Vid en artroskopi går man in med ett litet rör i knäet. Man använder sig av fiberoptik och ljus så att man i andra änden på röret kan se hur det ser ut inne i knäet. Röret brukar vara knappt en centimeter tjockt.
För att komma in i knäet gör man ett litet snitt i huden så att röret kan komma in. Dessutom brukar man göra två mindre snitt för att kunna spola knäet rent genom dessa hål. Detta för att kunna se så bra som möjligt. Man ger alltid lokalbedövning.
Innan artroskopin får man alltid diskutera hur bedövningen ska gå till. De flesta personer brukar inte vilja sövas. Däremot finns möjlighet att ge något lugnande om det behövs. Man tar alltid hänsyn till andra sjukdomar som till exempel astma, men astma är inget hinder för att göra en artroskopi.
Är du orolig och behöver stöd borde det gå bra att även en anhörig är med i rummet, men du kan nog inte räkna med att det finns plats för en anhörig precis vid din sida. Om du vill ha en anhörig med, är det bäst du tar upp det med sjukhuset innan du kommer dit, eftersom det kan ta extra tid att ordna plats åt din anhöriga.
Själva undersökningen brukar ta 15-30 minuter. Ibland går det snabbare och om man behöver göra något ingrepp som till exempel åtgärda en menisk kan det ibland ta lite längre tid.
Efter undersökningen får man bokstavligt talat gå hem. Idrottsstjärnorna brukar träna några dagar efter en artroskopi, men vi vanliga dödliga behöver lite längre tid innan vi kan springa och dylikt.
Till sist vill jag säga att artroskopi numera är en rutinundersökning som utförs på många läkarmottagningar runt om i landet och att nästan alla som varit nervösa innan tycker att det inte var så farligt när det väl är gjort.
