Färgblindhet hos barn

Att vara färgblind innebär att man inte ser färger så som de flesta uppfattar dem. Det vanligaste är att ha svårt att se skillnad mellan rött och grönt.

Vad är färg?

Färger är ljus som sänds i olika våglängd. I ögats näthinna finns ljuskänsliga mottagare som reagerar på dessa och skickar signaler till hjärnan. Signalerna bearbetas av nervceller i näthinnan innan de sänds vidare in till synbarken i hjärnans bakre del. Denna bearbetning gör att man kan se olika färger och deras nyanser. Människan kan skilja på mer än en miljon, upp till sex miljoner olika färgnyanser.

Man upplever färger på olika sätt och det finns inget rätt eller fel. En grön färg kan se mer blå ut för någon annan.

Man kan vara färgblind på olika sätt

Färgblindhet kallas även defekt eller svagt färgseende och är oftast medfött och ärftligt. Det är vanligast hos pojkar. Den vanligaste formen kallas röd–grön färgblindhet. Det innebär att man har svårt att skilja färger åt i den grön-gul-röda färgskalan. Färgerna ser lika ut och det är svårt att avgöra vilken färg som är vad. Personen kan ha svårt att se skillnad mellan grönt och brunt, men kan samtidigt urskilja fler nyanser av khakifärg än en person som inte harfärgblindhet. Sju procent av alla pojkar har den vanligaste formen röd-grön färgblindhet, hos flickor är det endast en procent.

Röd-grön färgblindhet innebär alltså inte att barnet ser gräsmattan som röd eller stoppsignalen som grön, utan endast med svårighet, eller inte alls, kan se skillnaden mellan rött och grönt.

En ovanligare form är gul-blå färgblindhet. Då har man svårt att se skillnad mellan färger i den gul-blå färgskalan. Blått och gult är lättast att särskilja, medan det det kan vara svårare att till exempel skilja mellan olika sorters lila såsom violett, lavendelfärg och purpur, man uppfattar istället alla dessa som blå. Personen kan också uppfatta andra färger lite annorlunda.

Att vara totalt färgblind, så att man ser världen som i en svartvit film, är mycket ovanligt.

Vardagen kan påverkas

Färgblindhet kan innebära svårigheter i vardagen, till exempel kan kartan i tunnelbanan vara svåra att tyda. Det kan också vara svårt att hitta röda bär bland de gröna bladen.

Orsaker till färgblindhet

Anlagen för färg sitter på könskromosomerna i arvsmassan. Om dessa anlag saknas eller är skadade kan det leda till färgblindhet.

Hos flickor är båda könskromosomerna lika och kallas för X-kromosomer. Pojkar har en X- och en Y-kromosom. Anlaget för grönt, rött och gult färgseende sitter på X-kromosomen. Om anlaget för grönt färgseende saknas eller är skadat blir man grönblind och kan inte uppfatta den gröna färgen. Om man saknar anlaget för gult färgseende blir man rödblind och kan inte uppfatta den röda färgen. I båda fallen är det svårt att skilja på färger i den röd-gröna färgskalan.

Pojkar som har ett skadat anlag för grönt, rött och gult färgseende på sin X-kromosom blir färgblinda för dessa färger.

Om en flicka däremot har en X-kromosom med det skadade anlaget och en med normalt anlag, ”vinner” den normala X-kromosomen över den skadade och hon får ett normalt färgseende. Om hon däremot har ett skadat anlag på båda X-kromosomerna får hon färgblindhet på samma sätt som beskrivits för pojkar.

Anlaget för blått färgseende finns i en annan kromosom. Därför är det inte någon skillnad mellan pojkar och flickor vid gul-blå färgblindhet.

Någon enstaka gång och då oftast i vuxen ålder kan färgblindhet orsakas av skada eller inflammation i synnerven eller näthinnan i ögat. 

Detta kan vara bra att tänka på:

  • Barn med med färgblindhet kan ha svårt att följa instruktioner som bygger på olika färger. Det kan till exempel vara svårt att dra ett streck från den röda bollen till den gröna i boken eftersom de båda bollarna ser likadana ut.
  • En del barn förstår inte varför färger som ser likadana ut har olika namn.
  • Man kan lära ett barn med svagt färgseende att skilja på de olika trafikljusen genom att barnet får lära sig att det röda stoppljuset är överst, det gröna ljuset som visar att man får gå över gatan är nederst och så vidare.
  • Om man ska ge information som är baserad på färger är det viktigt att tänka på att ge varje färg en symbol, exempelvis motsvarar en cirkel gul färg, en triangel röd färg och så vidare.
Skriv ut
Publicerad:
2012-02-14
Skribent:

Tor Lindberg, läkare, professor em. i barnmedicin

Redaktör:

Linda Ahlqvist 1177.se

Granskare:

Carl Lindgren, sakkunnig barnläkare 1177.se