Hur ska man bemöta någon med antisocial personlighetsstörning?

Antisocial personlighetsstörning innebär, precis som du skriver, att skuldkänslor, empati och ånger inte är så väl utvecklade som hos jämnåriga. Personens handlande styrs mer av vetskap om konsekvenser och rädsla för straff, än av moral och inlevelseförmåga.

Alla människor mognar hela livet, även de som har en personlighetsstörning. Eftersom jag själv under mer än ett decennium arbetat på samma vårdcentral har jag fått följa många av mina patienter under många år. Jag har med egna ögon kunnat se hur människor med svår personlighetsstörning mognat och fått lättare att hantera, förstå och stå ut med omvärlden. Även om det kan innebära att man inte når samma mognad som sina jämnåriga kan det ändå vara så att tonåringen med en antisocial personlighetsstörning inte kommer att ha lika stora svårigheter i vuxenlivet.

Jag kan inte ge dig något enkelt råd hur du ska bemöta en person med personlighetsstörning. Om det är någon som du känner och kanske står dig nära, så kan du kanske ta kontakt med den enhet som ställt diagnosen och be om hjälp och stöd i ditt sätt att förhålla dig till honom/henne.