dig och hjälper dig med det du har svårt att orka eller klara av själv.

Det kan till exempel vara att handla, städa eller gå till apoteket. Hen kan också hjälpa till att betala räkningar och sköta kontakter med myndigheter.

Kontaktperson

Oftast får du din kontaktperson genom psykiatrin, som i sin tur har kontakt med olika myndigheter, exempelvis socialtjänsten och Försäkringskassan. Men ibland kan du även få en kontaktperson genom kommunen som kan vara ett socialt stöd i olika fritidsaktiviteter.

Fäll ihop

Att bli gravid

Att bli gravid

Om du planerar att bli gravid är det viktigt att du pratar med läkaren om hur du ska göra med läkemedelsbehandlingen. Generellt ska man vara försiktig med att använda läkemedel under en graviditet, men det finns fördelar och nackdelar med att använda läkemedel. Förutsättningarna kan se olika ut för olika personer och därför måste behandlingen anpassas efter dig.

Risken för att insjukna i en ny psykos ökar vid en graviditet. Det beror på den hormonella omställningen i kroppen. Risken ökar ytterligare i slutet av graviditeten och månaderna efter förlossningen.

Det är viktigt att du inte slutar med läkemedlen om du blir gravid. Tala med din läkare om du blir gravid, oftast går det bra att ta en låg dos antipsykotiska läkemedel under graviditeten. Slutar du med läkemedlen ökar risken att du får en ny psykos. Då finns det risk att man skadar både sig själv och barnet.

Tala med din läkare om du vill amma. Antipsykotiska läkemedel går över till bröstmjölken och kan påverka barnet. Barnet kan bli lite trött och slappt i muskulaturen, men det finns inga risker för att läkemedlen skadar barnet. Eftersom forskare inte vet hur läkemedlen kan påverka barnet på längre sikt kan det vara klokt att avstå från att amma. 

Fäll ihop

Om psykoser

Om psykoser

De flesta är mellan 16 och 40 år när de får en psykos för första gången, men man kan få en psykos oavsett ålder. Det är väldigt ovanligt att barn får en psykos.

Börjar olika

Hur en psykos börjar är olika. Vissa kan få en enstaka psykos i samband med en omvälvande eller svår upplevelse. Symtomen kommer då oftast ganska snabbt och i anslutning till händelsen. Det kan ta några veckor att insjukna. En sådan psykos varar i ungefär en månad.

En psykos kan också utvecklas när man är i en känslig period i livet, till exempel tonåren, då man mognar och utvecklas mentalt. Då brukar insjuknandet ta längre tid, kanske ett halvår till ett år.

Vissa personer har återkommande psykoser. Psykoserna kan då vara en del av en annan sjukdom, exempelvis bipolär sjukdom. En person som har bipolär sjukdom har perioder med manier och perioder med depressioner.

Även en svår depression kan utvecklas till en psykos. Det är vanligt att ha en depression innan en psykos utvecklas första gången. Man kan då få behandling mot depressionen om man söker vård. Får man psykotiska symtom medan man tar antidepressiva läkemedel kan det vara en psykossjukdom. Det går inte att säga genast vad det är för psykossjukdom, utan läkaren behöver se hur symtomen utvecklar sig för att veta säkert.

Droger kan orsaka en psykos. En hjärnskada kan också orsaka en psykos, speciellt om skadan sitter i tinningloben och orsakar epilepsi. En annan form av psykos är förlossningspsykos som kan komma i samband med en förlossning.

Psykossjukdomar

Pågår psykosen längre tid än en månad är det ofta en psykossjukdom. Psykossjukdomar är ett samlingsnamn för sjukdomar där verkligheten upplevs annorlunda.

Den vanligaste psykossjukdomen är schizofreni. Schizofreni utvecklas långsamt och det kan ibland ta ett par år innan man får diagnosen. Vid schizofreni ska man ha haft psykossjukdomen i minst ett halvår, även om symtomen har dämpats med hjälp av läkemedel. En person som har schizofreni har också funktionsnedsättning på grund av psykossymtomen som gör det svårt att hantera vardagslivet.

Schizoaffektiv sjukdom och bipolär sjukdom är andra exempel på psykossjukdomar.

Fäll ihop

Vad beror psykoser på?

Vad beror psykoser på?

Det går inte alltid att hitta en förklaring till varför en psykos utvecklas. Ärftlighet ökar risken mest för att utveckla en psykos, men en svår livssituation med mycket stress och påfrestningar kan också bidra. Eller så kan droger eller en traumatisk händelse utlösa en psykos hos en person som dessförinnan har varit psykiskt stabil. Oftast finns en sårbarhet hos personer som får psykoser, även om orsaken till sårbarheten kan variera.

Ärftlighet

En medfödd sårbarhet kan öka risken för att utveckla en psykos vid stress, men behöver inte göra det. Det är flera gener som är involverade i den medfödda sårbarheten.

Människor har olika medfödda sårbarheter, och därmed olika stark benägenhet att reagera med psykos vid plötslig eller långvarig stress. För en person med hög sårbarhet krävs mindre belastning än för en person med låg sårbarhet.

Den medfödda sårbarheten kan orsaka besvär innan en psykossjukdom bryter ut. Man kan till exempel ha svårt i relationer eller att klara av skolan, men ibland märks inga problem innan de psykotiska symtomen bryter ut.

Uppväxtmiljö

Forskare har diskuterat mycket kring hur uppväxten påverkar risken att insjukna i psykos. Det är en svår fråga, och de flesta är överens om att en svår barndom kan hämma den känslomässiga utvecklingen. Det kan till exempel vara att man har varit utsatt för misshandel eller övergrepp, eller haft ett socialt utanförskap under sin uppväxt.

Den känslomässiga hämningen kan leda till att man senare i livet får svårare att klara påfrestningar och svåra upplevelser. Risken ökar ännu mer om man även har en medfödd sårbarhet.

Förr trodde forskare att föräldrarna, speciellt en känslokall mamma, kunde orsaka att ett barn fick en psykos senare i livet. Nu vet man att det inte stämmer. Föräldrarna eller andra nära närstående är viktiga för att ge trygghet och stöd till den som fått en psykos.  

Livssituation

Risken för psykos kan öka om man har en mycket påfrestande livssituation under en längre tid, till exempel att man känner sig utanför och inte är delaktig i samhället. Omvälvande händelser som ifrågasätter och förändrar självbilden kan också öka risken för psykos.

Att utvandra till ett annat land kan öka risken något för att insjukna i psykossjukdomen schizofreni. Det gäller både för den person som utvandrat och för nästkommande generation. Att bli delaktig i samhället genom att lära sig språket, arbeta och ha ett socialt liv minskar risken att insjukna.  

Droger

Att röka hasch ökar risken att få en psykossjukdom, speciellt hos personer som har en släkting som har haft en psykos. Forskare anser att hasch kan orsaka en varaktig psykossjukdom hos en person som annars inte skulle få sjukdomen, om hen har en viss ökad känslighet sedan tidigare. Även cannabis kan öka risken för att insjukna i en psykos.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Du kan hitta mer information på de olika föreningarnas och riksförbundens webbplatser. Där finns också ofta bloggar, chattsidor och möjligheter att köpa böcker om psykisk hälsa och ohälsa.

Här på 1177 Vårdguiden kan du läsa Pebbles Karlsson Ambroses blogg Vid vansinnets rand. Pebbles Karlsson Ambrose lever med en psykossjukdom och i bloggen delar hon med sig av sina erfarenheter och tankar. Bloggen har även blivit en bok med samma namn, Vid vansinnets rand, utgiven av Ordberoende förlag 2015. Andra förslag på både faktaböcker och skönlitterära böcker är:

  • Integrerad psykiatri – case management i teori och praktik
    Cecilia Brain, Susan Landqvist-Stockman, Hasse Olsson
    Studentlitteratur, 2014
  • Psykoser – ett integrerat perspektiv
    En sammanställning av aktuell kunskap om psykoser.
    Johan Cullberg
    Natur och Kultur, andra upplagan 2004
  • Dynamisk psykiatri
    Johan Cullberg
    Natur och Kultur, sjunde utgåvan 2003
  • Psykiatri
    Jörgen Herlofson, Marie Åsberg, Anders Lundin, Björn Mårtensson
    Studentlitteratur, 2016
  • Vägen vidare – verktyg för återhämtning vid psykisk ohälsa
    Alain Topor, Kjell Broström, Rosita Strömwall
    Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH), 2007
  • Självhjälpsgrupp för rösthörare
    Elisabeth Alphonce
    Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH), 2014
  • Jag vet inte var psykoser kommer ifrån
    Pebbles Karlsson Ambrose
    Ordberoende förlag, 2012
Fäll ihop
Skriv ut (ca 24 sidor)
Senast uppdaterad:
2016-09-26
Redaktör:

Anna Bendt, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Lena Flyckt, läkare, specialist i psykiatri, Centrum för psykiatriforskning, Stockholm


Halland
Tillägg uppdaterade:
2016-09-26
Skribent:
Charlotte Tavelin, kommunikatör Region Halland
Manusunderlag:
Magnus Oléni, verksamhetschef BUP Region Halland