Demensutredning

Skriv ut (ca 4 sidor)

Demens innebär att du på olika sätt får svårt att minnas och tänka, samt att förstå din omgivning. En demensutredning går ut på att skilja demens från andra sjukdomar med liknande symtom. Om det visar sig att du har en demenssjukdom undersöker läkaren vilken form av demens det rör sig om.

Skriv ut

För många innebär det en livskris att märka att minnet sviker och att tankeförmågan inte är lika snabb som tidigare. Det här kan kännas svårt att prata om med en närstående. Det kan också kännas genant att berätta för en läkare att man har svårt att komma ihåg och att tänkandet inte fungerar som det brukar. Kanske finns en oro för att läkaren ska komma fram till att det rör sig om en demenssjukdom.

Men eftersom det finns behandling som kan lindra symtomen vid demens är det viktigt att genomgå en utredning om man har problem med minnet och tänkandet. Det kan också vara så att utredningen visar att det är frågan om en annan behandlingsbar sjukdom. Utredningens syfte är även att komma fram till vilken behandling som passar bäst och vilket behov man har av stöd och hjälp.

Förberedelser

Förberedelser

En demensutredning görs i första hand på en vårdcentral och kräver oftast minst två läkarbesök. Redan vid tidsbeställningen är det bra att säga att det handlar om en demensutredning. Då kan läkaren boka in tillräckligt med tid för att hinna undersöka och förklara.

 Det är klokt att ta med en närstående när du ska genomgå en demensutredning. Två hör mer än en och det kan kännas tryggt också för den som är närstående att få träffa läkaren som har ansvaret för utredningen. Det är viktigt att berätta för läkaren om vilka problem du har och även vad du är orolig för. Det kan vara bra att i förväg tänka ut och skriva upp frågor som du vill ställa vid läkarbesöken. Du kan också be läkaren om en skriftlig sammanfattning av vad som kommer fram vid utredningen.

För dig som är närstående

Det är bra om du som närstående till den som ska undersökas berättar för läkaren eller sjuksköterskan vad du lagt märke till och vad du oroar dig för. Ofta kan det kännas bäst att få göra det i enrum eller per telefon.

Även om tanken på en demensutredning kan kännas svår, är det viktigt att den som ska undersökas redan i förväg får klart för sig vad undersökningen gäller. Det gäller också att vara lyhörd om du följer med till undersökningen. Du kan till exempel behöva lämna rummet och låta läkaren vara i enrum en stund med den som ska undersökas.

Fäll ihop

Hur går undersökningen till?

Hur går undersökningen till?

En demensutredning brukar börja med att du får träffa en läkare eller sjuksköterska på en mottagning eller ibland i ditt eget hem. När du fått berätta om dina besvär får du svara på en del frågor eller fylla i ett intervjuformulär.

 Den som är deprimerad kan ha svårt med minne och tankeförmåga och ibland påminner sjukdomen om demens. Därför ställer läkaren ofta frågor om hur du mår psykiskt, antingen under intervjun eller i ett formulär.

Sedan får du genomgå test och då används särskilda testformulär. Ett vanligt formulär med frågor kallas mini-mental-test eller MMT. I testet som tar ungefär 20 minuter ställer läkaren eller sjuksköterskan frågor som undersöker minnet, språket och tankeförmågan. Du får också rita av olika figurer.

Ett annat vanligt test som du kan få göra på vårdcentralen är så kallat klocktest. Då får du ett papper där du uppmanas att rita en urtavla med siffror och sätta ut visarna för en viss tid.

Det finns även ett vanligt test som kallas "A quick test" eller AQT och som testar ens förmåga att tänka snabbt.

Kroppsundersökning och provtagning

Du får genomgå en kroppsundersökning och läkaren undersöker då särskilt hjärtat, lungorna, blodtrycket och sköldkörteln. Ibland undersöks även bröstet och magen. En mindre undersökning av nervsystemet brukar också ingå. Då undersöker läkaren att olika nervfunktioner och reflexer fungerar som de ska.

Ofta får du även lämna blodprover för att mäta till exempel blodvärdet, sockervärdet i blodet, kalkhalten i blodet, sköldkörtelfunktionen och halten av vitamin B12. Ibland behöver du lämna ännu fler blodprover.

Ytterligare undersökningar

Ibland behöver utredningen kompletteras med ytterligare undersökningar. Röntgenundersökning av hjärnan, så kallad datortomografi, är vanligast.

Andra undersökningar som kan vara aktuella är så kallad EEG-undersökning. Den liknar datortomografi och hjärnan undersöks då efter att du fått en spruta med en isotop som mäter blodflödet i hjärnan.

Läkaren vill ibland även ta prov på ryggvätskan, en så kallad lumbalpunktion, för att undersöka olika slags proteiner. Vissa proteiner finns i högre mängd än vanligt och vissa i mindre mängd om du har en demenssjukdom.

Det kan också bli aktuellt att en neuropsykolog gör en mer omfattande testning av minnet och tankeförmågorna. Du kan även få träffa en arbetsterapeut som bedömer hur du klarar av viktiga vardagsfunktioner, till exempel att sköta olika hushållssysslor.

Fäll ihop

Vad händer sedan?

Vad händer sedan?

Du brukar få träffa läkaren för en avslutande diskussion när alla undersökningar och prover är klara. Då får du veta vad undersökningen visat. Det är bra att ha med en närstående även vid det här besöket. Ibland kan du behöva komma tillbaka och bli undersökt en gång till när det har gått en tid.

Om utredningen visar att du har en demenssjukdom kan du behöva bli behandlad med läkemedel. Det kan också bli nödvändigt att ändra annan medicinering som du har. Du kan även behöva hjälpmedel för att klara vardagen hemma, till exempel en timer som automatiskt stänger av spisen om du skulle glömma den på.

I vissa kommuner finns dagverksamhet där du kan få sysselsättning och träning för att behålla funktionerna så bra som möjligt.

Viktigt att få den information du behöver

Att få besked om att du har en demenssjukdom kan kännas svårt. Det är viktigt att du får tid för att i lugn och ro få ställa frågor. Att ha en närstående med vid läkarbesöken ger en trygghet och är till hjälp när du ska minnas vad som sagts.

Det är bra om du kan få skriftlig information att ta med dig hem om det viktigaste som tagits upp. Vanligtvis får du en återbesökstid för uppföljning då du kan ställa fler frågor och få mer information.

 Ofta går det inte att tidigt i sjukdomsförloppet säga hur sjukdomen kommer att utvecklas. I många fall kan viktiga funktioner behållas länge, särskilt om du får vara i en trygg och välkänd miljö. Att hålla igång hjärnan med lagom krävande övningar som korsord och sällskapsspel är både roligt och nyttigt. Det är viktigt att behålla kontakten med släktingar och vänner. Du bör fortsätta med dina fritidsintressen så långt som det är möjligt.

Kanske behöver du så småningom hjälp och stöd i hemmet. I de flesta kommuner finns särskilt utbildade sjuksköterskor som samordnar de insatser som görs i form av hemhjälp och dagverksamhet. Den läkare som gjort utredningen kan hjälpa till så att du får kontakt med den hjälp som finns att få i hemkommunen.

 

Fäll ihop
Skriv ut (ca 4 sidor)
Senast uppdaterad:
2011-01-14
Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

 
Granskare:

Lars-Olof Wahlund, läkare, professor i geriatrik, Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge