Medicinska smärtlindringsmetoder under förlossning

  • Inuti ryggraden finns epiduralrummet

    Inuti ryggraden finns epiduralrummet. Klicka på bilden för större format och mer information.

    Mer information
    Fördjupningsbild av epiduralrummet

    När man får ryggbedövning förs en nål in mellan två ryggkotor i ländryggen och vidare in i det så kallade epidrualrummet. Epiduralrummet är ett litet hålrum som finns alldeles utanför ryggmärgskanalen och den hårda ryggmärgshinnan.

  • Liggposition

    När man får ryggbedövning ska man runda ryggen så mycket som möjligt.

Även om man inte vet om man vill ha smärtlindring eller vilken sort, kan det vara en trygghet att veta att man kan få det om det behövs. Det finns flera olika typer av medicinsk smärtlindring att använda.

De medicinska smärtlindringsmetoder som används är

  • lustgas
  • ryggbedövning, till exempel epidural
  • lokalbedövning
  • paracervikalblockad, PCB
  • pudendusblockad, PDB.

Lustgas

Lustgas är den vanligaste medicinska smärtlindringsmetod som används vid förlossningar. Man kan börja med lustgas när förlossningsvärkarna har startat, men det rekommenderas ofta att försöka vänta med att börja andas lustgas till förlossningen har startat på allvar eftersom man blir mindre rörlig. Lustgas kan antingen vara den enda smärtlindringsmetod som man har, eller användas i kombination med ovanstående metoder. Lustgasen utför sin smärtstillande verkan i hjärnan. Även om man inte känner så stor smärtstillande effekt kan lustgasen ha en positiv verkan genom att göra så att man blir avslappnad.

Man andas i en mask eller genom ett rör. Under en förlossning används en gas som består av en blandning av lustgas och syrgas. Det bästa är att börja andas in lustgas så tidigt som möjligt vid varje värk och andas med långa, djupa andetag i masken. När toppen på värken är över kan man släppa masken eftersom den smärtlindrande effekten finns kvar i cirka 30 sekunder. Det kan ta lite tid innan lustgasen ger full effekt. Man kan pröva några gånger och be barnmorskan om hjälp om det inte fungerar tillräckligt bra.

Metoden har den stora fördelen att den är lätt att använda, gör inte ont, det behövs inga nålstick och man bestämmer själv när och hur mycket som behövs. Varken barnet eller värkarbetet påverkas av lustgasen. Nackdelen är att man inte kan röra sig fritt utan är bunden vid andningsmasken. Lustgasen kan göra så att man blir dåsig, yr och mår illa. En del kvinnor kan få minnesluckor. Därför är det bra att andas vanlig luft mellan värkarna. Man ska även andas ut lustgasen i masken så att den samlas upp på ett bra sätt. Det beror på att lustgas är en växthusgas, och dessutom kan den vara skadlig för personalen i höga doser under lång tid.

Flera slags ryggbedövning

Ofta kallas ryggbedövning felaktigt för "ryggmärgsbedövning", men det är inte ryggmärgen som bedövas, utan nerverna som passerar ut från den. På så sätt hindras smärtsignalerna från att nå hjärnan.

När man får ryggbedövning förs en nål in mellan två ryggkotor i ländryggen och vidare in i ett litet hålrum, epiduralrummet, som finns alldeles utanför ryggmärgskanalen och den hårda ryggmärgshinnan. Bedövningen läggs långt ner i ryggraden där man inte har någon ryggmärg, så att den inte kan skadas av nålen.

Det finns tre olika typer av ryggbedövning:

  • Epiduralbedövning som innebär att man får bedövningsmedel insprutat utanför ryggmärgsvätskan genom en slang. Det gör att mer bedövningsmedel kan fyllas på om det behövs.
  • Spinalbedövning, som innebär att man får bedövningsmedel insprutat direkt i ryggmärgsvätskan genom en nål i stället för en slang. Då går det inte att fylla på med mer bedövningsmedel men den smärtstillande effekten kommer fortare.
  • Kombinerad spinal- och epiduralbedövning, som kombinerar fördelarna med de båda metoderna. Det är en ganska ny metod och används ännu bara på ett fåtal förlossningskliniker i Sverige.

Ryggbedövning är den metod som bäst lindrar förlossningssmärta. Det är en säker metod med små risker men man kan bland annat få svårt att kissa, klåda, huvudvärk, blodtrycksfall eller känna sig tung i benen.

Att få ryggbedövning

Innan man får bedövningen sätts en nål på handen eller i armvecket för att man ska kunna få dropp med saltlösning eller läkemedel om det behövs. En narkosläkare ger bedövningen när man sitter eller ligger på sidan. Det är viktigt att runda ryggen så mycket som möjligt, skjuta rygg som en katt, och att vara helt stilla. Först bedövas huden för att sticket inte ska kännas obehagligt. Om huden är ordentligt bedövad brukar man bara känna ett tryck i nedre delen av ryggen när nålen förs in mellan kotorna.

Man somnar inte när man får ryggbedövning eller får medvetandet påverkat på något annat sätt. Det gör att man slipper känna sig dåsig och de flesta kan stå upp och gå omkring utan problem.

Ibland är det inte lämpligt att få ryggbedövning. Det kan till exempel vara att man

  • har en infektion i huden där nålen ska stickas in
  • är sjuk på grund av en svår infektion
  • har en allvarlig sjukdom i nervsystemet
  • har vissa ryggsjukdomar eller missbildningar i ryggraden.

En del har tatueringar i ryggslutet. Narkosläkaren sticker då in nålen vid sidan om dem för att undvika att få in färgämne i ryggraden.

Lokalbedövning

Vid utdrivningsskedet kan man få en spruta eller en gelé med lokalbedövningsmedel i slidöppningen och mellangården – området mellan slidan och ändtarmsöppningen - när barnets huvud ska födas fram. Denna typ av bedövning används också om det finns bristningar eller klipp som måste sys. En komplikation som kan inträffa är att man får en reaktion av bedövningsmedlet, men risken är mycket liten eftersom de flesta tidigare har fått lokalbedövning hos tandläkaren och redan då upptäckt om de är reagerar.

Paracervikalblockad, PCB

PCB, som ibland också kallas Västerviksblockad, är en spruta med lokalbedövningsmedel som bedövar de nerver som omger livmoderhalsen. Det varierar hur man tycker att det känns att få sprutan, de flesta känner mer eller mindre smärta som kan vara ungefär lika kraftig som vid en värk.

Bedövningssprutan förs in via slidan och bedövningsmedlet sprutas in kring livmodertappen. PCB ger bara smärtlindring under öppningsskedet. Effekten är ganska kort - 1 till 1,5 timmar - och man kan behöva få flera sprutor.

Fördelen med PCB är att effekten kommer nästan omedelbart och den har inte samma avstannande effekter på förlossningsförloppet som ryggbedövningen har. Nackdelen är att man inte kan få den om barnet har visat tecken på att påverkas av förlossningen. Eftersom bedövningsmedlet läggs nära barnet finns risk att barnet påverkas genom att pulsen går ner. Därför är metoden ganska ovanlig.

Pudendusblockad, PDB

PDB är en spruta som man får via slidan. Den bedövar bäckenbotten och ger effektiv smärtlindring i utdrivningsskedet. Metoden kan också användas om man måste sys efter förlossningen. Tidigare var PDB en populär metod men numera har den ersatts av andra metoder eftersom den tar bort krystkänslan. Vissa kliniker använder sig av lokalbedövning i slidmynningen i stället för PDB. Komplikationer är sällsynta, men PDB kan ibland göra att nerverna i underlivet bedövas under längre tid. Detta brukar gå över inom ett till ett par dygn. Bedövningen kan också göra så att värkarna minskar och blir färre. Dessutom kan det bli svårare att krysta eftersom bedövningen kan vara så effektiv att man inte får rätt känsla för när och hur man ska krysta.

Senast uppdaterad:
2013-01-17
Redaktör:

Anna Åkerman, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Roland Boij, gynekolog och förlossningsläkare, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge

Lotta Persson, illustratör, Göteborg