Tandvårdsrädsla hos vuxna

Allt från oro till allvarlig fobi

Att gå till tandläkaren hör till de tio saker människor i allmänhet är mest rädda för. Ungefär hälften av alla vuxna uppger att de känner obehag och oro när de besöker tandläkaren. Bland människor som inte går till tandläkaren regelbundet är rädsla ett av de vanligaste skälen till att man inte går.

Knappt fem procent har så kallad fobisk tandvårdsrädsla, det vill säga stark rädsla som gör att man helt undviker tandvård. Det är en av de vanligaste fobierna, som ibland kan leda till att man inte fungerar bra i andra situationer i livet.

Tidigare kallades tandvårdsrädsla ofta för tandläkarskräck. Men numera används tandvårdsrädsla eller tandbehandlingsrädsla, eftersom det i allmänhet inte är tandläkaren utan behandlingen man är rädd för.

Vanligare hos yngre och hos kvinnor

När det gäller tandvårdsrädsla hos vuxna säger kvinnor oftare än män att de är tandvårdsrädda. Man vet inte säkert om det innebär att kvinnor verkligen är räddare, eller om de har lättare att erkänna att de är rädda. Tandvårdsrädsla hos vuxna är vanligast hos yngre vuxna och den brukar minska när man blir äldre.

Familj och vänner påverkar

Det finns inte någon speciell egenskap hos tandvårdsrädda. Det är vanligare hos personer som är lite känsligare psykiskt eller socialt, som har en mer otrygg livssituation eller som har lite svårare att hantera stressande situationer.

Känslighet kan göra att man lättare påverkas av familj eller bekanta. Det är vanligt att man påverkas av tandvårdsrädda föräldrar eller syskon. För ett barn kan det ibland till och med räcka med kamraters skräckhistorier för att bli rädd.

Brist på kontroll skapar rädsla

Särskilt betydelsefullt när man utvecklar tandvårdsrädsla är att man upplever en stor brist på kontroll i behandlingssituationen. I tandläkarstolen måste man överlämna en del av ansvaret för den egna kroppen till tandvårdspersonalen, samtidigt som det sällan finns tillräckligt med tid att lära känna den som ska behandla en.

Rädda människor kan ofta berätta hur de känt sig överkörda och tvingade till behandling. Bland äldre tandvårdsrädda är det inte ovanligt med berättelser om tandvård under handgripligt tvång. Sådana situationer är ovanliga i dag, men upplevelsen av brist på kontroll kan skapa rädsla även om det inte varit fråga om tvång.

Tandbehandlingen är dessutom extra ansträngande genom att man helt eller delvis tas ifrån sina möjligheter att uttrycka åsikter och önskemål med munnen.

Människor reagerar med rädsla i en del situationer

Mycket tyder på att människor reagerar med stress och rädsla i vissa situationer. Troligen har det sin grund i människans tidigare utveckling, då en del reaktioner var nyttiga och bidrog till överlevnaden. Hos den moderna människan visar det här sig som en benägenhet att bli rädd och stressad i situationer som liknar dem som en gång var verkligt farliga. Det kanske är så att tandvårdssituationen innehåller förhållanden som lätt kan orsaka stress. Det kan till exempel röra sig om höga ljud, starkt ljus, att ligga ned utan flyktmöjlighet och att få hårda föremål mot tänderna.

Man kan känna obehag även om det inte gör ont

Man upplever ofta smärta när tandläkaren borrar, bedövar, rotfyller eller drar ut en tand. Det är behandlingar som kan göra ont, men de är också förknippade med andra intryck som kan vara obehagliga.

Borrning innebär vibrationer och höga ljud. Bedövningen innebär att man får en spruta, och den ger en förändrad känsla i det bedövade området. Många upplever känslan som obehaglig. Under rotfyllning används vassa instrument i munnen och det uppstår skrapande ljud. Dessutom fästs en gummiduk över tanden som kan skapa en känsla av instängdhet. När tandläkaren drar ut tänder uppstår ljud och känslor av tryck och press, trots bedövning. Alla de här intrycken kan lätt bli till en skrämmande upplevelse, även om man har fått en fungerande bedövning.

Rädsla skapar smärta

Smärta är ett komplicerat sinnesintryck. På grund av rädsla kan man uppleva att det gör ont trots att tandläkaren har givit ordentlig bedövning. Personer som har botats från sin tandvårdsrädsla brukar kunna bekräfta detta, de märker att bedövningen fungerar bättre när rädslan minskar.

Lätt bli rädd – svårt bli av med rädslan

För en del tandvårdsrädda räcker det med att ha varit med om enstaka behandlingar som upplevts negativt för att man ska bli rädd. Men hos de flesta läggs upplevelse till upplevelse så att man blir allt räddare. Varje behandling förstärker då den rädsla man redan har, en ond cirkel uppstår genom att tidigare erfarenheter gör att man upplever nya behandlingar allt mer negativt.

Det krävs få dåliga erfarenheter för att negativa känslor ska uppstå medan det krävs många positiva erfarenheter för att rädslan ska försvinna. När tandvårdsrädsla behandlas krävs det därför i allmänhet flera besök under en längre tid för att man ska få ett positivt resultat.

Tandvårdsrädda får sämre tänder med tiden

I unga år finns inga skillnader mellan tänderna hos tandvårdsrädda och hos andra. Men med stigande ålder uppstår skillnader, som att tandvårdsrädda oftast har förlorat lite fler tänder och har fler hål i tänderna. Eftersom de sällan fått den tandvård de behöver har de ofta färre lagningar och fler olagade hål.

Rädslan kan påverka hela livet

Tandvårdsrädda som klarar att gå till tandläkaren regelbundet får sällan några särskilda problem vid sidan om rädslan och stressen under besöken hos tandläkaren.

Tandvårdsfobiker som har undvikit tandvård under en längre tid hamnar däremot ofta i en ond cirkel. Rädsla och ångest gör det omöjligt att gå regelbundet till tandläkaren och man börjar undvika tandvård. Efter hand blir man medveten om att man får ett allt större behov av behandling, ofta har man också värk eller besvär från flera områden i munnen. Man känner sig socialt pressad och börjar tycka att det syns att man inte har varit hos tandläkaren på länge. Man oroar sig för att ha dålig andedräkt och självförtroendet börjar svikta. Tandvårdsrädslan kan på så vis bli ett problem som påverkar livet i stort och skapar svårigheter i umgänget med andra. Det kan till exempel kännas svårt på jobbet, att gå ut och äta eller att gå på bio.

Bra att försöka ta första steget själv

Även om man är väldigt rädd så finns det hjälp att få. Det är bra om man försöker ta första steget själv genom att kontakta tandvården.

Om man inte har någon kontakt med en tandläkare eller tandhygienist finns det så kallade tandvårdsenheter i alla landsting och regioner som kan hjälpa till med att ordna behandling mot rädslan om man behöver det. För att komma i kontakt med den tandvårdsenhet man tillhör kan man vända sig till det landsting eller region man bor i.

Man kan också kontakta sjukvården för att få veta vart man kan vända sig för att få hjälp.

Särskilt tandvårdsstöd

Tidigare var möjligheterna att få hjälp med behandling av tandvårdsrädsla begränsade, men numera innehåller tandvårdsstöden ett särskilt stöd för vuxna som är extremt tandvårdsrädda. Reglerna kan variera mellan landstingen, men i alla landsting gäller att man kan få själva tandvårdsrädslan behandlad med samma avgift och med det högkostnadsskydd som gäller vid vanlig sjukvård. För det mesta ingår också en del av kostnaden för tandvården i högkostnadsskyddet. Ett krav för detta är att utredning och behandling sker i samarbete mellan tandvården och en psykiatriker, psykolog eller legitimerad psykoterapeut. Det är meningen att det särskilda stödet ska användas till behandling av rädslan i första hand och till lagning av tänderna i andra hand.

Vad är extrem tandvårdsrädsla?

Man kan få behandling för sin tandvårdsrädsla om man går igenom en utredning och tandvårdsrädslan bedöms som extrem. Utredningen görs av en tandläkare och till exempel en psykolog. Dessutom krävs antingen att man undvikit tandvård under en längre tid, att man tidigare fått tandvård under narkos på grund av tandvårdsrädsla eller att ett särskilt test har visat att man har stark tandvårdsrädsla. Efter utredningen formuleras en behandlingsplan som prövas av landstingets beställarenhet för tandvård.

Olika typer av behandling

För det mesta kombineras olika metoder när tandvårdsrädsla behandlas. Olika typer av behandling är

• tillvänjningsbehandling
• avslappningsbehandling
• beteendeterapi
• kognitiv terapi
• samtalsterapi
• hypnos
• lustgasbehandling
• mediciner som dämpar ångest.

Tandvård under narkos brukar inte räknas till de metoder som botar tandvårdsrädsla. Narkos kan göra att man klarar av att gå igenom en behandling om man har ett stort behov av tandvård, men sedan måste man ändå gå i behandling för sin fobi. Därför ingår narkos bara i undantagsfall i det särskilda tandvårdsstödet.

Positiva upplevelser skapas

Det centrala i all behandling av tandvårdsrädsla är att den som är rädd och tandläkaren tillsammans försöker skapa nya, positiva erfarenheter av tandvård. Man bygger upp en förmåga att hantera behandlingssituationen. Tandvården genomförs i lugn och ro med full kontroll för den tandvårdsrädda. På så sätt kan man vänja sig till att klara av tandbehandling igen, vilket är målet. Alla andra metoder är hjälpmedel att nå dit. Hjälpmetoderna är för det mesta till för att minska ångest och rädsla genom kroppslig avslappning eller genom att påverka negativa känslor, tankar och upplevelser.

Det går att vänja sig

Om rädslan inte är alltför stark kan man ofta börja med så kallad klinisk tillvänjningsbehandling direkt hos tandläkaren. Många tandvårdsrädda kan öva upp förmågan att hantera behandlingssituationen och sina egna reaktioner. Det sker genom försiktig behandling där man med tandläkaren kommer överens om ett sätt att stanna upp och kontrollera behandlingen. De olika behandlingsmomenten genomförs steg för steg i lugn takt.

Det är viktigt att man får veta vad som kommer att ske i förväg och att man går igenom varje behandlingsmoment innan det övas eller genomförs. Det är också viktigt att man är medveten om att man inte ska ”stå ut” med behandlingen. Om det känns obehagligt ska man i stället avbryta och börja på nytt efter att man pratat om upplevelsen. Att pressa sig igenom behandlingen kan bekräfta de negativa upplevelser man haft tidigare.

Avslappningsbehandling

Eftersom man i allmänhet spänner sig när man är rädd så är det bra att lära sig någon avslappningsteknik som man kan använda hos tandläkaren. Det finns många olika metoder att välja mellan. Metoder som är enkla att lära sig bygger framför allt på andningsövningar eller på olika former av muskelavslappning.

Vanligt att kombinera avslappning och tillvänjning

En av de vanligaste behandlingsmetoderna för fobi heter systematisk desensibilisering. Metoden innebär en kombination av avslappning och tillvänjning, och används ofta vid behandling av tandvårdsrädsla. Systematisk desensibilisering bygger på tanken att systematisk avslappningsträning i tandvårdssituationen gradvis minskar rädslan tills den försvinner.

Man får först lära sig en effektiv avslappningsmetod och sedan tränar man på att behålla avslappningen medan man är med om olika tandvårdssituationer. Man börjar med sådant som är ganska enkelt att klara av och kommer steg för steg fram till det som man från början tyckte var svårast att stå ut med. Det kan ske i tandläkarstolen, men om man lider av svår tandvårdsfobi kan det vara för jobbigt. Då används simulering av tandvård i fantasin eller med hjälp av video. Om man känner oro eller spänning är det viktigt att man stannar upp. När man känner sig tillräckligt avslappnad försöker man på nytt igen.

Negativa tankar och felaktiga uppfattningar rättas

Mycket av den rädsla som tandvårdsrädda upplever bygger på negativa tankar och bilder, så kallade kognitioner. Kognitioner ingår som en del i den bild vi har av oss själva och omvärlden, och vi gör bedömningar och tolkningar utifrån dem. Är man rädd har man redan från början färdiga negativa bilder som gör att man upplever och tolkar tandvård mer negativt. Det är alltså viktigt att förändra dessa tankar så att man kan se mer realistiskt på behandlingen och på sina egna reaktioner.

Så kallad kognitiv behandling går vanligtvis ut på att man går igenom och diskuterar tandbehandlingen moment för moment. Felaktiga uppfattningar och rädslor rättas och bra strategier för hur man ska göra under behandlingen diskuteras. Sedan genomförs först ett behandlingsmoment i övnings- och utvärderingssyfte. Om det behövs upprepas övningen innan behandlingen fortsätter.

Olika metoder kombineras

Desensibilisering och kognitiv behandling är sällan renodlade behandlingsmetoder, utan brukar kombineras i olika former av så kallad kognitiv beteendeterapi. Var tyngdpunkten i behandlingarna ska ligga bestäms av den enskilda individens behov. Även behandlingar som betecknas som samtalsterapi och hypnosbehandling har ofta inslag av den här typen. Vid hypnosbehandling används till exempel både fysisk avslappning och kognitiva inslag.

Lustgasbehandling

Vid tandbehandling med hjälp av lustgas får man andas in en blandning av syrgas och lustgas genom en mask. Lustgasen är både lugnande och smärtdämpande. Under behandlingen är man lugnare, men vid fullt medvetande. Därför kan man tillägna sig de nya erfarenheter som tandvård under lustgas skapar. En bra strategi är att gradvis minska på lustgasen så att man så småningom klarar det mesta eller all tandbehandling utan lustgas.

Ångestdämpande mediciner

Ibland används lugnande mediciner för att åstadkomma en positiv start på tillvänjande tandbehandling eller vid akut, nödvändig tandvård. För det mesta används ångestdämpande medel av typen diazepam. Precis som vid behandling med lustgas är det bra om dosen gradvis minskas så att man så småningom helt kan sluta med medicinen.

Tandvård under narkos

Tandvård under narkos innebär att man sövs av en narkosläkare och att tandvård sedan utförs utan att man är vid medvetande. Behandlingen brukar inte bota tandvårdsrädsla, men har fördelen att mycket tandvård kan utföras vid ett och samma tillfälle. Det kan innebära en ny start och förbättra möjligheterna att sedan klara tandvård som syftar till att minska rädslan. Efter själva tandbehandlingen bör man därför gå vidare med behandling av rädslan, så att man så småningom kan gå till tandläkaren regelbundet på vanligt sätt.

Fler än åtta av tio kan botas

Psykologer och tandvårdspersonal i samarbete ger den bästa sammanlagda kompetensen för att ta hand om både tandvårdsrädsla och tandproblem. Med individuellt anpassade behandlingsmetoder kan fler än åtta av tio av dem som söker vård botas, trots att de flesta har undvikit tandvård mycket länge och har stora behov av tandvård. Särskilt bra är de metoder som börjar med behandling av rädslan och som därefter gradvis övergår i anpassad tandvård, som i slutändan kan tas över av allmäntandläkare.

Bra att berätta att man är rädd

Det är viktigt att tala om för tandläkaren att man är rädd. Då slipper man dölja sin rädsla och utsätta sig för sådant som kan vara jobbigt i onödan. Bara att tala om problemen gör att rädslan blir mer hanterbar. Det blir också lättare för tandläkaren att anpassa behandlingen. Att man talar om sin rädsla brukar innebära att man får extra information om vad som kommer att hända och därmed får bättre kontroll över behandlingen. Det är också bra att ställa frågor. Det man vet mer om blir man automatiskt mindre rädd för.

Be om en paus

Stress och rädsla är jobbigt. Man ska be om en paus i tandbehandlingen om man känner att det behövs. Vet man att man stressar upp sig kroppsligen kan man försöka att själv öva sig på någon enkel avslappningsmetod. Man kan till exempel koncentrera sig på att andas lugnt med magen. Det kan vara bra att be tandsköterskan eller tandläkaren att hjälpa till med att påminna om detta.

Fråga efter bedövning

Behandlingen ska vara så smärtfri som möjligt. Det är bättre att ta bedövning än att utsätta sig för smärtsamma behandlingar i onödan. Det är fel att stålsätta sig och ”härda ut”. Varje skrämmande och smärtsam behandling förstärker bilden av tandvård som något besvärligt och kan motivera eller öka rädsla. Att försöka stå ut motverkar målet att göra tandläkarbehandlingen acceptabel.

Vart vänder man sig?

Om man är tandvårdsrädd ska man först och främst höra med vänner och bekanta om de har någon tandläkare att rekommendera. Det är bra att vara öppen med att man är rädd.

Om man inte vågar pröva försiktig behandling så kan man be om remiss till en tandvårdsklinik som är specialiserad på att behandla tandvårdsrädsla. Om man inte får gehör så kan man byta tandläkare. Om man inte vågar gå till en vanlig tandläkare så kan man ringa till någon tandvårdsmottagning eller till landstingets beställarenhet för tandvård och fråga var man kan söka vård. Det går också att få en remiss av till exempel en läkare och på så sätt få hjälp att komma i kontakt med rätt ställe inom tandvården.