Förvirringstillstånd hos äldre

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Om man hamnar i ett förvirringstillstånd får man tillfälligt svårt att tänka, handla och tala klart. Man förlorar uppfattningen om tid och rum och kan ibland få hallucinationer.

Förvirringstillstånd är vanligast hos äldre personer och beror på att hjärnan har utsatts för extrem belastning, till exempel av stress eller syrebrist. Oftast beror det på kroppsliga besvär eller sjukdomar, men förvirringen kan också orsakas av att man har varit med om stora förändringar i livet, till exempel en flytt. En del läkemedel kan också ligga bakom.

Förvirringen kan hålla i sig från några timmar till några dagar och man får oftast inga framtida besvär. Men ibland kan förvirringen vara tecken på en sjukdom som inte går över, till exempel demens.

Behandling

I första hand behandlas den bakomliggande orsaken till att man har hamnat i ett förvirringstillstånd. De flesta blir bättre inom något dygn efter att behandlingen har påbörjats. Om man är mycket orolig kan man behöva få lugnande läkemedel.

Det går att förebygga förvirringstillstånd genom att sova bra, äta varierad och näringsriktig mat och umgås med andra människor. Man bör också undvika att dricka alkohol i större mängder.

När ska man söka vård?

Om man plötsligt uppträder mycket förvirrat måste man få vård direkt. Man själv eller en anhörig kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för råd om vart man ska vända sig.

Visa mer

Vad beror det på?

Vad beror det på?

Syrebrist och stress stör hjärnan

Om hjärnan utsätts för någon form av extrem belastning, till exempel stress eller tillfällig syrebrist, störs hjärnans sätt att fungera. Ibland kan störningarna bli så stora att man hamnar i ett förvirringstillstånd, så kallat konfusion.

Förvirringstillstånd är allra vanligast hos äldre personer. Besvären är tillfälliga och man får inga besvär efteråt, men förvirringen är en varningssignal om att hjärnan har utsatts för belastning. Eftersom det ibland kan bero på att man har en allvarlig sjukdom ska man alltid söka vård om man själv eller en anhörig hamnar i ett förvirringstillstånd.

Kroppsliga besvär kan ligga bakom

Vanliga orsaker till att hjärnan blir extremt belastad kan vara infektioner, smärta, blodtrycksfall, förstoppning eller andra kroppsliga besvär. Det är också mycket vanligt att läkemedel orsakar förvirringstillstånd, till exempel smärtstillande och inflammationshämmande läkemedel. Större förändringar i livet, som till exempel byte av bostad, kan också ligga bakom.

Ibland blir en del äldre förvirrade mot slutet av dagen, ofta på grund av trötthet. Då kan det räcka med att man vilar för att symtomen ska gå över.

Svårt att tala och förstå

Om man har kommit in i ett förvirringstillstånd brukar det visa sig snabbt, ofta under loppet av några timmar. Man får svårt att uppfatta sin omgivning och att tänka klart, liksom att tala, förstå och handla på ett lämpligt sätt. Natt kan vändas till dag och det är svårt att koncentrera sig på att göra en sak i taget. Man går mest omkring, plockar bland sina saker och talar osammanhängande. Ibland kan man få hallucinationer, då man tycker sig se eller höra saker som inte finns i verkligheten.

Förvirringstillståndet kan vara i några timmar till några dagar. Man kan bli bättre och sämre flera gånger under en dag.

Orsaken behandlas i första hand

Ofta är man förvirras samtidigt som man har andra sjukdomar eller kroppsliga besvär. Det är vanligt att sjukdomen eller besvären i sig kan ha utlöst förvirringen.

Orsaker till ett förvirringstillstånd kan vara

  • försämrad blodcirkulation i hjärnan, på grund av till exempel stroke eller blodtrycksfall vid narkos
  • försämrad blodcirkulation i kroppen i övrigt, på grund av till exempel en blodpropp lungan eller hjärtinfarkt
  • smärta
  • infektioner
  • urinstämma, det blir ett stopp för urinen och man kan inte kissa
  • förstoppning
  • skallskada
  • läkemedelsbiverkningar.

Man behöver bli undersökt av en läkare för att få reda på orsaken till förvirringen och få behandling för den. Då brukar förvirringen upphöra inom några dygn.

Bra sömn, god kost och social samvaro viktigt

När man är äldre blir man lättare trött och stressad jämfört med yngre personer. Ett sätt att förebygga förvirring kan vara att se till att få god sömn och även vila dagtid om det behövs. Man bör också äta en väl sammansatt kost och undvika en alltför hög alkoholkonsumtion.

Äldre personer som lever alltför isolerat utan att umgås med andra riskerar att bli förvirrade. Därför är det viktigt att man har kontakt med släkt, vänner och andra människor.

Fäll ihop

Diagnos och vård

Diagnos och vård

När bör man söka hjälp?

Förvirringstillstånd är vanligast hos äldre personer. Om en äldre person i slutet på dagen blir lite oklar, men det går över efter vila, behöver man inte söka vård. Men om man plötsligt uppträder mycket förvirrat behöver man däremot bli undersökt av en läkare.

Bor man i ett eget boende utan sjukvårdsresurser bör man själv, eller med hjälp av närstående, kontakta en vårdcentral. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd om vart man ska vända sig.

Om man bor i någon typ av omsorgsboende finns det oftast en ansvarig sjuksköterska som man kan vända sig till dygnet runt. Sjuksköterskan tar sedan kontakt med distriktsläkare eller sjukhusläkare om det behövs. Ibland väljer läkaren att göra ett hembesök för att se hur man mår.

Läkaren gör en undersökning

Det är vanligt att man först blir undersökt av en allmänläkare på en vårdcentral. Ibland kan man också få träffa en läkare som är specialist på till exempel ålderssjukdomar, neurologiska eller psykiska sjukdomar.

Om läkaren tycker att det behövs en mer omfattande undersökning kan man behöva läggas in på sjukhus. Många gånger kommer personer med svåra förvirringstillstånd direkt till en akutmottagning på sjukhus.

En viktig pusselbit är patientens egen historia. Läkaren behöver få klart för sig vilka besvär man har och hur de har utvecklats. Det är till exempel viktigt att berätta om man har fått ett hårt slag mot huvudet, kanske efter att man har ramlat. Om man har haft problem med att urinera eller tömma tarmen ska man berätta det, likaså om man har ont någonstans eller har feber. Läkaren behöver också veta vilka mediciner man tar, eftersom en del läkemedel kan utlösa förvirringstillstånd.

Läkaren gör en noggrann undersökning av hela kroppen och tänker då särskilt på orsaker som kan ligga bakom förvirringen. Blodprover tas för att hitta eventuell infektion, hjärtinfarkt, överdosering av läkemedel, rubbning av ämnesomsättningen eller saltrubbning.

Om det finns misstankar om hjärninfarkt eller hjärnblödning görs ofta en skiktröntgen av hjärnan, en så kallad datortomografi. Dessutom får man göra ett EKG för att hjärtat ska kunna bedömas. Ibland kontrollerar läkaren om man har en urinvägsinfektion. Det kan också behöva göras en lungröntgen för att utesluta att man har en infektion i lungorna eller hjärtsvikt. Oftast kan läkaren hitta en eller flera orsaker som har utlöst förvirringstillståndet.

Orsaken bakom förvirringen behandlas först

I första hand får man behandling för den orsak som har utlöst förvirringen, till exempel en hjärtinfarkt, infektion eller förstoppning. Oftast kommer man ur förvirringen inom något dygn efter att behandlingen har börjat.

Ibland kan man behöva ta sömnmedicin till natten för att få en normal dygnsrytm. Om man får besvärande hallucinationer kan man ibland behöva särskilt anpassade läkemedel, så kallade neuroleptika.

Det är ofta nödvändigt att man har en lugn och stabil miljö runt omkring sig, och får vård och hjälp av så få olika personer som möjligt. En person som är förvirrad bör aldrig lämnas ensam.

Regelbundna vanor kan förebygga

Genom att ha regelbundna vanor och sova bra kan man förebygga att hamna i förvirringstillstånd. Många äldre sover för mycket under dagtid, och kan då vakna nattetid och bli förvirrade.

Aktiviteter som är för långa och krävande kan leda till utmattning hos äldre, med risk för förvirring. Det är viktigt att känna till vad varje person klarar av och ha respekt för det.

Fäll ihop
Skriv ut
Publicerad:
2011-06-23
Skribent:

Jan Marcusson, läkare, professor i geriatrik, Geriatriska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping.

Granskare:

Lars Olof Wahlund, läkare, professor i geriatrik, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge.