Komjölksallergi hos barn

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Komjölksallergi, som ibland också kallas komjölksproteinallergi, innebär att man inte tål ett eller flera av de proteiner som finns i mjölk. Denna allergi uppstår oftast när barnet är under ett år och börjar få mjölkprodukter. Komjölksallergi brukar försvinna när barnet är mellan två och fyra år, men en del har kvar allergin även som vuxna.

Det finns olika orsaker till att småbarn inte tål komjölk. Den vanligaste är att man är allergisk mot proteinet i mjölken. Om man reagerar på mjölksockret, laktosen, är man inte allergisk, utan har intolerans mot mjölk. Att reagera på laktos kallas att ha laktosintolerans och är mycket ovanligt bland små barn.

Symtom

Det är vanligt att barn med komjölksallergi

Vid svår allergi kan barnet få luftvägsbesvär med snuva, hosta eller astma.

Behandling

Behandlingen består av att undvika mjölkprodukter. Eftersom det kan finnas komjölksprotein i många livsmedel, till exempel korv och leverpastej, behöver man oftast hjälp av en dietist för att planera en mjölkfri kost.

Det finns komjölksfria modersmjölksersättningar som man kan köpa på recept.

När ska man söka vård?

Man kan ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta vårdcentralen om

  • man misstänker att barnet har komjölksallergi.

Man ska även ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta vårdcentralen om barnet har fått diagnos komjölksallergi och

  • barnet inte mår bra trots att man har uteslutit mjölkprodukter
  • barnet får måttliga allergiska reaktioner.

Man ska omedelbart ringa 112 om barnet får en svår allergisk reaktion, och har svårt att andas, blir väldigt trött, får kraftiga kräkningar eller blir blekt och taget.

Fäll ihop

Vad är komjölksallergi och vad beror den på?

Vad är komjölksallergi och vad beror den på?

När man inte tål protein i komjölk

När man får en allergi överreagerar kroppens immunförsvar på ett ämne, trots att det inte är farligt och man får besvär. Ämnen som gör att immunförsvaret reagerar kallas allergener och är nästan alltid proteiner. När man får komjölksallergi tål man inte ett eller flera av de proteiner som finns i komjölk.

Olika typer av komjölksallergi

Det finns två typer av komjölksallergi. Båda är lika vanliga. Vid en så kallad IgE-förmedlad allergi bildar kroppen mycket av en viss sorts antikropp mot protein i mjölk, Immunoglobulin E. Vid en IgE-förmedlad komjölksallergi kommer de första symtomen oftast inom en timme efter att barnet har fått i sig mjölk av något slag. Det är vanligt att få ont i magen, få diarré, att kräkas eller få hudutslag.

Man kan också ha en så kallad icke IgE-förmedlad allergi. Även vid denna form är det vanligast att få symtom från magen och huden. Symtomen kommer oftast först en till två timmar, eller ibland en till två dagar, efter att barnet har druckit eller ätit mjölkprodukter. Det är oklart hur denna typ av reaktion sker.

Det är skillnad på allergi och intolerans

Allergi och intolerans är inte samma sak. När man är har intolerans reagerar inte kroppens immunförsvar på födoämnena utan reaktionerna går till på annat sätt. Intolerans mot olika livsmedel kan ge liknande besvär som allergi. Ett exempel på intolerans är att barn kan reagera på ämnen som finns i tomater eller röda bär. Ett annat exempel är laktosintolerans, som innebär att tarmen inte kan bryta ner mjölksocker. Laktosintolerans är mycket ovanligt innan barnet börjar skolan.

Vem får komjölksallergi och när?

Det är inte känt varför en del människor får komjölksallergi, men risken är större om någon av föräldrarna eller syskon är allergisk.

Mjölkallergin startar oftast innan barnet har fyllt ett år. Det är vanligt att den upptäcks när barnet slutar ammas och i stället börjar dricka modersmjölkersättning eller välling. Enstaka barn kan reagera redan första gången de får modersmjölkersättning.

Det är ovanligt, men barn som ammas kan utveckla komjölksallergi genom att de reagerar på proteiner i de mjölkprodukter som den ammande mamman äter eller dricker och som går över till barnet via bröstmjölken.

Hur vanligt är det med komjölksallergi?

Komjölksallergi är vanligast hos barn upp till ett år. Omkring tre till fem av hundra barn som är yngre än ett år är allergiska mot komjölksprotein. Mer än hälften av barn som har komjölkallergi växer ifrån sin allergi innan fyra års ålder och när de är i åldern för att börja skolan har ännu fler växt ifrån sin allergi.

Risken för att ha kvar sin allergi även när man blir vuxen ökar om man har allergi mot flera födoämnen samtidigt.

Kan man göra något för att inte få komjölksallergi?

Det finns inga kända sätt att förebygga eller minska risken för att få komjölksallergi. Det hjälper till exempel inte att låta bli att dricka eller äta mjölkprodukter medan man är gravid eller ammar, eller att vänta med ge mjölkprodukter till barn.

Fäll ihop

Symtom på komjölksallergi

Symtom på komjölksallergi

Olika symtom

Om man har komjölksallergi brukar man få olika symtom. De flesta som har komjölksallergi har flera symtom samtidigt. Det är vanligast att få symtom från huden, magen och tarmarna.

Symtom från huden, till exempel

Symtom från magen och tarmarna, till exempel

Det är också vanligt att få symtom från munnen, till exempel

  • att det kliar i munnen
  • att läppen eller läpparna svullnar upp.

Det är inte så vanligt, men barn som har komjölkallergi kan också få symtom från luftvägarna, till exempel snuva, röda kliande ögon, hosta, astma och svårt att andas. Dessa symtom är viktiga att söka vård för då det kan vara tecken på svår komjölksallergi.

Symtom hos barn som ammas och enbart får små mängder komjölk via bröstmjölken kan vara eksem, blod i avföringen och att de skriker mycket, liknande kolik.

Fäll ihop

Söka vård

Söka vård

När ska man söka vård?

Man kan ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta vårdcentralen om

  • man misstänker att barnet har komjölksallergi.

Man ska även ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta vårdcentralen om barnet har fått diagnos komjölksallergi och

  • barnet inte mår bra trots att man har uteslutit mjölkprodukter
  • barnet får måttliga allergiska reaktioner.

Man ska omedelbart ringa 112 om barnet får en svår allergisk reaktion, och har svårt att andas, blir väldigt trött, får kraftiga kräkningar eller blir blekt och taget.

Fäll ihop

Undersökningar och utredningar

Undersökningar och utredningar

För att få en diagnos behöver man utesluta mjölkprodukter

Det enda säkra sättet att undersöka om ett barn har komjölksallergi är att ta bort alla mjölkprodukter ur kosten och se om besvären försvinner. Det kallas elimination och bör göras med hjälp av en dietist eftersom det kan vara svårt att veta vilka produkter som innehåller mjölk. En dietist är en specialist på kost, och ger kostråd till exempel när någon har en sjukdom.

Komjölksproteinerna finns kvar i kroppen i några dagar, men efter det kan man märka en skillnad om barnet är allergiskt. Oftast räcker det att utesluta mjölkprodukter i två till fyra veckor. Det kan ta längre tid om barnet har besvär från magen som gör att det har gått ner i vikt.

Hur länge och på vilket sätt eliminationen ska pågå bestäms tillsammans med barnets läkare innan man startar. Efter eliminationen ska man börja ge barnet små mängder komjölk igen. Det kallas provokation. Om samma besvär kommer tillbaka är diagnosen oftast klar. Det kan ta olika lång tid innan symtomen visar sig. En del barn reagerar direkt, medan det för andra kan dröja längre. Om barnet har eller har haft symtom från luftvägarna görs provokationen på sjukhus. Om barnet har haft svåra allergiska reaktioner, som tydligt beror på mjölk, är det vanligt att barnet får vänta något år innan provokationen görs.

Allergin upptäcks inte alltid genom prover

Barnet kan få lämna blodprov eller göra ett så kallat pricktest för att undersöka om han eller hon har allergiantikroppar mot komjölksprotein. Det kan vara till hjälp men det går inte alltid att lita på resultatet. Om testet är positivt och barnet mår bättre av att utesluta mjölkprodukter är det sannolikt att han eller hon är allergisk mot komjölksprotein. Barn kan få allergiska symtom innan deras blod innehåller så mycket allergiantikroppar att det visar sig i prov. Detta är vanligast för barn som är yngre än ett år.

Kroppens immunförsvar kan bilda antikroppar mot mjölkprotein utan att det leder till några symtom. Man kan alltså ha allergiantikroppar mot mjölk utan att ha några allergiska besvär.

Proverna visar enbart om det finns allergiantikroppar, och kan därmed inte visa om barnet har så kallad icke IgE-förmedlad allergi.

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Undvik mjölkprodukter

Behandlingen består av att undvika komjölk och andra mjölkprodukter som smör, ost, yoghurt, grädde och glass. Eftersom det kan finnas komjölksprotein i många livsmedel, exempelvis korv, leverpastej och en del bröd, behöver man oftast hjälp av en dietist för att planera kosten. Mjölk i färdiglagad mat kan ibland vara dolt under andra namn som vassle eller kassein. Man kan få råd och hjälp att få till en bra och näringsriktig kost som är helt fri från komjölk. En dietist vet vilka mjölkfria produkter som är lämpliga att använda utifrån barnets och hur barnet växer.

Om barnet får en komjölksfri kost bör man inte ersätta komjölken med mjölk från andra djur, till exempel från får och get, eftersom proteinerna i den mjölken liknar komjölksproteinerna och kan ge allergiska reaktioner. Det är viktigt att ge en helt komjölksfri kost till en början. Efter en tid kan man, efter att ha bestämt med barnets läkare, ibland prova att ha en liten mängd mjölkprodukter i mat som tillagas. Kokad mjölk kan vara mindre allergiframkallande än obehandlad mjölk.

Om man ammar barnet och det inte har haft några besvär vid amning, men har fått allergisymtom när det har fått mjölk i sin egen mat, behöver man oftast inte sluta med mjölkprodukter själv om man vill fortsätta amma.

När barn börjar tåla komjölksprotein är det vanligt att de gör det stegvis, så att de först tål lite mjölkprodukter i lagad mat, för att efterhand tåla allt mer. En del barn som inte längre har komjölksallergi vill inte dricka ren mjölk då de inte tycker om smaken.

Komjölksfri modersmjölkersättning

Mjölk är en viktig del av kosten. Den innehåller bland annat kalk, vitaminer, zink, proteiner, fett och energi. Mjölk är bas i de vanliga modersmjölkersättningar och vällingar som barn brukar få.

Så länge modersmjölksersättningen är en stor del av barnets kost är det viktigt att barnet får komjölksfri modersmjölksersättning eller komjölksfri välling med samma näringsinnehåll som de vanliga ersättningarna eller vällingarna. För barn upp till ett år och finns det komjölksfria modersmjölksersättningar där proteinerna har brutits ned så att de inte längre är allergiframkallande. Dessa ersättningar bör man använda åtminstone under barnets första levnadsår.

När barnet börjar äta mer vanlig mat kan komjölksproteinfria produkter, till exempel välling och grötar, som finns att köpa i vanliga livsmedelsaffärer användas som komplement till det som barnet äter.

De komjölksfria modersmjölksersättningarna som finns att köpa på apotek ger samma näring som ersättning gjord av komjölk, men de är dyrare. När ett litet barn har fått diagnosen mjölkallergi kan familjen via läkare få utskrivet komjölksfri modersmjölksersättning på ett särskilt recept, så kallad livsmedelsanvisning. Med en livsmedelsanvisning kan man köpa den mjölkfria ersättningen på apotek till ett rabatterat pris.

Äldre barn behöver kalktillskott

Äldre barn som inte vill dricka komjölksfria modersmjölkersättningar, eller välling, kan behöva extra kalk. En del barn använder kalkberikade mjölkfria produkter som går att köpa i butiker, eller äter mycket av mat som innehåller kalk och täcker på så vis sitt kalkbehov utan att behöva ta något extra.

Kalktillskott tas i form av tabletter. Barn som är mellan sex månader och sex år behöver i så fall cirka 500 milligram extra kalk om dagen, äldre barn behöver 750-1000 milligram extra kalk om dagen. De komjölksfria drycker som finns för äldre barn och vuxna, exempelvis sojadrycker, havremjölk och rismjölk, innehåller oftast inte tillräckligt med kalk. Om barnet inte får någon komjölk kan man ibland också behöva ge extra fett, till exempel i form av olja, och D-vitamin.

Man ska inte ge produkter som baseras på soja, till exempel sojavälling, till barn som är yngre än tio månader, då de kan göra att barnet får en allergi mot soja.

Ge inte risbaserade drycker

Forskning har visat att ris kan innehålla arsenik och att för stora mängder kan vara skadligt för barn. Livsmedelsverket avråder därför helt från att ge risbaserad dryck till barn under sex år. I stället kan man välja andra berikade vegetabiliska drycker.

Läs mer: Livsmedelsverket om metaller i barnmat

Kan behöva regelbundna undersökningar

Barn som har komjölksallergi behöver undersökas regelbundet för att se om allergin har läkt ut och om barnet växer som det ska. Man kan också behöva ha återkommande kontakt med en dietist för att planera maten.

För barn som har fått diagnosen komjölksallergi och har milda till måttliga symtom görs mjölkprovokation med ungefär sex månaders mellanrum upp till barnet är tre år. Om barnet, efter tre års ålder, fortfarande har komjölksallergi brukar provokationerna glesas ut till en gång om året. De flesta barn växer ifrån sin komjölksallergi innan de börjar skolan, för en del kan det läka ut senare under uppväxten. Allergin kan ge mer symtom vid infektioner, framför allt vid mag-och tarminfektioner.

Barn som har svår komjölksallergi eller samtidigt har allergi mot flera olika födoämnen brukar undersökas av barnläkare en gång om året, och i samråd med barnets läkare bestäms när och hur en eventuell provokation ska göras. Ju svårare komjölksallergi barnet har, desto större är sannolikheten att han eller hon har kvar allergin även som vuxen.

Om man fortfarande har komjölksallergi när man blir äldre är det viktigt att man blir undersökt regelbundet för att veta om man behöver fortsätta med komjölksfri kost eller inte.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2014-06-16
Redaktör:

Jenny Magnusson Österberg, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Anna Winberg, barnläkare och allergolog, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå