Fenantoin, eller fenytoin som den aktiva substansen heter, är ett medel som främst används för att förebygga epilepsi. Det är med andra ord en medicin som ordineras till personer som verkligen är i behov av sådan behandling.
Vid all läkemedelsbehandling får man alltid väga fördelar mot nackdelar. Det är här fråga om ett effektivt läkemedel som gör stor nytta, men å andra sidan får praktiskt taget alla som behandlas med detta medel biverkningar, inte alltid särskilt besvärande, men ändå.
Det vanligaste är en viss dåsighet, nedsatt vakenhet och försämrad koncentrationsförmåga. Det är i allmänhet så pass lindriga biverkningar att de inte uppfattas som störande. Biverkningar kan i viss mån också regleras genom att dosen hålls låg genom att man regelbundet mäter halten av läkemedel i blodet.
Andra biverkningar som kan förekomma är yrsel, svullnad i tandköttet, lätta skakningar, hudutslag och leverpåverkan som inte upplevs men som kan komma fram vid blodprovstagning. Mindre vanligt är illamående och påverkan på en del sorters blodkroppar.
Många biverkningar kan direkt hänföras till för hög dos i förhållande till vad som är önskvärt eller som behövs för god behandlingseffekt.
Eftersom biverkningar är vanliga vid behandling med fenytoin är detta något som man självklart bör diskutera med den allmänläkare eller neurologspecialist som sköter behandlingen.
