Det finns två sorters spolmask. Dels en som drabbar djur, och dels en som drabbar människa. Den som drabbar människan heter på latin Ascaris lumbricoides, där lumbricoides betyder daggmaskliknande, för den ser ut ungefär som en daggmask. Hundspolmasken heter på latin Toxocara canis och kattens spolmask Toxascaris leonina. De är alltså en helt annan art och drabbar bara djuren.
Spolmasken är 15-30 cm lång och lever i människans tunntarm, där honan kan lägga ägg som sprids med avföringen. Äggen utvecklas i jorden och kan smitta efter cirka tio dagar, men de kan överleva i veckor eller månader. De tål inte direkt solljus. Masken kan leva i upp till ett år i tarmen.
Vi får i oss äggen genom att andas in damm från förorenad jord eller genom grönsaker som vattnats med vatten som innehåller maskäggen. Det kan ta upp till två månader från det att man har smittats till att masken upptäcks.
Det största problemet vid spolmaskinfektion är egentligen rädslan för smitta och en känsla av äckel när man ser masken. Den smittar inte från en person till en annan. För det mesta så blir det inga kroppsliga besvär alls.
Diagnosen ställs genom att avföringen undersöks. Är man smittad kan man se maskar eller ägg i avföringen.
Behandlingen sker med en maskmedicin, Vermox, som är effektiv. Det finns ingen anledning att vara hemma från arbete, skola eller dagis eftersom det ju inte smittar från person till person.
