Barns bildskapande

Foto på ett barn som målar.

  • En teckning av en sexåring.

    Alvin, 6 år, har ritat en prinsessa.

    Mer information
    En teckning av en sexåring.

    Alvin, 6 år, har ritat en prinsessa. Han använder olika scheman eller schabloner för att rita prinsessan - till exempel den trekantiga klänningen, näsan, skorna och ögonfransarna som hänger ihop med ögonbrynen. Dessa scheman upprepas gång på gång i andra teckningar. Sådana scheman lär sig barn av varandra.

Barns bildskapande

De flesta barn brukar gå igenom vissa bestämda stadier när de lär sig att rita. Om man vill uppmuntra och stödja ett barns bildskapande kan man ha nytta av att känna till lite om de olika stadierna.

När barnet är i ett- till tvåårsåldern börjar kanske barnet banka med en krita så att det blir märken på ett papper. Så småningom blir rörelserna mer kontrollerade och upprepas så att kritan förs fram och tillbaka eller i cirklar. När barnet är i tre- till fyraårsåldern börjar barnets teckningar föreställa olika föremål. Den första föreställande figuren är oftast en människa, en så kallad huvudfoting. En huvudfoting är en cirkel med två streck som är ben.

När barnet är omkring fem år kan det använda sig av geometriska former för att framställa figurer. En människofigur kan exempelvis bestå av en rektangel eller triangel som föreställer kroppen, en cirkel för huvudet och långsmala rektanglar som föreställer armar och ben. Det finns ofta en marklinje som figurerna står på. Varje detalj har sin bestämda färg: gräset är grönt och himlen är blå oberoende av årstid eller väderlek. Det så kallade schemastadiet pågår tills barnet är omkring nio år. Efter det försöker barnet att återge verkligheten mer realistiskt. Barnet försöker exempelvis ge föremål rätt proportioner och kan åstadkomma ett intryck av djup i bilden.

Bilder som kan oroa

Barn ritar ibland teckningar med inslag av krig, våld och andra skrämmande händelser. Det finns många tänkbara orsaker till att de gör det. En anledning är helt enkelt att de tycker att det är spännande och intressant med sådana teman. En del barn är fascinerade av hjälteberättelser där vapen och strider ingår. Det märks både i deras lekar och teckningar. I psykodynamisk teori tänker man sig att barn bearbetar sådant det varit med om när det leker och ritar. Både roliga och skrämmande händelser. Som vuxen kan man försiktigt prata med barnet om teckningen och se om barnet vill berätta något om den. Att barn använder mörka färger i sina bilder bör inte tolkas som tecken på att de mår dåligt. Barnet kan helt enkelt vara ute efter den kraftiga effekt som den svarta färgen ger mot papprets vita bakgrund.

Att stödja barns bildskapande

Vissa anser att man ger barnet bäst förutsättningar att skapa bilder genom att låta barnet skapa fritt, utan att man som vuxen blandar sig i. Man kan också se på barns bildskapande som en form av kommunikation där den vuxna kan ha en viktig roll.

Barn lär sig ofta att skapa bilder genom att rita av andra barns teckningar och genom att inspireras av bilder som finns i den omgivande kulturen. Det kan vara lättare att rita av en teckning som till exempel föreställer ett hus än att försöka rita av ett riktigt hus.

Många barn beundrar teckningar som äldre barn och vuxna har gjort och tycker att det som de själva har åstadkommit är barnsligt. Som vuxen kan man delta i barnets bildskapande genom att visa hur man kan framställa olika motiv. Om man själv och barnet vill kan man ge det bilder eller rita teckningar som barnet kan rita av. Man kan också rita sådant som barnet känner igen och som man vet att barnet tycker om. En bil, en flagga, en nalle. Det hjälper de yngsta barnen att förstå att teckningar kan föreställa något.

Man kan också prata med barnet om bilderna. Till exempel genom att ge de olika figurerna namn och så småningom skapa en berättelse. Det viktiga är just kommunikationen och samspelet runt bilden, inte den färdiga teckningen. Allteftersom barnets förmåga att rita föreställande utvecklas kan man som vuxen göra sina teckningar lite mer avancerade och ge barnet idéer till nya figurer. Men det är bra om man hela tiden anpassar sig till barnets utveckling.

Prova olika material

Ett annat sätt att stödja barns bildskapande är att erbjuda material som de tycker om och som hjälper dem att göra bilder som de själva tycker är fina. Kritor, vattenfärger och penslar av bra kvalitet gör det lättare att åstadkomma sådana bilder. Många barn tycker om material som glitter, paletter och tuschpennor. Ibland kan mallar vara till glädje. Mallar kan hjälpa ett barn att åstadkomma något som det tycker är fint. Mallar kan ge ett visst utrymme för kreativitet och kan användas i teckningar som för övrigt ritas på fri hand. Men det kan också vara befriande att måla och göra bilder som inte föreställer något särskilt, utan där huvudsaken är sådant som att prova olika färger eller göra nya färgblandningar.

 

Senast uppdaterad:
2010-11-23
Skribent:

Eva Änggård, Fil dr, lektor vid institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete, Stockholms universitet.

Redaktör:

Hanna Qwist, 1177.se

Granskare:

Anne Banér, Fil dr, lektor vid Institutionen för barn- och ungdomsvetenskap, Centrum för barnkulturforskning, Stockholms universitet.

Fotograf:

Juliana Wiklund