Infektioner hos barn – varför blir barn sjuka?

Barn har ofta fler infektioner ju yngre de är, speciellt under förskoleåldern. Att yngre barn har fler infektioner än äldre barn beror bland annat på att deras immunsystem ännu inte arbetat upp ett försvar mot de virus som är vanligast. De flesta små barn får färre infektioner ju äldre de blir. Barn i femårsåldern är exempelvis mer sällan sjuka. Yngre barn är inte bara extra mottagliga för infektioner, de kan även lättare sprida infektioner till andra personer som de har nära kontakt med.

Barn under tre år blir dessutom ofta sjukare av infektioner än äldre barn, till exempel i akut luftrörskatarr och lunginflammation. Ett litet barn har små luftrör som kan svullna vid en infektion, vilket kan ge andningsbesvär med pipande, väsande andning. När barnet blir äldre och större påverkas inte andningen på samma sätt av en motsvarande svullnad i luftrören.

Det finns även infektioner som är lindrigare för yngre barn än för äldre barn och ungdomar, till exempel körtelfeber och vattkoppor. Det kan alltså vara en fördel att barn får vissa sjukdomar under småbarnsåren.

Oavsett ålder brukar barn få många infektioner under en tid när de börjar i en barngrupp, till exempel i förskolan. Barn som har varit hemma tills de börjar skolan brukar få fler infektioner efter skolstart jämfört med de barn som redan har gått i förskolan.

Hur många man är i familjen och ålderssammansättningen i en familj kan påverka vilka infektioner ett barn får och hur ofta det är sjukt. Det är svårt att undvika att smitta varandra i en familj. Yngre syskon får i allmänhet fler infektioner vid yngre ålder jämfört med när äldre syskon var i samma ålder. Skolbarn tar exempelvis med sig klasskompisarnas infektioner hem till syskon eller andra barn i hushållet.

Förskolebarn kan i sin tur ta med sig de andra förskolebarnens infektioner hem och kan smitta andra i hemmet. De flesta vanliga infektioner läker med hjälp av kroppens eget försvar men ibland kan det ta lite tid.

Nyfödda syskon, far- och morföräldrar eller andra med nedsatt immunförsvar, kan få infektioner via förskolebarn och bli ordentligt påverkade av dessa infektioner. Enklaste sättet att skydda spädbarn och äldre personer är att barnet tvättar händerna när det kommer hem från förskolan eller familjedaghemmet.

Barn som utsätts för tobaksröd i hemmet har oftare luftvägsinfektioner än barn som växer upp i ett rökfritt hem. Även om föräldern röker under fläkten eller utomhus kan barnet andas in tobaksrök, till exempel den rök som fastnat på kläderna.

Barn med allergiska luftrörsbesvär och barn med upprepade infektioner är speciellt känsliga för tobaksrök.

Barn får inte utsättas för tobaksrök i barnomsorgen, varken på förskola eller i familjedaghem. Tobaksrökning är också förbjuden på utelekplatser som tillhör förskolan.

Med stress i medicinsk mening menas yttre påverkan, både positivt och negativ, som påverkar kroppens produktion av stresshormoner.

Alla människor utsätts för stress och människokroppen är bra på att hantera stress i måttlig omfattning. Stress berör hela människan och påverkar humöret, hur man beter sig och hur kroppen reagerar. Stressreaktioner engagerar även delar av immunsystemet.

En del personer som utsätts för upprepade stressutlösande händelser under en kort period kan bli mer mottagliga för infektioner, som inte skulle ha utvecklats under mer harmoniska förhållanden. Det kan också till exempel vara en flytt, oroligheter i familjen eller problem i kompisrelationer.

Att vistas i en barngrupp är förenat med både positiv och negativ stress. Barn som vistas i en gruppmiljö utsätts alltid i viss mån för stress, som påverkar dem både positivt och negativt. Stimulerande aktiviteter anpassade efter barnets ålder och förmåga är exempel på positiva stressfaktorer, medan hög ljudnivå eller att barnet inte trivs, kan leda till negativ stress. Vad som påverkar en person negativt är individuellt. En och samma miljö kan vara negativ för en person och positiv för en annan.

Antalet luftvägsinfektioner varierar mycket beroende på säsong, och ökar kraftigt under vinterhalvåret. Under den kalla årstiden brukar man vara inne mycket, vilket kan underlätta spridning av infektioner mellan personer. Infektioner bland förskolebarn brukar minska i samband med längre lov, som jul- och sportlov.

Influensaepidemier startar i allmänhet under senhösten. En annan infektion som förekommer i epidemier, oftast under vinterhalvåret, är respiratoriskt syncytievirus, RS-virus. Infektioner som orsakas av detta virus kan ge svåra andningsproblem hos spädbarn, men visar sig som en vanlig förkylning hos förskolebarn.

Streptokockinfektioner förekommer också säsongvis, vanligtvis under vinterhalvåret, men kan inträffa när som helst under året.

Hur mycket smitta barnet utsätts för spelar roll för hur sjukt barnet blir. Den som är fysiskt nära infekterade och sjuka barn insjuknar lättare.

Hur svår infektionen blir beror till exempel också på vilken typ av virus eller bakterie det är och hur effektivt personens immunförsvar är.

Ett barn som är yngre än fyra år har i genomsnitt sex till åtta vanliga infektioner om året. Eftersom varje infektion läker ut på ungefär en vecka betyder det att de flesta barn i förskoleåldern har infektionssymtom sammanlagt ungefär två månader om året.

En del barn får många fler infektioner än andra jämnåriga, och för vissa kan det också ta längre tid innan infektionerna läker ut. Några barn har ända upp till 15 infektioner om året, vilket betyder att de kan ha infektionssymtom under sammanlagt fyra till fem månader.

Infektioner kan upplevas som otäcka och besvärliga, men i de flesta fall är de en del i uppbyggnaden av barnets immunförsvar, så länge barnet inte drabbas av allvarliga komplikationer. Problemet med många och återkommande infektioner försvinner oftast när barnet blir äldre och det är sällan något fel på barnets immunsystem.

Öroninflammation är vanligt

Öroninflammation är en vanlig följdsjukdom efter en virusinfektion. Mer än 95 procent av alla barn har minst en öroninflammation under förskoleåldern. Ett barn som får fem till sex öroninflammationer under en tolvmånadersperiod brukar kallas för öronbarn. För att kunna upptäcka om barnet eventuellt har ett försämrat infektionsförsvar brukar barnet utredas, men de upprepade öroninflammationerna försvinner oftast när barnet blir äldre.

Barn som är extra känsliga för infektioner

Bland barn med många infektioner finns det några som är särskilt infektionskänsliga. Dessa barn drabbas av mer allvarliga infektioner och komplikationer som orsakas av bakterier. Barn som är extra känsliga utreds för att det ska gå att upptäcka om de har ett försämrat infektionsförsvar.

Om ett barn har många återkommande infektioner, och om infektionerna blir ett påtagligt problem, är det bra om barnet kan vara i en liten grupp med tre till fyra barn. Gärna tillsammans med äldre barn. Problemen försvinner oftast när barnet blir äldre.

En del infektionskänsliga barn har en sjukdom som gör att infektionsförsvaret är försämrat, men det är ovanligt.

När barnet ligger i magen får det antikroppar från mamman som skyddar barnet mot infektioner under det första halvåret. Det gäller även om barnet inte ammas. Antikropparna skyddar barnet främst mot sådana infektioner som mamman har haft. Även bröstmjölk innehåller antikroppar, som särskilt skyddar slemhinnor i luftvägar och tarm.

När barnet är mellan sex månader och ett år har antikropparna från mamman försvunnit och många slutar amma. Barnet möter då ofta fler människor, till exempel i öppna förskolan eller förskolan, och utsätts för olika smittämnen. Det kan vara en period med upprepade och ständiga luftvägsinfektioner. Under de kommande åren utvecklar barnet antikroppar mot olika infektioner, och infektionerna blir då så småningom färre.

När barn med astma utsätts för smittämnen och till exempel får en vanlig virusinfektion, kan det resultera i svåra astmatiska besvär. Det kan då ibland upplevas som att infektionerna är mer långdragna eller som att barnet ständigt är infekterat.

En av orsakerna till att just barn i grupp, som på förskolan, drabbas av många infektioner är att barn är nära varandra under långa tider.

Utevistelse är bra för barn på många sätt. Smittspridningen mellan barn i en grupp minskar när de är utomhus, eftersom barnen då inte är så tätt inpå varandra. Smittdoserna blir också mindre eftersom de då späds ut i utomhusluften. Förutom att utevistelse kan minska antalet infektioner, leder det också till att barnet rör på sig mer och får tillräckligt med dagsljus.

Barn som har tillgång till en rik utomhusmiljö med träd, buskar, skugga och nivåskillnader tycker ofta mer om att vara ute och rör sig mer fysiskt än i en torftig miljö.

Inomhusmiljön

I Sverige tillbringar vi en stor del av vår tid inomhus. Eftersom miljön har betydelse för hur man mår är det därför viktigt att inomhusmiljön är bra.

Några av de problem som antas ha betydelse för ohälsan är dålig ventilation, fukt och föroreningar från byggmaterial.