Framfall

Livmodern och slidan

Livmodern ligger i bäckenhålan mellan urinblåsan och ändtarmen. Livmoderns väggar består av muskulatur och är invändigt klädda med en slemhinna. Den nedre delen, livmodermunnen, övergår i slidan. Slidan är åtta till tio centimeter lång och i slidans väggar sitter det en mängd muskler.

Organen i underlivet faller ned

Bäckenbotten är formad som en tratt och består av muskler och bindväv, så kallad stödjevävnad. Bäckenbotten har som uppgift att stå emot när det uppstår en ökning av trycket i buken, till exempel när man hostar eller nyser. Bäckenbotten ska också hålla livmodern, ändtarmen, urinblåsan och slidan på plats i bäckenhålan.

Om vävnaderna i bäckenbotten försvagas och samtidigt utsätts för påfrestningar kan någon eller flera av de här organen i underlivet sjunka ned från sitt normala läge. Det kallas för framfall.

Går oftast inte över av sig själv

Efter en förlossning kan man få framfall som går tillbaka efter några månader, när vävnaderna i bäckenet återfår sin elasticitet. För övrigt går framfall inte tillbaka av sig själv, men om man har besvär kan man behöva bli opererad. Det finns dock en risk att besvären kommer tillbaka.

Vanligast efter klimakteriet

Framfall är en vanlig anledning till att kvinnor söker läkare och flera tusen opereras varje år på grund av besvär. Framfallsoperation är ett av de vanligaste ingreppen på en kvinnoklinik.

Det är vanligast att man får framfall kring eller efter klimakteriet. Långt ifrån alla som har framfall får symtom. Omkring åtta procent av alla vuxna kvinnor i Sverige uppger att de har besvär av framfall.

Vad beror framfall på?

Allt är inte känt om vad som orsakar framfall, men sannolikt beror det på att stödjevävnaden, bindväven, i bäckenbotten är försvagad. Det kan vara ärftligt.

Förutom bindväven fungerar också musklerna i bäckenbotten som stöd. Om musklerna eller deras nerver skadas av till exempel en sjukdom ökar risken för att man ska få framfall. Vävnaderna i bäckenbotten blir naturligt också svagare när man blir äldre.

Påfrestningar ökar risken

Förutom att stigande ålder medför risk för att man ska få framfall, så ökar också risken om bäckenbotten utsätts för påfrestningar. Det kan till exempel bero på

• graviditet
• förlossning
• fysiskt tungt arbete
• övervikt
• kronisk hosta
• förstoppning.

Kvinnor som har fött barn genom slidan har betydligt större risk för att få framfall än kvinnor som inte har fött barn eller har fött med kejsarsnitt. Risken ökar med antalet förlossningar. Särskilt ökar risken om man har fått skador under förlossningen, som stora bristningar i underlivet.

Bra att stärka musklerna

Även om mycket tyder på att en del kvinnor har en medfödd svaghet i bindväven, som kan orsaka framfall, så finns det saker man kan göra för att minska risken och lindra symtomen.

Urininkontinens kan förebyggas med bäckenbottenträning, men det finns inte lika mycket bevis för att det förhindrar framfall. Men genom att stärka musklerna i bäckenbotten kan den stå emot påfrestningar bättre. Alla kvinnor bör träna sin bäckenbotten genom att göra så kallade knipövningar. Det är särskilt viktigt under en graviditet och efter en förlossning. Man kan få instruktioner till övningar av en barnmorska eller sjukgymnast på mödravårdcentralen eller BB.

Många gym har också träningsprogram som är anpassade för att stärka bäckenbotten. Det finns även hjälpmedel i form av kulor som placeras i slidan. Genom att försöka hålla kvar dem kniper man med musklerna i bäckenbotten. De här kulorna finns att köpa på apotek.

Vanligt med skav och tyngdkänsla

Det vanligaste symtomet när man har framfall är att man känner att någonting buktar ut som en bulle i slidmynningen. Det kan också känns tungt och skava i underlivet. Besvären kommer oftast gradvis, men kan ibland komma snabbt i samband med en kraftig ansträngning. Då kan man plötsligt märka att något buktar ut genom slidöppningen.

Livmoderframfall

När man har livmoderframfall sjunker livmodern ner i slidan. Då kan livmodertappen tränga ut genom slidmynningen och ge obehag, beroende på hur mycket av livmodern som tränger fram. Ibland kan man få svårt att sitta normalt. Om livmodertappen är utanför slidan kan den skavas mot underkläderna och orsaka sår som kan ge blodblandade flytningar.

Om livmodern har opererats bort kan toppen av slidan ibland sjunka ned, så att slidan mer eller mindre vänds ut och in.

Framfall av blåsan eller ändtarmen

Om det är urinblåsan eller tarmen som har sjunkit ned så buktar det ofta ut ur slidmynningen i form av ett ägg. När urinblåsan faller ned kan man få svårt att tömma blåsan på grund av att urinröret kläms ihop så att urinen har svårt att passera. Många gånger går det bra att kissa på morgonen, eftersom framfallet har gått tillbaka under natten. När man sedan har varit uppe och ansträngt sig så märker man att det blir svårare. Om man då krystar blir det ännu svårare, men genom att sticka in fingrarna i slidan och skjuta in bullen som buktar ut kan det gå lättare att tömma blåsan.

Om ändtarmen buktar in i slidan samlas ofta avföring i utbuktningen och man kan få svårt att tömma tarmen. Man kan även då behöva hjälpa till och trycka på med fingrarna.

Symtom från urinblåsan

Mer än var tredje kvinna som har framfall har också symtom från blåsan i form av läckage eller urinträngningar. Om man har urinträngningar kan man känna sig kissnödig även om man precis har kissat, eller plötsligt bli häftigt kissnödig.

Ungefär var fjärde kvinna som har framfall läcker urin vid ansträngning, till exempel när man hostar eller nyser. Det är nästan lika vanligt att man har urinträngningar med eller utan läckage. Om man inte kan tömma blåsan ordentligt kan man också få urinvägsinfektion. 

Kan påverka samlivet

Det är inte så vanligt att framfall orsakar fysiska problem vid samlag. Om man ligger ned kan framfallet falla tillbaka. Däremot kan sexlivet störas psykologiskt, särskilt om man samtidigt har besvär med urinläckage. Man kan känna sig oattraktiv och av den anledningen inte vilja ha sex. Det är viktigt att man tar upp den saken när man kommer till läkaren.

Kan upptäckas vid en rutinkontroll

Många kvinnor har framfall utan att ha några symtom. Vid en rutinkontroll hos en gynekolog kan man därför få reda på att man har framfall, trots att man inte har haft några som helst besvär. Då behöver man inte någon behandling. Läkaren kan däremot hjälpa till så att man blir uppmärksam på bäckenbottenmusklerna och testa om man kan knipa. På så sätt kan man bli motiverad till att göra knipövningar för att förebygga besvär.

När ska man kontakta vården?

Man ska kontakta en vårdcentral eller sin gynekolog om man

• känner att någonting buktar ut som en bulle i slidmynningen och som ger besvär
• är kissnödig men inte kan kissa
• ofta är kissnödig, även om man precis har kissat
• läcker urin.

Om man plötsligt får framfall, efter till exempel en extrem ansträngning, är det vanligt att man blir orolig. Eftersom framfall inte är farligt behöver man inte söka vård direkt, utan kan kontakta en vårdcentral eller en gynekolog. Man kan alltid ringa till sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Första läkarbesöket

När man kommer till en läkare, oftast en gynekolog, för undersökning får man först beskriva sina besvär. Man får berätta om hur det känns, om man har symtom från blåsan eller tarmen och om samlivet påverkas. Sedan genomför läkaren en noggrann gynekologisk undersökning. Då får man hosta och krysta för att läkaren ska se hur framfallet påverkas av ansträngning och om man läcker urin samtidigt.

Ofta görs också en undersökning med ultraljud för att läkaren ska kunna bedöma livmodern och äggstockarna och även se om det finns urin kvar i urinblåsan efter att man har kissat. Man får också lämna ett urinprov för att undersöka om det finns protein, socker eller bakterier i urinen. Om det finns anledning tas också ett vanligt cellprov från livmodertappen.

Vidare utredningar kan behövas ibland

Om man har besvär med urinträngningar, eller inte kan tömma urinblåsan ordentligt, kan man ibland få göra en så kallad cystoskopi. Om det finns misstanke om att njurarna är påverkade kan man behöva göra en röntgen, en urografi, eller en ultraljudsundersökning av njurarna.

De här undersökningarna utförs inte i samband med det första läkarbesöket, utan planeras senare. Man får då information om man behöver förbereda sig på något sätt. Undersökningarna gör inte ont, men kan kännas lite obehagliga.

Alla behöver inte behandling

Om man inte har några besvär av sitt framfall behöver man ingen behandling. Däremot är det bra att göra knipövningar, eftersom det ibland kan förhindra att man får symtom längre fram.

Även om man har lätta till måttliga symtom, som tyngd och en känsla av att det skaver i underlivet, kan ganska enkla åtgärder minska besvären.

Om man har slutat att få mens och inte tar hormoner för klimakteriebesvär, kan lokalbehandling med östrogen i form av kräm eller piller som förs in i slidan stärka slemhinnorna och minska besvären av framför allt skav. Man kan också få en liten plastring som utsöndrar hormon när den placeras i slidan. Den ska bytas var tredje månad och det gör man oftast själv.

Förhindra påfrestning

Man ska så långt det är möjligt undvika att utsätta bäckenbotten för påfrestningar, eftersom det ofta kan förvärra symtomen. Om man är överviktig kan det lindra mycket om man går ner i vikt. Om man röker är det viktigt att man slutar, eftersom rökning ofta leder till hosta som i sin tur ökar trycket på buken.

Att påverka sin arbetssituation kan vara svårt, men ett kroppsligt tungt arbete gör ofta besvären värre. Man bör undvika tunga lyft.

Det är bra att försöka förhindra att man blir förstoppad genom att äta fiberrik kost och dricka tillräckligt med vätska. Det finns även fibrer i pulverform, så kallat bulkmedel, som finns receptfritt på apotek.

Ringbehandling

Om det är urinblåsan eller livmodern som har sjunkit ned kan en ring i plast eller silikon föras upp i slidan och lyfta upp framfallet. Ringbehandling används främst när man inte vill eller kan opereras, eller i väntan på en operation.

Ringar finns i olika utseenden och storlekar. Om ringen är lagom stor och rätt placerad ska den inte kännas alls. Tillsammans med ringen använder man östrogenkräm eller slidpiller för att stärka slemhinnorna och förhindra skavsår av ringen. Den första tiden måste man kontrolleras av en läkare eller barnmorska två till tre gånger per år för att se att man inte får sår i slidslemhinnan. Ringen kan störa vid samlag, men man kan lära sig att själv ta ut och sätta in ringen.

Om man får återfall efter en framfallsoperation kan man vilja prova en ring istället för att genomgå en ny operation.

Operation

Om man har mycket besvär av sitt framfall kan man bli opererad. Det kan göras på flera olika sätt. Vanligtvis utförs operationen via slidan, ofta med lokalbedövning eller ryggbedövning. Oftast åker man hem samma dag, men ibland kan man behöva stanna på sjukhuset lite längre.

Syftet med operationen är att återställa det som buktar ut och på så sätt ta bort besvären. Kirurgen skjuter tillbaka det som har fallit ned och drar sedan ihop och förstärker slidans väggar. Om livmodern har sjunkit ned kan livmodertappen kortas av, eller så kan livmodern behöva tas bort via slidan.

Ny metod med nät

Eftersom framfall förmodligen beror på att bindväven är försvagad, och eftersom det är relativt vanligt att man får återfall, har det på senare tid införts en metod där ett nät av biologiskt eller syntetiskt material fästs över framfallet. En sådan operation görs oftast som en andra operation, men kan också göras som en första operation. Eftersom det är en ny operationsmetod är det däremot fortfarande osäkert vilket resultatet blir på längre sikt eller om behandlingen kan ge komplikationer.

Efter operationen

Hur lång tid man behöver vara sjukskriven efter operationen beror på hur omfattande operationen har varit och vilken typ av arbete man har, men det är vanligt att man är sjukskriven mellan två och sex veckor.

Man ska fortsätta med bäckenbottenträning efter operationen, men inte direkt efter. Information om när man ska börja träna får man innan man går hem. Ibland kan man få träffa en sjukgymnast för att få råd.

Ovanligt med allvarliga komplikationer

De allra flesta får inga komplikationer efter operationen, men ibland kan det vara svårt att kissa efteråt och man kan också få urinvägsinfektion. Då blir man oftast bra om man får behandling.

Ibland kan det uppstå blödningar som kan leda till att blod samlas under slemhinnan i slidan, vilket kan göra mycket ont. Ovanliga komplikationer kan vara skador på urinblåsan eller ändtarmen.

Det kan göra ont och skava efter en operation där man har fått ett nät över framfallet. Ibland kan nätet kan skada vävnader runt omkring och synas i till exempel slidan eller urinblåsan.  

Biverkningar

Många kvinnor med framfall har också besvär med urinträngningar och urininkontinens. En operation medför ofta att de besvären försvinner eller förbättras, men inte hos alla.

Ibland blir symtomen annorlunda. Till exempel kan kvinnor som inte har haft symtom från blåsan tidigare få urininkontinens efter operationen. Då kan man behöva opereras med en metod som kallas TVT, som är en förkortning av tension free vaginal tape. Det innebär att man får ett stödjande band runt urinröret. Ibland kan operationen göras samtidigt med framfallsoperationen, men det är ovanligt.

Ibland kan man få ont eller svårt att ha samlag efter en framfallsoperation, framför allt om bakväggen i slidan har opererats. Numera är läkarna mera uppmärksamma på detta och använder en annan operationsmetod jämfört med tidigare.

Ibland kommer besvären tillbaka

Det är inte ovanligt att man får framfall igen efter en operation, men det innebär inte att man måste få tillbaka symtomen. Det är vanligast att man får tillbaka besvären i slidans framvägg, och då kommer det oftast tillbaka redan inom ett år efter operationen.

Om framfallet kommer tillbaka och man dessutom har besvär kan man få genomgå en ny operation, och då görs det ofta med nät.

Inget hinder för graviditet

Framfall hindrar inte en graviditet, och innebär inte heller någon risk för graviditeten. Det är ovanligt att man får symtom av framfall när man är gravid, men när det förekommer bidrar graviditeten till att öka tyngdkänslan och det kan kännas jobbigt. Besvären kan då minskas om en ring sätts in.

Efter en förlossning kan man få symtom på framfall och då kan en ring vara bra eftersom besvären ofta går tillbaka efter några månader.

Om man har framfall och diskuterar operation med sin läkare är det viktigt att man berättar ifall man planerar att bli gravid. I så fall kan man behöva vänta med operation och istället använda en ring om man har mycket besvär.

Om man blir gravid efter en framfallsoperation kan man behöva diskutera förlossningssätt, eftersom en förlossning via slidan kan leda till att man får tillbaka sitt framfall.