Hur går en undersökning till?
Om barnet behöver en undersökning görs det av en sjuksköterska eller läkare, som undersöker förhuden genom att försöka dra tillbaka förhuden så att det går att se hur det ser ut när den yttre och den inre förhuden möts. Om pojken själv kan och vill får han försöka dra tillbaka förhuden.
Vid undersökningen görs en bedömning om det behövs någon behandling eller om det kommer att gå över av sig själv.
Om behandling behövs
Om barnet behöver behandling görs det på olika sätt beroende på orsaken till besvären. Om det behövs får barnet remiss till en kirurg på ett sjukhus som får ta ställning till om förhuden måste opereras.
Man kan försöka behandla en lindrig infektion själv
Om barnet har fått en lindrig infektion under förhuden brukar det ofta räcka med att tvätta förhuden och förhudsöppningen två till tre gånger om dagen med rikligt med ljummet vatten i bad eller dusch. Infektionen brukar då oftast gå över på några dagar. Det är bra att lufta så mycket som möjligt, till exempel genom att låta ett barn som använder blöja vara utan blöja.
Om infektionen under förhuden inte går över
Om barnet har en infektion som inte går över med hjälp av egenbehandling, får han behandling genom spolning under förhuden. Spolning görs genom att vatten sköljs upp under förhuden med hjälp av en spruta utan nål, som förs in lite under förhuden. Första behandlingarna görs vanligtvis av en sjuksköterska eller läkare, men kan därefter göras hemma. Spolningen kan göra ont de första gångerna och då kan först en bedövningsgelé sprutas in under förhuden, även det görs med en spruta utan nål. En stund före spolningen kan barnet få smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol. Sköljningen gör att det spolas rent och att eventuella sammanväxningarna löses upp. Det blir ibland mer svullet de första dagarna, för att sedan bli bättre.
De första gångerna pojken kissar efter en spolning kan det svida. Ett råd är att pojken de närmaste gångerna efter behandlingen kissar med penisen neddoppad i vatten eller i duschen, vilket kan göra att det svider mindre. Om pojken behöver kan han få ett receptfritt, smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol.
Om barnet har återkommande infektioner och har trång förhud kan förhuden behöva opereras för att pojken inte ska få fler infektioner.
Salva kan göra förhuden mer töjbar
Om förhudens öppning är trång, men mjuk, behövs ingen behandling förrän pojken själv förstår hur förhuden dras tillbaka och själv kan försöka göra det. Behandling med kortisonsalva kan bli aktuellt när pojken börjarskolan om förhuden inte kan dras tillbaka. Om pojken är yngre än skolåldern och har besvär med balaniter kan det också hjälpa att använda salva. Kortisonsalvan gör förhuden mer töjbar och stryks på under ungefär en till två månader. Salvan är receptbelagd.
Förhuden dras tillbaka så långt det går och salva stryks på i ett tunt lager på den trånga ringen av förhud som spänner runt ollonet. Detta ska göras en gång på morgonen och en gång på kvällen. Man använder så liten mängd salva att kortisonet inte påverkar hela kroppen utan endast verkar lokalt där salvan stryks på. För att behandlingen ska lyckas är det viktigt att man fått visat exakt var och hur salvan ska smörjas på.
För att behandlingen ska lyckas behöver också pojken försöka töja förhuden varje dag, genom att dra tillbaka den till exempel varje gång han kissar, i duschen eller i badet. Han ska dra och töja så att det inte gör ont och utan att det blir småsprickor. Eftersom pojken själv behöver kunna dra i förhuden kan denna form av behandling inte ske om han inte är mogen för den och kan töja förhuden själv.
Om sammanväxningar inte växer bort när pojken blir äldre
Om pojken har sammanväxningar mellan ollonet och förhuden som inte försvinner när han blir äldre kan det behöva behandlas. Behandlingen består i att förhuden dras tillbaka regelbundet, gärna medan pojken badar, och att ollonet och sammanväxningarna smörjs med en salva för att göra huden mer töjbar.
En äkta förhudsförträngning opereras
Om förhudsöppningen är trång på grund av ärr, och det inte hjälper med salvan, kan det behövas en operation. Ibland behöver hela förhuden tas bort, ibland räcker det att en del av förhuden tas bort eller att det görs ett eller några få snitt i förhuden. Om större delen eller hela förhuden tas bort kallas det för en omskärelse.
Operation av trång förhud
Om barnet ska sövas med narkos får han varken äta eller dricka ett visst antal timmar innan operationen. Inför operationen får man mer information från den avdelning där operationen ska ske om vilka regler som gäller.
Oftast får barnet först en bedövningssalva på handen eller i ett armveck. Salvan får sitta i ungefär en timme. Med hjälp av en nål förs sedan en tunn plastslang in i ett blodkärl där bedövningssalvan har verkat. Genom slangen får barnet sömnmedel och bedövningsmedel. När pojken sover och är helt bedövad skärs förhuden bort och de kvarlämnade kanterna sys ihop.
Operationen tar mellan 15 och 30 minuter.
Man får räkna med att barnet är på sjukhuset cirka fyra till fem timmar.
Som förälder kan man vara med barnet under hela tiden fram till barnet har blivit sövt.
Efter operationen
Efter operation får man räkna med att penisen är svullen, ibland i flera veckor. Stygnen behöver inte tas bort efteråt, tråden som använts upplöses och försvinner av sig själv efter fyra till sex veckor.
Ibland kan det vara lite ömt, men det är inte vanligt att barnet har riktigt ont efteråt. Det kan kännas annorlunda att kissa någon dag, barnet kan prova att duscha samtidigt som barnet kissar. De första veckorna efter operationen kan det vara svårt att styra strålen, men det går över. På lång sikt blir huden på ollonet en aning tjockare eftersom underkläder nöter mot ollonet. Själva urinrörsmynningen kan även bli något trängre. Om barnet skulle få besvär med att kissa behöver detta behandlas genom en operation, men det är mycket ovanligt att få sådana besvär.