Om du har en läckande klaff som skall opereras så är det mest troligt att det är klaffen i stora kroppspulsåderns början, den så kallade aortaklaffen som skall bytas ut. Det kan också vara klaffen mellan vänster hjärtkammare och vänster förmak, den så kallade mitralisklaffen, men det är inte lika ofta som den behöver opereras.
Oftast opererar man in en mekanisk klaffprotes som består av metall och kondenserat kol, som är mycket hållfast. Får man en sådan måste man sedan äta blodförtunnande medicin eftersom klaffen ökar risken för blodproppar från hjärtat.
Det har blivit allt vanligare att man sätter in en klaff som mer påminner om den vanliga, och består av biologiskt material från djur. Materialet har specialpreparerats, vilket gör att det inte blir någon avstötningsreaktion eller dylikt. Man behöver då oftast inte äta blodförtunnande medicin efteråt.
Operationen kräver att hjärtat frånkopplas under operationen och att en så kallad hjärtlungmaskin tar över hjärtats och lungornas funktion. Det innebär att hjärtlungmaskinen både syrsätter blodet och ger det tryck och kraft så att det cirkulerar runt i kroppen, medan hjärtat är urkopplat.
Dessa operationer görs inte på alla sjukhus utan är centraliserade till 8-10 ställen i landet. Vanligen når man hjärtat genom ett längre snitt genom huden framtill över bröstbenet, som man sedan klyver på längden. Efter operationen kan man ibland behöva observeras på intensivvårdsavdelning något dygn och sedan stanna kvar på sjukhuset ytterligare ett par dagar upp till omkring en vecka beroende på bland annat ålder. Efter operationen har man naturligtvis ont i bröstkorgen den första tiden, men efter 1-2 månader är man i regel helt återställd efter operationen. En sådan här stor operation innebär en viss risk, men inte speciellt stor. Risken att avlida under eller inom en månad efter operationen ligger i Sverige kring 3 av 100 opererade (3%).
