Vårdcentral eller akutmottagning
Om man har fått ett stort sår ska man kontakta en vårdcentral eller akutmottagning. Om man känner sig osäker kan man först ringa till sjukvårdsrådgivningen för att få råd. Eftersom såret måste behandlas inom åtta timmar är det viktigt att söka hjälp direkt.
Stoppa eventuell blödning
Om såret blöder ska man försöka stoppa blödningen genom att trycka en ihoprullad kompress eller något annat rent tygstycke mot såret. Blödningen minskar också om man håller den skadade kroppsdelen högt. Man ska ringa 112 omedelbart om såret blöder kraftigt och blödningen inte går att stoppa.
Först rengörs såret
Alla sår måste rengöras noggrant. Det kan finnas jord, grus, glas eller annat i såret. Ibland får man lokalbedövning för att såret ska kunna göras riktigt rent.
Såret undersöks
När såret är rent undersöker läkaren vävnaderna för att se hur mycket som har skadats. Om vävnaden är förstörd måste den först skäras bort för att såret ska kunna läka. Innan läkaren tar bort vävnaden får man lokalbedövning. Läkaren tittar även på blodkärl, nerver och senor för att kontrollera att de är hela, samt undersöker känsel och rörlighet i det skadade området. Läkaren bedömer också om såret ska sys.
Det kan finnas risk för att underliggande skelettdelar skadats och i så fall är det viktigt att de fixeras och att man får antibiotika för att förebygga den infektion som kan uppstå på grund av skadan. Om svårare skador upptäcks får man ofta remiss till en specialistmottagning.
Vissa sår kan limmas eller tejpas
Sår som inte är för stora, har raka kanter och inte sitter på utsatta ställen kan limmas ihop med ett speciellt vävnadslim, i stället för att sys. Fördelen är att det gör mindre ont när såret limmas och därför behöver man inte få bedövning först. Limning kan därför vara bra när det gäller barn.
Sår som belastas mycket under läkningen, till exempel sår som sitter över en led, så som knät eller armbågen, ska inte limmas eftersom det finns risk att såret spricker upp igen.
Ibland kan sår tejpas med en speciell sårtejp. Då måste sårytan vara någorlunda torr och inte vara utsatt för påfrestningar, till exempel att huden har töjts. Ärret brukar inte bli lika fint som när sår sys, men om man tycker att nålar och stick är mycket obehagliga kan tejpning ibland vara ett alternativ.
Man får bedövning
Om skadad vävnad måste tas bort eller om såret ska sys får man först lokalbedövning med en spruta. Man känner sticket och det kan svida när bedövningsmedlet sprutas in.
Bedövningen verkar inom någon minut. Läkaren testar att bedövningen tagit genom att nypa med en pincett. Ibland kan man fortfarande känna beröringen men det ska inte kännas vasst eller göra ont. Om det känns vasst väntar läkaren en stund till eller sprutar in mer bedövningsmedel.
Om man är allergisk mot lokalbedövningsmedel eller andra läkemedel, till exempel antibiotika, måste man berätta det för läkaren. Samma sak gäller om man inte tål vissa förbandsmaterial.
Så går det till att bli sydd
När läkaren är säker på att bedövningen har tagit sys såret ihop med hjälp av pincett, en så kallad nålförare och en speciell tråd. Tråden har en nål fastsatt i ena änden. Stygnen kallas suturer och kan se olika ut beroende på hur djupt såret är och var det sitter.
Sedan täcks såret ofta med sårtejp och utanpå denna sätts ett förband. Om såret går över en led får man ibland en skena som den första tiden håller leden still. Då läker såret lättare.
Det bör inte ha gått längre tid än åtta timmar från det att man skadat sig till det att såret sys, annars ökar risken för infektioner. Om det har gått längre tid än åtta timmar väljer läkaren därför oftast att bara rengöra såret och behandla eventuella infektioner.
Ibland räcker inte huden till
Ibland saknas mycket vävnad i såret. Stora hudflikar kan till exempel vara avslitna. Då räcker kanske inte den hud som är kvar för att täcka såret. Visserligen är huden elastisk och kan tänjas, men det får inte bli för stramt. Om inte huden räcker till får man ofta remiss till en plastikkirurgisk klinik. Plastikkirurgen kan till exempel ta hud från ett annat ställe på kroppen och transplantera över sårskadan. Ibland kan det vara bättre att huden själv får läka in från kanterna.
Vissa sår kan inte sys
Ibland bedömer läkaren att såret inte ska sys trots att det är stort. Det kan vara ett stort söndertrasat sår där mycket vävnad måste tas bort, eller ett sår med hög infektionsrisk, till exempel ett bitsår. Då rengörs såret och fuktiga kompresser eller kompresser med salva läggs närmast såret. Utanpå dessa läggs torra kompresser som kan suga upp den vätska som kommer från såret. Om man har ont kan man få lokalbedövning innan såret behandlas.
Kompresserna byts vid behov, till exempel när de är smutsiga eller blöta. Man brukar byta kompresserna själv.
Läkningen tar längre tid än när sår sys ihop och ärret blir oftast inte lika fint.
Smärtstillande läkemedel
När bedövningen släpper kan man få mer eller mindre ont beroende på hur stort såret är. Oftast brukar det räcka att ta smärtstillande tabletter som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Ibland behövs ingen medicin alls.
Håll förbandet rent och torrt
Innan man lämnar vårdcentralen eller akutmottagningen får man instruktioner om hur man ska sköta sitt sår, när man får duscha och när eventuella stygn ska tas bort.
Man ska vara noga med att hålla förbandet rent och torrt. Om man vill duscha måste man plasta in förbandet. Det finns speciella plastpåsar med klisterkant som man kan använda om man har ett sår på till exempel armen eller benet. Påsarna köps på apotek. Man kan också använda vanliga fryspåsar och frystejp.
Ibland får man ta bort det yttre förbandet efter en tid och bara behålla sårtejpen tills stygnen ska tas bort.
Om man får feber, om såret ser rött och kladdigt ut eller är svullet och gör ont, ska man kontakta vårdcentralen eller distriktssköterskan. Det kan vara tecken på en infektion.
Stygnen tas bort när såret har läkt
Stygnen ska tas bort när såret har läkt, men hur länge stygnen ska sitta kvar avgörs också av var såret sitter. I ansiktet brukar stygnen tas bort efter fyra, fem dagar. På övriga kroppen kan stygnen få sitta kvar en till två veckor. Om såret sitter på ett utsatt ställe, till exempel på knäet, är det bättre att stygnen sitter kvar någon extra dag än att de tas bort för tidigt.
Det gör inte ont att ta bort stygnen, men en del tycker att det känns lite obehagligt. När stygnen är borttagna är det bra att täcka såret med sårtejp. Plastikkirurger brukar rekommendera att man fortsätter med det under flera veckor, eller längre, för att ärret ska bli så fint som möjligt. Av samma anledning ska man också undvika att sola ärret det första halvåret.
De flesta ärr blir fina med tiden
Till en början är ärr röda och syns ganska tydligt, men med tiden bleknar de och försvinner mer och mer. Ärr på bröstkorgens övre del blir ofta lite upphöjda även när de läkt färdigt. En del personer har lättare att få ärr som syns mer oavsett var på kroppen det sitter.
Infektion vanligaste komplikationen
Om man råkar ut för en infektion i såret fördröjs och försämras läkningen. Infektionen beror på att bakterier har kommit in i såret. Såret blir rött, svullet och ömmar mer än tidigare. Huden runt såret kan också kännas varm, och såret varar och luktar ibland illa. Man kan även få feber. Ärr efter infekterade sår syns ofta mer än andra ärr.
Man kan få en liten ömmande knuta där ett stygn har suttit, ett så kallat suturgranulom. Den ömmande knutan brukar märkas några veckor eller månader efter att såret syddes och beror på att kroppen reagerar på en liten bit av tråden som har blivit kvar. När den tas bort försvinner besvären.
Om man tror att ett sår har infekterats ska man i första hand kontakta sjukvårdsrådgivningen eller en vårdcentral. Ibland räcker det att göra rent såret ordentligt, men man kan också behöva antibiotika. Det kan också vara så att såret måste öppnas igen för att tömmas på var.
Se över skyddet mot stelkramp
Om man har fått in jord eller annan smuts i såret kan man få stelkramp om man inte är vaccinerad. Det gäller även om man blivit biten, skurit sig på en smutsig kniv eller trampat på en rostig spik. Stelkramp är en allvarlig infektionssjukdom som orsakas av en bakterie som bland annat finns i jord och avföring.
I Sverige erbjuds alla barn vaccination mot stelkramp. Under det första året ges tre vaccinationer och då har barnet ett grundskydd. Det svenska barnvaccinationsprogrammet ändrades 2007, så för barn födda 2001 eller tidigare gäller att skyddet mot stelkramp förstärks med en fjärde och sista stelkrampsvaccinering vid tio till elva års ålder. För barn födda 2002 eller senare gäller att skyddet mot stelkramp förstärks med en fjärde stelkrampsvaccinering vid fem till sex års ålder och en femte och sista stelkrampsvaccinering vid 14 till 16 års ålder.
Om man sedan skadar sig med risk för stelkramp och det har gått mer än 20 år sedan den senaste vaccinationen bör man få en ny spruta.
Om man inte blev vaccinerad som barn och får ett sår med risk för stelkramp, kan man i stället få en spruta med immunglobulin. Då får man ett omedelbart skydd mot stelkramp. Samtidigt får man också en första vaccination mot stelkramp. Därefter får man ta flera vaccinationssprutor enligt ett särskilt schema för att få ett längre skydd.
