Lokalbedövning

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Används för att slippa smärta

För att det inte ska göra ont under en behandling eller undersökning kan man få lokalbedövning. Då känner man inte någon smärta i den del av kroppen där bedövningsmedlet sprutas in eller stryks på.

Om man bara får lokalbedövning är man vaken och vid medvetande. Ibland kan man få lite lugnande medel i samband med bedövningen. Man kan också få lokalbedövning ihop med narkos, till exempel inför en mindre operation.

Förberedelser

Oftast behövs inga särskilda förberedelser, men ibland kan man behöva fasta beroende på behandling eller undersökning. Man får information om hur lång tid före man ska avstå från mat och dryck, och om man tar mediciner får man  information om man ska ta dem som vanligt eller inte.

Om man tidigare har fått en allergisk reaktion av lokalbedövningsmedel ska man berätta det för läkaren.

Hur går behandlingen till?

Det finns bedövningsmedel i form av kräm, plåster, sprej, munvatten, gel eller spruta. Vad som används varierar utifrån den behandling eller undersökning som man ska genomgå.

Det är vanligt att man känner tillfällig hjärtklappning av vissa bedövningsmedel strax efter att man har fått det. Anledningen är att bedövningsmedlen ibland innehåller adrenalin för att få blodkärlen att dra ihop sig en stund.

Hur mår man efteråt?

Man kan få ont när lokalbedövningen släpper efter ett ingrepp. Därför kan man ta smärtstillande läkemedel när bedövningen börjar släppa för att slippa ha ont efteråt.

Visa mer

Varför får man lokalbedövning?

Varför får man lokalbedövning?

Bedövning av ett mindre område

Lokalbedövning innebär att en mindre del av kroppen bedövas, så att man slipper känna smärta där. Men om någon tar på det bedövade området kan man ibland fortfarande känna beröring och tryck. Medvetandet påverkas inte.

När kan man få lokalbedövning?

Lokalbedövning kan man få vid många olika tillfällen. Till exempel om ett sår ska sys, om man ska genomgå en mindre hudoperation eller laga sina tänder.

Lokalbedövning används också om man behöver lämna prover och inte vill känna sticket av en nål, eller om man ska få en slang införd i urinröret inför en operation. Vid en gastroskopiundersökning av magens inre, kan slemhinnan i näsa eller mun bedövas för att man ska känna mindre besvär när instrumentet förs ner i halsen.

Ibland används lokalbedövning i samband med att man blir sövd och får narkos, till exempel vid en operation. Då gör det inte så ont i det opererade området när man vaknar.

Ibland får man lokalbedövning i stället för narkos eller andra bedövningsmetoder. Om man behöver kan bedövningen kombineras med lugnande och smärtstillande medel. Det kan vara ett bättre alternativ med enbart lokalbedövning för vissa personer, till exempel för de som har hjärt- eller lungsjukdom.

Läs mer: Ryggbedövning vid operation

Ibland mindre lämpligt

Lokalbedövning anses vara den minst riskfyllda av alla bedövningsformer och man kan få den oavsett ålder. Trots detta är det ibland mindre lämpligt.

Barn bör till exempel som regel inte få lokalbedövning med sprutstick inför en operation eller en undersökning. De kan inte alltid som vuxna intala sig att detta är "något nödvändigt ont" och mentalt skydda sig mot smärtupplevelsen. Vid lokalbedövning är barnet också vaket under ingreppet, vilket kan skapa rädsla för liknande situationer i framtiden. Barn blir därför oftast sövda och sedan får de lokalbedövning under narkos.

Personer som känner sig nervösa och spända tycker ofta att det är obehagligt att få enbart lokalbedövning vid ett ingrepp. Eftersom beröringskänslan finns kvar inom det bedövade området är det lätt att tro att bedövningen inte tagit. I de här situationerna kan man i så fall oftast få lugnande läkemedel eller mediciner som ger en lättare sömn under ingreppet.

Om man tidigare reagerat allergiskt på lokalbedövningsmedel bör man inte få lokalbedövning. Inför behandlingen brukar läkaren alltid fråga om man har haft sådana reaktioner.

Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

Bedövning i olika former

Bedövningsmedlet kan man få i form av kräm, plåster, gel eller sprej, på huden eller på någon av kroppens slemhinnor. Man kan även få lokalbedövningsmedel insprutat i huden eller i vävnaderna under huden.

Förberedelser

Oftast behövs inga speciella förberedelser, men om läkaren bedömer att lokalbedövningen behöver kompletteras med lugnande läkemedel eller med sövning ska man fasta inför behandlingen. Man brukar även uppmanas att fasta om man ska få lokalbedövning i form av sprej i svalget. Läkaren informerar om hur länge man ska avstå från mat och dryck.

Om man tar läkemedel kan medicineringen ibland behöva ändras innan lokalbedövning i samband med sövning. De mediciner som man tar i vanliga fall kan oftast sväljas med lite vatten fram till två timmar innan behandlingen. Om man tar blodförtunnande läkemedel eller läkemedel mot diabetes ska man fråga i förväg hur man ska göra med medicineringen.

Ibland får man en liten tunn plastslang, en venkateter, införd i armvecket eller på handen innan lokalbedövningen. Genom den kan man få mediciner och vätskedropp direkt i blodet. Dels kan venkatetern användas för att man ska kunna få kompletterande medicin som är lugnande och avslappnande, dels kan den fungera som en säkerhet om man skulle börja må dåligt och behöver läkemedel eller vätska.

Lokalbedövning med spruta

När man får bedövningen genom en spruta tvättas huden först med desinfektionsmedel. Sedan sprutas läkemedlet in med hjälp av sprutnålen som sticks in i huden. Det svider och spänner, framför allt på områden där huden är stram. Bedövningen verkar efter bara någon minut, så ibland får man lite medel insprutat först och sedan fylls resten på när effekten kommit.

Om man får lokalbedövningsmedel med adrenalin är det vanligt med hjärtklappning, som är en direkt effekt av adrenalinet.

En allt vanligare bedövningsform är när man får medlet insprutat direkt vid en nerv eller ett större nervknippe. Det kallas för en nervblockad och används till exempel om man ska få sina tänder, ben eller armar opererade. Om nålen kommer åt en nerv kan det kännas som att man får en elektrisk stöt. Det kan vara obehagligt, men är ofarligt.

Kräm

Bedövningskräm kan man använda om man ska lämna blodprov eller få andra nålstick, till exempel en venkateter insatt i armvecket för att man ska kunna få medicin eller vätska direkt i blodet.

Bedövningskrämen stryks på huden och täcks med plastförband. Det ska sitta på i minst en timme för att området ska bli bedövat. Man kan förbereda detta själv hemma. När krämen tas bort är huden blek och bedövad.

Bedövningskräm kan också användas om man blivit brännskadad och det behövs opereras bort en bit hud från ett friskt ställe på kroppen för transplantation till det skadade stället.

Gel

Bedövningsgel kan man få om man exempelvis ska genomgå en undersökning av urinblåsan eller få en urinvägskateter, det vill säga en slang införd i urinröret. Bedövningsgel kan också användas om man behöver en slang, så kallad sond, införd genom näsan och ner till magsäcken för att få flytande näring. Eftersom slemhinnan blir bedövad kan det upplevas som om näsan och halsen är svullen en stund efteråt.

Sprej

Inför undersökningar av magsäcken, matstrupen eller svalget och luftrören kan man få lokalbedövning genom sprej i svalget. Vid undersökningen för läkaren en böjlig slang ner genom munnen och svalget för att titta ner i magsäcken eller luftrören.

Sprejen smakar beskt och man kan få lite hosta precis när medlet sprejas in. Efter några minuter får det effekt och då brukar det kännas som om halsen är svullen, fastän den inte är det.

Munvatten

En specialform av lokalbedövning är ett munvatten som man kan gurgla sig med, till exempel om man har väldigt ont i halsen eller har munblåsor.

Bedövning vid vissa handoperationer

Inför vissa handoperationer kan man få ett slags lokalbedövning som kallas intravenös regional anestesi. Handen och armen lindas hårt med en gummilinda för att blodet ska pressas bort. Därefter används en manschett på överarmen som pumpas upp så att blodet inte kan rinna tillbaka ut i armen. Sedan får man bedövningsmedlet insprutat i ett blodkärl på handen. Armen och handen blir bedövade efter 10 – 20 minuter. När bedövningsmedlet sprutas in kan det kännas kallt. När bedövningen börjar verka brukar det pirra och kännas varmt i fingrarna och handflatan.

Att tänka på efteråt – praktiska tips

  • Om svalget har bedövats ska man inte äta eller dricka förrän bedövningen släppt. Annars finns det risk för att man "sväljer fel", det vill säga får ner maten i luftstrupen.
  • Om man har fått lugnande medicin i kombination med lokalbedövningen måste man räkna med att stanna kvar ett par timmar på mottagningen för lite extra tillsyn.
  • Lokalbedövning fungerar i ett par timmar upp till ett knappt dygn. När man börjar känna att lokalbedövningen släpper kan man ta smärtstillande läkemedel för att slippa ha ont efteråt.
  • Om man har fått till exempel hela armen bedövad känns den fumlig även när bedövningen börjar släppa och man kan behöva hjälp för att ta sig hem.
  • Man ska inte köra något fordon under det närmaste dygnet. Det kan vara bra om man kan få hjälp av någon att komma hem.

Biverkningar och komplikationer

Lokalbedövning ger god smärtlindring vid mindre ingrepp. Biverkningar är mycket ovanliga.

Ett fåtal är allergiska mot lokalbedövningsmedel och kan få allvarliga allergiska reaktioner.

Om det oavsiktligt skulle komma in bedövningsmedel direkt i blodet så kan man få symtom som stickningar i tunga och mun, oroskänsla, svindel eller yrsel. Symtomen går ofta över av sig själv. I mycket sällsynta fall kan de utvecklas till ett allvarligt tillstånd.

Fäll ihop
Skriv ut
Publicerad:
2013-02-04
Skribent:

Jenny Arhammar, narkosläkare, Danderyds Sjukhus, Stockholm

Granskare:

Joel Olsson, narkosläkare, Hudiksvalls sjukhus.