Håltagning eller piercing i öron, näsa, läppar, ögonlock, tunga, navel, könsorgan, för att placera smycken av olika slag har blivit allt vanligare, ett mode.
Från medicinskt håll har det kanske funnits en tendens att överdramatisera riskerna. För många i den äldre generationen är piercing något motbjudande och då kan det finnas en frestelse att använda medicinska argument.
Så vad kan vi då säga om riskerna utan att lägga värderingar på piercing? De flesta problemen hör samman med själva håltagningen. Det kan vara svårt att säkert veta om den som gör ingreppet verkligen använder sterila instrument.
Lokala infektioner kan uppstå om håltagningen sker med dålig hygien och osterila instrument. De flesta läker snabbt, men enstaka fall av allvarligare infektioner har beskrivits, till exempel kondrit. Det innebär att bakterieinfektionen drabbar brosket som är svårt att behandla. Det kan ge allvarliga och bestående deformeringar av till exempel ett öra. Riskerna för komplikationer anses vara något större vid håltagning genom brosk. Det innebär att man tar en större risk vid håltagning i övre delen av örat och i näsan där brosket finns jämfört med örsnibben. Hygienen vid håltagningen är alltså viktig, liksom vid efterbehandlingen. Smycket ska tas bort genast vid tecken på infektion.
I vissa tidskrifter skriver man om fall av sepsis, så kallad blodförgiftning. Då kommer bakterierna ut i blodet. När det gäller risken för spridning av hepatit och HIV i samband med håltagningen finns det inga säkra bevis. I tungan räknar man med att den höga infektionsrisken kvarstår i cirka fem veckor. När hålen är läkta är risken för smittspridning sannolikt låg. En del frågetecken finns för smycken i näsan.
Allergiska reaktioner. Nickelallergi är en risk som särskilt personer som haft eksem ska tänka på.
Vid piercing i tunga och läppar börjar man på senare tid kunna läsa i tidningarna om skador på tänder och tandkött. Det finns också en viss risk att bita av en del av en tand då hålet är nytaget.
Om ett blodkärl skadas under håltagningen kan man få en blödning som är svår att stoppa.
Svullnad av tungan är det vanligaste. I sällsynta fall så att luftvägen blockeras.
Mycket sällsynt finns beskrivet blodpropp i samband med håltagning i munnen.
Naturliga besvär som alltid blir vid piercing i munnen är smärta, svullnad, infektion och ökat salivflöde.
En kort sammanfattning blir att en person som är infektionskänslig eller har allergisk benägenhet bör avstå. Skador på tänder och tandkött är också något att tänka på.
