Vad är fosterdiagnostik?

Frivilligt att göra fosterdiagnostik

Även om de allra flesta barn föds friska, kan en del blivande föräldrar ändå vara oroliga för att deras barn ska ha någon medfödd sjukdom eller skada. För att få mer information används så kallad fosterdiagnostik, som barnmorskan kan berätta mer om tidigt i graviditeten. Man har alltid rätt att få muntlig och skriftlig information om fosterdiagnostik och dess möjligheter, men även om de risker och begränsningar som finns.

Det finns olika metoder för fosterdiagnostik. Alla undersökningar och prover som erbjuds är frivilliga och man tar själv ställning till om man vill göra undersökningen.

Hur man ska ställa sig inför olika besked och valmöjligheter vid fosterdiagnostik är svåra frågor som man kan behöva fundera länge på. Det är bra att ha tänkt igenom vad man vill göra om provet skulle visa att fostret har någon sjukdom eller skada, eftersom man då kan ställas inför ett svårt val mellan att avsluta eller fullfölja graviditeten.

En del tycker det är en fördel att veta och få information, andra tycker att det är en belastning som skapar onödig oro under graviditeten. Barnmorskans och läkarens information om fosterdiagnostik ska ge trygghet inför de beslut man tar. Det går alltid bra att återkomma till barnmorskan eller läkaren med frågor.

Ultraljudsundersökning

Den vanligaste fosterdiagnostiska metoden är ultraljud som erbjuds alla gravida kvinnor runt graviditetsvecka 18. Man väljer själv om man vill göra den.

Undersökningen görs för att se

  • hur graviditeten utvecklas, bland annat kontrolleras hjärtaktivitet och om fostret har några synliga missbildningar
  • hur långt graviditeten är gången och när man kan beräknas föda
  • hur många foster som finns i livmodern
  • hur moderkakan ligger i livmodern.

Vissa mödravårdscentraler erbjuder ytterligare en ultraljudsundersökning utöver den som brukar göras runt vecka 18. Denna undersökning görs för att se att barnet växer som det ska. När och om den görs kan variera mycket i landet.
Ibland kan man få gå igenom flera ultraljudsundersökningar, till exempel om barnmorskan eller läkaren misstänker att graviditeten inte riktigt är som den ska vara.

KUB - kombinerat ultraljud och blodprov

KUB är en undersökning som används för att beräkna sannolikheten för att ett foster har Downs syndrom eller två andra mer ovanliga kromosomförändringar. KUB innebär att man dels lämnar ett blodprov som mäter vissa graviditetshormoner, dels genomgår en särskild ultraljudsundersökning i vecka 11-14.

Ultraljudsundersökningen mäter något som kallas nackuppklarning hos fostret, och kallas därför NUPP-undersökning. Det går att göra enbart NUPP, men resultatet blir säkrare med KUB.

Resultatet av KUB är enbart en sannolikhetsbedömning. Om man vill ha ett säkert besked om kromosomförändringar hos fostret måste man göra ett fostervattenprov eller moderkaksprov.

Alla landsting erbjuder inte KUB. Några landsting erbjuder undersökningen till alla gravida, och andra erbjuder den enbart till gravida kvinnor över en viss ålder, oftast 35 år.

Fostervattenprov

Fostervattensprov erbjuds om det finns ökad sannolikhet för att fostret har en kromosomförändring. Vid provtagningen sticker läkaren in en tunn nål och suger upp en mindre mängd fostervatten, som sedan analyseras. Provet kan tidigast göras i graviditetsvecka 15. 

Fostervattenprov ger en ökad risk för missfall. Den beräknas till ungefär ett missfall på 100 provtagningar.

Moderkaksprov

Ett alternativ till fostervattenprov är moderkaksprov. Det erbjuds gravida som har vissa kända ärftliga sjukdom eller hög sannolikhet för att fostret har en kromosomförändring. Moderkaksprov kan göras redan från vecka 11 och väljs ofta om läkaren bedömer att det är viktigt att få besked så tidigt som möjligt. Det går till ungefär som fostervattenprov och analyseras på samma sätt.

Moderkaksprov ger en ökad risk för missfall. Den beräknas till ungefär ett missfall på 100 provtagningar.

Skriv ut
Senast uppdaterad:
2013-10-16
Redaktör:

Anna Åkerman, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Katarina Tunón, gynekolog och förlossningsläkare, Östersunds sjukhus