Kranskärlsröntgen

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

En kranskärlsröntgen görs för att undersöka om det finns förträngningar eller stopp i hjärtats kranskärl. Undersökningen kan göras om man har kärlkramp eller andra slags hjärtbesvär.

Förberedelser

Före undersökningen får man ofta gå igenom en EKG-undersökning och lämna blodprover.

Hur går undersökningen till?

När man undersöks ligger man på rygg på ett röntgenbord. Man är vaken hela tiden och kan tala med personalen, få information och följa delar av undersökningen på en tv-skärm.

Före undersökningen får man en spruta med lokalbedövning. Läkaren för därefter en tunn plastslang, en så kallad kateter, in i en pulsåder i antingen ljumsken eller handleden. Katetern styrs sedan via blodkärl till hjärtats kranskärl. Det kan sticka lite när plastslangen förs in, men det gör inte ont när den ligger inne i blodkärlet.

När slangens spets har kommit fram till kranskärlet sprutar läkaren in kontrastmedel som gör att kranskärlen kan ses på röntgenbilder.

Undersökningen brukar ta mellan en halvtimme och en timme.

Hur mår man efteråt?

Riskerna med en kranskärlsröntgen är mycket små och oftast kan man åka hem samma dag. Om man ska få någon behandling kan man ibland få stanna kvar på sjukhuset i några dagar.

 

Visa mer

Varför behöver man undersökas?

Varför behöver man undersökas?

  • Hjärta med kranskärl

    Kranskärlen förser hjärtat med blod.

    Mer information
    Hjärtats kranskärl

    Kranskärlen transporterar blod till hjärtat när det vilar mellan hjärtslagen. Blodet leds in i hjärtats två kranskärl från stora kroppspulsådern. Kranskärlen förgrenar sig i ett nätverk runt hela hjärtat och förser hjärtats celler med syre och näring. Blodet leds sedan tillbaka till hjärtats högra förmak genom kransvenerna.

Röntgen av hjärtats kranskärl

En kranskärlsröntgen visar om det finns förträngningar eller stopp i hjärtats kranskärl. Läkaren för in en tunn plastslang, en så kallad kateter, genom en pulsåder i ljumsken eller i handleden. Den förs sedan via blodkärl till hjärtats kranskärl. När kontrastvätska sprutas in syns med hjälp av röntgenbilder eventuella förträngningar i kärlen.

Hjärtat är kroppens viktigaste muskel och behöver, som alla andra organ, syrerikt blod för att kunna fungera. Det är kranskärlen som förser hjärtat med blod.

En förträngning i kranskärlen orsakas av åderförfettning. Då har fett, blodkroppar och bindväv lagrats på den inre kärlväggen under en längre tid. Det kallas också för åderförkalkning. När blodet har svårt att passera avlagringarna i kärlen får inte hjärtat tillräckligt med blod, och då kan man få kärlkramp.

Oftast vid kärlkramp och hjärtinfarkt

Vanliga orsaker till att en kranskärlsröntgen görs är om man har

  • så kallad instabil kärlkramp, vilket innebär kärlkramp som har blivit sämre eller kärlkramp som precis har upptäckts och som kommer redan efter lätt ansträngning eller i vila.
  • kärlkramp och svåra besvär trots medicinsk behandling
  • kärlkramp och läkaren misstänker allvarliga förträngningar
  • en allvarlig akut hjärtinfarkt. Då görs det ofta samtidigt en så kallad ballongvidgning av kärlen.

Det finns även andra anledningar till att en kranskärlsröntgen görs, till exempel om man har

  • en sjukdom i hjärtats klaffsystem som behöver opereras
  • allvarliga rytmstörningar i hjärtat
  • bröstsmärtor, där läkaren trots utredning inte har kunnat ställa säker diagnos
  • hjärtsvikt.

Kranskärlsröntgen kan också göras som en del i en utredning inför en hjärttransplantation.

Förträngningar kan behandlas

Numera utförs kranskärlsröntgen allt oftare när man vårdas för instabil kärlkramp eller hjärtinfarkt. Om undersökningen visar att det finns förträngningar eller stopp i kranskärlen, kan dessa oftast behandlas med ballongvidgning eller med en kranskärlsoperation, en så kallad bypass-operation.

Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

  • Kranskärlsundersökning

    Via en nål i ljumsken förs en tunn kateter in som går upp till hjärtats kranskärl. Kontrastmedel sprutas in och en röntgenbild tas.

Blodprov och EKG ingår i förberedelserna

Man får ofta genomgå en EKG-undersökning före undersökningen, som läser av hjärtats rytm och kan visa om man har haft en hjärtinfarkt tidigare. Om man har instabil kärlkramp kan även andra förändringar avläsas, som det kan vara bra för läkaren att känna till.

Före undersökningen får man lämna blodprover för att kontrollera blodvärde, saltbalans och njurfunktion. Man får även en liten venkateter insatt i ena armen. Venkatetern används för att ge medicin eller dropp om det behövs. Om man vill kan man få en lugnande tablett eller spruta före undersökningen.

Särskilt blodprov kan behövas ibland

Om man behandlas med blodförtunnande läkemedel, till exempel Waran, testas det så kallade INR-värdet som är ett mått på hur det blodförtunnande läkemedlet fungerar. Om INR-värdet är för högt, kan kranskärlsröntgen behöva flyttas fram några dagar för att risken för blödningar ska minskas.

Ofta får man sluta med Waran ett par dagar före undersökningen, för att INR-värdet ska sjunka.

Särskilda förberedelser krävs också om man har nedsatt njurfunktion, diabetes eller är allergisk mot kontrastmedel. Man får isåfall information om detta av sin läkare.

Om man använder läkemedel med metformin

Om man tar tabletter som innehåller ämnet metformin ska man sluta med medicinen i samband med undersökningen, eftersom det finns en liten risk för att kroppens balans av mjölksyra rubbas så att man får mjölksyraförgiftning, laktatacidos.

Diabetesläkemedel som innehåller metformin är till exempel Glucophage och Avandamet.

Man ska rådgöra med sin läkare om när man kan börja ta medicinen igen, och om blodsockret behöver kontrolleras extra noga. Vanligtvis får man ta ett blodprov och sedan börja med medicinen igen efter två dygn.

Undersökningen sker på röntgenavdelningen

Under undersökningen ligger man på rygg på ett röntgenbord. En röntgensjuksköterska tvättar huden där läkaren ska sticka in den plastslang som behövs för undersökningen. Sjuksköterskan täcker också kroppen med sterila dukar. Man är vaken under hela ingreppet och kan ställa frågor samt själv se delar av undersökningen på en tv-skärm. EKG och blodtryck följs under hela undersökningen.

Två metoder

Läkaren kan genomföra undersökningen genom att sticka in plastslangen i ett blodkärl antingen i ljumsken eller i handleden. En fördel med att använda handleden är att man efter undersökningen inte behöver ligga till sängs, som man måste göra om läkaren har stuckit i ljumsken. Blodkärlet i handleden är lättare att trycka ihop, och det minskar risken för blödningar. Men den här metoden passar inte alltid, till exempel kan man inte ha för svag puls eller för smalt kärl.

Vilken metod som ska användas diskuterar man tillsammans med läkaren, som sedan avgör vilken som passar bäst.

Undersökningen steg för steg

Först får man lokalbedövning i ljumsken eller handleden. Med en annan nål för sedan läkaren in en kort plastslang, och därefter en längre tunn plastslang, en så kallad kateter, som är cirka två millimeter i diameter. Katetern styrs från ljumsken eller handleden och förs via blodkärl ända till hjärtats kranskärl.

När slangens spets ligger i mynningen till kranskärlet sprutar läkaren in kontrastmedel, som behövs för att kranskärlen ska synas på röntgenbilderna. Kranskärlen filmas med en röntgenkamera som är placerad en bit över bröstet och bilderna visas på en tv-skärm. Det vänstra kranskärlet, som är störst, filmas vanligen från fem, sex eller sju olika vinklar. Höger kranskärl filmas från tre eller fyra vinklar. Läkaren filmar i olika vinklar för att kunna se och bedöma kranskärlen så noggrant som möjligt. Vid varje filmning sprutar läkaren in kontrastmedel i kranskärlet.

Om man tidigare har genomgått en kranskärlsoperation och gör en ny kranskärlsröntgen, filmas både de ursprungliga kärlen och de inopererade kärlen.

Hjärtats pumpförmåga

Ibland avslutas undersökningen med att läkaren gör en bedömning av hjärtats pumpförmåga. En kateter som har flera små hål i sin spets förs ned i vänster hjärtkammare. Därefter sprutas kontrastmedel in. Undersökningen filmas, och läkaren kan bedöma hur vänster hjärtkammare pumpar, om något område rör sig sämre eller om det finns något klaffläckage.

Tryckförband efter undersökningen

Själva undersökningen på röntgenavdelningen tar mellan en halvtimme och en timme. Den avslutas med att plastslangen tas bort och man får ett tryckförband för att det inte ska börja blöda. Trycket är ganska hårt i början och minskas därefter.

Om undersökningen har gjorts genom handleden kan man vara uppe direkt efteråt, och tryckförbandet tas bort efter cirka två timmar.

Efter en undersökning genom ljumsken måste man ligga till sängs i några timmar. För att sluta hålet i ljumskpulsådern har en del sjukhus börjat använda även andra metoder än tryckförband, till exempel stygn, metallclips eller liknande.

Det gör inte ont

I samband med att man får bedövningen och när plastslangen förs in kan man känna att det sticker till och trycker i ljumsken eller handleden. Det gör inte ont när katetern ligger inne i blodkärlet.

Om läkaren även undersöker hjärtats pumpförmåga kan man få hjärtklappning när katetern förs ner i hjärtats vänstra kammare. Det går snabbt över. När kontrastvätskan sprutas in känner man ofta en våg av värme som sprids genom kroppen. Det är inte farligt.

Olika behandlingar

Efter undersökningen granskar läkaren filmen för att se om det finns förträngningar eller stopp i kranskärlen.

Vilken behandling som är lämpligast beror på resultatet av kranskärlsröntgen och andra undersökningar, samt tidigare sjukdomar och nuvarande besvär. Olika behandlingar som kan bli aktuella är

  • läkemedelsbehandling
  • ballongvidgning
  • kranskärlsoperation, så kallad bypass-operation.

Ballongvidgning samtidigt som röntgen

En ballongvidgning kan ibland genomföras i direkt anslutning till en kranskärlsröntgen. Det förutsätter förstås att det finns tillgång till metoden på det sjukhus där man undersöks och att man före undersökningen har fått information om vad en ballongvidgning innebär.

Man kan oftast åka hem samma dag

Man får oftast åka hem senare samma dag, om undersökningen är planerad och man inte har behövt genomgå en ballongvidgning. Om man har gjort undersökningen i samband med att man har lagts in akut på sjukhus, till exempel för en hjärtinfarkt, får man stanna kvar någon eller några dagar. Hur länge man behöver vara kvar beror på vilken behandling man har fått eller om någon behandling planeras.

Blödning i ljumsken – vanligaste komplikationen

Det är mycket ovanligt med allvarliga komplikationer efter en kranskärlsröntgen. Oftast får man inga besvär alls.

Om undersökningen har gjorts via ljumsken kan en del få en blödning där efteråt. Första veckan efter undersökningen ska man därför undvika tunga lyft och kraftig kroppsansträngning. Ibland uppstår det ändå en blödning, oftast inom första dygnet efter undersökningen. Då får man ligga och vila i ytterligare några timmar med tryckförband tills det har slutat blöda från kärlet. Någon enstaka gång kan det uppstå en skada på kärlet som behöver opereras.

Om undersökningen har gjorts via handleden ska man vara försiktig med armen det första dygnet och undvika tunga lyft, eftersom det även här kan finnas en liten risk för blödningar.

Allergiska reaktioner går att förebygga

Allergiska reaktioner vid en kranskärlsröntgen är ovanliga, men kan ibland förekomma. Det är mycket ovanligt med allvarliga allergiska reaktioner. Har man tidigare blivit allergisk, till exempel fått hudutslag, astma eller en annan allvarlig reaktion av kontrastmedel eller lokalbedövning, är det viktigt att tala om det i förväg. Man kan då få läkemedel som förebygger allergiska reaktioner.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2012-11-21
Skribent:

Bo Lindvall, läkare, specialist i hjärtsjukdomar, Sundsvall - Härnösands sjukhus.

Redaktör:

Theresa Larsdotter, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Fredrik Scherstén, läkare, specialist i hjärtsjukdomar, Skånes universitetssjukhus.

Illustratör:

Lotta Persson, illustratör, Göteborg

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge