Dyspepsi – känslig mage

Vad är dyspepsi?

Dyspepsi är ingen sjukdom utan ett namn på en samling besvär från mag-tarmkanalen. Dyspepsi innebär att man har känslig mage. De flesta vuxna personer i Sverige har någon gång haft dyspepsi. Besvären brukar indelas i funktionell dyspepsi och organisk dyspepsi.

Funktionell dyspepsi

När en utredning visat att de besvär man har inte är orsakade av någon speciell sjukdom kallas det funktionell dyspepsi. Besvären beror på att man har en ökad känslighet i magsäckens och tolvfingertarmens känselnerver. Oro, stress eller att man äter ohälsosamt kan förvärra besvären.

Organisk dyspepsi

I ett fåtal fall beror dyspepsin på en slemhinneskada, till exempel matstrupsinflammation eller magsår. Sjukdomen kallas då organisk dyspepsi. Det är ytterst sällan som en allvarlig sjukdom är orsaken när yngre personer får dyspepsibesvär.

Inte samma sak som magkatarr

Ordet dyspepsi kan översättas med dålig matsmältning. Dyspepsi kallas på svenska ofta för magkatarr. Det är missvisande eftersom magkatarr, så kallad gastrit, betyder att man har en inflammation i magsäcken. Det har man oftast inte om man har funktionell dyspepsi och om man har magkatarr har man sällan besvär från magen.

Dyspepsi gör att man har ont eller känner obehag upptill i magen. Besvären är olika svåra och håller på olika länge. De kommer oftast i samband med att man äter men det förekommer också att besvären lindras av att man äter. Man kan också

• bli mätt tidigt
• känna hungersug i mitten av magens översta del, den så kallade maggropen
• känna sig uppspänd i magen
• ha en fyllnadskänsla
• må illa
• ha lättare halsbränna eller sura uppstötningar.

Oklar orsak till funktionell dyspepsi

Det är oklart vad som ligger bakom funktionell dyspepsi. Forskning har inte kunnat hitta någon sjukdom som orsakar besvären.

Det vanligt att man får dyspepsi i samband med stress, oro och kriser. Det kan vara kroppens sätt att reagera om man har problem. Man kan också få besvär om man äter onyttigt.

Man kan inte få diagnosen funktionell dyspepsi förrän läkaren har gjort en utredning som visat att det inte finns någon annan bakomliggande orsak till besvären. Funktionell dyspepsi är ofarlig, men man kan få mycket besvär av och till.

Dyspepsi och IBS

Många som har funktionell dyspepsi har också IBS, irritable bowel syndrome, som betyder känslig tarm. Om man har IBS påverkas avföringens konsistens och hur ofta man behöver gå på toaletten och smärtorna eller obehagen lindras vid tarmtömning. Om man har funktionell dyspepsi känner man däremot smärta eller obehag i översta delen av magen och besvären påverkas tydligt av måltider. Under en period kan man ha besvär som vid dyspepsi och vid annat tillfälle besvär som vid IBS.

Organisk dyspepsi - dyspepsi på grund av annan sjukdom

Organisk dyspepsi orsakas ofta av en slemhinneskada, till exempel matstrupsinflammation eller magsår. Risken för det ökar om man inte har haft dyspepsi förut och plötsligt får besvär när man är i 45-årsåldern eller äldre.

Det finns flera andra sjukdomar som kan göra att man får symtom som liknar de man har om man har dyspepsi, även om det är mindre vanligt. Det gäller till exempel magsaftsreflux som också kallas halsbränna, magsår, glutenintolerans, hjärtsjukdom och ämnesomsättningssjukdom.

Organisk dyspepsi kan även vara ett symtom vid diabetes. När man får behandling för diabetessjukdomen så att halten av blodsocker blir bra, försvinner ofta dyspepsin.

Gallvägsbesvär gör ofta att man får en krampartad smärta som kommer periodvis, och ofta strålar smärtan ut mot ryggen. Inflammation i bukspottkörteln kan också göra att man får mycket ont i övre delen av magen. Sådan inflammation är vanligast om man dricker mycket alkohol, men smärtan kan ibland bero på att en gallsten täpper till den gemensamma gången från galla och bukspottkörtel. De där smärtorna har en annan karaktär och är betydligt svårare än de man upplever vid funktionell dyspepsi.

Cancer i matstrupe, magsäck, bukspottkörtel, gallvägar och tjocktarm drabbar framförallt äldre människor. Därför ska man söka läkare om man får dyspepsi när man är äldre än 45-50 år och inte har haft magbesvär tidigare.

Andra besvär samtidigt med funktionell dyspepsi

Om man har funktionell dyspepsi är det vanligt med huvudvärk, yrsel och besvär från nacken och ont i ryggen. Dessa besvär är ofta orsakade av stress och oro.

Ändrad livsstil och stödjande samtal

När man har varit hos läkaren och fått diagnosen funktionell dyspepsi är det viktigaste att man gör något åt sin livsstil. Kanske har man fått några råd av läkaren om hur man ska göra så att besvären inte förvärras.

Om man har problem och bekymmer kan samtal vara ett bra stöd. För att riktigt kunna berätta hur man känner behövs oftast någon som man inte har känslomässiga band till, och som dessutom har tystnadsplikt. En kurator eller psykolog har träffat många i en situation liknande den man själv befinner sig i och har erfarenhet av hur man kan göra.

Vad kan man själv göra för att minska besvären?

Om man har funktionell dyspepsi är det viktigaste att fundera på om det kan ha orsakats av hur man lever. Vanligen brukar man få mer besvär av fet, salt, rökt och stekt mat, starka kryddor, oregelbundna måltider, kaffe, alkohol och rökning. Besvären brukar minska om man äter regelbundet och mindre mängder samt är noga med att äta mellanmål. Ibland kan receptfria läkemedel som minskar eller neutraliserar magsyran hjälpa tillfälligt. Om stress eller oro är orsaken måste man försöka göra något åt det.

Läkemedel kan ge dyspepsi. Om man har dyspepsi och tar något läkemedel, även receptfritt, är det viktigt att rådgöra med apotekspersonalen eller sin läkare.

Oftast behövs ingen vård

Om man är ung och vet att man har stressat, varit orolig eller ätit dåligt i samband med att besvären började, behöver man oftast inte söka läkare. Det gäller särskilt om besvären försvinner när man har lyckats göra något åt sin situation. Om besvären inte har försvunnit efter två till tre veckor bör man söka läkare för att få en undersökning och bedömning.

När ska man söka vård?

Man kan kontakta en vårdcentral om man orolig för sina besvär eller har besvär trots att man har prövat att behandla sig själv och om man tycker att besvären stör vardagen.

Man bör kontakta en vårdcentral om man

är över 50 år och får besvär som man inte har haft tidigare

går ner i vikt snabbt eller tappar aptiten har svårt att svälja.

Om man har haft funktionell dyspepsi under många år och får besvär som man inte känner igen, ska man också söka läkare för att få veta om en ny utredning behövs.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Man ska söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning om man

• har mycket ont i magen
• kräks blod
• har blod eller slem i eller på avföringen
• har svart avföring.

Läkare utreder besvären

I första hand är det en läkare på vårdcentralen som utreder de besvär man har och kommer med förslag på vad som behöver göras. Om det behövs ytterligare utredning kan man få remiss till en specialist på sjukdomar i mage och tarm, en så kallad gastroenterolog. Läkaren på vårdcentralen kan även förmedla kontakt med en kurator eller en psykolog.

Den egna berättelsen är viktigast

Den viktigaste ledtråden för att läkaren ska kunna komma fram till en diagnos är den beskrivning som man själv ger. Frågor som man kan få svara på är: Vilka är besvären? Hur länge har man haft dem? Hur ofta kommer de? Känner man sig ibland bättre och ibland sämre? Har man själv hittat något som gör att det blir sämre eller bättre? Tar man några läkemedel, även receptfria, som skulle kunna vara orsaken? Hur är det med nikotin, alkohol med mera? Har man provat några läkemedel för besvären, och hjälpte det i så fall? Har man fått ändrade avföringsvanor?

Blodprov

Blodprov kan visa om besvären orsakas av någon sjukdom i levern, gallan eller något annat organ i magen. Man kan också få lämna blodprov för att testa om man inte tål gluten. Om man är under 30 år behövs oftast inte någon ytterligare undersökning om blodproverna är normala och man har kunnat ge en noggrann beskrivning av sina besvär. Om man är äldre än 45-50 år, eller om något av proverna inte var bra, kan ytterligare utredning behövas.

Undersökning med gastroskopi

Om ytterligare undersökningar behövs blir man i första hand undersökt med gastroskopi. Undersökningen innebär att man får en tunn slang med kamera i änden nerförd genom munnen för att läkaren ska kunna se matstrupe, magsäck och tolvfingertarm. Undersökningen görs framför allt om läkaren tror att man har en inflammation i matstrupen, magsår eller intolerans mot gluten.

Rektoskopi och koloskopi

Vid dyspepsi ingår inte besvär med avföringen. Men har man sådana besvär kan en utredning behöva göras för detta också. Då blir man ofta undersökt i ändtarmen med så kallad rektoskopi, och eventuellt görs också en undersökning av tjocktarmen med så kallad koloskopi.

Ultraljud

Med hjälp av en ultraljudsundersökning går det bland annat att se om man har sjukdomar i levern, gallan eller bukspottkörteln.

Hur behandlas dyspepsi?

Funktionell dyspepsi kan lindras mycket genom att man undviker viss mat. Någon botande medicin finns inte, men det finns flera olika läkemedel som ibland kan minska besvären.

Det finns inget råd som hjälper alla med funktionell dyspepsi, utan man måste själv pröva sig fram till vad man mår bäst av. Regelbundna toalettbesök och motion brukar också göra att man mår bättre.

Behandlingen av organisk dyspepsi beror på vilken sjukdom som är orsaken.

Om man har svåra besvär av halsbränna och sura uppstötningar är det tecken på magsaftsreflux.

Läkemedel neutraliserar magsyran

Antacida kallas läkemedel som neutraliserar magsyran. De kan göra nytta om man har lättare besvär av halsbränna eller sura uppstötningar. Antacida ska man ta vid behov en halv till en timme efter maten. Om man tar det just före maten kan man ibland bli illamående när man äter eftersom syran behövs för att bryta ner maten i magsäcken.

Ett exempel på antacida läkemedel som innehåller bikarbonat är Samarin som ger en tillfällig lindring av symtomen. Men eftersom bikarbonat också tas upp i blodet kan detta ställa om ph-värdet i kroppen om man använder medlen ofta. Därför bör man inte använda de här medlen oftare än ett par gånger per dygn, och inte under längre tid än två veckor.

Om man har besvär oftare än ett par gånger per dygn bör man i stället välja så kallat buffrade antacida läkemedel. De höjer inte pH-värdet i magsäcken för mycket och tas inte upp i blodet. Exempel på buffrade antacida är Novaluzid, Novalucol och Rennie.

Läkemedel som minskar saltsyra

Exempel på läkemedel som minskar saltsyran i magsäcken är så kallade protonpumpshämmare, PPI, och de något mindre kraftigt verkande histamin-2-blockerarna, så kallade H2-blockerare. De kan göra nytta om man har besvär av halsbränna eller sura uppstötningar, men är i övrigt inte verksamma vid funktionell dyspepsi.

Exempel på PPI är läkemedel som innehåller det verksamma ämnet omeprazol, till exempel Omeprazol och Losec eller ämnet pantoprazol, till exempel Pantoprazol och Pantoloc. Exempel på H2-blockerare är läkemedel som innehåller det verksamma ämnet anitidin, till exempel Ranitidin och Artonil.

Om man plötsligt slutar att ta H2-blockerare eller PPI efter att ha använt dem under två veckor eller längre, kan man få så kallad rekyleffekt. Det innebär att man får ökad saltsyraproduktion och mer besvär. Om man råkar ut för det här ska man samråda med sin läkare om hur man ska göra.

SBU-rapport om dyspepsi

SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, granskar och utvärderar de metoder som används inom sjukvården. Många av SBU:s rapporter kan hämtas eller beställas via Internet. Bland annat finns en rapport med titeln Dyspepsi och reflux.