Fästingbett – egenvård

Skriv ut
Skriv ut

Vad kan man göra själv?

Vad kan man göra själv?

  • Fästingar: hona och hane

    Den fullvuxna fästingen kan bli två till fyra millimeter lång. Honan är större än hanen.

  • Fästing tas bort med fästingborttagare

    En fästing har bitit sig fast i huden. Ta tag om fästingen så nära huden som möjligt och dra rakt ut. Fästingar ska inte vridas loss.

De flesta fästingbett är ofarliga

Om man blir biten av en fästing brukar huden bli lite röd runt bettstället i ett par dagar. Det kan även klia. Sedan märker man inte av det mer. Men ibland kan fästingar bära på smittämnen som de fått i sig när de sugit blod från djur, som till exempel rådjur. Smittämnena kan sedan föras vidare när fästingar biter sig fast på människor.

Risken att bli biten av en fästing som bär på smitta och sedan bli sjuk är liten, men om det skulle hända kan sjukdomen bli besvärlig och någon gång allvarlig.

Använd långbyxor och långärmat

Fästingar finns främst i skog och i högt gräs. De kan bli aktiva redan tidigt på våren, när det börjar bli fyra till fem grader varmt. Säsongen för fästingar brukar räknas från mars till november. Man kan skydda sig genom att bära täckande klädsel - långärmad tröja, långbyxor, strumpor och heltäckande skor, helst stövlar. Det har visat sig att mörkt färgade kläder drar till sig färre fästingar, men däremot kan de vara lättare att upptäcka på ljusa kläder.

Sök efter fästingar på kroppen

Det är även bra att noggrant leta efter fästingar på kroppen när man har kommit inomhus eller klär av sig. Fästingen kanske inte har hunnit bita sig fast ännu eftersom den vandrar omkring en stund på kroppen innan den bestämmer sig för att bita. Om man har barn som brukar leka i skog och mark bör man ta för vana att varje kväll leta efter fästingar när barnet klär av sig. Det är också bra att regelbundet leta efter fästingar på hundar, katter och andra husdjur.

Ta bort fästingen på en gång

Om man hittar en fästing på kroppen ska den tas bort så fort som möjligt. Risken för att få i sig smittämnen ökar ju längre tid fästingen får sitta kvar. Men det är ändå bra att vänta tills man har tillgång till en pincett och bra belysning. Det är ingen mening att smörja eller badda något på fästingen innan den tas bort.

  • Använd en pincett eller en fästingborttagare. Båda finns att köpa på apotek.
  • Ta tag om fästingen så nära huden som möjligt och dra rakt ut. Försök att se till att hela fästingen följer med.
  • Tvätta bettstället med tvål och vatten.
  • Efter några dagar uppstår en liten inflammation. Om det finns kvarvarande delar av fästingen kan man ofta ganska enkelt ta bort dem då med en pincett eller en nål, men det är inte nödvändigt att göra det.

Man kan behöva kontakta vården

Det är vanligt att man redan samma dag som man har blivit fästingbiten får en mindre rodnad runt bettet som snart går över av sig själv. Om man efter en vecka fortfarande har en rodnad ska man kontakta vårdcentralen. Ibland växer rodnaden, men inte alltid. Oavsett om den växer eller inte ska man kontakta vårdcentralen. Kontrollera huden runt bettet under minst fyra veckor.

Om man en tid efter fästingbettet får feber, huvudvärk, känner sig illamående, är ovanligt trött eller har muskelvärk ska man också kontakta vårdcentralen.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Sjukdomar som sprids av fästingar

Det finns flera sjukdomar som kan spridas med fästingar. De vanligaste i Sverige är borrelia och TBE, som även kallas fästingburen hjärninflammation. TBE förekommer endast i vissa riskområden.

TBE orsakas av ett virus som det går att vaccinera sig mot. Eftersom TBE kan leda till hjärninflammation rekommenderas vaccination om man bor eller vistas mycket i ett riskområde.

Borrelia som orsakas av en bakterie kan man inte vaccineras mot, men om man får borrelia kan man behandlas med antibiotika.

Fästingar kan också överföra en annan bakterie som kan ge fästingfeber, en sjukdom som är vanlig bland djur. Människor kan också smittas men får mycket sällan några symtom.

Fäll ihop
Skriv ut
Publicerad:
2014-05-14
Redaktör:

Ingela Andersson, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Bertil Marklund, läkare, professor i allmänmedicin, Vänersborg

Illustratör:

Lotta Persson, Göteborg

Teknisk producent:

Svenska grafikbyrån