Laktosintolerans

Vad är laktosintolerans?

Laktosintolerans innebär att tunntarmen har en nedsatt förmåga att ta upp mjölksocker, laktos. Mjölksockret hamnar istället i tjocktarmen, där det så småningom bryts ned av bakterier. Mjölksockret drar med sig vatten vilket ger diarréer. När det når tjocktarmen bildas gaser som kan bli besvärande och ibland ge upphov till smärtor eftersom tarmen spänns ut.

Laktosintolerans är ofarligt och ger inga följdsjukdomar. Besvären kan upplevas som obehagliga, men kan oftast undvikas om man minskar mängden laktoshaltiga produkter i maten.

Laktos bryts ner i tunntarmen

I tunntarmens slemhinna finns flera olika enzymer som behövs för matsmältningen. De sönderdelar maten så att näringsämnena kan sugas upp från framför allt tunntarmen för att sedan kunna föras vidare ut i kroppen. Det enzym som bryter ner laktos heter laktas.

Om kroppen saknar eller har för lite av enzymet bryts inte allt laktos man får i sig med maten ner i tunntarmen. Det stannar då kvar i tarmen och drar till sig vatten både i tunntarmen och i tjocktarmen. Om för mycket laktos kommer ner till tjocktarmen kan det göra att man får diarré eller lös avföring. I tjocktarmen angrips laktoset av tarmbakterier och det bildas gaser.

Matsmältningsorganen

Tre former av laktosintolerans

Det finns tre olika former av laktosintolerans

• primär laktosintolerans
• tillfällig, så kallad sekundär, laktosintolerans
• medfödd laktosintolerans.

Primär laktosintolerans är vanligast

Primär laktosintolerans är vanligast och beror på att kroppen efter småbarnsåren bildar mindre laktas. Förmågan att efter småbarnsåren fortsätta att bilda enzymet varierar och bestäms av ärftliga egenskaper hos varje individ.

Den förmåga man har att bryta ner laktos kan minska mycket utan att man får besvär. Minskningen kan pågå livet ut och den förmåga man förlorat kan man inte få tillbaka.

Besvären man kan få av primär laktosintolerans kommer oftast först i tonåren eftersom minskningen av laktas sker gradvis med början tidigast efter småbarnsåren.

Tillfällig laktosintolerans

Tillfällig laktosintolerans kan man få om tunntarmens slemhinna skadas av någon tarmsjukdom. Om slemhinnan skadas påverkar det förmågan att bilda laktas. Tarmsjukdomar kan till exempel vara obehandlad glutenintolerans, inflammationer i tarmen eller parasitinfektioner. När sjukdomen behandlats och tarmskadan är läkt tål man oftast laktos igen.

Medfödd laktosintolerans

Medfödd laktosintolerans är mycket ovanligt och innebär att kroppen inte kan bilda laktas. Sjukdomen är ärftlig och upptäcks redan när barnet är nyfött. Barnet får vattentunna diarréer när det ammas eller får vanlig modersmjölksersättning. På grund av uttorkning och viktnedgång kan tillståndet snabbt bli allvarligt, men om man undviker att ge barnet laktos får det inga besvär. Har man medfödd laktosintolerans måste man som regel ha en kraftigt laktosreducerad kost hela livet.

Mindre vanligt i Sverige

Förmågan att bilda tillräcklig mängd laktas efter småbarnsåren varierar mellan olika befolkningsgrupper. De flesta i Sverige behåller sitt laktas och tål därför laktos. Men har man sitt ursprung i Finland eller i något land utanför Nordeuropa eller Nordamerika, löper man större risk att successivt tappa sin laktasaktivitet och därmed kunna bli laktosintolerant.

Påverkar sällan vardagen

Primär laktosintolerans innebär ofta att intoleransen ökar med stigande ålder och vissa kan bli tvungna att nästan helt sluta med laktoshaltiga mjölkprodukter. För de flesta räcker det oftast med att minska laktosintaget något genom att till exempel dricka laktosreducerad mjölk i stället för vanlig mjölk. Mer än så påverkas sällan vardagslivet.

När magen krånglar

Om man tror sig ha laktosintolerans ska man vara uppmärksam på vilka besvär man får, när man får dem och vad man då har ätit. Det kan hjälpa läkaren att ställa diagnos. Man kan även fråga nära släktingar om de har liknande problem eller om de har någon tarmsjukdom.

Symtom

De vanligaste symtomen på laktosintolerans är

• gaser i magen
• lös avföring eller diarré
• magknip
• uppsvälld mage.

Besvären kan komma direkt eller upp till några timmar efter att man ätit eller druckit något som innehåller laktos. Hur lång tid det tar innan besvären går över varierar från person till person och är förstås också beroende på om man fortsätter att äta mat med laktos.

De besvär som man får vid laktosintolerans är vanliga och kan ha många olika orsaker. Exempel på en några sjukdomar som kan ge liknande besvär är IBS och dyspepsi som innebär att man har olika besvär som har med mag-tarmkanalen att göra. Om man har symtom från magen kan det vara bra att kontakta en läkare för att få reda på orsaken.

IBS - känslig tarm
Dyspepsi - känslig mage

Ovanligt hos yngre barn

Primär laktosintolerans kommer ofta först i tonåren. Det är ovanligt att barn som ännu inte har kommit in i tonåren blir laktosintoleranta. Om man märker att ett yngre barn får problem med magen efter att ha druckit mjölk är det därför extra viktigt att kontakta en läkare för att få reda på orsaken.

Allergi mot komjölksprotein kan ge svårare besvär

Komjölksprotein finns i alla mjölkprodukter och man kan vara allergisk mot proteinet både som barn och som vuxen. Symtomen kan likna dem man får av laktosintolerans, men man kan även få svårare besvär som kräkningar, eksem och andningsbesvär. Besvären man kan få av primär laktosintolerans kommer oftast först i tonåren och om ett yngre barn får magbesvär av mjölk är det troligare att barnet är allergiskt mot komjölksprotein.

Komjölksallergi hos barn

Uteslutningsmetoder

Om man har symtom som tyder på att man har laktosintolerans kan man vända sig till vårdcentralen. Där kan man få hjälp av en läkare.

Man brukar få börja med att helt utesluta mjölkprodukter under fyra veckor. Försvinner besvären då för att sedan komma tillbaka när man börjar med mjölkprodukter igen kan man vara antingen laktosintolerant eller allergisk mot komjölksprotein.

Har man inga besvär efter någon månad med en kost som innehåller lite laktos men normala mängder mjölkprotein, till exempel hårdost, fil, yoghurt och låglaktosprodukter tyder det på att man är laktosintolerant.

Laktosbelastning

Om uteslutningsmetoderna inte kan ge något säkert svar kan man få genomgå en så kallad laktosbelastning eller laktostoleranstest. Det görs vanligen på vårdcentral eller på sjukhus. Undersökningen innebär att man dricker en laktoslösning och sedan antingen får lämna blodprov eller göra ett utandningstest. Är man laktosintolerant bör besvär som magont och gaser i magen komma direkt eller inom ett par timmar.

När man gör en laktosbelastning ska man varken äta eller dricka annat än vatten minst tio timmar före provtagningen.

Om testet görs med blodprov lämnar man först ett blodprov på morgonen antingen på vårdcentralen eller sjukhuset. Därefter får man dricka en lösning som innehåller laktos och sedan lämna blodprover med 15 minuters mellanrum under en och en halv till två timmar. Testerna visar hur väl laktos bryts ner i tunntarmen.

Laktosbelastning kan också göras som ett utandningstest. Testet gör man på sjukhus. Både innan och efter man druckit en laktoslösning mäts mängden vätgas i utandningsluften med en speciell apparat. Om man inte kan bryta ner laktos ökar mängden vätgas i utandningsluften mer än vanligt efter att man druckit laktoslösningen.

Gentest

Man kan ibland också få göra ett gentest med ett blodprov som man lämnar på vårdcentralen. Testet görs om man till exempel har nära släktingar som har laktosintolerans och kan antingen bekräfta eller utesluta att ens förmåga att bilda laktas på grund av ärftliga skäl kommer att minska. Testet är bara användbart på vissa personer.

Gentestet säger ingenting om vilken förmåga man har att bryta ner laktos för tillfället eller kan förväntas få i framtiden. Därför visar det inte om man är eller kommer att bli laktosintolerant, men provsvaret kan hjälpa läkaren att ställa rätt diagnos om det vägs samman med resultatet av andra prover.

Att lämna blodprov

Gastroskopi

Om läkaren misstänker att besvären kan bero på någon annan sjukdom kan man ibland bli undersökt med gastroskopi. Det görs på sjukhus och man ska varken ha ätit eller druckit under minst sex timmar före undersökningen.

Undersökningen går till så att läkaren för ner en tunn slang genom munnen ner till magsäcken och vidare till den övre delen av tunntarmen. Genom en liten kamera i slangen kan läkaren titta på tarmslemhinnan och ta små vävnadsprov som sedan undersöks i mikroskop.

I proven kan ibland laktasets aktivitet mätas. Misstänker läkaren att man har tillfällig laktosintolerans kan undersökningen bidra till att fastställa vilken sjukdom som orsakar laktosintoleransen, till exempel glutenintolerans.

Gastroskopi

Det kan ta tid att få diagnos

Ibland kan det ta lång tid att få en diagnos på sina magbesvär. Symtomen vid laktosintolerans är vanliga och lätta att förväxla med symtom på andra sjukdomar och besvär. De test som används för att fastställa om man har laktosintolerans kan ibland ge ett osäkert resultat som kan vara svårt för läkarna att tolka. Därför är det viktigt att man har tålamod och låter utredningen ta tid. Om magbesvären kommer tillbaka efter att man undvikit laktos i maten en tid kan man behöva söka vård på nytt.

När ska man söka vård?

Om man har besvär som man tror kan bero på laktosintolerans kan man vända sig till en läkare på vårdcentral.

Besvären försvinner med förändrad kost

Om man har primär laktosintolerans tål man vanligtvis livsmedel som innehåller mindre mängder laktos och besvären brukar försvinna om man ändrar sin kost. De flesta tål ett glas mjölk till maten. Ibland, men väldigt sällan, behöver man helt undvika livsmedel som innehåller laktos för att symtomen ska försvinna.

Om besvären beror på tillfällig laktosintolerans måste sjukdomen som orsakar intoleransen behandlas. När sjukdomen är behandlad och tarmskadan har läkt tål man laktos igen.

Medfödd laktosintolerans upptäcks när barnet är nyfött och det behandlas sedan av barnläkare och barndietist. Barnen behöver först få en speciell modersmjölksersättning som är fri från laktos, och senare laktosfri eller kraftigt laktosreducerad kost.

Kostråd

Man brukar kunna äta en del vanliga mjölkprodukter som innehåller små mängder laktos utan att få besvär. Ost som är lagrad längre än tre månader är oftast laktosfri. Smör och en del bordsmargarin innehåller mycket lite laktos. Yoghurt och fil innehåller ungefär hälften så mycket laktos som mjölk gör. Det gör även vispgrädde och creme fraiche.

Idag finns det gott om så kallade laktosreducerade livsmedel, mjölkprodukter där mängden laktos är minskad och som man kan köpa i vanliga livsmedelsaffärer. Där kan man även köpa laktosfria mjölkersättningar som havre- och sojamjölk.

En dietist eller läkare kan ge många bra kostråd, men hur mycket laktos man tål utan att få besvär lär man sig genom att pröva sig fram.

Laktos kan finnas som utfyllnadsmedel i läkemedel men det rör sig om så små mängder att det sällan innebär något problem.

Om man är mycket laktosintolerant kan man behöva läsa innehållsdeklarationen även på livsmedel som inte självklart innehåller laktos.

På Livsmedelsverkets webbplats finns en tabell över vanliga livsmedel som visar ungefär hur mycket laktos de innehåller.

Livsmedelsverket

Enzymet laktas som droppar eller tabletter

Att gå på restaurang eller att resa utomlands innebär sällan några problem, men det kan ändå finnas tillfällen när det kan vara svårt att undvika laktos. Då finns möjligheten att ta laktas som droppar eller tabletter. Laktas kan man köpa receptfritt på apotek.

Ibland behövs tillskott av kalcium

Kalcium, som är en viktig beståndsdel i skelettet, får man till stor del i sig genom mjölk och andra livsmedel som innehåller laktos. Om man inte äter mjölkprodukter på grund av laktosintolerans kan man ibland behöva extra kalcium i kosten. Detsamma kan gälla vitamin D.

Det är speciellt viktigt för barn och ungdomar att få tillräckligt med kalcium och vitamin D för att deras skelett ska växa och utvecklas. Hos vuxna kan för lite kalcium leda till benskörhet. Därför är det viktigt att man inte äter och dricker mindre mejeriprodukter än vad som behövs för att vara besvärsfri.

Om man är gravid eller ammar kan man behöva extra kalciumtillskott. Kalcium kan köpas som receptfria tabletter.

Om man funderar på om man behöver tillskott av kalcium eller vitamin D kan det vara bra att diskutera med sin läkare eller barnmorska.