Läsare berättar

Jag är inte lycklig

Jag har fått barn. En vacker flicka som jag älskar över allt annat. Ändå är jag inte lycklig. Inte sådär som de andra mammorna i föräldragruppen är. Psykiatrikern skrev ut recept. Du har en medelsvår depression, sa hon. Fast det är egentligen ångesten, tänker jag. Jag tar inte medicinen. Inte än. Det kan ju faktiskt bli bättre. Mitt barn har det fint med en underbar pappa och en mamma som trots allt har fötterna på jorden. Jag är bara inte lycklig. I slutet av graviditeten låg jag under ett täcke och kämpade med varje andetag. Bebisen på tvären. Avslaget från föräldraförsäkringen. Nätterna på sjukhuset. Den plötsliga flytten. Kejsarsnittet. Det blir bättre sen, tänkte jag.

Men när sen kom så blev det inte bättre. Allt blev mer och mer förvirrat. Ju mer jag gick hemma, desto mer började jag grubbla. Livets mening borde ju vara starkare nu än någonsin?!? Men jag känner mig plötsligt helt meningslös. Ett barn som är en unik gåva får mig att känna mig som en reproduktionsmaskin i ett samhälle där jag inte är annat än en droppe i havet. Jag tröstar mig med att det måste vara fler som känner så här. För 10 procent av alla vi som föder ett barn ska ju rent statistiskt må rätt kasst. Och i nästan alla fall går det ju över efter något halvår. Omställningen säger alla. Kanske har de rätt. Fast jag var beredd på omställningen. Så beredd man kan vara. Ändå gråter jag. Mitt barn ligger och sover bredvid mig, nöjt och fridfullt. Jag älskar henne över allt annat. Jag är bara inte lycklig. Jag är inte lycklig.

Vintervilsen

Skriv ut
Publicerad:
2011-11-25
Skribent:

Vintervilsen