Vad är Cisordinol?
Cisordinol är ett läkemedel som används mot psykossjukdomar, till exempel vid schizofreni. Medicinen kan även användas vid förvirring hos äldre.
Cisordinol tillhör gruppen antipsykotiska läkemedel. Det verksamma ämnet är zuklopentixol.
Recept och högkostnadsskydd
Cisordinol finns som vanliga tabletter i styrkorna 2 mg, 10 mg och 25 milligram samt som droppar i styrkan 20 milligram per milliliter. 1 droppe motsvarar då 1 milligram. Man kan även få medicinen som en spruta. Medicinen är receptbelagd.
Medicinen ingår i högkostnadsskyddet för läkemedel. Högkostnadsskyddet innebär att den kostnad man har för läkemedel som man får på recept minskar stegvis under en tolvmånadersperiod tills man har betalat ett maxbelopp.
Så här fungerar medicinen
Signalsubstanser är ämnen som bland annat överför impulser mellan nervceller i hjärnan. Det verksamma ämnet i medicinen, zuklopentixol, dämpar de impulsöverföringar som sker med signalsubstansen dopamin. Då dämpas de psykotiska symtom och besvär man har vid schizofreni och andra psykoser, som till exempel hallucinationer och förändrad verklighetsuppfattning.
Medicinen kan också förebygga återfall. Därför bör man inte avsluta behandlingen även om man känner sig frisk, utan att rådgöra med läkare.
Det tar någon eller flera veckor innan läkemedlet verkar fullt ut.
Det finns ingen risk för att man ska bli beroende av medicinen.
Hur tar man medicinen?
Man tar tabletterna med vatten. De glider ner lättare om man först dricker en klunk vatten och sedan sväljer dem tillsammans med ytterligare lite vatten.
Dropparna kan blandas med någon dryck, som till exempel juice, kaffe eller te. Oöppnade flaskor ska förvaras i kylskåp. En öppnad flaska är hållbar i sex veckor och kan förvaras i rumstemperatur. Dropparna är ljuskänsliga och flaskan ska därför förvaras i kartongen.
Det går bra att ta medicinen både med och utan mat. Det kan vara bra att ta medicinen sent på kvällen eftersom man kan bli trött av den.
Dosering
När ett läkemedel är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Därför är det viktigt att följa de anvisningar om dosering som står på etiketten på läkemedelsförpackningen. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar.
Dosen är olika från person till person och beror på vad man behandlas för. Man tar medicinen 1-3 gånger per dygn.
En vanlig dos för vuxna vid psykos är 10-50 milligram per dygn. Vid behandling av förvirring hos äldre är en vanlig dos 2-6 milligram eller 2-6 droppar per dygn.
Dosen trappas upp gradvis tills medicinen börjar verka.
Om man glömt att ta en dos ska man ta den så fort man kommer på det. Men man ska inte ta dubbel dos dagen därpå om man glömt bort medicinen helt och hållet någon dag.
Viktigt
Man bör rådgöra med läkare innan man dricker alkohol, när man behandlas med zuklopentixol. Alkohol kan öka den sömnighet som medicinen kan ge. Av samma anledning bör man även rådfråga läkare innan man tar sömnmedel eller starka smärtstillande läkemedel tillsammans med zuklopentixol.
Man ska inte använda medicinen om man har till exempel brist på vita blodkroppar i blodet eller feokromocytom, som är en sällsynt, godartad tumör i binjurarna.
Man bör rådgöra med läkare om man har sjukdomar som till exempel leversjukdom, hjärtsjukdom, epilepsi, Parkinsons sjukdom eller om man har ökad risk för att få blodpropp.
Även om man efter en tids medicinering känner sig bra eller bättre ska man inte sluta med medicinen utan att ha talat med sin läkare. Om man slutar med medicinen riskerar man att få återfall i sjukdomen.
Förmågan att köra bil kan påverkas av medicinen. Olika personer reagerar olika och man är själv ansvarig för att bedöma om man kan köra bil eller annat motorfordon. Detsamma gäller om man har ett arbete som kräver skärpt uppmärksamhet.
Läs mer: Trafikfarliga läkemedel
Om man tar andra mediciner samtidigt
Om man tar flera läkemedel samtidigt finns det risk för att de påverkar varandra. Det gör att man till exempel kan behöva ändra doseringen. Därför ska man alltid försäkra sig om att det går bra att ta andra mediciner, naturläkemedel eller växtbaserade läkemedel samtidigt. Man kan fråga sin läkare eller på ett apotek.
Man ska inte använda Cisordinol samtidigt med
- vissa läkemedel mot Parkinsons sjukdom, till exempel de som innehåller levodopa, pramipexol eller kabergolin
- vissa läkemedel mot epilepsi, till exempel de som innehåller karbamazepin eller fenytoin
- läkemedel mot hiv som innehåller efavirenz
- läkemedel mot tuberkulos som innehåller rifampicin.
Biverkningar
En del personer som använder medicinen kan till exempel bli trötta, få yrsel eller ont i huvudet. Andra kan få exempelvis förändrad vikt, ökad känslighet för solljus, nästäppa, hjärtklappning, synstörningar eller börja svettas mer. Vissa får sömnproblem, svårt med koncentrationen, blir nervösa eller nedstämda. Man kan få magbesvär, som till exempel förstoppning, illamående eller diarré.
Ofta försvinner biverkningarna när man har tagit medicinen en tid.
En del kan få mer saliv och andra kan bli torra i munnen. Om man blir torr i munnen ökar risken för hål i tänderna. Därför är det viktigt att man borstar tänderna noga, och att man använder fluortandkräm under hela den tid man använder medicinen.
Andra kan få olika typer av muskelbesvär, som till exempel stelhet, kramper, darrningar eller rastlöshet, särskilt vid höga doser. Vissa kan drabbas av ofrivilliga muskelrörelser i ansiktet, till exempel grimaser eller tungrörelser. Om man får muskelbesvär ska man kontakta läkare.
Graviditet och amning
Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man är gravid. Det finns en risk för att fostret kan påverkas.
Man bör rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man ammar. Det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken, men om man följer doseringsanvisningarna är det osannolikt att barnet påverkas.
