Ljumskbråck

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Ljumskbråck hos vuxna beror på att bukväggen är försvagad. Det gör att bukhinnan och bukinnehållet, som oftast består av fett och tarm, pressas ut och det bildas en sorts säck under huden. Det ser ofta ut som en rundad utbuktning i ljumsken.

I vissa fall kan innehållet i bråcket komma i kläm, det kallas inklämt ljumskbråck. Då kan blodcirkulationen till innehållet i bråcksäcken stoppas och tarm- och fettvävnad riskerar att dö. Därför måste inklämt ljumskbråck opereras så fort som möjligt.

Både män och kvinnor kan få ljumskbråck men det är betydligt vanligare hos män.

Symtom

Man kan ha ljumskbråck utan att känna av det men det kan också ge stora besvär. Ofta ger små ljumskbråck större besvär än stora ljumskbråck.

Det är vanligt att man känner en

  • obehagskänsla eller smärta som minskar när man ligger
  • utbuktning eller knöl.

Om man har ett inklämt ljumskbråck kan man känna en

  • intensiv smärta
  • ömmande utbuktning eller knöl som inte går att trycka tillbaka.

Behandling

Bråck försvinner inte av sig själv utan måste opereras bort om man har besvär av det. Under tiden kan man lindra besvären med receptfria smärtstillande läkemedel.

Om man av någon anledning inte kan opereras eller om man har svåra besvär inför en relativt snar operation kan man även använda ett så kallat bråckband som håller tillbaka bråcket. Man kan också själv försöka trycka tillbaka innehållet i bråcksäcken.

Ett inklämt bråck måste opereras så fort som möjligt.

När ska man söka vård?

Om man misstänker att man har ljumskbråck kan man kontakta en vårdcentral.

Om man misstänker att man har ett inklämt ljumskbråck ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för råd.

Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

  • Ljumskbråck

    Bråck i ljumsken ser ofta ut som en rundad utbuktning.

    Mer information
    Ljumskbråck

    Om man har bråck pressas bukhinnan och bukinnehåll, oftast fett och tarm, ut genom en försvagning i bukväggen. En sorts ”säck” med bukinnehåll bildas under huden.

En utbuktning under huden

Ett av de vanligaste ställena på kroppen där bråck kan uppstå är i ljumskarna. Det gäller både för män och kvinnor. Bråck ser ut som en rundad, ofta mindre, utbuktning under huden och bildas för att bukväggen är försvagad.

Bukväggen består av vävnader i flera lager. Längst in finns bukhinnan, en tunn hinna som täcker bukväggens insida. Därefter ligger ett fettlager, ett eller flera muskellager och ett lager av underhudsfett. Ytterst ligger huden. Om man har bråck pressas bukhinnan och bukinnehåll, oftast fett och tarm, ut genom en försvagning i bukväggen. En sorts säck med bukinnehåll bildas under huden.

De bråck som sitter i ljumsken kallas med ett övergripande namn för ljumskbråck. Där ingår även bråck som sitter ner mot låret, så kallade lårbråck.

Bråck i ljumsken ser ofta ut som en rundad utbuktning.

Både arv och miljö kan ligga bakom

Det är inte helt klarlagt vad ljumskbråck beror på. Orsakerna anses vara en kombination av ärftliga faktorer och yttre påverkan.

Ett bråck kan vara medfött. Det uppstår i så fall under fosterutvecklingen. Den typen av bråck kan upptäckas redan i spädbarnsåldern, men också senare. De är mycket vanligare hos pojkar men även flickor kan få dem. Medfödda bråck är vanligare i vissa familjer och släkter, men de behöver inte vara ärftliga.

Ett bråck kan också uppstå senare i livet, som en följd av en gradvis försvagning av bukväggen i ljumsken. Det som kan påverka utvecklingen av bråcket är

  • yttre påverkan, till exempel rökning som försämrar stödjande vävnad (bindväv och senvävnad)
  • ökad och långvarig belastning, som ger ökat buktryck
  • sjukdom, exempelvis vissa nervskador i bukväggen eller ansamling av vätska i buken
  • mindre motståndskraftiga vävnader, som bland annat beror på ärftliga faktorer.

Några ovanliga sjukdomar ökar risken

Vissa ovanliga, ärftliga sjukdomar ökar risken för ljumskbråck. Exempel är Ehlers-Danlos syndrom och Marfans syndrom, som ger svagare muskulatur och bindväv.

Var fjärde man får ljumskbråck

Undersökningar har visat att nästan en fjärdedel av den manliga befolkningen har ljumskbråck eller har opererats för ljumskbråck. Tio gånger fler män än kvinnor har sjukdomen. I Sverige opereras mellan 16 000 och 17 000 personer varje år på grund av ljumskbråck. Detta gör ljumskbråcksoperation till den vanligaste bukoperationen.

Bråcksäckens innehåll kan åka in och ut

Ett bråck försvinner inte av sig själv, och man kan inte själv bota ett ljumskbråck. Däremot kan bråcksäckens innehåll åka in och ut genom öppningen i bukväggen. Det är vanligt att man inte märker ljumskbråcket på morgonen, men under dagen kan bråcket bli större när man står eller sitter upp. Med tiden ökar de flesta ljumskbråcken i storlek.

Bråckinnehållet kan klämmas till

Vid både små och stora bråck kan innehållet i bråcket klämmas till om öppningen i bukväggen, där bråcket passerar, är trång. Då uppstår ett så kallat inklämt ljumskbråck som måste opereras så fort som möjligt. Vid inklämt ljumskbråck hotas blodcirkulationen till innehållet i bråcksäcken. Tarmen eller fettvävnaden riskerar att dö. Om man får ett inklämt bråck märker man det mycket snabbt eftersom det gör väldigt ont.

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

Från lätt obehag till smärta

Man kan ha ljumskbråck utan att känna av det, men man kan också ha stora besvär. Ofta ger ljumskbråcket obehag när man gör rörelser som ökar trycket i buken. Det kan till exempel vara besvärligt att lyfta, resa på sig, springa och cykla.

Ett symtom på ljumskbråck är smärta i ljumsken. Typiskt för smärtan är att den kommer när man anstränger sig, då trycket ökar i bukhålan, men minskar när man ligger ner. Ofta ger ljumskbråck mer besvär när det är litet och bråckmynningen är snäv, och förvånansvärt lite symtom vid större storlek. Smärtan kan vara av olika slag. Man kan ha

  • kortvarig ofta stickande smärta
  • molande värk
  • tyngdkänsla eller obehagskänsla.

Ibland kan man även få buksmärta. En utbuktning eller en knöl i ljumsken brukar man känna först när ljumskbråcket har orsakat smärta eller obehag. I vissa fall märks endast en svullnad som tecken på bråcket.

Inklämt ljumskbråck

Om man har ett inklämt ljumskbråck har tarm eller fettvävnad kommit ut i bråcksäcken, men kan inte komma tillbaka till bukhålan. Då kan man

  • känna en intensiv smärta i ljumsken
  • känna en ömmande utbuktning eller knöl i ljumsken som inte går att trycka tillbaka.

Man kan få akuta symtom, till exempel tarmvred. Tarmen har då klämts till, inget tarminnehåll kan passera och blodet till tarmen upphör att cirkulera. Vid tarmvred kan man

  • känna en intensiv buksmärta som kommer i intervaller
  • må illa och kräkas
  • inte få ut avföring eller gaser från tarmen
  • känna att buken är spänd och att den ömmar.

Tarmvred kan vara det första symtomet på ljumskbråck eftersom bråcket inte alltid märkts tidigare.

Det kan också vara så att man har ett ljumskbråck utan att man känner några besvär alls. Ljumskbråcket kanske upptäcks när man undersöks för något annat.

Olika undersökningar

Hos läkaren berättar man först om sina besvär. Sedan undersöker läkaren ljumskarna för att se om man har en svullnad eller knöl. Detta tillsammans är oftast tillräckligt för att läkaren ska kunna ställa diagnos.

Ibland behövs fler undersökningar, speciellt när man har symtom som talar för ljumskbråck men läkaren inte kan se eller känna något bråck, eller när det är oklart om en knöl i ljumsken är ett bråck eller har en annan förklaring. Man kan till exempel behöva göra ett ultraljud, datortomografi eller magnetkameraundersökning.

Herniografi, som är den känsligaste metoden att hitta ett bråck, är en röntgenundersökning där kontrastmedel sprutas in genom främre bukväggen och får sjunka ner mot bukhålans nedre del. Genom att bilder tas i olika vridningar och vinklar, samtidigt som man krystar, kan bråck synas. Undersökningen görs bara på röntgenavdelningar där det finns vana och erfarenhet av metoden och kan då på ett säkert sätt visa på bråck.

I specialfall kan läkaren "titta in" i buken och undersöka den genom en laparoskopi, titthålsoperation. Fördelen med laparoskopin är att man kan behandlas vid samma tillfälle. Nackdelar är att vissa bråck kan vara svåra att hitta och att man måste sövas. Metoden är inte heller tillräckligt utvärderad. I dag rekommenderas därför inte laparoskopi för undersökning av oklara ljumskbesvär. Däremot används den ibland för operation av ljumskbråck.

Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

Man kan själv lindra vissa besvär

Eftersom det enda sättet att bli av med ett ljumskbråck är operation, kan man inte själv bota det. Däremot kan man lindra besvären genom att:

  • Ta receptfria smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol eller ibuprofen. Alvedon och Panodil är exempel på mediciner som innehåller paracetamol, och ibuprofen finns bland annat i Ibumetin och Ipren. Om man är över 75 år, har någon hjärt-kärlsjukdom eller tidigare har haft magsår bör man använda paracetamol istället för ibuprofen eller liknande läkemedel, så kallade cox-hämmare.
  • Föra tillbaka bråcksäckens innehåll med ett lätt tryck med ena handen över bråcket underifrån i riktning mot naveln. Man får ofta bråcket att slinka in om man lägger sig på rygg med benen i högläge.
  • Använda ett så kallat bråckband som håller tillbaka bråcket. Det är viktigt att komma ihåg att bråckbandet inte botar sjukdomen, utan i princip bara används för att lindra symtomen, när operation inte är lämplig. Bråckband kan skrivas på rekvisition av läkare i vissa landsting.

När ska man behandlas?

När läkaren konstaterat att man har ljumskbråck bestäms tidpunkt för operation av hur stor risken är att man får ett inklämt ljumskbråck och på hur stora besvär man har. Risken för att ett helt symtomfritt ljumskbråck ska ge några problem är väldigt liten, därför brukar läkarna avvakta med operation i sådana fall.

Ett inklämt bråck måste opereras omedelbart. Om man misstänker att man har ett inklämt bråck ska man därför så fort som möjligt ta sig till närmaste sjukhus akutmottagning.

Allmänläkaren gör en första kontroll

Om man misstänker att man har ett ljumskbråck kan man kontakta en vårdcentral. Om det behövs får man en remiss till närmaste sjukhus.

På sjukhuset gör oftast kirurgen en ny undersökning. Tillsammans med kirurgen får man avgöra om det krävs ytterligare undersökningar, om bråcket ska opereras, och i så fall när.

Akuta operationer av inklämda ljumskbråck utförs på de sjukhus som har dygnet runt-vård.

Om man inte vet vart man ska vända sig kan man alltid ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177.

Operation oftast på dagtid

För det mesta blir man opererad på dagen och får åka hem efter några timmars observation. I akuta situationer, när man opererats för ett inklämt bråck, får man ligga kvar på sjukhuset från någon dag till ungefär en vecka.

När man ska opereras kan man få narkos, ryggbedövning eller lokalbedövning. Varje metod har sina fördelar och nackdelar. Vilken metod det blir beror på kirurgens och narkosläkarens bedömning som bland annat grundas på hur bråcket ser ut och på hur man mår i övrigt, samt vad man själv har för önskemål.

Bråcksäcken opereras bort

Vid operationen för kirurgen tillbaka det som funnits i bråcksäcken till bukhålan och tar bort själva bråcksäcken. För att bråcket inte ska komma tillbaka förstärks bukväggen. Det finns många olika sätt att genomföra operationen. De metoder som används varierar mellan olika sjukhus och mellan olika kirurger.

Exempel på operationer:

  • Metoder där bukväggen förstärks med hjälp av kroppens egna vävnader, som sys på ett speciellt sätt i en så kallad bråckplastik.
  • Metoder där ett nät av ett plastmaterial förstärker bukväggen. Nätet kan läggas som en armering mellan muskelskikten i bukväggen. Ett nät kan också läggas in mellan bukhinnan och bukväggen. Den senare metoden används oftast vid dubbelsidiga bråck, återfallsbråck och vid laparoskopi, så kallad titthålskirurgi.
  • En metod med så kallad pluggteknik där ett nät lindats till en plugg. Denna förs in genom försvagningen i bukväggen, vecklas ut och förstärker bukväggen.

Vid akuta operationer för inklämt bråck kan det bli aktuellt att utföra en bukoperation som kräver ett större snitt i bukväggen. Under operationen kontrollerar kirurgen blodcirkulationen till det inklämda tarmavsnittet. Om blodet inte cirkulerar kan inte vävnaderna överleva och kirurgen måste operera bort den delen av tarmen.

Ibland används titthålskirurgi

Man kan ibland bli opererad med laparoskopi, så kallad titthålsteknik. Då används ett smalt instrument som överför bilder till en bildskärm där kirurgen kan följa arbetet. Instrument förs in genom små hål i bukväggen. Själva bråcksäcken dras tillbaks in i bukhålan. Sedan förstärks bukväggen på samma sätt som vid öppna operationer. Om ljumskbråcket opereras med laparoskopi blir man sövd.

Efter operationen

Smärta

Efter operationen har man ont i såret under några dagar. Då kan man ta receptfria smärtstillande medel som innehåller paracetamol eller ibuprofen. Alvedon och Panodil är exempel på mediciner som innehåller paracetamol, och ibuprofen finns bland annat i Ibumetin och Ipren. Om man är över 75 år, har någon hjärt-kärlsjukdom eller tidigare har haft magsår bör man använda paracetamol istället för ibuprofen eller liknande läkemedel, så kallade cox-hämmare.

Om man har mycket ont, vilket man kan ha framför allt under det första dygnet, kan man behöva ta receptbelagda värktabletter.

Medan såret läker kan man få en valk under operationssåret, som kan vara lite öm. Det är normalt. Valken minskar när det har gått några veckor och försvinner så småningom helt. Om nät har använts som förstärkning vid operationen får man ofta kvar ett något förhårdnat område i ljumsken.

Efter operationen kan det göra ont att krysta. Om man har tendens till trög mage kan det vara bra att förebygga förstoppning genom att ha något laxerande medel till hands.

Sårläkning och förband

Såret är antingen sytt med stygn som kan tas bort efter 8-10 dagar hos distriktsköterskan, eller med stygn som går bort av sig själva. Såret är täckt av någon form av förband. Det är bra om det får sitta kvar tills stygnen ska tas bort. Om såret är sytt med stygn som försvinner räcker det med att förbandet sitter kvar drygt en vecka. Man kan duscha som vanligt dagen efter operationen, men man bör inte bada. Om förbandet blivit blött bör man byta det.

Bra att röra på sig

Det är bra om man så fort som möjligt efter operationen blir lika aktiv som vanligt, men smärtorna kan sätta gränser för hur aktiv man kan vara. Det går till exempel bra att promenera omedelbart efter operationen. Man kan behöva bli sjukskriven och stanna hemma från arbetet, men ofta behövs inte mer än två veckors sjukskrivning.

Oftast behövs inte återbesök

Efter operationen brukar man inte behöva göra något återbesök hos kirurgen eller läkaren på vårdcentralen. Men om man skulle få besvär kan man ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177, eller kontakta en vårdcentral. Ibland kan man behöva göra ett uppföljande läkarbesök.

Risker med behandlingen

Återfall

Det är ovanligt att ett ljumskbråck som opererats med moderna metoder kommer tillbaka på samma ställe där man redan blivit opererad. Med äldre operationsmetoder var återfall mycket vanligare.

Under de senaste två decennierna har operationsmetoderna för bråck blivit allt mer standardiserade i hela landet och görs numer nästan uteslutande med nätförstärkning. Detta har lett till en kraftig förbättring av resultaten och risken att behöva opereras för återfall är liten.

Stora och små blödningar

Efter operationen kan man få en blödning från operationssåret. Oftast slutar blödningen av sig själv men ibland kan den bli så stor att kirurgen måste öppna såret, stoppa blödningen och ta bort det levrade blodet. Även en mindre blödning kan ge en kraftig svullnad och blåaktig missfärgning vid operationsärret eller vid könsorganen men det brukar försvinna inom en till några veckor. Blödningen uppstår nästan alltid i direkt anslutning till operationen. Oftast innan man har hunnit lämna sjukhuset men ibland kan det ske till exempel i samband med den ökande ansträngningen när man åker hem.

En infektion i såret kan uppstå

Operationssåret kan bli infekterat. Infektionen brukar märkas två till fyra dagar efter operationen. Då blir såret rött, svullet och ömt. Ibland kan det också vara sig. Man kan känna sig febrig och hängig. Om såret blir infekterat måste det öppnas och läggas om med fuktade kompresser. Ofta får man också antibiotika. Tror man att såret blivit infekterat kan distriktssköterskan först bedöma såret och vid behov kontakta läkare. Om operationen har utförts med nätförstärkning bör kirurg kontaktas.

Ovanligt med testikelinflammation

Att få testikelinflammation efter operationen är sällsynt. Om man får det händer det i så fall någon dag efter operationen och märks genom att ljumsken och testikeln på den opererade sidan blir svullna. Inflammationen beror på att blodcirkulationen till testikeln störts under operationen. Detta leder i hälften av fallen till att testikeln skrumpnar. Om den andra testikeln är normal har detta ingen betydelse för fruktsamheten.

Smärta och tappad känsel

Ungefär var tionde person som opereras för ljumskbråck har ont ett år efter operationen. Om en nerv i operationsområdet har skadats kan det göra mycket ont men det är väldigt ovanligt.

Om någon av de nerver som passerar operationsområdet har skurits av kan man tappa känseln i huden runt snittet. Känseln kan komma tillbaka, men har den inte gjort det inom ett år har den försvunnit för alltid. Att tappa känseln brukar inte innebära några problem.

Svenskt Bråckregister

Bråckoperationer vid alla svenska sjukhus och många privata kliniker ingår i en nationell registrering. Syftet med registreringen är att höja kvaliteten på behandlingarna. Varje år analyseras de data som samlats in från olika sjukhus i landet.

Svenskt Bråckregisters webbplats för allmänheten finns information om bland annat väntetider, operationsmetoder, andelen akuta respektive planerade operationer och andelen omoperationer.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2014-06-18
Redaktör:

Ingela Andersson, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Sam Smedberg, läkare, kirurg, Helsingborgs lasarett

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge