Feber hos barn

Vad är feber?

Feber är kroppens normala reaktion på en infektion och ett led i kroppens försvar mot virus- och bakterieangrepp. I allmänhet har barn feber om temperaturen, mätt i stjärten eller i örat, är över 38 grader efter en halvtimmes vila.

Det är mycket vanligt att infektioner ger feber hos barn. Det finns två huvudtyper av infektioner, den ena orsakas av virus och den andra av bakterier. Det är framförallt virusinfektioner, till exempel förkylning, hosta och halsont, som är den vanligaste orsaken till feber.

Livlig lek kan höja temperaturen

Barn får lätt feber. Men det är inte alltid som feber betyder att barnet är särskilt sjukt.

Om barnet är väldigt aktivt, till exempel leker livligt, kan temperaturen gå upp till 38,5 grader utan att det är tecken på sjukdom. Låt barnet vila under en halvtimme, han eller hon kan gärna ligga ned, och mät sedan temperaturen en gång till.

Den går i normala fall ner omkring en halv grad efter vilan. Sänks temperaturen är det inte fråga om feber.

Man kan säga att kroppen har en sorts termostat som reglerar kroppstemperaturen och som ser till att hålla temperaturen mellan 36,0 och 38,0 grader. Vid den temperaturen fungerar kroppens system som bäst.

Kroppstemperaturen varierar under dygnet. Den är lägst på natten och högst på eftermiddagen.

Vissa barn kan bli lite förvirrade

En del barn kan bli tillfälligt förvirrade när de har feber. De ser, hör eller känner saker som inte finns i verkligheten eller uppfattar omgivningen på ett förvrängt sätt. Man kan ha svårt att få kontakt med barnet. Både föräldrar och barn kan bli skrämda av upplevelsen, men tillståndet är ofarligt och brukar gå över efter en stund.

Tillfällig förvirring kan lindras genom att febern sänks. Ett sätt att försöka sänka febern är att svalka barnet genom att ha svalt i rummet. Om barnet verkar tycka det är skönt kan man låta barnet sova med ett tunt lakan eller bara i underkläder. Ett annat sätt att sänka febern är att ge febernedsättande medel.

Feberkramp

En del barn kan få kramper i samband med att de har feber. Feberkramper är inte skadliga för barnet men man ska alltid söka vård första gången ett barn får ett krampanfall. Feberkramper går inte att förebygga på något sätt.

Hur febern bidrar till kroppens försvar

Som ett led i försvaret mot virus- och bakterieangrepp ser kroppen till att få feber. Virus och bakterier trivs nämligen inte i högre kroppstemperatur. Idealiskt för dem är den normala kroppstemperaturen kring 37 grader. När kroppens försvarsceller börjar oskadliggöra viruset eller bakterierna, avger de samtidigt signalämnen, som ställer om kroppens termostat till högre temperatur. Den högre temperaturen medverkar till att försvaga angriparna.

Andra orsaker till förhöjd kroppstemperatur

Vätskebrist kan orsaka feber. Barn kan också få feber av förgiftning med acetylsalicylsyra, som finns i Magnecyl, Bamyl, Treo och liknande läkemedel, men det är mycket sällsynt. Mediciner som innehåller acetylsalicylsyra bör inte ges till barn och ungdomar under 18 år, om inte läkare har rekommenderat det.

Kan man undvika feber?

Eftersom orsaken till febern nästan alltid är infektioner, är alltså frågan hur man kan undvika olika angrepp av virus och bakterier.

Riktigt små barn, under sex månader, har ett visst medfött skydd mot en del infektioner som modern haft tack vare antikroppar som överförts från modern under senare delen av graviditeten. För tidigt födda barn saknar detta skydd. Bröstmjölk skyddar i viss mån också mot infektioner. Men det är ändå viktigt att försöka skydda spädbarn från barn och vuxna med infektioner.

Tiden mellan 7 och 18 månaders ålder är den mest infektionskänsliga i en människas liv. Då möter man ständigt nya virus, som ger nya förkylningar och som man bygger upp ett antikroppssvar emot. När man fyllt två år brukar infektionerna bli färre.

Småbarn kan ha upp till tolv virusinfektioner med övre luftvägssymtom per år, utan att detta på något sätt är anmärkningsvärt. Infektionerna varar kanske en till två veckor åt gången. Det kan verka som om barnen alltid är sjuka.

Mindre risk att bli smittad utomhus

Går det att förebygga infektionerna? Viruset överförs både via droppburen smitta och via händerna. Vid droppburen smitta följer viruset med små vattendroppar i den luft som det sjuka barnet andas ut. En nysning för iväg dropparna långt ut i luften där andra kan andas in dem utan att märka det. Om man vistas mer ute, där man på ett naturligt sätt har mindre närkontakt, och om man tvättar händerna bättre och oftare, så minskar man riskerna för att föra smitta vidare.

Ett barn som är utomhus mycket, som kan tvätta sig själv om händerna, som får bra och näringsriktig kost och som får tillräckligt med sömn, har bättre förutsättningar att klara sig. Barn ska inte utsättas för tobaksrök. Röken försämrar barnens motståndskraft.

När bör man kontakta läkare?

Feber i sig är inte farligt men infektionen som orsakar den kan vara allvarlig. Det är framför allt genom att bedöma hur barnet mår i övrigt som man kan avgöra om man behöver kontakta vården eller inte. Om barnet orkar vara uppe och leka är febern troligen bara tecken på en lättare infektion.

Om barnet har en temperatur över 41 grader bör man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning. Detsamma gäller, oavsett temperatur, om barnet

• inte ger samma kontakt som vanligt
• är slött och inte vill äta eller dricka
• verkar stelt i nacken
• får feberkramp för första gången.

Men man bör alltid kontakta vården om barnet är

• yngre än tre månader och har feber över 38 grader
• mellan tre och sex månader och har feber över 39 grader.

Om barnet har hög feber och utslag böra man också kontakta vården. Detsamma gäller om barnet har halsont, kräks eller har diarré, eller om febern inte gått ner efter fyra dygn.

Om febern kommer tillbaka

Om barnet får feber igen efter tre till fem dygn och samtidigt får exempelvis ont i öronen eller förvärrad hosta kan man vänta tills morgonen med att kontakta vården.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd om vart man ska vända sig.

Praktiska tips - detta kan du göra själv

• Var inte rädd för febern, men följ barnets allmäntillstånd noga.
• Det kan vara bra att ta tempen morgon och eftermiddag, och skriva upp resultatet.
• Ge barnet mycket att dricka, gärna vad barnet tycker om och själv vill ha.
• Barnet kan gärna vara uppe, låt det själv bestämma sina aktiviteter.
• Klä inte på barnet mer än vanligt i förhållande till omgivande temperatur.
• Om barnet tycker det är skönt kan man låta det sova med ett tunt lakan eller bara i underkläderna.

Bästa sätt att ta tempen

Det är mest tillförlitligt att mäta kroppstemperaturen i stjärten, sedan barnet först har vilat en halvtimme. En elektronisk digital termometer är lättast att använda. Vid temperaturmätning i örat behövs en särskild termometer, som rätt använd är tillförlitlig och skonsam, se anvisningarna på termometern. Den är svår att använda på riktigt små barn då hörselgången är för trång. Remsor som ändrar färg är inte pålitliga och bör inte användas. Mät temperaturen på samma sätt varje gång.

När man behöver råd och hjälp

Om man är osäker på om man ska kontakta läkare kan man alltid få råd genom att ringa sjukvårdsrådgivningen eller distriktssköterskan på barnavårdscentralen. De kan hjälpa till att göra en bedömning av barnets tillstånd och känner också ofta till vilka barnsjukdomar som är aktuella där man bor.

Distriktssköterskan kan ibland göra hembesök och även utföra viss provtagning för att ställa diagnos på till exempel halsfluss och scharlakansfeber som kan vara orsaker till feber.

Distriktsläkaren tar emot barn med feber som varat mer än tre dagar, eller barn som fått någon komplikation som ont i öronen eller tilltagande hosta med bröstsmärtor.

Barnkliniken på sjukhuset kan hjälpa i mer komplicerade fall, till exempel vid feberkramp, om barnet är mer allmänpåverkat eller är under tre månader. Om ett barn som redan går på barnkliniken för en allvarlig sjukdom får feber brukar barnkliniken också hjälpa till med bedömning och behandling.

Hur går läkarundersökningen till?

När läkaren undersöker ett barn som har feber bedöms först allmäntillståndet. Ofta får barnet sitta i förälderns knä och läkaren tittar i halsen och öronen, lyssnar på hjärta och lungor. Läkaren brukar också känna på halsen och nacken. Ibland får barnet ligga ner och doktorn känner på magen. Någon enstaka gång undersöks även muskler och leder.

Ibland behöver prover tas. Det kan krävas ett prov från svalget, ett stick i fingret för blodprov och ett urinprov för att komma fram till en diagnos. Svalgprovet görs för att se om det finns halsflussbakterier, så kallade streptokocker.

Om det behövs får barnet remiss till en barnklinik, där det ibland görs fler undersökningar.

Barnets feber, besvär eller eventuella sjukdom behandlas på olika sätt beroende på orsaken.

Ska febernedsättande medel användas?

Feber behöver sällan behandlas med febernedsättande läkemedel. De flesta barn har feber som varar några dagar utan att det behöver betyda något allvarligt. Men man kan ge febernedsättande läkemedel om barnet mår märkbart dåligt av febern, till exempel har ont i kroppen, är gnälligt, äter och dricker sämre, sover dåligt eller har svårt att komma till ro på kvällen.

Det som kan tala för behandling är att man

• vill minska barnets obehag av att känna sig svag, varm eller frusen, helt enkelt minska känslan av att vara sjuk
• öka barnets vilja att dricka och äta.

Det som kan tala mot läkemedelsbehandling är att

• de flesta barn har feber kort tid och att det oftast är ofarligt
• sänkt feber ger minskad förmåga att dämpa infektionen
• läkemedlen kan ge biverkningar, även om det är mycket ovanligt.

Olika läkemedel för olika åldrar

Mot feber finns för barn över tre månader medicin som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Från sex månaders ålder kan barn få medicin som innehåller ibuprofen, som till exempel säljs under namnen Ipren eller Ibuprofen. Medicinerna finns i flytande form eller som stolpiller med rätt dos för små barn. För äldre barn finns även tabletter. Följ anvisningarna på förpackningen noga. Kombinera inte olika läkemedel. Barn under 18 år som har feber ska inte använda febernedsättande läkemedel med acetylsalicylsyra, till exempel Magnecyl, Treo eller Albyl.

Man ska inte behandla barn under sex månader som har feber utan att först kontakta vården.

Det brukar vara enklare för små barn att ta läkemedel i flytande form. Det kan också vara ett bra alternativ till barn som inte vill eller kan svälja tabletter. De flytande läkemedlen är smaksatta, men det finns också en tydlig läkemedelssmak som tränger igenom. En del barn tycker om smaken, andra tycker inte alls om den. Om det är svårt att få i barnet medicinen kan man använda stolpiller, som förs in i ändtarmen.

Medicinerna sänker febern och gör så att barnet allmänt mår bättre. Om barnet fortfarande inte verkar bättre, även om febern går ner, ska man kontakta läkare.