Läkemedel vid attackvis förmaksflimmer

Skriv ut (ca 10 sidor)
Skriv ut

Behandling av attackvis förmaksflimmer

Behandling av attackvis förmaksflimmer

Förmaksflimmer innebär att hjärtat slår med oregelbunden rytm. Den oregelbundna hjärtrytmen kan förekomma som korta attacker och kallas då attackvis förmaksflimmer eller, som det heter på fackspråk, paroxysmalt förmaksflimmer. Om du har flimmer hela tiden kallas det för kroniskt förmaksflimmer.

Under en attack av förmaksflimmer brukar hjärtat slå mycket snabbare än vanligt, men attackerna brukar gå över inom minuter upp till något dygn.

Läkemedel kan behövas om attackerna kommer ofta

Om förmaksflimret bara kommer vid enstaka mycket glesa tillfällen behövs ingen behandling alls för att minska antalet attacker. Men vid tätare attacker behövs läkemedel antingen i samband med attacken eller varje dag för att minska antalet attacker och för att minska besvären i samband med attackerna.

Vilka läkemedel används mot attackvis förmaksflimmer?

Det finns flera olika grupper av läkemedel som används mot attackvis förmaksflimmer. De läkemedelsgrupper som används är

  • betablockerare
  • rytmstabiliserare – antiarytmika
  • kalciumflödeshämmare
  • digitalis
  • blodproppshämmare.

Läkemedlen kan hjälpa på olika sätt

Syftet med läkemedelsbehandling mot attackvis förmaksflimmer är att bromsa den snabba hjärtrytmen under flimmerattacken, få attacken att gå över och om möjligt förhindra nya attacker. Om hjärtat mer eller mindre ständigt slår fortare än vad som är normalt i vila kan du på sikt utveckla hjärtsvikt. Det innebär att hjärtats funktion blir nedsatt, vilket gör att hjärtat får svårare att pumpa ut blod i kroppen.

Du kan också få behandling för att motverka blodpropp om läkaren bedömer att du har en ökad risk för att insjukna i stroke.

Vilket eller vilka läkemedel läkaren väljer beror bland annat på vilka besvär du har och om du har andra sjukdomar, som till exempel hjärtsvikt, astma eller KOL.

Betablockerare i första hand

Oftast används betablockerande läkemedel i första hand för att bromsa hjärtrytmen under en attack, och även för att förhindra nya attacker. Betablockerare fungerar ungefär som en skyddande broms på hjärtat.

Kalciumflödeshämmare bromsar en attack

En del kalciumflödeshämmare påverkar det elektriska retledningssystemet i hjärtat och kan användas för att bromsa hjärtrytmen under en attack och få hjärtat att slå i en lugnare takt. De kan däremot inte förhindra nya attacker.

Rytmstabiliserande läkemedel förhindrar nya attacker

Om behandlingen med betablockerare inte hjälper eller ger besvärande biverkningar, eller om du får besvär oftare kan du behöva rytmstabiliserande läkemedel, så kallade antiarytmika.

Rytmstabiliserande läkemedel minskar retbarheten i hjärtats elektriska system. Det gör att risken för nya flimmerattacker minskar.

Rytmstabiliserande läkemedel bromsar vanligtvis inte hjärtrytmen mitt under en attack, utan används för att förhindra nya attacker.

Ibland kombineras betablockerare och antiarytmika

Om betablockerare inte ger tilläckligt bra effekt, kan det i ibland hjälpa att lägga till rytmstabiliserande läkemedel.

Digitalis används ibland

Digitalis används inte så ofta mot attackvis förmaksflimmer, och särskilt inte om syftet bara är att bromsa hjärtrytmen. Det beror på att digitalis bromsar hjärtat i vila men gör att det slår fortare vid ansträngning. Om du däremot samtidigt har hjärtsvikt kan det ibland användas också mot attackvis förmaksflimmer och ofta i kombination med betablockerare.

Blodproppshämmande läkemedel kan behövas

Om du har förmaksflimmer, attackvis eller kroniskt, är risken att få en blodpropp lite större än normalt. Om läkaren bedömer att du har en betydelsefullt ökad risk bör du behandlas med ett blodproppshämmande läkemedel som minskar risken för blodpropp och stroke.

Fäll ihop

Betablockerare

Betablockerare

Så här fungerar betablockerare

Adrenalin och noradrenalin är hormoner som frisätts när kroppen utsätts för stress, till exempel vid fysisk eller psykisk ansträngning. När mängden stresshormoner ökar i blodet stiger blodtrycket och belastningen på hjärtat ökar. Då måste hjärtat arbeta hårdare och hjärtmuskeln behöver mer syre.

I kroppens blodkärl och i hjärtat finns mottagare för stresshormonerna, så kallade betareceptorer. Betablockerande läkemedel blockerar dessa receptorer så att hormonerna har mindre effekt på dem. Då sjunker blodtrycket och pulsen och hjärtat arbetar lugnare och mer effektivt. Man kan säga att de här läkemedlen fungerar som en skyddande broms på hjärtat.

Vid förmaksflimmer kan betablockerare även bromsa den elektriska överledningen i den så kallade AV-knutan i hjärtat. AV-knutan är en speciell cellanhopning som finns mellan hjärtats förmak och kammare.

Vilka betablockerare används vid attackvis förmaksflimmer?

De betablockerare som används mot attackvis förmaksflimmer innehåller oftast något av de verksamma ämnena atenolol, metoprolol, bisoprolol eller sotalol. Sotalol kan utöver den betablockerande effekten också ha en viss rytmstabiliserande effekt.

Alla betablockerare verkar på ungefär samma sätt. Men eftersom människor fungerar olika kan det ändå hjälpa att byta till en annan typ av betablockerare om den du provar först inte fungerar tillräckligt bra eller om du får besvärliga biverkningar.

Viktigt

Eftersom betablockerare dämpar hjärtats aktivitet och bromsar hjärtrytmen är det viktigt att doseringen noga provas ut av en läkare.

Avbryt aldrig en behandling med betablockerande läkemedel på egen hand. Gör du det kan blodtrycket stiga och hjärtat påverkas negativt. En behandling med betablockerare bör avslutas stegvis och i samråd med läkare.

Om du har astma, KOL eller andra besvär med luftrören och lungorna ska du berätta det för läkaren innan man börja använda betablockerare.

Rådgör med läkare om du behöver använda betablockerare när du är gravid eller ammar.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna efter en tid. Om du har besvärliga biverkningar bör du kontakta din läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan du få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Betablockerande läkemedel kan till exempel göra att du blir trött, får huvudvärk, känner dig yr, mår illa, kräks eller får diarré. De kan även göra att hjärtrytmen blir långsam och att händerna och fötterna blir kalla. Du kan också få sömnproblem med mardrömmar.

När du använder betablockerare kan du uppleva att du inte orkar lika mycket som tidigare. Om du anstränger dig normalt spelar det oftast ingen roll, men om du håller på med vissa idrotter eller tränar hårt kan betablockerare vara olämpliga.

Andra tillstånd där betablockerande läkemedel används

Betablockerare har många olika användningsområden. De används till exempel vid högt blodtryck, kärlkramp, hjärtsvikt och kroniskt förmaksflimmer.

Exempel på betablockerare som används vid attackvis förmaksflimmer

Fäll ihop

Rytmstabiliserande läkemedel

Rytmstabiliserande läkemedel

Så här fungerar rytmstabiliserande läkemedel

Alla rytmstabiliserande läkemedel minskar den elektriska retbarheten i hjärtat. Hjärtrytmen blir mer stabil och därmed minskar risken för en attack med förmaksflimmer. Exempel på verksamma ämnen i rytmstabiliserande läkemedel är disopyramid, dronedaron, flekainid och amiodaron.

Skillnader mellan de olika rytmstabiliserande läkemedlen

De flesta rytmstabiliserande läkemedlen har inte någon bromsande effekt på den snabba hjärtrytmen under en attack, utan förebygger bara nya attacker. Men mediciner som innehåller amiodaron skiljer sig lite från de andra rytmstabiliserande läkemedlen eftersom de också kan fungera bromsande på hjärtat under en pågående attack.

När används läkemedlen?

Du kan få rytmstabiliserande läkemedel om betablockerare inte har haft tillräcklig effekt eller om du fått besvärande biverkningar av dem eller om du har besvär ofta.

Rytmstabiliserande läkemedel används huvudsakligen för att förhindra nya flimmerattacker, särskilt om dessa attacker uppträder när du vilar eller sover.

Det bör vara en hjärtspecialist som sköter denna typ av medicinering. Behandlingen kan också kräva att du får gå på regelbundna kontroller med blodprover för att förhindra uppkomsten av biverkningar.

Viktigt

Rådgör med läkare om du behöver använda läkemedlet när du är gravid eller ammar.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna efter en tid. Om du har besvärliga biverkningar bör du kontakta din läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan du få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

En del personer som använder rytmstabiliserande läkemedel kan till exempel bli törstiga, få problem att kissa, bli trötta, må illa eller få dimsyn.

Amiodaron förhindrar nya attacker av förmaksflimmer mycket effektivt. Det bromsar också hjärtrytmen under en pågående attack men kan ge flera olika och stundtals mycket allvarliga biverkningar. Till exempel kan lungorna eller sköldkörteln påverkas. Därför ska amiodaron användas med viss försiktighet och noga följas upp med regelbundna kontroller.

Exempel på rytmstabiliserande läkemedel

  • Cordarone, som innehåller amiodaron
  • Durbis Retard, som innehåller disopyramid
  • Multaq, som innehåller dronedaron
  • Tambocor, som innehåller flekainid.
Fäll ihop

Kalciumflödeshämmare

Kalciumflödeshämmare

Så här fungerar kalciumflödeshämmare

För att en muskelcell, till exempel i hjärtat eller i blodkärlen, ska kunna dra ihop sig måste det finnas kalcium i blodet. När muskelcellen aktiveras transporteras kalcium från blodet in i muskelcellerna genom speciella kanaler. Kalciumflödeshämmare minskar flödet av kalcium till muskelcellerna.

De kalciumflödeshämmare som används vid attackvis förmaksflimmer påverkar främst hjärtats muskelceller. Läkemedlen bromsar upp den elektriska överledningen i den så kallade AV-knutan i hjärtat. AV-knutan är en speciell cellanhopning som finns mellan förmak och kammare i hjärtat. Läkemedlen sänker pulsen och minskar hjärtats arbete.

När används kalciumflödeshämmare?

De kalciumflödeshämmare som används vid attackvis förmaksflimmer är de som innehåller verapamil eller diltiazem. Läkemedlen bromsar hjärtrytmen under ett pågående förmaksflimmer och får hjärtat att slå i en lugnare takt. Däremot förhindrar de inte nya attacker.

Ofta används kalciumflödeshämmare först efter att betablockerare eller rytmstabiliserande läkemedel har prövats.

Viktigt

Avbryt aldrig en regelbunden behandling med kalciumflödeshämmare på egen hand. En behandling ska alltid avslutas stegvis och i samråd med läkare.

Rådgör med läkare om du behöver använda läkemedlet när du är gravid. Det finns en risk för att fostret kan påverkas. Rådgör med läkare om du behöver använda läkemedlet när du ammar.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna efter en tid. Om du har besvärliga biverkningar bör du kontakta din läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan du få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

En del som använder kalciumflödeshämmare kan få biverkningar på grund av att kroppens blodkärl vidgas. Då kan du till exempel bli röd i ansiktet, få svullna vrister, få huvudvärk, bli trött eller må illa. Oftast går biverkningarna över efter några dagar, men det gäller inte alltid fotsvullnaden.

Ibland kan du bli förstoppad av kalciumflödeshämmare, framför allt av dem som innehåller verapamil. Det går att motverka genom att äta mat som innehåller mycket fibrer. Du kan också använda receptfria läkemedel som innehåller laktulos. Kontakta din läkare om biverkningarna är besvärliga.

Andra tillstånd där kalciumflödeshämmare används

Läkemedel som tillhör gruppen kalciumflödeshämmare används framför allt mot högt blodtryck och kärlkramp.

Exempel på kalciumflödeshämmare som används vid förmaksflimmer

Fäll ihop

Digitalis

Digitalis

Så här fungerar digitalis

Digitalis är samlingsnamnet på några hjärtstimulerande ämnen som förekommer naturligt i fingerborgsblomman, digitalis purpurea.

Digitalis stärker hjärtats pumpförmåga och bromsar hjärtrytmen i vila. Däremot ökar digitalis hjärtrytmen vid fysisk ansträngning. Då slår hjärtat fortare med digitalis än utan. Det innebär att digitalis bör användas med försiktighet vid förmaksflimmer och bara om du samtidigt har hjärtsvikt och då gärna i kombination med en betablockerare.

Digitalis förhindrar inte nya flimmerattacker.

När används digitalis?

Digitalis har använts länge, framför allt vid hjärtsvikt. Numera används digitalis framför allt vid hjärtsvikt och samtidigt snabbt förmaksflimmer.

Viktigt

När du behandlas med digitalis är det särskilt viktigt att följa doseringsanvisningarna på läkemedelsförpackningen noggrant. Om du tar en för låg dos eller glömmer att ta en dos kan hjärtverksamheten försämras. Tar du för höga eller för täta doser kan det snabbt leda till förgiftning. Det kan i sin tur störa hjärtats rytm.

Använd inte medel som innehåller johannesört när du behandlas med digitalis utan att först ha talat med läkare.

Du kan använda läkemedlet när du är gravid.

Det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken, men om du följer doseringsanvisningarna är det osannolikt att barnet påverkas. Du bör ändå rådgöra med läkare om du behöver använda läkemedlet när du ammar.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna efter en tid. Om du har besvärliga biverkningar bör du kontakta din läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan du få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Om du har för mycket digitalis i blodet kan du till exempel få dålig aptit, må illa, och få synrubbningar som dimsyn eller att allt du ser färgas i en gulgrön ton. Kontakta omedelbart din läkare om du får sådana besvär.

Exempel på digitalisläkemedel

Digoxin BioPhausia

Fäll ihop

Blodproppshämmande läkemedel

Blodproppshämmande läkemedel

Ökad risk för blodpropp vid förmaksflimmer

Förmaksflimmer ökar risken att få blodpropp och stroke. Blodproppshämmande läkemedel minskar avsevärt risken, men medför en ökad risk för blödning. För att bedöma om du har behov av behandling med blodproppshämmande läkemedel, det vill säga om nyttan överväger risken med behandlingen, kan läkaren göra en så kallad riskskattning. Exempel på faktorer som läkaren då väger in är kön, ålder och andra samtidiga sjukdomar.

När används blodproppshämmande mediciner vid förmaksflimmer?

Om läkaren bedömer att du har en betydelsefullt ökad risk för att få en blodpropp får du behandling med blodproppshämmande läkemedel, så kallade antikoagulantia. Du kan till exempel få läkemedel som innehåller det verksamma ämnet warfarin, dabigatran, apixaban eller rivaroxaban.

Läkemedlen kan medföra att du lättare får blödningar, men är ett effektivt skydd mot blodproppar vid förmaksflimmer. Läkemedel som innehåller warfarin, till exempel Waran, har använts i många år, de andra är nyare. De nya läkemedlen har i studier visat sig vara åtminstone likvärdiga med warfarin, de ger samma skydd mot blodproppar som warfarin och risken för blödningskomplikationer är densamma. Behandling med warfarin kräver regelbundna blodprovskontroller för att få rätt dosering. För övriga blodförtunnande läkemedel behövs inte regelbundna blodprov eftersom de tas med en fast dosering en eller två gånger dagligen. Efter att du gått igenom fördelar och nackdelar med de olika preparaten kan du i samråd med läkaren välja vilket av läkemedlen som är mest lämpligt.

Acetylsalicylsyra, som finns i Trombyl, används numera i allt mindre omfattning vid förmaksflimmer då studier visat att läkemedlet ger sämre skydd mot blodpropp och stroke än andra blodförtunnande läkemedel. Detta läkemedel bör endast användas om risken för stroke bedöms vara mycket låg.

Så här fungerar blodproppshämmande mediciner

Warfarin motverkar att det bildas blodproppar genom att påverka vissa ämnen i blodet som behövs för att blodet ska levra sig.

Dabigatran verkar genom att blockera ett ämne i blodet som medverkar i bildningen av blodproppar.

Apixaban och rivaroxaban fungerar genom att blockera en så kallad blodkoagulationsfaktor som behövs för att blodet ska levra sig.

Acetylsalicylsyra minskar blodplättarnas, trombocyternas, klibbighet så att de inte så lätt klumpar ihop sig och bildar blodproppar.

Viktigt

När du behandlas med warfarin måste du lämna regelbundna blodprover för att kontrollera att du får rätt dos av läkemedlet.

Avbryt inte behandlingen med blodförtunnande läkemedel utan att först rådgöra med din läkare. Risken för allvarliga blodproppar kan öka om du slutar med medicinen.

Rådgör med läkare om du använder ett blodförtunnande läkemedel och planerar att bli gravid.

Tala om för din läkare om du använder

  • inflammationshämmande och smärtstillande läkemedel, så kallade cox-hämmare eller NSAID, till exempel Magnecyl, Treo, Ipren och Diklofenak
  • medel som innehåller johannesört.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna efter en tid. Om du har besvärliga biverkningar bör du kontakta din läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan du få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Warfarin, dabigatran, apixaban och rivaroxaban ökar risken för blödningar.

Hos en del som använder acetylsalicylsyra kan risken för blödningar öka. Vissa kan få magbesvär som till exempel sveda i magen eller matstrupen.

Exempel på blodproppshämmande läkemedel

  • Eliquis, som innehåller apixaban
  • Pradaxa, som innehåller dabigatran
  • Trombyl, som innehåller acetylsalicylsyra
  • Waran, som innehåller warfarin
  • Xarelto, som innehåller rivaroxaban.

 

Fäll ihop
Skriv ut (ca 10 sidor)
Senast uppdaterad:
2015-01-22
Redaktör:

Åsa Schelin, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Kenneth Pehrsson, docent, överläkare, kardiologiska kliniken, Karolinska sjukhuset, Stockholm