Att förlora sin livspartner på äldre dar

Den svåraste upplevelsen

Att förlora sin partner efter ett långt liv tillsammans räknas som en av livets svåraste händelser. Trots att man som äldre kanske är mer förberedd på dödsfall än vad en yngre människa är, kommer förlusten ofta som en chock. Man kan aldrig i förväg riktigt föreställa sig livet som efterlevande.

Alla är olika rustade

Hur man klarar av att anpassa sig till ett liv utan sin livskamrat varierar. Till exempel påverkar ålder, hälsa, stöd från andra och personlig läggning hur man klarar att leva ensam. Det spelar också in hur man har klarat av tidigare svåra upplevelser.

Ofta innebär förlusten att man måste gå igenom en arbetsam omställning och att tillvaron blir annorlunda än den tidigare invanda. Tryggheten och identiteten sätts på prov. Krafterna räcker kanske inte alltid till för den här omställningen, och man kan känna det som om lusten att leva minskar.

Men de allra flesta kommer igenom en svår sorg utan att bli sjuka. När man har gått igenom svårigheter kan man uppleva att man har förändrats som person, både på ont och gott.

Viktigt att få information om dödsfallet

I efterhand har man ofta bara en vag uppfattning om vad som hände när partnern avled. Känslan av overklighet kan vara stor. Chocken kanske är så stor att man inte reagerar med några känslor alls och ofta går den närmaste tiden som i ett töcken.

I stunden kan det mesta kännas upp-och-nervänt. Man kanske glömde att fråga personalen om dödsorsaken. Ibland minns man inte eller förstod inte allt som personalen på vårdavdelningen berättade. Man kan ha minnesluckor. Därför kan det vara bra att kontakta vårdavdelningen, och i lugn och ro tala med den personal som var med. Det kan vara extra viktigt om partnern dog hastigt, efter ett snabbt sjukdomsförlopp som vid en olycka eller en hjärtattack.

Om man har en livskamrat som dör plötsligt, till exempel i en olycka eller i en hjärtinfarkt, blir sorgearbetet ofta svårare och längre. Det är vanligt att man då förnekar förlusten längre än vanligt.

Bra att älta sorgen

Ofta har man ett stort behov av att tala om dödsfallet och om tiden kring det en lång tid efteråt. Det är viktigt att få älta vad som hände. Att om och om igen gå igenom hur den sjuke hade det, vad som sades och gjordes och att få berätta om sina egna reaktioner. Ibland får man skuldkänslor för att man inte hade tillräckligt med krafter. Kanske önskar man efteråt att man hade sagt något försonande eller så ångrar man något som man sa.

Ibland hjälper det att förbereda sig

Om partnern har varit sjuk länge och kanske vårdats hemma, kan man ha blivit så trött och utmattad att man skjuter upp sörjandet och hela sorgearbetet tar längre tid. Men om partnern hade en långvarig sjukdom kan sorgen också bli mindre om man under denna tid ändå gradvis försökt vänja sig vid tanken på att partnern ska dö. Man blir på så sätt bättre rustad för sorgen. När man förbereder sig för dödsfallet och börjar sörja innan partnern är död, är det bra att ha någon förtrogen att prata med.

Man kan bli deprimerad

En svår livshändelse som man inte kan påverka kan göra att man känner sig väldigt stressad. Det är vanligt att man reagerar på negativa livshändelser med uppgivenhet och stressrelaterade sjukdomar – både kroppsliga och själsliga. Det är inte ovanligt att man blir deprimerad.

Ofta kan det vara svårt för både omgivningen och en läkare att se att det är en depression som man har drabbats av. Man kanske inte ens förstår det själv, utan antar att det bara handlar om en självklar nedstämdhet, pessimism och livsleda som följer efter dödsfall. Om man blir väldigt nedstämd på grund av sorg, är det viktigt att man försöker förklara för sin läkare hur man mår, så att han eller hon lättare kan avgöra vad som kan hjälpa.

Man kan känna oro för sina reaktioner

Många som har mist sin partner oroar sig för om deras sorgereaktioner är annorlunda än andras. Man känner inte igen sig själv, men oftast har sorgen ett likartat mönster hos alla. Ilska, pina och plåga är känslor som brukar höra till de vardagliga upplevelserna. Sådana starka känslor är man kanske inte van att känna eller visa.

Sorg är inget sjukdomstillstånd i sig själv, men kan ge symtom som liknar sjukdom. Hos en del kan den psykiska stress som sorgen medför framkalla både fysisk och psykisk sjuklighet.

Vanligt att vilja döva smärtan

Det första halvåret efter att man har förlorat sin livspartner är svårast att ta sig igenom. Det finns då en risk att man struntar i den egna hälsan, vilket kan göra att man lättare blir sjuk.

Något man bör vara uppmärksam på är om man börjar öka sin medicin- eller alkoholkonsumtion. Det är inte ovanligt att man på detta sätt försöker döva sin längtan, saknad och smärta.

För att undvika att hamna i sådana fallgropar bör man tala med sin läkare, behandlare eller närstående. Man behöver själv fundera över om man kan vara inne på ett dåligt sätt att dämpa sin sorg.

Ensamhet och självmordstankar

Man kan känna en stark ensamhetskänsla, särskilt under första året. Missmodet inför framtiden kan göra att man blir deprimerad och får självmordstankar. Tanken att "jag kunde lika gärna fått följa med i graven", finns hos ganska många som upplever att det är meningslöst att fortsätta leva när man inte har någon att dela sitt liv med. Under den här perioden isolerar man sig ofta från vänner och bekanta. Man går inte ut som man brukade när man var två, och man försummar att röra på sig regelbundet.

Många känner skuld och förebrår sig själv

Det är också vanligt att man kan känner skuld och förebrår sig själv för dödsfallet. En vanlig självförebråelse är tankar som: "Varför fick jag honom inte till doktorn i tid?", eller: "Varför förlät jag henne inte medan hon ännu levde?". Därför kan det vara bra om man försöker försonas medan tid finns eller söker förlåtelse för det man gjort eller sagt. Att lösa gamla tvister kan lätta på bördan efter förlusten.

Om man inte hann säga det man ville, eller har självförebråelser efter sin partners död, kan det vara bra att prata med någon förtrogen. Om skuldkänslor och självförebråelser känns alltför svåra att bära kan man behöva tala med en person som har djupare erfarenhet av att hjälpa människor i sorg, till exempel en psykolog.

Man kan behöva förklaringar eller syndabockar

Ibland känns sorgen så tung att man får ett behov av att lägga skulden på någon, till exempel på vårdpersonalen. Det kan skapa motsättningar och ilska. Man försöker kanske förklara dödsfallet genom brister i behandlingen och omvårdnaden, eller så ger man utlopp för sin egen sorg genom att klandra andra. Det svåra som hänt kan kännas lättare att ta till sig, om man kan utse en syndabock. Om den döde verkligen har blivit felaktigt eller orättvist behandlad är det förstås viktigt att man får bearbeta också det för att kunna gå vidare.

Man kan känna sig okoncentrerad och rastlös

Det är vanligt att man får svårt att sova, koncentrera sig och komma ihåg saker. Man kan också få problem att ta nya initiativ och man kan känna sig trög. En del känner sig rastlösa, trötta och har svårt att fatta beslut. Man kan uppleva det som att man bara springer hit och dit och inte får någonting gjort. Det kan vara lika vanligt att man gör alltför många saker som att man inte vill göra någonting.

Matlusten kan försvinna

Lusten att äta och sköta om sin kropp och hygien kan minska. Det kan kännas motigt att laga mat och duka bara till sig själv. Det händer att bullar och kaffe eller en cigarett får ersätta lagad mat. Får man i sig för lite mat med dåligt näringsinnehåll under en längre tid, kan man gå ner i vikt och tappar lätt orken. Det kan göra att man till sist känner sig helt och hållet utmattad eller blir sjuk.

Oro kan ge fysiska besvär

En del människor som sörjer "tar över" samma sjukdom som den avlidne hade. Eller så "känner man efter" tills smärtan blir påtaglig och oroande, särskilt på samma ställe som livspartnerns sjukdom satt. Man söker upprepade gånger läkare för det onda som varken kan diagnostiseras eller botas. I sådana fall kan det vara bra att få tala med en läkare eller kurator om hela sin situation. Man kan behöva få tala om sin oro, sin smärta och hela livssituationen.

Man gråter mer och blir lättare arg

Det är också vanligt att sorgen och den nya livssituationen framkallar ångest, ängslighet och gråtattacker. Man kan bli irriterad för ingenting och emellanåt aggressiv mot omgivningen. Känslor av att känna sig orättvist behandlad av livet, ödet, medmänniskorna eller den som avlidit, är inte ovanliga. Kanske drar man sig undan vännerna för att man helt enkelt inte orkar bli påmind om att de fortfarande har varandra.

Det är vanligt att pendla mellan olika känslor, men det kan vara jobbigt att känna att man inte riktigt kan styra över sina starka känslor och reaktioner.

Vanligt med änkesyner

I sorgen kan man få förnimmelser, eller "återseenden", av den saknade. Det brukar kallas änkesyner och är mycket vanliga.

De vanligaste förnimmelserna är känslan av att den avlidne är närvarande. Man kan också uppleva att man samtalar med sin partner eller hör ljud eller ser saker som är förknippade med den som gått bort. Det händer också att man känner lukter, medan upplevelser av beröring, som till exempel en smekning på kinden, inte är så vanliga. I regel har man dessa förnimmelser på kvällarna, sällan mitt på dagen.

Samma person kan få uppleva flera olika eller alla typer av förnimmelser. En del som sörjer kan också drömma mycket levande om den som gått bort.

Glädje blandas med rädsla

Förnimmelser av den avlidna kan väcka motstridiga känslor. Samtidigt som man kan bli rädd för att man håller på att bli psykiskt sjuk, kan man också uppleva en stor glädje över att den bortgångna "finns kvar" på något sätt. För en del kommer dessa upplevelser en enda gång, andra får dem flera gånger.

Inget att oroa sig för

Ofta kan vuxna barn eller barnbarn reagera negativt när man berättar om sådana förnimmelser. De kan oroa sig för ens psykiska hälsa, och ibland önska att man ska söka vård.

Om man talar om sina upplevelser med en läkare eller psykolog kan man få lugnande besked. Förnimmelser är nästan alltid en del av sorgebearbetningen.

Man kan bli mindre aktiv

För en del som förlorat sin partner förändras de dagliga vanorna och intressena. Om man isolerar sig hemma och inte orkar göra något, minskar också lusten att motionera. När allt känns jobbigt är det lätt att man inte orkar med några aktiviteter alls, men att försöka göra något litet kan ge lust och ork att göra mer.

Rädsla för att gå ut

Man kanske inte vågar gå ut när det är mörkt, vilket är vanligast bland kvinnor, speciellt vintertid när det blir mörkt tidigt. Man kan vara rädd för att halka eller bli överfallen. Om man har någon som man kan promenera tillsammans med kan det kännas tryggare.

Mindre ork

När man inte rör på sig lika mycket som förut, kan man bli svag i musklerna och känna sig osäker och ostadig. Det kan lätt bli en ond spiral av stillasittande, isolering och inaktivitet som man till slut inte klarar av att bryta på egen hand. Då är det viktigt att man ber andra om hjälp och stöd, till exempel anhöriga eller vårdpersonal.

Hushållet ofta problem för äldre män

Män i den nuvarande äldregenerationen kan känna att mathållningen blir ett problem. Om hustrun var den som brukade handla, laga maten, duka och göra måltiden trivsam, kan hennes bortgång göra att man inte får i sig tillräckligt med mat och näring. Kanske var det också hustrun som såg till att man tog sina mediciner regelbundet.

Be om stöd

Man ska aldrig dra sig för att be om hjälp av närstående, vänner eller vårdpersonal. Även om den kanske inte lindrar själva sorgen, kan man ha stort behov av att få konkret, praktisk hjälp. Praktiskt stöd kan också göra det lättare att få utrymme och kraft att gå vidare.

Oro för det ekonomiska och juridiska

Som nybliven änka eller änkling är det vanligt att man oroar sig för sin ekonomi, sitt boende och arvsfrågor. När minnet, tankeförmågan och koncentrationen inte fungerar som vanligt är det svårare att fatta riktiga beslut.

Vanligt att man fattar oöverlagda beslut

När man är inne i en sorgeperiod kan man ibland fatta beslut som inte är helt genomtänkta. Man kanske undrar om man måste sälja sommarstugan eller bilen, eller om man har råd att bo kvar i lägenheten eller huset. Mitt i den djupa sorgen kan det kännas skönt att bli av med allt ansvar för ägodelarna, men efteråt kan det hända att man ångrar sig. Har man inga barn är det vanligt att oroa sig för vem som ska ta över allt.

Det är bra om man kan vänta med att fatta stora beslut tills den värsta sorgen har lagt sig. Ett halvår kan vara en lagom lång tid.

Det är inte ovanligt att man under sorgetiden stöter på folk som försöker utnyttja situationen genom att erbjuda sina tjänster, ofta i ekonomiska frågor. För att undvika onödiga tråkigheter, kan det därför ibland vara bra att fråga en jurist om råd.

Pappersgörat läggs på hög

Att "sköta papper", det vill säga ta hand om räkningar, avbetalningar, deklarationer och andra skrivgöromål kan många gånger kännas så oöverstigligt att pappersgörat blir liggande på hög. Det är vanligt att man känner behov av att rådgöra om sin ekonomi. Man kan få rådgivning av banken, men man ska tänka på att de är vinstdrivande företag och därmed inte är opartiska. Därför kan det ibland vara bättre att kontakta en opartisk jurist.

Vem stödjer i sorgen?

När man förlorat något dyrbart i sitt liv, har människan i alla tider tvingats använda de resurser som stått till buds för att leva vidare.

Mycket hänger på att man själv kan bearbeta, acceptera och gå vidare. Stöd från närstående och vänner är också mycket värdefullt. Men vissa gånger kan sorgearbetet föra med sig påfrestningar som man inte kan, eller orkar, hantera på egen hand eller med hjälp av närstående. Då ska man inte tveka att vända sig till andra för att få stöd. Till exempel andra som har gått igenom en svår sorg eller professionella vårdgivare kan ge stöd och hjälp.

Stödgrupper

Vilket sorts stöd och hjälp man kan få varierar. Ofta kan man få stöd från en stödgrupp som kyrkan organiserar. Om man vänder sig till den församling man tillhör kan man få mer information.

Fler och fler sjukhusavdelningar startar också stödgrupper för efterlevande, och på vissa orter har Röda Korset börjat erbjuda kostnadsfritt sörjandestöd. Ibland leds grupperna av specialutbildad personal. Om man inte känner till ifall det finns någon stödgrupp på hemorten, kan man alltid fråga på vårdcentralen eller sjukhuset. Man kan också fråga sin egen läkare.

Självhjälpsgrupper

En självhjälpsgrupp startar genom att en person som upplevt, bearbetat och kommit igenom en sorgesituation, tar kontakt med andra nyblivna änkor eller änklingar för att erbjuda sitt stöd. På så sätt får man hjälp av dem som har egna erfarenheter av sorgearbete, nämligen de som själv gått igenom en sorg. Det är ett enkelt sätt att få hjälp.

Professionell hjälp kan behövas vid svår sorg

Det finns mycket i sorg som kan bli övermäktigt att hantera på egen hand eller med andra i en vanlig stödgrupp. Om sorgen inte lindras ens på sikt, eller om man inte kan hantera sorgen, kan man behöva få professionell hjälp av en psykolog eller psykiatriker.

Livet kan ta en ny riktning

Självklart är det en stor omställning att bli ensam på äldre dagar, men förändringen behöver inte enbart vara av ondo. Ibland tvingas man in i en ny livsstil som kan förlösa ens energi, skapande och nytänkande. I vissa fall kan partnern till och med ha hämmat ens egna initiativ. Länge har man kanske agerat sjukvårdare och har inte kunnat tänka på sig själv och ägna sig åt sina egna intressen.

Man kan vara rädd för att släppa taget om den tid som varit och håller därför fast vid sorgen som en slags trygghet. Det kan göra att det blir svårare att tillåta sig att åter känna glädje och tillfredsställelse, även efter en lång sorgeperiod. Om skuldkänslorna inte längre lägger hinder i vägen, går det ofta att ta tag i livet igen. Man kan ha förändrats av det som hänt och det kan få den framtida tillvaron att se lite annorlunda ut. Man kan ha fått tillit till sig själv och vill kanske skaffa nya intressen, ringa upp gamla vänner, eller hitta nya vänner. Man får ny tilltro till livet.

Stöd i sorgen

Många landsting, frivilligorganisationer, Svenska kyrkan och olika samfund erbjuder gratis stöd till sörjande i form av samtalsgrupper och enskilda samtal. På en del internetssajter kan man "samtala" med andra om sorg.

Mottagningen för sörjande i Stockholm erbjuder professionell hjälp gratis.

Läs mer om sorg

Man kan läsa mer och få en utförligare beskrivning av sorgereaktioner i boken Handbok om sorg. Det är en nätbaserad bok skriven av Agneta Grimby och Åsa K Johansson.

Den grundar sig på deras egna och andra forskares vetenskapliga studier om hur sorg upplevs och tar sig uttryck vid förluster av nära och kära. Boken vänder sig till sörjande människor som söker fakta om sorg, men också till vårdpersonal och andra stödjare i sorgen som önskar få ökad kunskap om sorgens villkor.

Handbok om sorg finns också i en engelsk och en finsk version.