Läsare berättar

Efter sex år vågade vi skaffa barn igen

Vår förste son sov överhuvudtaget inte på BB då han hade huvudvärk efter att ha fötts med hjälp av sugklocka. När vi kom hem fortsatte det lika eländigt med kolik. Så tog det sex år innan vi vågade skaffa barn igen också, men den nye lille sov som en sten nätterna igenom. Den första månaden.

Sedan, helt plötsligt, ville han inte somna längre. Dagarna sov han fortfarande större delen av, men på kvällen ville han inte sova. Jag hade hela tiden ammat honom till sömns, men nu låg han och "hackade" vid bröstet, sparkade, skrek, sög några sekunder, släppte och skrek igen och så vidare. När det vid en BVC-kontroll visade sig att han inte gått upp som han skulle tänkte vi att mjölken kanske var för tunn och började ge ersättning på kvällen, enligt BVCs ordination. Inte hjälpte det! Vi matade nere i soffan, gick in i dubbelsängen med honom och låg bredvid, men varje gång han skulle falla i sömn började han skrika och fäkta. Det tog väldigt lång tid att söva honom, och familjetiden krympte drastiskt.

Även om han vid det här laget hade börjat sova hela nätter, fram till cirka klockan åtta på morgonen började vi tycka att detta var väldigt jobbigt. Vi började undra om det kunde vara något fel på honom eftersom han verkade lida av någon typ av insomningsskräck? BVC-sköterskan menade att det var underligt och föreslog femminuters-metoden, men vi tyckte inte att det kändes som rätt metod, eftersom han ju ville somna och också gjorde det under några sekunder. Det var ju i själva insomningsögonblicket det hände något. Eftersom det kunde bli sådär åtta till tio gånger innan han tillslut kom till ro, och det dessutom tog längre och längre tid att somna om efter varje gång, nattade vi honom i genomsnitt tre timmar per kväll.

Så en kväll när vi skulle lägga honom kommer sambon ut ur sovrummet efter cirka fem minuter. Ungen sov! Och fortsatte sova! Sambon hade, av en slump, kommit på att om han höll om hans armar när han somnade så kunde han inte rycka till. Därmed var problemet ur världen. Vi fick fortsätta hålla om honom under kanske en månad, sedan upphörde "problemet" av sig själv. Han är nu två år och sover i egen säng, i eget rum, sedan ett och ett halvt år och när han ska sova lägger vi bara ner honom. 

Maestro

Publicerad:
2012-06-08
Skribent:

Maestro