Spädbarnskolik – vad kan man göra själv?

Skriket det tydligaste tecknet

Skriket det tydligaste tecknet

  • Barn med kolik på pappas axel

    Man kan pröva att gå runt och bära barnet så som det tycker särskilt mycket om andra stunder på dagen.

Alla spädbarn gråter och skriker. Det är barnets sätt att tala om att det vill ha uppmärksamhet av olika skäl, till exempel att det är hungrigt eller har bajsat men också när det söker kontakt.

Om ett barn har kolik skriker det ofta under längre perioder, man brukar säga i mer än tre timmar per dygn i flera dagar. Men det finns inga exakta gränser. Skrikperioderna kommer för det mesta i ett tydligt dygnsmönster, vanligtvis under senare delen av dagen, kvällen eller natten. Koliken kan börja redan när barnet är två veckor gammalt, men är oftast som mest intensiv vid sex till åtta veckors ålder. När barnet är tre till fyra månader brukar koliken ha gått över.

Orsakerna fortfarande okända

Varför vissa spädbarn får spädbarnskolik, eller tremånaderskolik som det ibland kallas, är okänt. Det finns olika teorier, alltifrån kramp i tarmarna, reaktioner på mammans mat via bröstmjölken till omogna matsmältningsorgan.

Pröva med en metod i taget

Det finns flera sätt att försöka lindra kolik, men alla sätt passar inte alla barn. Det är viktigt att pröva sig fram med en metod i taget. Det är lätt att man i sin iver att trösta barnet prövar flera olika sätt samtidigt och därmed inte märker vad som verkar hjälpa. Det kan också oroa barnet.

Se över hur barnet äter

Det är bra med lugn och ro runt måltiderna. För att barnet ska känna trygghet är det bra med nära kroppskontakt.

Om man ammar så kan det vara bra att:

  • pröva att sluta äta och dricka mjölkprodukter under en vecka för att se om det verkar ha någon effekt på barnet – om man misstänker att barnet är överkänsligt mot komjölk bör man rådgöra med barnavårdscentralen, BVC
  • undvika att äta gasbildande mat som lök och kål
  • se till att barnet ligger bra vid bröstet och tar hela bröstvårtan och delar av vårtgården i munnen, så att det inte sväljer för mycket luft
  • helst slutar röka om man gör det, nikotinet går över i bröstmjölken och kan ge barnet knipsmärtor.

Om barnet får ersättning genom flaska kan man:

  • i samråd med barnavårdscentralen pröva en annan mjölkersättning
  • se till att hålen i nappen har lagom storlek så att barnet inte sväljer för mycket luft.

Vad tycker barnet om när det inte skriker?

När barnet har sin skrikperiod kan det verka som om ingenting man gör är bra. Då kan man pröva något som barnet tycker särskilt mycket om andra stunder på dagen. Många barn tycker om att bli burna i bärsele eller har en favoritaxel de vill hänga över. Ett bad kan ha en avslappande effekt. Man kan pröva att sjunga eller spela rofylld musik. En del barn blir lugnare av monotona ljud.

Spädbarnsmassage

En speciell massagemetod kan verka förebyggande mot koliksmärtor. Kurser i spädbarnsmassage brukar också ges på BVC.

Receptfria läkemedel

Det finns ett receptfritt läkemedel, Minifom, som används mot gasbesvär. En del föräldrar upplever att det hjälper, men läkemedlet har ingen vetenskapligt bevisad effekt mot spädbarnskolik.

Be närstående om hjälp

Det är ofta påfrestande och uttröttande att vara förälder till ett barn med kolik. Man kan behöva turas om att ta hand om barnet för att kunna få sova. Om mamman vill kan hon pumpa ut bröstmjölk som sedan pappan eller någon annan ger i nappflaska. Ett annat alternativ är att pappan vid en del amningstillfällen tar hand om barnet direkt efter att det har ammats klart.

För att kunna ge barnet lugn och ro som det är i behov av behöver man mycket stöd. Därför ska man inte dra sig för att be vänner och släktingar om avlastning.

Man kan behöva kontakta vården

För att vara säker på att barnets skrik inte är tecken på en sjukdom är det bra att rådgöra med BVC eller vårdcentralen. Ibland kan barnet behöva bli undersökt. Om barnet har kolik kan BVC alltid ge råd och stöd. 

Du kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för att få råd.

 
Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2011-03-25
Skribent:

Elin Åkerblom, sjuksköterska, Stockholm

Redaktör:

Theresa Larsdotter, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Leif Ekholm, barnläkare, Barnhälsovården, Örebro

Illustratör:

Lotta Persson, illustratör, Göteborg