Förberedelser
Fostervattensprov brukar göras i graviditetsvecka 15-17. Görs provet tidigare i graviditeten ökar risken för missfall. Före provtagningen ska man ha fått information så att man lättare har kunnat ta beslut om att göra provet.
Det är bra om man har med sig sin journal från mödravården. Inför provtagningen ska graviditetens längd ha kontrollerats med ultraljudsundersökning. Det görs ibland på MVC. Den första beräkningen av graviditetens längd, då barnmorskan utgår från datumet för senaste menstruationens första dag, är inte lika tillförlitlig.
Vid själva provtagningen kontrolleras graviditetens längd med hjälp av ultraljud. Då visar det sig ibland att graviditeten inte är så långt gången som man har trott och man får komma tillbaka vid ett senare tillfälle.
Man får ha med sig någon som sällskap till provtagningen om man vill, men inte barn. Eftersom några kvinnor eller par ångrar sig i sista stund brukar den läkare som genomför fostervattensprovet också fråga om man fortfarande vill genomgå provet när man kommer till provtagningen.
Om man är Rh-negativ
Läkaren måste även veta om man är Rh-positiv eller Rh-negativ. Att vara Rh-negativ innebär att man saknar den så kallade rhesusfaktorn på ytan av de röda blodkropparna i blodet. Endast 15 procent av svenskarna är Rh-negativa. En Rh-negativ kvinna kan bära på ett Rh-positivt foster om fostret har fått det anlaget från mannen.
I samband med ett fostervattensprov kan en blödning uppstå och en mindre mängd blod från fostret kan gå över till mamman. Om en Rh-negativ kvinna bär på ett foster som är Rh-positivt och barnets blod råkar överföras till kvinnan kan hon börja bilda antikroppar mot barnets blod. Eftersom läkaren inte vet om fostret är Rh-negativt eller RH-positivt får alla Rh-negativa kvinnor i samband med fostervattensprovet en spruta för att förhindra att det bildas antikroppar.
Är man Rh-positiv behöver man ingen spruta. Det är därför viktigt att man har med sig skriftliga uppgifter om blodgrupp till provtagningen. Den uppgiften kan man få av barnmorskan på MVC, som vid inskrivningen där har tagit blodprov för att bestämma vilken blodgrupp man har.
Ett nålstick in i magen
Förberedelserna tar längre tid än själva sticket in i magen. Först kontrolleras med ultraljud att graviditeten ser ut att vara som den ska och att fostret är så stort som förväntat. Därefter tvättas magen med desinfektionsvätska och kläs med sterila dukar. Man får lite steril gelé på magen för att det ska framträda en så bra ultraljudsbild som möjligt inför sticket.
Medan ultraljudsundersökningen pågår sticks den tunna nålen snabbt genom magen in i livmodern. En mycket liten del av fostervattnet, 5-10 milliliter, sugs upp genom nålen i en spruta. Sedan tas sprutan och nålen bort. Sticket känns så litet att man inte behöver någon bedövning.
Man får gå hem direkt efter fostervattensprovet och bör undvika tunga lyft den dagen.
Man bestämmer själv om provet ska sparas
Om kliniken har möjlighet att lagra prover, får man vid provtagningen frågan om man samtycker till att provet sparas för framtiden. Det innebär bättre möjligheter att följa upp eventuella genetiska förändringar. Proverna kan dessutom användas till forskning eller andra ändamål som godkänts av en forskningsetisk kommitté. Man har rätt att säga nej till att provet sparas och då förstörs det efter den första bedömningen på laboratoriet.
Kromosomerna i fostervattnet analyseras
Fostervattnet, som oftast är svagt gulfärgat, skickas till ett genetiskt laboratorium där kromosomerna analyseras.
Tidigare gjordes oftast även en analys av en substans som kallas AFP. Substansen förekommer i ökad mängd i fostervattnet om fostret har så kallat ryggmärgsbråck, bukväggsbråck eller en mycket ovanlig typ av ärftlig njurskada. Ryggmärgsbråck och bukväggsbråck diagnosticeras numera med ultraljud, inte med AFP. Rutinmässig mätning av AFP i fostervatten har litet värde och därför har de flesta landsting slutat analysera AFP vid fostervattensprov.
Snabbanalys ger svar inom en vecka
Om man gör provet för att få veta om fostret har Downs syndrom kan de flesta kliniker i Sverige erbjuda en så kallad snabbanalys. Metoden som används kallas FISH eller QF-PCR. Snabbanalysen innebär att man inom en vecka kan få säkert besked om Downs syndrom och de övriga vanligaste svåra kromosomförändringarna. En nackdel med snabbanalys är att vissa mycket ovanliga kromosomförändringar inte kan upptäckas.
Fullständig kromosomanalys
En fullständig analys av fostervattensprovet kan även ge svar på om fostret har mycket ovanliga kromosomförändringar. Ofta tar det två till tre veckor att få svar. Då kan även sådana kromosomförändringar ha upptäckts som det är svårt att avgöra om det har någon betydelse för fostret.
Provet kan visa barnets kön
En kromosomanalys av ett fostervattensprov kan visa säkert om det är en pojke eller flicka, men av etiska skäl görs inga fostervattensprov bara för att fastställa könet.
Hur får man besked?
Om provet inte visar några förändringar får man ett brev från laboratoriet med besked om det. I 99 fall av 100 får man besked att resultatet är som det ska vara.
Om något inte är som det ska ringer antingen gynekologen eller en genetiker från laboratoriet för att meddela svaret. Man bestämmer tid för ett besök då man får mer information och rådgivning. Därför är det viktigt att man har lämnat ett telefonnummer som man kan nås på under dagtid.
Om fostret har Downs syndrom är det ganska vanligt att det också har missbildningar. Som blivande förälder kan det vara betydelsefullt att få veta det. Därför erbjuds man en ultraljudsundersökning för att se om det finns några missbildningar och hur allvarliga de är. Det kan vara till hjälp för ett beslut om att fortsätta graviditeten eller inte.
För att bearbeta alla tankar och praktiska problem och för att få hjälp med att fatta beslut om man ska fortsätta graviditeten eller inte, kan man behöva tala med en kurator eller barnmorska, som komplement till den information som man får av läkaren.
Oavsett om man väljer att fortsätta eller att avbryta graviditeten kan man, förutom det stöd man får av partner, släktingar och vänner, få ytterligare hjälp av till exempel en kurator.
Om man väljer att fortsätta graviditeten kan man utöver kontakt med kurator också få hjälp av barnläkare och olika handikappföreningar.
Risken för missfall
Att sticka med en nål in i livmodern innebär alltid en risk för graviditeten. Det beror inte på att sticket skadar fostret utan för att sticket gör hål i fosterhinnorna. Då kan fostervatten läcka ut genom slidan och sätta igång ett missfall. Knappt en av hundra kvinnor får missfall på grund av fostervattenprov som görs efter vecka 14.
Risken för att ett fostervattensprov ska leda till missfall är alltså större ju tidigare i graviditeten det görs. Vid en tidig provtagning finns också en något ökad risk för att barnet ska födas med klumpfot, men den risken försvinner helt om provet görs senare i graviditeten och därför görs fostervattensprov sällan före 14:e graviditetsveckan. Då finns det fortfarande tid för att göra en abort om man vill det efter att ha fått provsvaret.
Om man beslutar om abort
Kvinnan har rätt att själv bestämma om hon vill göra abort upp till till och med graviditetsvecka 18. Därefter måste man ansöka hos Socialstyrelsen om att få avbryta graviditeten. Ansökan görs med hjälp av en kurator.
Om graviditeten har gått längre än 12-13 veckor, vilket den nästan alltid har när man får resultatet från fostervattenprovet, får man läkemedel som sätter igång värkar och fostret kommer ut som vid en förlossning. Många anser att det är en psykiskt påfrestande metod men all erfarenhet talar för att det är bättre och mindre riskfyllt för kvinnan än att genomgå en operation för att få ut fostret.
