Rektoskopi

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

En rektoskopi innebär att ändtarmen undersöks med hjälp av en rörformad tarmkikare, ett så kallat rektoskop. Man kan bland annat få gå igenom undersökningen om man har ont i magen eller har besvär med avföringen.

Rektoskopin kan till exempel visa om det finns sår, blödningar eller tumörer i ändtarmen eller om ändtarmen är inflammerad. Läkaren kan också ta prover från tarmen med hjälp av en liten tång som förs in i rektoskopet.

En del läkemedel kan göra att det finns en liten ökad risk att undersökningen ger blödningar. Därför ska man berätta för läkaren vilka mediciner man använder.

Förberedelser

Man kan äta och dricka som vanligt innan undersökningen.

Ibland görs ändtarmen ren med hjälp av en vätska, ett så kallat mikrolavemang. Ungefär fem milliliter sprutas in i ändtarmsöppningen med en liten pip. Ibland får man själv göra detta hemma, ibland görs det på mottagningen.

Hur går undersökningen till?

Man får oftast ligga ner på vänster sida när läkaren för in rektoskopet, men ibland får man stå på alla fyra mot ett särskilt stöd. Om det behövs gör läkaren rent med en liten sug som förs in i rektoskopet.

För att tarmen ska bli lättare att undersöka spänns den upp genom att luft pumpas in genom röret. Ibland tas också ett litet prov från ändtarmen med hjälp av en tång.

Det kan kännas lite obehagligt när luften pumpas in, men det brukar inte göra ont. Undersökningen tar ungefär tio minuter.

Hur mår man efteråt?

Oftast mår man som vanligt efter undersökningen, men om läkaren har tagit ett prov kan det blöda lite efteråt. Om det blöder mycket eller det inte slutar inom några timmar ska man kontakta mottagningen.

Visa mer

Varför behöver man undersökas?

Varför behöver man undersökas?

  • Mag-tarmkanalen

    Rektoskopi görs i ändtarmen, som på bilden är den allra nedersta grönmarkerade delen.

    Mer information
    Tarmarna

    Tunntarmen fortsätter i tjocktarmen, som är cirka en och en halv meter lång. Tjocktarmen övergår sedan i ändtarmen, vilken är knappt 15 centimeter lång.

    Vid en rektoskopiundersökning för läkaren in ett tumtjockt plaströr, ett rektoskop, i ändtarmen. Då kan läkaren se om slemhinnan i ändtarmen ser normal ut eller om det finns några förändringar i ändtarmen. Man behöver inte någon bedövning.

Inspektion av ändtarmen

Om man har besvär som kan komma från ändtarmen kan en läkare undersöka den med hjälp av en tarmkikare, ett så kallat rektoskop. Man kan till exempel få gå igenom en rektoskopi om

  • det blöder eller kommer slem från ändtarmen
  • man har ont i magen
  • man har diarré eller förstoppning
  • man har andra besvär från tjocktarmen eller ändtarmen.

Om man behandlas för besvär i ändtarmen kan läkaren med hjälp av ett rektoskop ibland också kontrollera om behandlingen hjälper.

Läkaren kan ta prov från ändtarmen

Undersökningen kan visa om slemhinnan i ändtarmen ser frisk ut eller om det finns till exempel sår, blödningar, inflammationer, utväxter eller cancertumörer. Om det behövs kan läkaren ta ett litet vävnadsprov från tarmen med hjälp av en liten tång som förs in i rektoskopet. Läkaren kan också ta bort utväxter, så kallade polyper, med hjälp av tången. Senare undersöks vävnadsprovet eller utväxten i mikroskopet.

Det gör inte ont att ta vävnadsprov eller ta bort utväxter eftersom man inte har några känselceller för smärta i ändtarmen.

Det är viktigt att berätta vilka läkemedel man tar

En del läkemedel kan göra att det finns en liten ökad risk att undersökningen ger blödningar. Det gäller mediciner som dämpar inflammationer eller som förebygger blodproppar, speciellt om man tar båda samtidigt. Även om själva undersökningen ofta kan göras ändå, är det viktigt att tala om för läkaren om man använder sådana läkemedel.

Om orsaken inte finns i ändtarmen

Om anledningen till besvären i stället kan finnas i tjocktarmen brukar man få gå igenom en så kallad koloskopi, en undersökning då läkaren tittar i tjocktarmen.

Om matstrupen, magsäcken och övre delen av tolvfingertarmen ska undersökas gör läkaren en så kallad gastroskopi.

Man bestämmer själv om provet ska sparas

Innan provtagningen blir man tillfrågad om man godkänner att provet sparas för framtiden. Att spara provet innebär att läkarna längre fram kan jämföra det med nyare prov och se om något har förändrats. Proverna kan dessutom användas till bland annat forskning, enligt reglerna i den så kallade biobankslagen, men om man vill kan provet förstöras efter att det har undersökts på laboratoriet.

Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

Tarmen kan göras ren med lavemang

Ofta kan man bli undersökt på en vårdcentral, men ibland görs rektoskopin på ett sjukhus. Man behöver vanligtvis inte förbereda sig på något särskilt sätt men ibland kan ändtarmen behöva göras ren med en vätska, ett så kallat mikrolavemang.

Vätskan finns i en liten behållare med en pip. Pipen förs in i ändtarmen och sedan pressas ungefär fem milliliter in i tarmen, som då brukar tömmas inom en halvtimme. Ibland får man lavemanget på mottagningen, men vissa mottagningar föredrar att man tar det själv hemma några timmar innan. Man ska aldrig skölja tarmen om man inte har fått instruktioner om att göra det, eftersom tarmväggen alltid blir lite irriterad av lavemanget. Det kan i sin tur göra att läkaren får svårare att se om man har en inflammation i tarmen.

Man kan äta och dricka som vanligt innan undersökningen.

Rektoskopet är ett tumtjockt plaströr

Ett rektoskop är ett plaströr som är ungefär lika tjockt som en tumme och som förs upp cirka 15-25 cm i tarmen. I den yttre änden på rektoskopet finns ett förstoringsglas som gör att läkaren kan se slemhinnan. Eftersom rektoskopet är ihåligt går det att föra in olika instrument i det, till exempel en lampa eller en liten tång.

Man brukar få ligga på vänster sida

Man får ta av sig på underkroppen samtidigt som man i allmänhet får ett papperslakan att svepa om sig med innan undersökningen. Oftast får man ligga på vänster sida på en brits med benen uppdragna, men ibland får man stå på armbågarna och knäna eller ligga på alla fyra mot ett särskilt stöd. Det kan kännas jobbigare att stå på alla fyra än att ligga på sidan, men det brukar göra att läkaren lättare kan undersöka den övre delen av ändtarmen.

Läkaren undersöker ändtarmsöppningen med ett finger

Innan rektoskopet förs in undersöker läkaren ändtarmsöppningen med ett finger. Det görs dels för att kontrollera att det inte är för trångt eller gör ont, dels för att undersöka om det finns någon tumör eller polyp i öppningen. Själva ändtarmen har inga känselceller för smärta, men ändtarmsöppningen kan ibland behöva bedövas med en salva.

Rektoskopet förs in i ändtarmen

Först förs en smal plastpinne som kallas mandräng in i rektoskopet. Den har en mjukt rundad spets som tillsammans med glidgelé gör att rektoskopet lättare glider in i ändtarmen. När rektoskopet förts in genom ändtarmsmynningen dras mandrängen ut. Läkaren brukar föra in rektoskopet mellan 15 och 25 centimeter.

Om det finns slem, blod eller avföring i ändtarmen tar läkaren bort det med en sug som förs in via rektoskopet. Det kan låta lite men ger inget obehag.

För att läkaren ska kunna se hela slemhinnan kan lite luft pumpas in. Då spänns tarmen ut, vilket gör att det blir lättare för läkaren att se hur slemhinnan ser ut.

Genom att använda en tång, som förs in i rektoskopet, kan läkaren ta ett prov från ändtarmen. Provet kan sedan undersökas i mikroskop. Det går också att ta bort mindre utväxter eller polyper med hjälp av tången.

Undersökningen brukar ta ungefär tio minuter. Hela besöket kan ta runt en halvtimme eftersom läkaren efteråt berättar vad rektoskopin visade. Om man har lämnat prov för mikroskopisk undersökning kan det ta upp till två veckor att få svar.

Yttersta delen av ändtarmen undersöks med ett proktoskop

När läkaren vill undersöka området just innanför ändtarmsöppningen, brukar man bli undersökt med ett mycket kortare rör som kallas för proktoskop. Undersökningen kallas då för proktoskopi.

En undersökning med proktoskop är precis som en rektoskopiundersökning i övrigt, men gör det enklare för läkaren att behandla till exempel hemorrojder, som ligger nära ändtarmsöppningen.

Hur känns undersökningen?

Om man har ont i själva ändtarmsöppningen, till exempel på grund av en spricka, kan man behöva lite bedövningssalva innan undersökningen, men annars behövs ingen bedövning.

Man kan uppleva en viss tryckkänsla när luften pumpas in och luften gör också att man släpper gas. Även om det kan kännas genant är det helt normalt eftersom luft som pumpas in måste komma ut igen. Om man har sjukdomen IBS - känslig tarm kan det kännas obehagligt när luften pumpas in och ibland kan det till och med göra ont. Ifall man känner smärta ska man tala om det för läkaren eftersom rektoskopets vinkel ibland kan ändras för att minska smärtan.

Man brukar inte ha några besvär efteråt

Det är väldigt ovanligt att man får några större besvär under eller efter undersökningen. Men om man har fått en polyp borttagen eller om det har tagits prover, kan det ibland blöda lite från tarmen efteråt. Det brukar sluta inom några minuter, men ibland syns lite blod i avföringen nästa gång man tömmer tarmen. Skulle det bli en lite större blödning, eller om blödningen inte slutar inom några timmar, ska man ta kontakt med mottagningen igen.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2011-05-24
Skribent:

Claes Ehinger, läkare, specialist i allmänmedicin, Härnösand

Redaktör:

Fredrik Blomstrand, 1177.se

Granskare:

Olle Broström, läkare, specialist i mag- och tarmsjukdomar samt invärtesmedicin, Södersjukhuset, Stockholm

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge