Kondylom

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Kondylom är en av de vanligaste könssjukdomarna och förekommer främst bland unga. Sjukdomen orsakas av ett virus som kallas HPV, humant papillomvirus, och kan ge ofarliga vårtor i underlivet eller kring ändtarmsöppningen. De flesta får inga fysiska besvär av vårtorna.

HPV smittar genom sex. I sällsynta fall kan det överföras till barnet vid förlossningen. Smitta kan även överföras även då det inte finns några synliga symtom. Det brukar ta några veckor från smittotillfället tills man får vårtor. Men ibland kan viruset ligga vilandes i kroppen i månader eller år utan att ge symtom.

De typer av virus som ger kondylom är inte desamma som orsakar livmoderhalscancer.

Symtom

Man kan ofta se eller känna vårtor. De kan se olika ut, men oftast är de

  • flikiga eller runda och lätt upphöjda
  • rosa, lilatonade eller hudfärgade.

Man brukar få flera vårtor. Kvinnor kan få dem i hela underlivet och runt ändtarmsöppningen. Män får ofta kondylom runt ollonet, på förhudens insida och runt ändtarmsöppningen.

Både män och kvinnor kan få

  • klåda eller sveda
  • små blödningar från vårtorna
  • besvär vid samlag.

Behandling

Vårtorna försvinner vanligtvis av sig själv, även om det kan ta tid. Om man får besvär av dem kan man få behandling med en receptbelagd lösning eller kräm som man stryker på. Ibland kan vårtorna behöva tas bort kirurgiskt. All behandling syftar till att ta bort vårtorna och tar inte bort själva viruset.

Det bästa sättet att undvika kondylom är att använda kondom, även om det inte ger fullt skydd.

När ska man söka vård?

Om man tror att man har kondylom kan man vända sig till en vårdcentral, eller en hud- och könsmottagning, en så kallad venereologmottagning. De har olika namn på olika ställen i landet, till exempel könsmottagningen , Sesam, mottagningen för sex- och samlevnad, STD eller STI. Man kan också vända sig till en ungdomsmottagning.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd om vart man ska vända sig.

Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

En av de vanligaste könssjukdomarna

Kondylom är en ofarlig typ av vårta som nästan bara förekommer i underlivet och runt ändtarmsöppningen. Det är en av de vanligaste könssjukdomarna i Sverige. Synliga vårtor är vanligast hos unga i åldrarna 15 till 30 år och blir mindre vanliga senare i livet.

Kondylom kan se olika ut och sitta på olika ställen

Vårtorna kan se ut på olika sätt. De vanligaste är flikiga eller rundade och lätt upphöjda. De är ofta hudfärgade eller rosa till lilatonade, men kan även vara vitaktiga, röda eller pigmenterade. Man kan ha enstaka vårtor, men oftast har man flera samtidigt. I en del fall kan vårtorna sitta mycket tätt så att de "växer ihop" och ser ut som enstaka stora utväxter.

Kondylom kan finnas både på slemhinnor och på hud. Hos män är kondylom vanligast i fåran bakom ollonet, på ollonet och på förhudens insida. Vårtor förekommer också på penisskaftet och i urinrörsmynningen.Kondylom finns ofta runt ändtarmsöppningen utan att man haft anala samlag.

Hos kvinnor är vårtorna vanliga på alla områden i underlivet. Särskilt ofta finns kondylom i slidöppningen, framför allt i nedersta delen och på de inre blygdläpparna. Ibland kan kondylom också finnas på de yttre blygdläpparna, runt klitoris, i urinrörsmynningen, i slidans övre del, på livmodertappen, i mellangården eller runt ändtarmsöppningen.

Ibland kan man höra talas om så kallade plana kondylom. Med det menas en virusförändrad slemhinna utan synliga eller kännbara vårtor. Den här texten handlar inte om plana kondylom utan om typiska kondylom, så kallade könsvårtor.

Kondylom orsakas av virus

I likhet med andra vårtor orsakas kondylom av virus som tillhör gruppen humant papillomvirus, HPV. Det finns flera olika typer av sådana virus. De virus som orsakar kondylom liknar de typer som orsakar vårtor på fötter, händer och andra ställen på kroppen.

Det är mycket vanligt med HPV-infektioner i underlivet och man räknar med att en majoritet av svenskarna har haft eller kommer att få en HPV-infektion under sin livstid. De flesta får däremot inga vårtor som resultat av infektionen. Hos de flesta läker infektionen dessutom av sig själv och allt tyder på att viruset då också har försvunnit helt ur kroppen.

Kondylom smittar när man har sex

Kondylom smittar i stort sett bara när man har sex. Alla sexuellt aktiva kan smittas, men det är vanligast under åren då man startar sitt sexualliv. I första hand smittas man när man har samlag, vaginalt eller analt, men smitta kan också överföras vid annan sexuell kontakt. Det är mycket ovanligt med kondylom i munnen efter munsex även om partnern har kondylom.

Kondylom smittar ganska lätt och de flesta som haft en sexualpartner med kondylom blir smittade med virus.

Man kan bli smittad efter bara ett oskyddat samlag. HPV kan finnas utan synliga vårtor och därför kan man smitta eller bli smittad utan att veta om det. Viruset smittar även då det inte är aktivt och man inte har några symtom som tyder på kondylom. Ju längre tid som går utan att man får ett återfall desto mindre är risken att man smittar.

Viruset kan ligga vilande under lång tid innan det ger sig till känna. Inkubationstiden, det vill säga tiden från det att man smittas till det att man kan se vårtor, varierar mycket. Det vanliga är tre till sex veckor, men vårtor kan uppkomma många månader och till och med år efter det att man smittades. Det behöver alltså inte finnas någon koppling mellan kondylom och otrohet, eftersom man kan ha fått viruset långt tidigare i ett annat förhållande.

Det egna immunförsvaret spelar in

Om man blir smittad eller inte och om man får vårtor eller inte beror också på det egna immunförsvaret.

Immunförsvaret är till exempel nedsatt när man är gravid, och en virusinfektion kan då göra att fler och större vårtor bildas. Men dessa går vanligen tillbaka av sig själva när mammans immunförsvar återgår till det normala efter förlossningen.

Hur skyddar man sig?

Kondom ger ett skydd mot kondylom, men det är inte hundraprocentigt säkert eftersom kondomen inte täcker alla ytor som kan vara infekterade av virus.

Det vaccin som ingår i barnvaccinationsprogrammet skyddar mot de två typer av HPV som är vanligast i kondylom. Vaccinet får större effekt om man får det innan man kommit i kontakt med dessa virus. Då minskar sannolikheten att få kondylom med 80 procent. Därför bör man vaccinera sig före den sexuella debuten. Vaccinet har visat sig ha god effekt på båda könen.

Vaccinet skyddar också mot livmoderhalscancer genom att de två vanligaste typerna av HPV som ligger bakom livmoderhalscancer ingår. Även detta skydd är störst om man blir vaccinerad innan man debuterat sexuellt.

Kondylom leder inte till livmoderhalscancer

Många har trott att kondylomvirus kan göra att man utvecklar livmoderhalscancer. Men det är fel. Den här felaktiga uppfattningen kommer från tiden innan man kunde skilja på effekterna av olika typer av humant papillomvirus, HPV. Livmoderhalscancer orsakas visserligen av papillomvirus, men de virustyper som ger livmoderhalscancer är inte desamma som de som orsakar kondylom.

Kvinnor som har fått kondylom behöver inte göra några extra cellprovskontroller av det skälet, men bör som alla kvinnor ta cellprov vart tredje år. Om det upptäcks kondylomliknande förändringar på livmodertappen vid en cellprovskontroll är det viktigt att man blir undersökt av en gynekolog eftersom det just på livmodertappen kan vara svårt att skilja kondylom från allvarliga förändringar.

Barn kan smittas vid födseln

Om man är gravid och ska föda och bär på kondylomvirus kan det överföras till barnet under förlossningen. Men det rör sig troligen sig om små mängder och det är mycket ovanligt att barnet får några besvär. I undantagsfall tros viruset kunna ligga vilande, kanske i så lång tid som flera år, och senare ge upphov till vårtor hos barnet. Därför behöver det inte vara så att barn som får kondylomvårtor har blivit utsatta för sexuella övergrepp, även om läkaren ändå är skyldig att utreda hur smittan kan ha gått till.

De flesta blir av med vårtorna utan behandling

De flesta som har kondylom blir av med vårtorna utan någon särskild behandling. Det tar oftast ungefär ett år, men det kan även ta längre tid. Det är mycket ovanligt att man har kvar vårtor när fem år har gått från det att man fick dem. Om man har fått kondylom under en period när immunförsvaret var tillfälligt försämrat brukar vårtorna minska eller försvinna när immunförsvaret återhämtar sig. Gravida blir till exempel ofta av med sina vårtor strax efter förlossningen.

Kan kondylom ge komplikationer?

Personer som är friska i övrigt får mycket sällan komplikationer på lång sikt. De som har kraftigt nedsatt immunförsvar, till exempel på grund av HIV-infektion eller medicinering som försämrar immunförsvaret, kan drabbas av svårbehandlade kondylomvårtor på stora områden. Då kan vårtorna vara direkt i vägen för kroppsöppningarna.

De flesta har få eller inga fysiska besvär

De flesta har inga fysiska besvär, men många upplever vårtorna som missprydande och psykiskt störande. Både kvinnor och män kan få klåda, sveda, små blödningar från vårtorna och samlagsbesvär vid kondylom.

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

Hur vet man om man har kondylom?

Eftersom kondylom är vårtor syns de för det mesta med ögonen eller känns med fingrarna. Det kan vara svårt för kvinnor att undersöka sig själva, men med hjälp av en spegel brukar det gå bra.

Om en man inte själv kan se kondylom på sin penis eller pung är det ovanligt att det finns några där. Det kan däremot vara lätt att förväxla kondylom med andra vårtliknande, normala förändringar, framför allt i fåran under ollonet.

Om man som kvinna har besvär av vårtliknande förändringar och önskar få en bedömning om det kan vara kondylom, så kan man gå och undersöka sig hos en läkare, till exempel en gynekolog, eller en specialkunnig barnmorska. De kan använda till exempel förstoringsglas eller speciella mikroskop som gör det lättare att ställa diagnos.

Vid en undersökning hos läkare eller barnmorska kan man bara få hjälp att hitta eventuella kondylom. Det går inte att ta något blodprov eller annat prov som visar om det finns virus eller inte.

Bra att låta undersöka sig

Om man har förändringar i underlivet ska man gå och undersöka sig. Man kan vända sig till en vårdcentral, en ungdomsmottagning eller en hud- eller venereologisk mottagning. Det finns också mottagningar för sexuellt överförbara sjukdomar. De har olika namn på olika ställen i landet, till exempel mottagningen för sex- och samlevnad, Sesam, STD eller STI. STD står för sexually transmitted diseases, sexuellt överförbara sjukdomar, och STI är en förkortning av sexually transmitted infections.

Den som undersöker kan skilja kondylom från till exempel normala varianter i utseendet eller olika hudsjukdomar och föreslå rätt behandling.

Ibland kan läkaren använda sig av vävnadsprov. En liten bit av förändringen tas då bort efter lokalbedövning och undersöks i laboratorium med mikroskop. Man kan då se de om det finns tecken på en virusinfektion. Men för det mesta behövs det inte. Läkare brukar kunna se direkt om det är kondylom eller inte. Ofta tas också prover för att leta efter andra könssjukdomar, till exempel klamydia.

Om man som vuxen kvinna inte har tagit något cellprov de senaste två till tre åren kan det bli aktuellt med ett sådant prov.

Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

När ska kondylom behandlas?

Vårtorna kan behandlas om de ger besvär som till exempel klåda, sveda, skavkänsla, blödningar och problem med att kissa. De psykologiska besvär många upplever när de har vårtor är också en anledning att få behandling.

Behandlingen tar bort vårtorna – inte infektionen

Det finns flera olika sätt att behandla kondylom. Gemensamt för alla behandlingar är att de är inriktade på att ta bort vårtorna. De behandlar egentligen inte den virusinfektion som gör att vårtorna uppkommer, även om mängden viruspartiklar brukar minska efter behandling. Därför är det vanligt att man får nya vårtor. Ungefär en tredjedel får nya vårtor efter behandling. Man riskerar också att föra smittan vidare, trots behandlingen. Så småningom tar kroppens eget immunsystem i allmänhet hand om virusinfektionen, men det är inte säkert att det går fortare för att man har blivit behandlad.

Olika typer av behandling

Den vanligaste behandlingen är med läkemedel som innehåller podofyllotoxin, som Wartec och Condyline. De består av en lösning som man stryker på vårtorna med hjälp av en liten spatel. Wartec finns också som en kräm som kan vara lättare att använda, framför allt för kvinnor. Behandlingen pågår i allmänhet i tre dagar. Sedan gör man ett uppehåll i ungefär fyra dagar. Därefter upprepas behandlingen en eller flera gånger. Det är vanligt att man blir röd och får sveda, men om reaktionerna blir kraftiga ska man avbryta behandlingen. De flesta blir helt bra eller betydligt bättre inom någon månad efter behandlingen.

Om man är gravid eller planerar graviditet ska man inte använda Wartec eller Condyline.

Ett annat ämne som används, och framför allt är bra vid svårare fall, är imiquimod. Det stimulerar kroppens immunförsvar att ta hand om både virusinfektionen och vårtorna. Imiquimod finns i form av en kräm som heter Aldara. Behandlingen tar längre tid, i genomsnitt ungefär två månader, och kostar mer än behandling med podofyllotoxin. Även med imiquimod är rodnad, klåda och sveda vanliga biverkningar. Behandlingen ger färre återfall än andra metoder.

Medicinerna är receptbelagda och ordineras av läkare.

Det finns också kirurgiska behandlingsmetoder. De är

  • nedfrysning, så kallad kryobehandling
  • diatermi, det vill säga stark upphettning med elektricitet
  • laser
  • borttagning med sax eller kniv.

Med undantag för vissa kryometoder görs kirurgiska behandlingar med bedövning eller ibland under narkos.

Vilken behandling som bör användas avgörs i samråd med läkare.

Kan behandlingen ge biverkningar?

Behandling med lösningar och krämer kan ge övergående besvär med klåda, sveda, rodnad och småsår.

Det har diskuterats huruvida kvinnor som gått igenom upprepade behandlingar för kondylom lättare kan få kronisk smärta i slidmynningen, så kallad vestibulit, som framför allt visar sig som att det gör ont när man har samlag. Därför kan det vara bra att diskutera med läkaren om hur man ska behandla kondylom som inte försvinner med en behandling eller som envisas med att komma tillbaka.

Man bör tänka på att vårtorna nästan alltid försvinner av sig själv så småningom, om man bara har tillräckligt med tålamod.

Vad ska man tänka på efter behandling?

Under pågående medicinsk behandling eller under läkningen efter en kirurgisk behandling bör man inte ha samlag. Om vårtor kommer tillbaka senare beror det i allmänhet inte på att man har blivit smittad på nytt av samma partner, utan på att de virus man redan har ger nya vårtor. Har man en fast partner som man tidigare haft samlag med utan kondom och fått kondylom behöver man inte skydda sig eller partnern med kondom efter behandling, vare sig behandlingen tagit bort besvären eller inte. Om den ena partnern fått kondylom och den andra är besvärsfri finns det inga rent medicinska skäl för den som inte har fått kondylom att söka läkare för undersökning. Men om man vill kan man få bli undersökt och få svar på de frågor man kan ha.

Har man tillfälliga sexuella förbindelser ger kondom det bästa skyddet för båda parter, men man ska vara medveten om att den inte skyddar helt mot risken att överföra smitta.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2014-04-28
Redaktör:

Anna Åkerman, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Kristina Lewis, läkare, specialist i hud - och könssjukdomar, Cityakuten, Stockholm