Ibland tar förlossningen längre tid
Om förlossningen drar ut på tiden gör förlossningsläkaren en bedömning av vad som kan vara orsaken. Oftast är orsaken att värkarna inte är tillräckligt effektiva, men det kan också bero på att barnet ligger med ansiktet framåt i stället för bakåt, vilket är vanligast. Barnet kan också vara stort i förhållande till kvinnans bäcken. Enstaka gånger kan bäckenet vara för trångt.
Om värkarna behöver stimuleras tar barnmorskan hål på fosterhinnorna om vattnet inte redan har gått. Dessutom får man oftast ett dropp som förstärker värkarna. Ibland kan det också hjälpa om man ändrar ställning. I enstaka fall kan man behöva börja krysta innan barnets huvud har nått ner till bäckenbotten, så kallad forcerad krystning. Det ska man helst undvika då det kan leda till att krafterna tar slut innan barnet är ute.
Om inget av detta hjälper eller om barnet visar tecken på att inte må bra, måste läkaren bestämma om förlossningen ska avslutas med sugklocka, tång eller akut kejsarsnitt. Sugklocka är betydligt vanligare än tång, om förlossningen ska avslutas på vanligt sätt, det vill säga vaginalt. Kejsarsnitt används om förlossningen inte har gått tillräckligt långt för att kunna avslutas med sugklocka eller tång.
Sugklocka
Sugklockan, som antingen är gjord av metall eller mjukt silikon, är kopplad till en vakuumpump. Det finns också engångssugklockor som pumpas upp med ett handgrepp på själva sugklockan. Sugklockan av metall finns i olika storlekar, men den som vanligtvis används är fem centimeter stor. Engångssugklockan finns bara i en storlek. Det finns flera olika mjuka sugklockor i silikon eller plast, som kan se lite olika ut.
Alla sugklockorna används på samma sätt, för att hjälpa till att få barnets huvud att tränga ned och komma ut samtidigt som mamman krystar. Sugklockan förs in i slidan och hålls mot barnets huvud så att ett undertryck bildas som suger fast den. Därefter drar läkaren i sugklockan samtidigt som man krystar så att barnets huvud tränger ner. Ibland tas sugklockan bort när barnets huvud kommit ner mot bäckenbotten, så att man själv kan krysta ut barnet.
Förlossning med sugklocka är inte mer smärtsam än en vanlig förlossning och det går oftast snabbt och smidigt att föra in sugklockan även om man kan tycka att det är lite obehagligt innan den är på plats. Ibland behöver förlossningsläkaren göra ett klipp för att skynda på förlossningen, och då får man först lokalbedövning kring slidöppningen.
Efter en förlossning med sugklocka ser barnets hjässa oftast lite svullen ut. Det är bara en svullnad i huden, och den går ner efter några dagar. Barnets huvud påverkas inte för övrigt. Någon gång kan det också bli en liten blödning i det svullna området, men det går också över av sig själv.
Tång
Sällsynta gånger används i stället en tång som griper runt barnets huvud. Det går snabbare än att använda sugklocka. Oftast blir det bäst om läkaren använder den metod som han eller hon är van vid. För det mesta räcker det med att förlossningsläkaren drar ett par gånger, men om det är trångt eller om värkarna inte är tillräckliga starka, kan det ta lite längre tid.
Akut kejsarsnitt
Kejsarsnitt som görs efter att förlossningen har startat kallas akuta. Det görs om barnet inte verkar må helt bra, eller om förlossningen inte går framåt som förväntat. Om man ska genomgå ett akut kejsarsnitt får man oftast ryggbedövning på operationsavdelningen. Ibland kan man behöva sövas, men det är ovanligt. Innan man åker iväg till operationssalen får man en kateter, en tunn gummislang, i urinblåsan och ett dropp.
Operationen inleds med att ett 10-15 centimeter långt snitt görs på tvären i nedre delen av buken. Sedan görs en liten öppning i livmodern, som vidgas så att barnet och moderkakan kan tas ut. Pappan eller partnern kan vara med och ta emot barnet efter att barnmorskan har sett att det verkar må bra, och ibland också klippa navelsträngen. Därefter sys först livmodern och sedan bukväggen ihop.
Operationen tar normalt från 15 minuter upp till en dryg timme. Efteråt sitter bedövningen i några timmar och under den tiden är man antingen kvar på uppvakningsavdelningen eller på förlossningsavdelningen.
Första tiden efter kejsarsnittet kan man behöva smärtstillande sprutor. Om man har fått narkos behöver man oftast stanna kvar på uppvakningsavdelningen för observation åtminstone några timmar efteråt. I sådana fall brukar barnet och pappan eller partnern kunna komma dit och hälsa på.
Omedelbart kejsarsnitt
Om det är omedelbar fara för kvinnans eller barnets liv eller hälsa görs ett så kallat omedelbart kejsarsnitt i narkos. Det innebär att man direkt körs in på ett operationsrum och blir nedsövd så att barnet snabbt kan tas ut med kejsarsnitt. Omedelbart kejsarsnitt är inte så vanligt.
