Hepatit C

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Hepatit C är en inflammation i levern som orsakas av ett virus. Det finns olika typer av virusorsakad hepatit. Viruset sprids framför allt genom blod, och det vanligaste sättet att få smittan är att dela orena sprutor. I enstaka fall kan man smittas genom sex. Ungefär tre procent av jordens befokning uppskattas vara smittad och cirka 50 000 i Sverige.

Om man har fått en blodtransfusion före 1992 kan man ha smittats och bör testa sig för hepatit C. I dag testas allt blod innan det används i sjukvården.

Efter att man blivit smittad dröjer det några månader innan infektionen bryter ut. Då kan man få symtom, men oftast märks inte infektionen. Det kan dröja flera år innan man upptäcker att man har sjukdomen. Det är viktigt att undvika att smittan sprids vidare och man får därför förhållningsregler enligt Smittskyddslagen av sin läkare.

Infektionen kan gå över utan behandling, men om viruset finns kvar i blodet efter ett år har man kronisk hepatit C. Mer än hälften av de som smittas får kronisk hepatit C. Man kan ha viruset i blodet resten av livet, ofta utan symtom.

Kronisk hepatit C utvecklas oftast långsamt men med tiden, efter 20-30 år, kan infektionen ge allvarliga skador, till exempel skrumplever.

Man kan oftast leva som vanligt om man har kronisk hepatit C, men man ska skydda levern mot belastning av till exempel alkohol eller övervikt och tänka på smittorisken. Behandling kan bota drygt hälften av de som har sjukdomen.

Symtom

Hepatit C ger oftast inga symtom alls.

Efter att ha smittats får ungefär en av tio gulfärgad hud och ögonvitor, blir trötta och illamående. Symtomen varar några veckor.

Om man får så kallad kronisk hepatit C känner en del av trötthet men de flesta märker ingenting.

Behandling

Både akut och kronisk hepatit C kan ibland behandlas med läkemedel.

När ska man söka vård?

Om man misstänker att man har hepatit C ska man kontakta en vårdcentral eller en infektionsmottagning för att genomgå en undersökning.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

  • Levern

    Levern är kroppens största körtel och har många viktiga funktioner.

    Mer information
    Bild av levern

    Levern finns högt upp i buken på höger sida och har bland annat till uppgift att ta hand om färgämnet bilirubin som finns i blodkropparna. Bilirubin ger avföringen och urinen dess färg.

    Om levern inte kan bryta ner bilirubinet förs färgämnet i stället ut i vävnaderna via blodet. När mängden bilirubin blir för hög i blodet gulnar huden och ögonvitorna.

Det finns flera slags hepatit

Hepatit är en inflammation i levern som orsakas av ett virus. Det finns olika typer av hepatit, och de har fått namn i den ordning de upptäcktes: hepatit A, hepatit B, hepatit C, hepatit D och hepatit E.

Hepatit C är den vanligaste hepatitformen i Sverige, och viruset sprids framförallt genom kontakt med infekterat blod.

Levern påverkas

Levern renar blodet, lagrar fett och socker och bryter ner vissa ämnen som till exempel alkohol och läkemedel. Den har även betydelse för vissa av kroppens hormoner och för blodets förmåga att stoppa blödningar.

När man får hepatit C kan viruset göra att levern inte kan bryta ner vissa ämnen lika effektivt längre, bland annat blir man mycket känslig för alkohol och vissa mediciner. Om man får gulaktig hud och gula ögonvitor beror det på att levern inte klarar av att rensa bort ett gulfärgat ämne, bilirubin, ur kroppen.

Blod sprider smittan

Om man har hepatit C finns virus i blodet. Man kan bli smittad om man får in smittat blod i kroppen, till exempel om man sticker sig på en använd spruta. I Sverige sprids smittan oftast mellan narkotikamissbrukare som delar sprutor eller nålar. Det är ovanligt, men sjukdomen kan även spridas om man jobbar inom sjukvården och kommer i kontakt med infekterat blod. Hepatit C kan smitta även om den infekterade själv inte har några symtom.

Man kan också bli smittad vid samlag även om risken är liten. Risken att bli smittad kan öka om man är eller samtidigt blir smittad med andra könssjukdomar eller vid sex som kan medföra slemhinneskada eller blödning. Man bör skydda sig med kondom om man har sex med någon som är smittad. Det gäller framför allt vid tillfälliga kontakter.

Från det att man smittats till det att sjukdomen bryter ut går det vanligtvis omkring fyra till åtta veckor, men tiden kan variera från två veckor upp till ett halvår. Med blodprov kan en läkare se om en hepatit C-infekterad person är smittsam eller inte.

Akut och kronisk hepatit C

Sjukdomen delas in i akut och kronisk hepatit C. Först får man en infektion, akut hepatit C, och om den inte har gått över efter ett år kallas sjukdomen kronisk hepatit C. I den akuta fasen märker man oftast inte att man har smittats, eller också går symtomen över av sig själva. Därför upptäcks eller behandlas akut hepatit C sällan.

Hos fler än hälften av dem som smittats finns infektionen kvar efter ett år. Man kan ha kronisk hepatit C resten av livet och efter många år kan sjukdomen orsaka skador på levern.

I dag testas allt blod som används i vården

Viruset som orsakar hepatit C upptäcktes först 1989. Tidigare kunde man därför bli smittad vid blodtransfusion, vid behandling med andra blodprodukter eller vid organtransplantation. Sedan 1992 testas allt blod för hepatit C innan det används i sjukvården. Cirka 2000 personer upptäcks ha hepatit C varje år i Sverige. Aktiv uppsökning av de som fått blodprodukter innan 1992 upphörde 2012.

Hur smitta undviks

Om man får blod på sig som man misstänker kan vara smittat, ska det tvättas bort på en gång med tvål och vatten. Sedan ska huden desinfekteras med till exempel klorhexidinsprit. Kommer blodet i ögonen, näsan eller munnen, sköljer man med vatten.

När man har hepatit C måste man följa ett antal regler för att minska risken att smitta andra. Det är till exempel viktigt att täcka även små sår med förband och man är skyldig att tala om att man har sjukdomen när man söker sjukvård eller tandvård. Läs mer i kapitlet Vård och behandling om regler man ska följa när man har sjukdomen.

Det finns ännu inget vaccin mot hepatit C. Däremot rekommenderas alla som smittats med hepatit C att vaccinera sig mot hepatit A och B eftersom dessa infektioner ökar risken för leverskada.

Man kan bli helt frisk

Inom ett år blir ungefär 25 procent av alla som smittats med hepatit C friska utan behandling.

De som inte blir friska det första året har utvecklat en kronisk infektion som man kan ha resten av livet. Oftast kan man leva nästan som vanligt men man ska undvika alkohol, tänka på smittorisken och gå på de kontroller som behövs. Det finns behandling som kan bota ungefär hälften av alla med kronisk hepatit C. Man får behandlingen om en utredning visar att den är lämplig. 

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

De flesta märker inte den akuta infektionen

De flesta märker inte av den akuta infektionen, men en del kan känna sig trötta eller ha dålig aptit. De symtomen kan man ha under några veckor upp till flera månader. Symtomen av hepatit C kan variera mycket från person till person.

En del kan utveckla gulsot

Ungefär en av tio som infekteras utvecklar gulsot vid insjuknandet. Det finns tre typiska faser som den som utvecklar gulsot brukar gå igenom. Först känns det som om man har fått influensa med huvudvärk, feber, trötthet och allmän värk i kroppen. Denna period är kort och varar från några dagar upp till en vecka. Vanligtvis går febern över efter fyra till fem dagar.

I nästa steg kan man tappa aptiten och må illa, ibland kräks man. Denna fas kan pågå i några dygn upp till en vecka.

Under den sista fasen brukar huden och ögonvitorna bli gulaktiga. Urinen kan vara mörkfärgad och avföringen ljus. Samtidigt som den gula färgen ökar försvinner de tidiga symtomen, bortsett från tröttheten. Inom några veckor försvinner oftast den gula färgen, men det är vanligt att man känner sig trött ytterligare någon månad därefter.

Kronisk hepatit C kan utvecklas till skrumplever

Kronisk hepatit C utvecklas oftast långsamt och utan symtom. Med tiden kan man få allvarliga skador, till exempel ärrbildningar i levern som ibland utvecklas till skrumplever efter 20-30 års sjukdom. Så länge stora delar av levern fungerar normalt är symtomen på skrumplever inga eller otydliga. De tidiga tecknen kan vara att man känner sig trött och svag, har dålig aptit, mår illa och går ner i vikt. Om man har utvecklat skrumplever har man en något ökad risk för levercancer.

När levern fungerar sämre

När levern fungerar sämre kommer andra symtom, till exempel kan man lättare än vanligt få blåmärken och näsblod. Leverns förmåga att styra kroppens hormoner förändras också och män kan till exempel få förstorade bröst eller bli impotenta.

Efterhand blir ögonen och huden gula och vätska samlas i buken. När levern inte längre fungerar kan även hjärnan påverkas med svår trötthet och slöhet som följd, och i värsta fall kan man till och med bli medvetslös.

Blodprov bekräftar diagnosen

Om man har symtom som tyder på hepatit C, eller om man varit utsatt för smittorisk, ska man kontakta en vårdcentral. Där kan man lämna ett blodprov som visar om man blivit smittad med hepatit C. Inom en vecka brukar det komma svar på provet.

Om provet visar att man någon gång blivit smittad med hepatit C så tas blodprover för att se om viruset finns kvar och om man fortfarande är smittsam. Proven visar också om man har en skada på levern och om man behöver och kan få behandling.

Skydd mot smittspridning

Hepatit C är enligt smittskyddslagen en så kallad allmänfarlig sjukdom. Det betyder att den läkare som upptäcker att någon har sjukdomen måste rapportera detta till en smittskyddsläkare och till Smittskyddsinstitutet. Det är viktigt för att spridningen av sjukdomen ska kunna begränsas. Läkaren som ställt diagnosen kan också få hjälp av smittskyddsläkaren för att spåra källan till sjukdomen.

Om man har en partner som har hepatit C får man information om det och brukar få lämna blodprov för att få veta om man har smittats. Detsamma gäller om man har en mamma som bedöms ha varit smittbärare när man föddes.

Att få besked om hepatit C

När man får besked om hepatit C kan det först vara svårt att ta till sig, och det kan kännas särskilt svårt om man har kronisk hepatit C. Därför kan det vara bra att ha med sig en god vän eller anhörig när man ska få svar på blodprovet. Den personen kan ge stöd och hjälpa till att hålla reda på alla frågor och all information.

Om man tycker att det känns mycket jobbigt är det viktigt att berätta det för vårdpersonalen, så att man kan få hjälp att hantera situationen.

Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

Viktigt att kontakta vården

Om man misstänker att man har hepatit C ska man alltid kontakta en vårdcentral eller en infektionsmottagning för att genomgå en undersökning.

Regler om man har blivit smittad

Det är viktigt att undvika att smittan sprids vidare. Om man har smittats av hepatit C får man därför vissa förhållningsregler ur Smittskyddslagen av sin läkare.

Vanliga regler är till exempel:

  • Om någon kommer i kontakt med ens blod måste man berätta att det är smittat med hepatit C. Han eller hon ska då kontakta en vårdcentral eller infektionsmottagning för att få råd. Personen kan behöva lämna blodprov för att det ska gå att bedöma om smitta skett.
  • Det är viktigt att tänka på att inte dela toalettartiklar som rakhyvel eller rakapparat med andra. Man bör heller inte dela tandborste eftersom man kan blöda i tandköttet när man borstar tänderna.
  • Om man tar narkotika med spruta måste man ha egna sprutor och nålar och inte låta andra använda dem. Man ska inte använda gemensam blandningskopp och man bör förvara sprutverktygen så att de inte riskerar att smitta andra.
  • Man bör inte tatuera sig, ta hål i öronen eller något liknande som gör att man blöder. Om man ändå gör det måste man berätta att man har hepatit C.
  • Man får inte ge blod, donera organ eller vävnad för transplantation eller donera sperma.
  • Man ska vara noga med att sätta plåster eller lägga förband även på små sår. Den som hjälper till ska använda plasthandskar vid omläggning av sår på någon med hepatit.
  • Innan man kastar något som är nedblodat, som till exempel plåster eller bindor, bör man förpacka det noga.
  • Blodfläckar på exempelvis golv tar man bort med desinfektionsmedel. Kläder som fått blod på sig bör man tvätta i maskin och inte för hand.
  • Man måste berätta att man har hepatit C när man söker sjukvård eller tandvård.
  • Man är skyldig att komma på de återbesök och provtagningar som läkaren anser nödvändiga.

Sjukdomen kan smitta mycket länge, ibland hela livet. Först efter provtagning och efter att en läkare avgjort att man inte längre smittar kan man sluta följa förhållningsreglerna. Men även om man inte längre smittar får man inte ge blod, donera organ eller vävnad för transplantation eller donera sperma.

Behandling av akut hepatit C

Oftast får man ingen specifik behandling mot akut hepatit C. Däremot rekommenderas alla som smittats med hepatit C att vaccinera sig mot hepatit A och B eftersom dessa infektioner ökar risken för leverskada.

Om man har svår klåda eller värk kan man behöva lindring, men eftersom läkemedel kan påverka levern man ska man alltid rådfråga sin läkare om vilka mediciner man kan använda.

Om man har akut hepatit C som inte går över efter tre månader får man ibland behandling med interferonsprutor i sex månader.

Även om det är mycket ovanligt kan akut hepatit C ge livshotande symtom som till exempel akut leversvikt. Då behöver man vård på sjukhus och ibland behandlas på intensivvården.

Behandling av kronisk hepatit C

Kronisk hepatit C kan behandlas med läkemedel, till exempel interferonsprutor och ribavirintabletter. Interferon hjälper kroppens immunförsvar att hejda hepatit C-viruset. Oftast kan man själv ta sprutorna men man brukar få hjälp de första gångerna. Ribavirin är ett ämne som hindrar hepatit C-virus att föröka sig. Läkemedlet förstärker effekten av interferonbehandlingen.

Under behandlingen måste man lämna prover regelbundet och sex månader efter avslutad behandling kan en läkare se om infektionen har läkt.

Alla behöver inte behandlas och eftersom behandlingen är långvarig och med risk för mycket biverkningar ska man före en behandling blir aktuell genomgå en undersökning för att se om man tål medicinerna. I undersökningen bedöms bland annat graden av leverskada och ens övriga hälsotillstånd. En behandling kan vara jobbig och innan den startar ska man vara säker på att man ändå vill genomgå den. Om behandlingen avbryts i förtid eller om man inte tar medicinen regelbundet, så fungerar den inte.

Man kan inte behandlas när man är gravid.

Det pågår mycket forskning kring behandling av hepatit C och de närmaste åren kommer nya, mer effektiva mediciner med färre biverkningar troligen att registreras. För en del personer kan det vara bättre att vänta på dessa läkemedel.

Om behandlingen lyckas blir man smittfri

Det finns olika typer av hepatit C-virus som är olika svåra att behandla. Knappt hälften av de som har hepatit C-virus typ 1 och 4 blir friska efter ungefär ett års behandling. Hepatit C-virus typ 2 och 3 är vanligen lättare att behandla och cirka 80 procent av de smittade blir friska efter sex månaders behandling.

Om behandlingen lyckas blir man smittfri och inflammationen i levern läks. Då minskar risken för att man ska få skrumplever eller levercancer. Den leverskada man hade före behandlingen finns kvar men kan ibland förbättras efter en lyckad behandling.

Många nya läkemedel mot hepatit C utvecklas för närvarande och behandlingstiderna omprövas beroende på virustyp och om man tidigt blir virusfri. Därför bör behandlingen alltid ske vid klinik med specialistkompetens inom området.

Biverkningar av behandlingen

Biverkningar av medicinen är vanliga, nästan alla får feber och frossa i början och man brukar känna sig trött och nedstämd. Om man haft depressioner tidigare är det viktigt att tala om det för sin läkare eftersom man har en ökad risk att bli deprimerad igen under behandlingen. Om man tror att man är på väg att bli deprimerad, bör man söka hjälp hos sin läkare.

Läkemedlen gör också att man får sämre kondition och att man lättare får infektioner. Vissa läkemedel kan ge hudutslag som ibland kan bli allvarliga.

Blodprov

Inför och under behandlingen av hepatit C får man lämna flera blodprov. Proverna undersöks för att läkaren bland annat ska se hur levern fungerar. Inför behandlingen bestämmer läkaren också vilken typ av hepatit C virus som orsakat infektionen. Då kan behandlingen anpassas efter det. Blodproven ger också möjlighet att mäta mängden virus i kroppen för att avgöra smittsamheten och effekten av behandlingen samt genetisk bestämning av vilket typ av hepatit C virus som orskat infektionen.

Leverprov

Ibland behöver vävnadsprov tas från levern, så kallad leverbiopsi. Biopsin visar bland annat hur leverns celler ser ut och om det finns tecken på inflammation och ärrbildningar. Leverbiopsin är viktig för att bedöma hur allvarlig leverskada man har och om behandling behövs. Man får oftast ligga på rygg eller på vänster sida när en leverbiopsi görs. Först bedövas huden och bukväggen med lokalbedövning. Själva biopsin utförs genom att en nål förs in mellan två revben till leverns yta. En liten bit levervävnad sugs ut och undersöks sedan i mikroskop. Provtagningen tar bara några få sekunder och känns lite mer än ett blodprov.

På senare tid har nya undersökningsmetoder utvecklats. Med hjälp av så kallad elastografi, vanligen Fibroscan som använder ultraljud och vibrationer för att mäta elasticitet i levern, kan leverskadan bedömas. Det gör att det i många fall inte behöver utföras någon leverbiopsi. Elastografi görs snabbt och smärtfritt i samband med mottagningsbesök.

Om levern blir sämre

Kronisk hepatit C utvecklas långsamt och kan på lång sikt orsaka skrumplever och därefter levercancer. Risken att få de sjukdomarna ökar om man samtidigt har andra typer av hepatitvirus, om man har försämrat immunförsvar eller om man dricker alkohol.

Den som har mycket svår skrumplever eller levercancer kan ibland få genomgå en levertransplantation. Operationen görs bara vid livshotande leversjukdom när läkaren bedömer att en levertransplantation kan vara till hjälp.

Om man blir svårt sjuk av akut eller kronisk hepatit C och får symtom som till exempel oro, förvirring och extrem trötthet, ska man omedelbart söka vård.

Graviditet och hepatit C

Om man har hepatit C när man är gravid kan barnet smittas under förlossningen men risken är liten, ungefär ett av 20 barn får infektionen om mamman är smittad. Barnet ska kontrolleras för hepatit C på Barnavårdscentralen. Det finns inte någon ökad risk för fosterskada eller för tidig förlossning och man kan amma om man har infektionen.

Hur påverkas livet?

Om man har kronisk hepatit C kan man oftast leva som vanligt förutom att man ska undvika alkohol och tänka på smittrisken. Ibland kan man bli botad med hjälp av behandling.

Det kan kännas jobbigt att berätta om sjukdomen för till exempel sin partner eller sina arbetskamrater. Då är det bra att vara påläst så att man kan lugna dem. Om man har kronisk hepatit C får man ofta lämna blodprov varje år under hela livet för att kontrollera hur levern mår och för att ta ställning till om man ska få behandling. Man vänjer sig oftast vid reglerna om hygien och de blir efterhand en naturlig del av livet.

Om man har ett barn som har kronisk hepatit C ska man samråda med barnets läkare om hur man ska informera förskole- och skolpersonal. Det kan kännas bra att ha kontakt med andra som har barn med samma sjukdom.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2013-06-20
Skribent:

Johan Berglund, professor, specialist i allmänmedicin, Blekinge

Redaktör:

Peter Tuominen, 1177.se

Granskare:

Ann-Sofi Duberg, överläkare, Infektionskliniken, Universitetssjukhuset Örebro

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge