Hörselundersökning

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Hörselproblem kan uppstå gradvis eller plötsligt och de kan drabba ett öra eller båda. Ljuden upplevs svagare eller förvrängda. Sus, pip eller andra ljud i öronen kan uppträda i samband med nedsatt hörsel eller som enskilda symtom. Vid dessa besvär är det lämpligt att du får genomgå en hörselundersökning.

Förberedelser

Det är bra att se till att öronen är fria från vax inför en hörselundersökning.

Hur går undersökningen till?

En hörselundersökning kan göras av en läkare eller en audionom. Undersökningen börjar med att du får svara på frågor om din hörsel. Därefter undersöker läkaren eller audionomen örat och kontrollerar att din trumhinna fungerar som den ska. Du får ofta delta aktivt i flera olika hörseltester, till exempel genom att svara med en knapptryckning eller lyssna på talade ord som du sedan får upprepa.

Hur mår du efteråt?

En hörselundersökning gör inte ont och du kan åka hem direkt efteråt.

Visa mer

Varför görs undersökningen?

Varför görs undersökningen?

Varför behöver du undersökas?

En hörselnedsättning kan vara tillfällig eller bestående och ha många olika orsaker. Den vanligaste orsaken till nedsatt hörsel är att hörselorganen åldras. Du kan också ha fått en tillfällig hörselnedsättning, till exempel av en vaxpropp i örat. Även sjukdomar, skador, ärftliga förändringar och buller kan leda till nedsatt hörsel.

Ibland kan en hörselundersökning även ingå i en hälsokontroll.

Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

En audionom eller läkare gör en första undersökning

En hörselundersökning görs av en audionom eller en läkare. En audionom är en specialist på utredning av hörseln och kan ta ställning till om du behöver hörselrehabilitering. Audionomen kan också hjälpa till med utprovning av hörhjälpmedel. Om audionomen upptäcker något som behöver undersökas av en läkare kan du bli remitterad till en specialist i öron-näsa och halssjukdomar eller hörsel- och balansrubbningar.

Vid besöket får du berätta om dina problem med örat och hörseln. Hör du dåligt på ett eller båda öronen? Känns det smärtsamt? Känns det som ett lock eller som ett tryck inne i örat? Känner du dig yr? Hör du ljud, så kallad tinnitus? När började det? Har du släktingar som hör dåligt? Du kan också få frågor om nästäppa eller snarkningar. Det är viktigt att berätta om andra i familjen, vänner eller arbetskamrater, har märkt av hörselnedsättningen.

Öronundersökning med lampa och stämgaffel

Läkaren eller audionomen börjar med att undersöka örat genom att titta på trumhinnan med en speciell lampa med förstoringsglas. Ibland används även ett öronmikroskop samt en tratt med en gummiballong för att kontrollera att trumhinnan är hel och rör sig normalt.

Med hjälp av en stämgaffel kan det undersökas om det är skillnad på hörseln i höger och vänster öra. Dessutom kan stämgaffelproven ge svar på om du har ett ledningshinder, det vill säga fel i ytter- eller mellanörat som gör att ljudet inte leds in rätt, eller om skadan sitter i innerörat eller hörselnerven.

Vid en hörselundersökning kontrollerar audionomen eller läkaren bland annat att trumhinnan är hel och rör sig normalt.

Trumhinnan kan undersökas på ett enkelt sätt

För att ljud ska uppfattas och omvandlas till en nervsignal i hörselorganen måste trumhinnan kunna röra sig fram och tillbaka. Trumhinnans rörlighet kan enkelt mätas med en så kallad tympanometer. Det är en apparat som hålls tätt intill hörselgångens mynning och som med hjälp av en svag ton, en så kallad bärton, och en kort tryckförändring registrerar om trumhinnan står som den ska och om rörligheten är oförändrad eller minskad. Om du till exempel har en kraftig förkylning kan det kännas som ett lock för örat, medan det susar och låter ihåligt. Det beror på att förkylningen gör att trycket innanför trumhinnan förändras och trumhinnan därför rör sig sämre.

Trumhinnans rörlighet kan också kontrolleras genom att blåsa in luft i hörselgången med en liten gummiballong.

Hörselutredning

Hörselundersökning med så kallad tonaudiometri är den vanligaste undersökningsmetoden. Den visar hur mycket hörseln är nedsatt och om nedsättningen beror på ett mekaniskt fel i mellanörat eller en skada på innerörat eller hörselnerven.

För att kunna göra så bra undersökningar som möjligt görs hörselmätningarna i de flesta fall i ett ljudisolerat rum. Rummet är stängt under mätningarna men har oftast en glasruta. I rummet finns en mikrofon så att du vid behov kan samtala med audionomen som sitter utanför rummet med sin mätutrustning. Men om du tycker att det känns obehagligt att sitta i ett ljudisolerat rum med stängd dörr brukar det gå att göra testet på annat sätt.

Även om hörseln är som den ska vara kan det skilja lite mellan höger och vänster öra. Är hörseln nedsatt av någon anledning kan skillnaden vara riktigt stor. Audionomen undersöker ett öra i taget för att få reda på om hörseln skiljer sig åt. Audionomen börjar ofta mäta på det öra som du själv tycker du hör bäst med.

Tonaudiometri

Undersökningen går till på så vis att du får sätta på dig hörlurar och lyssna med ett öra åt gången på en serie rena toner. När du hör en ton markerar du det genom att trycka på en knapp. De svagaste tonerna som du kan uppfatta kallas hörtrösklar och registreras samtidigt i ett diagram, ett så kallat audiogram. Tonerna ligger inom frekvensområdet 125-8000Hz, vilket motsvarar ljudspektret för tal.

I ett fullständigt tonaudiogram ingår också en benledningsmätning. Det går till så att en så kallad benledningstelefon, som är en slags vibrator, sätts mot skallbenet bakom örat. På det sättet passerar inte ljudet hörselgången, trumhinnan eller hörselbenen, utan du kan höra ljudet direkt i snäckan i innerörat. Om du hör ljudet bra genom en benledningstelefon så är det inte fel på nervcellerna i snäckan, hörselnerven eller nerverna upp till hjärnan.

Hörselnedsättning mäts i decibel

Ljudstyrka och förmågan att höra brukar anges i decibel (dB). När du blir undersökt jämförs resultatet med unga och friska människors ännu helt oskadade hörselförmåga, vars hörtröskel anges till noll decibel. Hur svårt du har att höra beror på hur många toner, eller frekvenser, som är nedsatta i örat. Ju fler som skadats, desto svårare är det att uppfatta ljud korrekt. Här följer en översiktlig beskrivning av olika resultat:

  • Vid 0-20 decibels hörselnedsättning hör du bra, i detta intervall ligger de flesta människor.
  • Vid 30 decibel hörselnedsättning blir det märkbart att du hör dåligt.
  • Vid 40 decibel har du lite svårt att höra svagt tal också på nära håll.
  • Vid 60 decibel har du svårt att uppfatta vanligt tal och du blir beroende av hörapparat
  • Vid 75 decibel har du svårt att uppfatta starkt tal även på nära håll
  • Vid 90 decibel förstår du inte tal utan hörapparat och du är i praktiken döv.

Talaudiometri

Talaudiometri innebär att du får höra talade ord som du sedan ska upprepa. Orden är enstaviga eller tvåstaviga och sägs med eller utan bakgrundsbrus. Dessa tester ger information om du hör tillräckligt bra för att klara dig i vardagslivet. Testet ger också ett mått på hörselns kvalitet och en viss uppfattning om vilken typ av hörselnedsättning du har.

Tal i brustest genomförs med hörlurar över öronen, ett öra testas i taget. Korta meningar presenteras samtidigt som det hörs ett brusljud.

Ibland kan det vara svårt att höra när någon pratar när du samtidigt är omgiven av ljud eller buller, även om tonaudiometritestet visar sig vara helt normalt. Då kan ett brustest ge en rättvisare bild av de bekymmer du har med din hörsel.

Otoakustiska emissioner (OAE)

Små rörelser, så kallade otoakustiska emissioner, bildas när örat bearbetar ljud. Hos alla människor med fungerande hörselorgan, det vill säga hörselgång, trumhinna, hörselben och inneröra kan OAE registreras med hjälp av känslig utrustning.

Undersökningen går till så att du får sätta in en särskild propp i hörselgången som sedan skickar in en rad klickljud i örat. Om hörseln fungerar registreras OAE som svar på detta klickljud. Om resultatet visar inga eller svaga OAE måste din hörsel utredas ytterligare.

Testet görs framför allt på nyfödda barn för att så tidigt som möjligt upptäcka måttliga till grava hörselnedsättningar. För vuxna används OAE ofta som komplement till andra undersökningar av hörseln.

Undersökningen tar ett par minuter och känns inte. Du kan sitta eller ligga under tiden. På nyfödda barn brukar undersökningen göras medan de sover.

Obehag för toner kan också testas

En del personer reagerar på vissa ljud med obehag eller fysisk smärta. Det här testet görs för att ta reda på om du är känsligare än vad som räknas som normalt. Testet går till så att du får lyssna på toner som sakta blir starkare och starkare. När tonerna är så starka att det känns som att du inte kommer att tåla ännu en nivåhöjning får du trycka på en knapp. En ökad känslighet med nedsatt hörsel tyder på en skada på både de inre och yttre hårcellerna som finns i innerörat. Ett öra i taget testas.

En ökad känslighet för starka ljud är vanligt vid hörselnedsättning som beror på en nervskada. Om testresultatet visar att du har en ökad känslighet för toner trots att tonaudiometritestet visar normal hörsel kan orsaken vara stress eller oro.

Skada på hörselnerven

Om läkaren misstänker att hörselnedsättningen beror på en nervskada, kan du behöva gå igenom ytterligare några undersökningar.

En av dem kallas hjärnstamsaudiometri. Då testas hörselnervens funktion med hjälp av elektriska nervsignaler som fångas upp av elektroder som sätts fast på huden. Resultatet ger information om nervsignalerna leds fram på normalt sätt eller om det finns något hinder på vägen. När du gör det här testet kan du få sitta eller ligga ner, och det gör inget om du somnar eftersom mätningen går att göra utan att du medverkar aktivt.

Ibland behöver du fortsätta utredningen med datortomografi eller magnetkamera. Med dessa metoder kan du upptäcka avvikelser i mellanöra, inneröra och hörselnerv. Ibland, men det är mycket ovanligt, kan hörselnedsättningen orsakas av mycket små tumörer som trycker på hörselnerven.

Hörsel och balans hör nära samman och ibland kompletteras utredningen med en undersökning av balansorganet. Undersökningen används för att se om det finns en störning på balansnerven, eftersom den också startar i innerörat och kan påverkas samtidigt som hörselnerven.

Behandling

Beroende på vad undersökningen och mätningarna visar kan du få förslag på eventuell behandling. Du kan till exempel behöva genomgå hörselrehabilitering där anpassning av hörapparater kan vara en åtgärd.

tema hjälpmedel kan du läsa om hur det går till att få hörapparater och andra hörhjälpmedel, och söka fram vilka som finns att få där du bor.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2014-09-15
Redaktör:

Ernesto Martinez, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Inger Uhlén, läkare, specialist i hörsel- och
balansrubbningar, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge