Autism

Vad är autism?

Autism är en funktionsnedsättning. Om man har autism har man svårt med socialt samspel och kommunikation. Man kan till exempel undvika ögonkontakt och ha svårt att kommunicera med kroppsspråk och gester. Man har också begränsade intressen och en begränsad repertoar av beteenden. En del som har autism är överaktiva och kan ha svårt att koncentrera sig mer än mycket korta stunder.

Autism påverkar hjärnans sätt att hantera information och syns inte alltid på utsidan. Även om det inte syns att man har autism kan man ha stora svårigheter i vardagen. Det är viktigt att få diagnos så tidigt som möjligt så att man kan få det stöd man behöver och har rätt till. Man själv, närstående och omgivning behöver få kunskap om vad autism innebär.

Autismspektrumtillstånd ett samlingsnamn

Autism visar sig på olika sätt hos olika personer. Autismspektrumtillstånd används som samlingsnamn för olika typer av autism med varierande svårighetsgrad. De vanligaste formerna är autistiskt syndrom och Aspergers syndrom.

Autistiskt syndrom innebär att man har en svårare form av autism än om man har Aspergers syndrom eller autismliknande tillstånd. Om man har autistiskt syndrom är det även vanligt att man samtidig har en utvecklingsstörning och ibland epilepsi.

Hur vanligt är autism?

Studier visar att mindre än en procent av befolkningen i Sverige har någon form av autismspektrumtillstånd. Totalt sett har många fler pojkar än flickor autism.

De aktuella studierna är gjorda på barn. Hur många vuxna som har autism är inte fullständigt känt. Det är vanligast att man får diagnosen autism som barn, men det finns vuxna, som inte har fått diagnosen som barn. Om man har både autism och utvecklingsstörning har ibland utvecklingsstörningen uppmärksammats, medan de autistiska svårigheterna har förbisetts.

Flera orsaker till att man får autism

Det är inte helt klarlagt varför man får autism, men troligen bidrar flera olika biologiska faktorer. Genetiska faktorer spelar oftast en viktig roll för hur hjärnan utvecklar det annorlunda sättet att ta in, bearbeta och tolka information, som leder till de beteenden som man har när man har autism.

Eftersom autism är delvis ärftligt, är det vanligt att flera i en familj eller släkt har liknande svårigheter, men det kan vara stor skillnad i hur autismen yttrar sig.

Vissa kriterier för att få diagnos

Autism är en så kallad neuropsykiatrisk diagnos. Man får diagnosen om man har stora svårigheter inom tre områden: socialt samspel, kommunikation och begränsade mönster av beteenden och intressen. Man ska ha haft symtom inom alla dessa tre utvecklingsområden före tre års ålder för att få diagnosen autism.

Man kan också ha andra symtom som till exempel en annorlunda tolkning av sinnesintryck, matproblem och sömnsvårigheter.

Socialt samspel

Om man har autism har man svårt med ömsesidighet i socialt samspel och att snabbt och intuitivt tolka andra människors tankar, känslor och behov. Små barn med autism har ofta en bristande vilja att spontant dela upplevelser med, eller söka tröst hos föräldrarna. Både som barn och vuxen kan man tycka att det är svårt att umgås med andra människor liksom att få och behålla vänner. Man kan ofta uppfatta en situation eller ett sammanhang på ett annorlunda sätt än de flesta andra. Ofta är man bra på att uppfatta detaljer, men har svårare att förstå helheter.

Kommunikation

Om man har autism är det vanligt att man lär sig tala sent eller inte alls. Upp till hälften av alla barn med autism lär sig inte prata.

Bland dem som talar är variationen stor; en del använder bara enstaka ord, andra många ord som är korrekta men upprepar färdiga fraser eller vad de just har hört eller sådant de hört tidigare (så kallat ekotal). Ett fåtal pratar på ett spontant sätt och uttrycker sig väl, men kan ändå ha svårt att förstå och tolka språkets djupare mening. Det som sägs uppfattas ofta bokstavligt och uttryck som till exempel "han klippte av mig när jag talade" kan upplevas som skrämmande. Det är vanligt att man har svårt att förstå innebörden i symboler, humor och ironi. Språkmelodin kan dessutom upplevas som entonig. Om man har autism har man ofta svårigheter med att inleda och upprätthålla samtal med andra.

Man kan också tycka att det är svårt förstå ansiktsuttryck, blickar, gester och tonfall i kommunikationen med andra människor.

Begränsade mönster av beteenden och intressen

Om man har autism är det vanligt att man föredrar en vardag med rutiner och struktur och tycker att det är besvärligt med förändringar. Det kan bero på att man har svårt att föreställa sig olika alternativ och vad som ska hända och därför blir rädd och orolig. Man kan vilja göra saker på ett visst bestämt och upprepat sätt, så kallade ritualer. Att behöva göra avsteg från rutiner och ritualer kan orsaka utbrott av ilska eller förtvivlan.

Man kan också ha ett stereotypt beteende vilket innebär att göra samma sak om och om igen utan att utomstående ser en mening med beteendet. Exempel på det är motoriska manér som att vifta med händerna, utföra komplicerade rörelser med hela kroppen, vagga fram och tillbaka med kroppen eller gå på tårna. Det är också vanligt att barn med autism är intresserade av delar av vissa föremål, de kan till exempel snurra länge på hjulen på en leksaksbil eller rada upp leksaker efter varandra om och om igen, men har svårare för spontana och varierade låtsaslekar, som till exempel rollekar.

Ritualer och stereotypa beteenden kan bli till ett hinder för att lära sig sådant som man behöver kunna för att utvecklas och fungera i vardagen och de kan ta tid att bryta. Ritualer och stereotypt beteende kan ha en lugnande inverkan, men ofta handlar det om att personen inte själv kommer på något alternativ till sitt upprepade beteende och behöver hjälp och träning för att bryta beteendet och istället göra något annat.

Ibland kan man ha så kallade specialintressen, vilket innebär ett eller flera ensidiga intressen som är så intensiva att de blir till hinder för andra, mer vardagliga aktiviteter. Exempel på specialintressen är att rada upp saker, titta på spegelreflexer eller att lära sig tidtabeller, andras födelsedagar eller invånarantalet i Sveriges alla kommuner.

Andra symtomområden

Det är även vanligt med andra symtom när man har autism, som till exempel en annorlunda tolkning av sinnesintryck, matproblem och sömnsvårigheter. Man kan också ha perioder av överaktivitet också, ibland för att man samtidigt har adhd.

Beträffande tolkning av sinnesintryck, kan man ha svårigheter att tolka det man hör medan det ofta är lättare att uppfatta det man kan se. Man kan också reagera annorlunda på till exempel lukt, smak, konsistens, ljud, ljus och beröring.

Vad gäller matvanor vid autism är det inte ovanligt med fixa idéer. Man kanske bara vill äta viss mat och inte sådant som är för hopblandat som till exempel grytor. Det kan finnas flera olika orsaker till det, bland annat att man tolkar lukt och smak annorlunda, att man har svårt att tugga eller svälja eller att tolerera matens konsistens.

Barn kan också utveckla rutinbundna matvanor som det kan ta tid att bryta. Ibland kan själva måltiden i sig vara jobbig på grund av upplevda sociala krav. Ofta kan det vara frågan om en kombination av flera av dessa orsaker som gör att maten lätt kan bli en källa till konflikter med föräldrar eller andra närstående. För att hitta måltidsvanor som fungerar, är det viktigt att skapa en lugn måltidssituation med tydliga rutiner.

Lär sig på andra sätt

Om man har autism fungerar man annorlunda när det gäller att lära sig saker, tänka och bearbeta information. Små barn med autism tar inte efter och härmar andra människor på det sätt barn brukar göra och de kan behöva längre tid för att lära sig saker. Man kan ha svårt att generalisera, det vill säga man kan inte använda saker man lärt sig i en viss situation i nya situationer eller med nya personer. Ett barn kan till exempel klä på sig själv hemma med sina föräldrar men ha svårt att göra samma sak i andra miljöer med andra människor.

Även som vuxen kan man också behöva mycket tid och extra stöd för att lära in nya saker. Ibland beror det på att man har en utvecklingsstörning.

Barn i förskoleåldern

Om man märker att ett barn reagerar eller beter sig annorlunda kontaktar man i första hand barnavårdscentralen, BVC. Barnet får träffa läkare och psykolog som gör en första bedömning ifall det verkar troligt att barnet har svårigheter inom autismområdet och skäl finns att genomföra en mer omfattande utredning.

Om barnet vid utredningen bedöms ha diagnosen autism, kontaktar man landstingets habilitering. Det är en verksamhet som samordnar träning och ger stöd och utbildning till personer med autism och deras nätverk.

Barn i skolåldern

Om ett barn inte klarar kraven som ställs i skolan, om det har koncentrationssvårigheter, är rastlöst eller om det har svårt med kamratkontakter vänder man sig som förälder eller vårdnadshavare i första hand till skolan. Om skolan misstänker att barnet kan ha svårigheter inom autismområdet får det genomgå en omfattande utredning med läkare, psykolog och specialpedagog.

Att söka vård som vuxen

Det är vanligast att man får diagnosen autism när man är barn, men om man som vuxen upplever stora svårigheter i vardagen, till exempel att man känner sig mycket isolerad, har svårt att organisera hem och vardagssysslor eller att man har svårigheter med socialt samspel i familjen och med övriga samhället, kan man vända sig till en vårdcentral för att få hjälp till en autismutredning.

Om man redan har kontakt med till exempel arbetsförmedling eller socialtjänst brukar man även där kunna få råd om vart man ska vända sig om man vill genomgå en utredning.

Bra att få besked tidigt

Ofta märker föräldrar eller vårdnadshavare tidigt att det är svårt att få kontakt med ett barn som har autism. Det kan också vara personal i vården som märker att barnet till exempel har ett annorlunda sätt att reagera. För att få diagnosen autism ska man ha haft de typiska kännetecknen före tre års ålder. Ibland kan man få sin diagnos redan vid två års ålder.

Barn och föräldrar intervjuas

En utredning om ett barn har autism görs oftast av ett arbetslag som består av en läkare med barnmedicinsk eller barnpsykiatrisk kompetens, en psykolog och ibland även en logoped, en arbetsterapeut eller en sjukgymnast.

Barn och föräldrar eller vårdnadshavare intervjuas. Som förälder får man beskriva barnets utveckling på olika områden och eventuella svårigheter som barnet har, liksom barnets starka sidor. Frågorna man får kan handla om till exempel graviditeten, spädbarnsår, skolan, koncentrationsförmåga, utveckling av språk, och förmåga till ömsesidigt socialt samspel och kommunikation.

Under utredningen lär man sig mer om funktionsnedsättningen och vad den kan innebära för barnet och familjen. Man får stöd och kunskap om hur man kan leva med ett barn som har autism.

Frågeformulär och journaler

Som komplement till intervjuer får man som förälder fylla i frågeformulär om barnets förmåga att klara olika aktiviteter och olika miljöer.

Dessutom brukar utredarna beställa journaler från barnavårdscentralen och eventuella tidigare utredningar som kan visa hur barnet mår och fungerar.

Utredarna följer barnet

Som en del av utredningen observeras barnet oftast av arbetslaget i sin vardagsmiljö, till exempel i förskolan, skolan eller i hemmet, både vid lek och i mer ordnade situationer, som till exempel en samling i förskolan.

Utredning som vuxen

Om man genomgår en utredning som vuxen kan upplägget variera något mellan olika landsting. Vanligen genomförs utredningen inom psykiatrin eller av landstingets habilitering.

Innan en utredning påbörjas är det bra att tänka igenom vilken nytta man har även eventuell diagnos och om det är mödan värt att genomgå en utredning, då den tar en del tid och energi i anspråk. Men det kan finnas vissa fördelar, till exempel att få en förklaring och namn på sina svårigheter och det kan i sin tur ge en ökad förståelse för sig själv och från omgivningen. En diagnos inom autismspektrum medför också att man omfattas av LSS-lagstiftningen (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och kan vara berättigad till olika stödinsatser från kommunen och från landstingets habilitering.

Läkare och psykolog intervjuar

Utredningen genomförs i princip på samma sätt för vuxna som för barn. Man själv och en närstående som känt en som barn intervjuas av läkare och/eller psykolog, men även andra yrkeskategorier som till exempel arbetsterapeuter kan bidra i utredningsarbetet. Frågorna handlar om vilka symtom man har haft som barn, hur utvecklingen har sett ut och vilka aktuella svårigheter man har.

Frågeformulär och samtal

Oftast kompletteras intervjuerna med frågeformulär. Ibland kan man också få göra olika tester för att undersöka till exempel begåvningsnivå och olika aspekter av minne, koncentration och förmåga att planera.

Läkaren gör dessutom en medicinsk och psykiatrisk bedömning. Många vuxna med autism har andra besvär som till exempel ångest eller depression. När utredningen är avslutad får man ta del av resultatet både muntligt och skriftligt. Det är oftast en fördel att ha en närstående eller en god vän med sig när man får veta resultatet av utredningen.

Besked kan väcka blandade känslor

Att få reda på att man själv eller ens barn har autism kan vara både en lättnad och en sorg. En lättnad för att man får en förklaring till svårigheterna, vilket i sin tur kan ge en ökad förståelse. Men det kan också kännas som en sorg att svårigheterna beror på en funktionsnedsättning. Ju mer man lär sig om funktionsnedsättningen, desto lättare brukar det vara att acceptera och hantera situationen. Kunskap gör ofta att man lättare kan se möjligheter istället för bara svårigheter.

Många föräldrar och närstående kan till en början reagera med starka känslor och pendla mellan hopp och förtvivlan. Efter hand brukar föräldrar och andra närstående utveckla förståelse för vad autism innebär och vilja veta mer om effekterna det kommer att ha på barnets och familjens liv. Det finns böcker som handlar om hur det är att leva med barn som har diagnosen autism. De kan göra det lättare att förstå och klara av ett liv med funktionsnedsättningen.

Barnet behöver få information

Ett barn som har autism och undrar över sin funktionsnedsättning behöver få information på ett sätt som passar ålder och utvecklingsnivå. Ett sätt att prata med barn om svåra frågor eller särskilda händelser är att göra en berättelsebok tillsammans. Det är ofta bra att barnet får den informationen även av någon annan än föräldrarna eller vårdnadshavarna, till exempel någon på habiliteringen som kan mycket om autism.

Att prata om sina svårigheter tillsammans med andra i grupp upplevs ofta som positivt.

Behovet av stöd varierar

Hur mycket stöd man behöver om man har autism varierar från person till person. En del kan klara sig själva, eller behöver relativt lite stöd. Om man både har utvecklingsstörning och autism brukar man däremot ha behov av livslångt individuellt utformat stöd.

Viktigt med väl förberedd och strukturerad träning

Det är bra om ett barn som har autism får börja träna så tidigt som möjligt, helst redan när det finns misstankar om en funktionsnedsättning. Ju tidigare träningen börjar, desto lättare kan barnet ta till sig nya kunskaper.

Det är viktigt att träningen är välplanerad och strukturerad. Ofta har barn med autism svårt att hantera och sortera intryck. För att träningen ska bli effektiv är det därför viktigt med en ordnad och lugn omgivning.

Regelbunden och intensiv träning

Om man har autism behöver man ofta öva in nya kunskaper vid flera tillfällen. I program för barn i förskoleålder rekommenderas att barnet tränar ungefär 25 timmar per vecka, till exempel fem timmar per dag fem gånger i veckan. Barnet behöver ofta träna tillsammans med en vuxen för att kunna få uppmuntran direkt när träningen går bra. Så kallad en-till-en träning, med barnet och en tränare, är speciellt viktig när träningen påbörjas och när barnet ska lära in något nytt.

Att medverka i träningen

Som förälder eller vårdnadshavare har man en viktig roll när ett barn med autism ska träna. Med föräldrarna som tränare har barnet lättare att använda inlärda kunskaper i så många olika miljöer som möjligt. För att som förälder kunna ta ansvar för en del av träningen behöver man kunskap om autism och om intensivträning. Man behöver också handledning.

Träning på olika områden

Ett barn med autism kan till exempel behöva träna på att umgås med andra människor, på att kommunicera och på att göra praktiska saker, till exempel att äta och klä på sig.

Under den senare delen av förskoletiden tränar barn inför skolgången. De får öva på att klara av nya situationer och miljöer, att lära sig genom att imitera andra och att arbeta självständigt.

Lärare och föräldrar bör sätta tydliga mål för träningen, till exempel att barnet ska kunna leka med andra barn, be om saker eller klä på sig själv.

Nervsystemet mognar med åldern och en del kan ha lättare att hantera svårigheterna när de blir äldre. Studier under senare år visar att nervsystemet påverkas genom träning och rätt stöd i vardagen.

Andra sätt att kommunicera

Det är vanligt att man inte kan tala om man har autism. Då kan man behöva lära sig andra sätt att kommunicera, till exempel med hjälp av bilder eller talapparater. Det finns hjälpmedel som kan göra det lättare att förstå olika vardagsrutiner, till exempel så kallade bildscheman. Med tydliga bilder visas till exempel vad som ska hända i skolan. Bildscheman kan också användas hemma för att exempelvis förklara olika rutiner eller visa vad som kommer att hända till exempel vid ett besök i affären. Hjälpmedel för alternativ och kompletterade kommunikation används främst till de som har autism i kombination med utvecklingstörning.

Social träning

Om man har autism kan man behöva lära sig att kommunicera och umgås med andra människor på ett sätt som fungerar. En vanlig metod är att träna på hur man förmedlar sina behov. I stället för att till exempel skrika när man försöker förklara vad man vill, får man lära sig att be om saker på ett sätt som är lättare för andra människor att acceptera.

Rätt till LSS

Om man själv eller ens barn har autism har man rätt till stöd enligt lagen om stöd till vissa funktionshindrade, LSS. Man har rätt till stöd både från landstinget och från kommunen där man bor. Det är en särskild LSS- handläggare på kommunen som bedömer vilket stöd man har rätt till. Bedömningen gör handläggaren på basis av den utredning som gjorts för att ställa diagnosen. Exempel på stöd man kan får från kommunen är vistelse i kortidshem, avlösare i hemmet osv. Från landstinget kan man få råd och stöd som oftast ges av habiliteringen.

Rätt till stöd

Barn i förskolan eller skolan som behöver särskilt stöd av fysiska, psykiska eller andra skäl, har rätt att få det. En del barn med autism kan gå i vanlig grundskola, men många går i särskola för att få anpassad undervisning i en trygg social miljö.

Om man vill veta mer om vilket stöd man har rätt till kan man fråga kommunens LSS-handläggare eller en kontaktperson i landstinget, om man har en sådan.

Skapa nätverk kring barnet

Om man har ett barn med autism är det extra viktigt med ett väl fungerande samarbete med skolan. Det är lättare för barnet om förhållningssätt och regler är likartade hemma och i förskolan eller skolan.

För att underlätta samarbetet kan föräldrar eller vårdnadshavare, personal i skolan och andra personer som träffar barnet regelbundet, bilda ett nätverk. Om det behövs kan landstingets habilitering också vara med i nätverket och bidra med kunskap om autism, till exempel vilket bemötande och vilka sätt att lära som passar barn med autism. Habiliteringen kan också ordna kurser och föreläsningar om barn med autism.

När ett barn ska börja i en ny skola eller byta skola är det bra att förmedla kunskap till personer som finns kring barnet.

Övergång från förskola till skola

Ett barn som har autism behöver ofta förbereda sig ordentligt när det ska börja skolan. Barnet kan behöva tid att vänja sig vid den nya miljön, nya rutiner och nya lärare. Det kan vara bra om barnet får besöka skolan innan terminen börjar.

Som förälder kan man behöva hjälp att hitta en bra skola till sitt barn. Det kan vara bra att träffa lärare innan barnet ska börja i skolan.

Prata med klasskamrater

När ett barn ska börja i skolan kan det vara bra att klasskamraterna får information i förväg. Man kan be skolan att sköta det, eller som förälder kan man själv prata med klasskamrater och deras föräldrar och berätta om autism. De som ska gå i samma klass behöver veta en del om funktionsnedsättningen för att förstå barnets speciella behov och varför det ibland kanske behandlas annorlunda av lärare.

Lärare kan hjälpa till, men för att ge sådan information behövs familjens tillstånd. En del föräldrar väljer att själva vara med och berätta.

Viktigt med information

Det är bra om personer som finns i ens nära omgivning får information om autism och vad det innebär att leva med funktionsnedsättningen. Det gör att förståelsen ökar och man kan få ett bättre bemötande. Människor man möter regelbundet behöver förstå att man har ett speciellt sätt att tänka och uppfatta, och ett annorlunda sätt att relatera till andra människor.

Tonår och pubertet

För barn med autism är tonårstiden som för andra barn, en del påverkas mycket och andra mindre. Men ett barn med autism har svårt att tyda sina egna kroppsliga och känslomässiga signaler. Under puberteten händer det mycket i kroppen som kan vara påfrestande.

Det är inte ovanligt att nya problem uppkommer under tonårstiden. Ett barn som inte haft så stora problem kan stanna upp i sin utveckling, förlora förmågor, börja må dåligt, få svårt att sova och kanske få ett mer impulsivt beteende. Det kan också till exempel handla om utåtagerande beteende av olika slag eller undvikande beteenden som att isolera sig. Som förälder kan man behöva ge extra stöd under den här perioden.

Boende när man blir vuxen

En del som har autism kan bo själva när de flyttar hemifrån, andra behöver ha stöd i hemmet. Om man behöver stöd i hemmet, så kallat boendestöd, kontaktar man kommunen. I flera kommuner finns olika former av boendestöd som man kan söka som bistånd enligt LSS eller socialtjänstlagen.

Behoven kan variera. Man kanske kan bo i en egen lägenhet men behöver hjälp med olika saker någon eller några gånger i veckan. Om man har större behov av stöd finns det till exempel gruppbostäder och serviceboende där man bor i egen lägenhet men där det i samma hus finns personal som man kan få stöd av.

Struktur i vardagen

Som vuxen har man ofta fortfarande behov av en strukturerad och ordnad tillvaro. En miljö som är lugn och tydlig, och där man inte riskerar att bli avbruten, kan vara viktig. Det är bra att ha en daglig sysselsättning som är utformad efter de behov och färdigheter man har. Man kan behöva anpassade fritidsaktiviteter.

Många kommuner har verksamheter med sysselsättning för personer med funktionsnedsättning. Arbetsuppgifterna anpassas efter varje persons intresse, förmåga och kunskaper och ofta kan man få handledning.

Vardagen förändras

Att bli förälder eller närstående på annat sätt till ett barn med autism kan påverka vardagen för många år framåt. Den första tiden efter beskedet kan vara omtumlande. Hela familjen påverkas av ett barn som har autism eftersom barnet behöver mer stöd och stimulans än andra barn.

Stöd till föräldrar eller vårdnadshavare

Man behöver mycket tid, kunskap och energi för att sköta träning med ett barn med autism. Är man förälder eller vårdnadshavare till ett barn med autism och själv sköter en stor del av träningen, har man rätt till ekonomiskt vårdbidrag.

Kontakt med andra familjer

Som förälder till ett barn med autism planerar man och sätter upp mål för den träning som barnet och närstående får. Man behövs som företrädare för sitt barn som inte kan föra sin egen talan. Eftersom det både krävs mycket tid och kunskap för att träna ett barn med autism, behöver familj och närstående stöd. Det kan vara bra att få kontakt med andra familjer i liknande situation. Med kunskap om funktionsnedsättningen och hur den kan hanteras kan man lättare få vardagen att fungera med mindre stress och oro.

Det finns anhörigstöd i kommunerna för närstående till personer med bland annat autism. Det kan skilja lite mellan olika kommuner vilken typ av stöd man kan få, men i många kommuner finns möjlighet att delta stödgrupper, enskilda stödsamtal eller studiecirklar.

Viktigt med tid för sig själv

Ibland kan det dröja innan man som förälder kan ta till sig beskedet att ens barn har autism. Det är också lätt att utredningar och träning tar så stor del av tiden att man glömmer bort eller inte hinner med att vara förälder. Det krävs både mycket tid och kunskap för att träna ett barn med autism. Det händer att man som förälder känner att livet består av att se till att tider passas och barnets träning fungerar.

Även om man måste anpassa livet till barnets behov, ska man inte glömma bort sina egna. Det finns möjlighet att få avlastning via kommunens LSS-organisation, så att man som förälder kan hinna vila och få andrum. Andra delar av livet, som barnets syskon och arbete, behöver också utrymme. Till exempel finns ofta syskongrupper inom habiliteringens verksamhet.

Det är viktigt att föräldrar och närstående tar sig tid för egna behov. Det kan också vara berikande för ett barn med autism att ha en helg eller vecka utan föräldrar och närstående då och då. Den tiden kan ge barnet möjlighet att få vänner och upplevelser utanför familjen.

Litteratur

Infoteket, Landstinget i Uppsala län, har sammanställt en lista med lästips om autism. Urvalet har gjorts med hänsyn till kvalitet och tillgänglighet.