Lantus

Skriv ut
Skriv ut

Läkemedelsinformation

Läkemedelsinformation

Vad är Lantus?

Lantus är ett läkemedel mot diabetes som tas med spruta. Medicinen används framför allt vid vid typ 1-diabetes, när kroppen har slutat att tillverka eget insulin. Ibland kan medicinen också användas vid typ 2-diabetes när behandling med tabletter inte räcker.

Lantus innehåller långverkande insulin. Det verksamma ämnet är insulin glargin, som är en så kallad insulinanalog. Det innebär att insulinets uppbyggnad ändrats något jämfört med kroppens eget insulin.

Recept och högkostnadsskydd

Lantus finns i olika förpackningar:

  • injektionsflaskor som används tillsammans med vanliga sprutor
  • cylinderampuller, som används tillsammans med ett injektionshjälpmedel, en så kallad insulinpenna
  • förfylld insulinpenna, SoloStar.

Medicinen är receptbelagd.

Oftast ingår medicinen i högkostnadsskyddet. Man betalar då inget för insulinet.

Så här fungerar medicinen

Socker transporteras med blodet till kroppens olika organ, och fungerar där som energikälla i cellerna. För att sockret ska kunna gå över från blodet in i cellerna behövs hormonet insulin. Om det finns för lite insulin stannar sockret kvar i blodet. Man får högt blodsocker och cellerna får för lite energi. Om man har typ 1-diabetes har kroppen slutat tillverka insulin. Om man har typ 2-diabetes är cellerna mindre känsliga för insulin, och det insulin som kroppen tillverkar räcker inte till.

Medicinen gör att socker kan transporteras från blodet in i kroppens olika celler. Insulinet sprids ut i kroppen lite i taget från det ställe där man sprutat in det. Därmed blir den blodsockersänkande effekten jämn och långvarig. Lantus börjar sänka blodsockret 2-3 timmar efter man tagit insulinsprutan och effekten varar sedan i cirka 24 timmar. Men effekten varierar mycket från person till person och beror bland annat på vilken typ av diabetes man har, hur stor dos man tagit och var på kroppen man tagit sprutan.

Hur tar man medicinen?

Lantus är en klar vätska som man tar med en spruta under huden. Sjukvårdspersonalen visar hur man ska ta insulinet och hur man använder insulinpennan. Man bör också noga läsa den information som följer med läkemedelsförpackningen.

Lantus sprutas in under huden på magen, låren eller överarmarna. För att undvika att få knölar i huden ska man ta insulinet på olika ställen varje gång.

Lantus kan kombineras med annan typ av insulin som har snabbare, kortvarig effekt.

Insulinet ska förvaras i kylskåp tills det ska användas och det får inte frysa. När man börjat använda en injektionsflaska, cylinderampull eller förfylld penna ska den förvaras i rumstemperatur och är då hållbar i fyra veckor.

Insulinet ska också skyddas från ljus. Ljus gör att insulin bryts ner och blir mindre effektivt. Injektionsflaskan ska förvaras i kartongen. De förfyllda pennorna och pennor med en cylinderampull i ska förvaras med skyddshuven påsatt.

Lantus ska bara användas om vätskan är klar och färglös som vatten och om insulinet har förvarats på rätt sätt.

Dosering

När ett läkemedel är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Därför är det viktigt att följa de anvisningar om dosering som står på etiketten på läkemedelsförpackningen. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar.

Lantus tas en gång om dagen. Man kan ta medicinen vid valfri tidpunkt på dygnet men vid samma tid varje dag.

Viktigt

Det är viktigt att insulindosen är lagom i förhållande till hur mycket man äter och hur mycket energi man gör av med, till exempel genom motion och kroppsarbete. Tar man för låg insulindos stiger blodsockret, hyperglykemi, och är insulinmängden för hög sjunker blodsockret, hypoglykemi.

Om man känner hunger, matthet, svettningar, oro eller får darrningar, huvudvärk och blir blek kan det vara tecken på att blodsockret blivit lågt. De här symtomen kallas känningar och försvinner i de flesta fall ganska snabbt efter att man ätit något sött, till exempel druvsocker, sockerbitar eller något annat med mycket socker i. Även ett glas mjölk kan hjälpa. Det är bra att alltid ha med sig druvsockertabletter eller sockerbitar.

Man bör vara försiktig vid bilkörning om man vet med sig att man ofta drabbas av lågt blodsocker. Reaktionsförmågan och synskärpan blir då sämre.

Vid utlandsresa ska man tänka på att tidsskillnader mellan länder kan innebära att man måste ta medicinen och äta på andra tider än när man är hemma.

Om man tar andra mediciner samtidigt

Om man tar flera läkemedel samtidigt finns det risk för att de påverkar varandra. Det gör att man till exempel kan behöva ändra doseringen. Därför ska man alltid försäkra sig om att det går bra att ta andra mediciner, naturläkemedel eller växtbaserade läkemedel samtidigt. Man kan fråga sin läkare eller på ett apotek.

Biverkningar

En del personer som använder medicinen kan få biverkningar som till exempel en alltför kraftig sänkning av blodsockret, en så kallad insulinkänning.

Andra kan få reaktioner i huden där man sprutat in insulinet, till exempel rodnad, klåda eller svullnad. Lindriga hudbesvär brukar oftast gå över inom några dagar till några veckor. Tills dess bör man undvika att ta sprutan där man fått hudbesvär. 

Graviditet och amning

Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man är gravid. Det finns i dag inte tillräckliga kunskaper om, och i så fall hur, läkemedlet påverkar fostret.

Man kan använda läkemedlet när man ammar, insulinbehandlingen medför inte någon risk för spädbarnet men dosen kan behöva ändras.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

1177 Vårdguiden och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177 Vårdguiden beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur du ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om du är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel Janusinfo när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177 Vårdguiden gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när du använder läkemedlet.

När du köper ett godkänt läkemedel följer det med en så kallad bipacksedel. I den finns fullständig information om läkemedlet. Där står mer om till exempel mindre vanliga biverkningar och interaktioner. Sök bipacksedlar på Läkemedelsverkets webbplats 

Rapportera biverkningar

Du kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att du tror att biverkningen beror på läkemedlet, du behöver inte vara säker. Du kan rapportera via Läkemedelsverkets webbplats. Där finns ett elektroniskt formulär att fylla i eller en blankett att skriva ut och skicka in.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2012-06-29
Manusunderlag:

Maria Krüger Eriksson, apotekare, Mellösa

Granskare:

Eva Andersén Karlsson, läkare, specialist i internmedicin, Södersjukhuset, Stockholm