Åldersförändringar i gula fläcken

Vanlig orsak till sämre syn

När man blir äldre blir synen ofta sämre. En vanlig orsak är åldersförändringar i gula fläcken, så kallad makuladegeneration. Sjukdomen gör att man kan ha svårt att se skarpt, men eftersom synen utanför gula fläcken är bevarad kan man aldrig bli helt blind.

Det finns två sorters åldersförändringar i gula fläcken, våta och torra. Den torra formen är vanligast men kan oftast inte behandlas. Den våta formen ger oftare svårare besvär men behandling med läkemedel kan oftast förhindra att synen blir sämre och ibland förbättra den.

Man ser skarpast i gula fläcken

Ögats insida är klädd med en tunn hinna som kallas näthinnan och som består av miljontals små synceller. Pupillen reglerar att man får tillräckligt med ljus i ögat och näthinnan fungerar som en slags film som fångar upp det man ser. Syncellerna omvandlar sedan filmen till elektriska signaler som skickas till hjärnan där bilderna återskapas.

I näthinnans mitt finns ett litet område som kallas gula fläcken eller makula. Där finns det extra många synceller och det är där man ser som skarpast. Därför påverkar förändringar i gula fläcken förmågan att urskilja detaljer och att kunna se skarpt på nära håll.

Börjar oftast i det ena ögat

Om man får sjukdomen blir synen till en början oftast sämre på det ena ögat, men senare kan synen också bli sämre på det andra ögat. Det går inte att i förväg veta om bara det ena eller bägge ögonen kommer att få åldersförändringar.

Torra åldersförändringar

Torra åldersförändringar i gula fläcken innebär att de ljuskänsliga cellerna i gula fläcken bryts ner. När man blir äldre och allt eftersom celler slutar att fungera ser man sämre.

Våta åldersförändringar

Våta åldersförändringar i gula fläcken är oftast allvarligare än torra. Den våta formen kan man få om nya skadliga blodkärl bakom näthinnan börjar växa in under gula fläcken.

De nya blodkärlen är ofta mycket sköra och kan därför börja läcka blod och vätska in under gula fläcken. Den läckande vätskan gör att gula fläcken svullnar vilket kan leda till att saker ser krokiga eller förvrängda ut. Förändringarna gör också att cellerna i gula fläcken fungerar sämre, därför försämras synen och ibland förlorar man helt förmågan att se mitt i synfältet.

Det är ovanligt men torra förändringar kan utvecklas till våta.

Risken ökar ju äldre man blir

Det är inte klarlagt varför man får åldersförändringar i gula fläcken, men risken att få sjukdomen ökar ju äldre man blir. Knappt var tionde person mellan 65 och 75 år får sjukdomen och var femte som är över 75 år, men man kan också få åldersförändringar i gula fläcken redan när man är i medelåldern. De flesta får den torra formen. Sjukdomen är något vanligare bland kvinnor än bland män.

Bortsett från åldern ökar också risken att få åldersförändringar i gula fläcken om man

• har en eller flera släktingar som har sjukdomen
• röker
• har förhöjda kolesterolvärden
• får i sig för lite vitaminer som till exempel vitamin C och E.

Går sjukdomen att förebygga?

Man kan minska risken att få åldersförändringar i gula fläcken genom att inte röka. Att äta mycket frukt och grönsaker kan också minska risken.

Om sjukdomen blir svårare

Man blir aldrig helt blind av åldersförändringar i gula fläcken men man kan i värsta fall se så dåligt att man till exempel inte kan läsa tidningar, titta på tv eller åka buss eller tunnelbana. Däremot går det ofta att klara sig i miljöer man känner väl, som till exempel sitt eget hem.

Hjälp finns även om man ser dåligt

Oftast kan man fortsätta att leva ett aktivt liv, speciellt om synen bara är sämre på det ena ögat. Ibland kan enkla åtgärder underlätta vardagen. Man kan till exempel öka textstorleken på datorskärmen eller använda solglasögon om man besväras mycket av solljus eller lätt blir bländad.

Om synskärpan blivit mycket sämre på bägge ögonen kan man lära sig att kompensera det genom att titta lite vid sidan om det man vill se på. Det finns också hjälpmedel, exempelvis förstoringsglas, som gör att man kan läsa fast man ser dåligt. Att använda ögonen som vanligt, till exempel att läsa eller titta på TV, är inte skadligt när man har åldersförändringar i gula fläcken.

Torra åldersförändringar går långsamt

Om man har torra åldersförändringar i gula fläcken är de första och vanligaste symtomen att

• man långsamt får sämre synskärpa, försämringen kan ta flera år
• man behöver starkare ljus när man läser, men också att bokstäver eller delar av bokstäver faller bort.

Man kan också få svårare att känna igen ett ansikte, men det är oftast inte ett av de första symtomen.

Om man har torra åldersförändringar i ett öga har man ibland inga andra symtom än att man ofta får svårt att bedöma avstånd.

Ibland märker man inte att man ser sämre förrän man har åldersförändringar i båda ögonen. Då kan man få svårt att läsa och bokstäver eller delar av bokstäver faller bort.

Det är ovanligt men om synen blir mycket försämrad kan man helt förlora synen i synfältets mitt och i stället se en suddig fläck där. Fläcken beror på att en större grupp celler i gula fläcken har slutat fungera som de ska.

Våta åldersförändringar går fort

Det vanligaste symtomet på våta åldersförändringar i gula fläcken är så kallat krokseende. Raka linjer ser ut att vara krokiga och ansikten kan se förvrängda ut. Det beror på att de nybildade och sköra blodkärlen läcker vätska under gula fläcken. Då svullnar den och när gula fläcken inte längre är slät får man krokseende.

Till skillnad mot om man har de långsamma torra förändringarna kan synen snabbt bli sämre, ibland bara på några dagar. Så småningom kan man förlora synen i synfältets mitt och se en suddig fläck i stället.

Att få en diagnos

Det räcker oftast med att man undersökt synskärpan och att läkaren kontrollerat gula fläcken med ett ögonmikroskop för att få veta om det är åldersförändringar i gula fläcken som försämrat synen. Många gånger får man också veta vilken typ av förändringar man har, om det är den torra formen eller den våta och om förändringarna är upptäckta i ett tidigt skede eller om de pågått länge. Om ögonläkaren misstänker att man har våta förändringar brukar man få göra ytterligare undersökningar som kontrastfotografering och en så kallad OCT-undersökning.

Synundersökning

För att undersöka synskärpan gör man en synundersökning hos ögonläkaren, optikern eller mer sällan på vårdcentralen. Om synen blivit långsamt sämre kan man göra synundersökningen hos en optiker som sedan kan remittera till en ögonläkare.

Undersökningen tar ungefär fem minuter. Man får sitta och titta på en tavla med bokstäver i olika storlekar. Ju mindre bokstäver man kan läsa desto bättre synskärpa har man och genom att mäta synskärpan går det att avgöra hur synen påverkats av sjukdomen.

Ögonmikroskopi

För att upptäcka tecken på åldersförändringar i gula fläcken kan läkaren använda ett ögonmikroskop. Undersökningen görs på en ögonmottagning och man sitter på en stol framför läkaren med ögonen precis framför mikroskopet. Före undersökningen får man droppar som vidgar pupillerna så att både näthinnan och gula fläcken syns tydligt i mikroskopet. En del uppfattar det starka ljuset som obehagligt men undersökningen gör inte ont och är helt ofarlig. Det tar tio till tjugo minuter att bli undersökt och man får svar direkt.

Ett tidigt tecken på åldersförändringar är små gulaktiga prickar i gula fläcken som kan upptäckas med ögonmikroskop. De påverkar sällan synen men kan ibland leda till våta eller torra åldersförändringar.

Efter en undersökning med ögonmikroskop kan pupillerna på grund av ögondropparna fortsätta att vara förstorade i ett par timmar och ibland ända till nästa dag. Under den här tiden kan man se lite suddigt och man ska undvika att köra bil. Man kan också känna sig bländad av starkt ljus och det kan vara bra att använda solglasögon.

Kontrastfotografering

Om läkaren misstänker att man har våta åldersförändringar undersöks blodkärlen och cirkulationen i dem med kontrastfotografering, så kallad fluoresceinangiografi. Undersökningen görs på en ögonklinik. Först sprutas ett färgämne in i ett blodkärl i armen och sedan fotograferas ögonbotten av en kamera kopplad till ett ögonmikroskop. Med hjälp av bilderna kan läkaren sedan se om nybildade blodkärl finns och hur mycket de läcker.

Kontrastfotograferingen tar 20-30 minuter och under den tiden tas en hel serie bilder. Undersökningen görs av en sjuksköterska och förutom ett litet stick när man får sprutan med färgämne gör det inte ont. Det kan ta cirka en till två veckor innan man får svar.

OCT-undersökning

Som ett komplement till kontrastfotografering får man ofta göra en undersökning med OCT, optical coherence tomography. Det vanligaste är att man undersöks med OCT efter fotograferingen, men det händer att man får göra den före.

OCT-undersökningen innebär att man får titta i ett ögonmikroskop samtidigt som en dator tar fram en bild av näthinnan. Bilden gör det lättare att se om det finns vätska i gula fläcken, om den är svullen och om det finns tecken på att nya kärl bildats.

Före undersökningen får man droppar som vidgar pupillerna så att både näthinnan och gula fläcken syns tydligt i mikroskopet. Undersökningen tar ungefär fem minuter, gör inte ont och är helt ofarlig. Ibland kan man få svar direkt men det kan också dröja upp till en vecka.

Synförändringar påverkar ofta vardagen

Det kan kännas svårt att få beskedet att man har åldersförändringar i gula fläcken eftersom det är en sjukdom som ofta påverkar det vardagliga livet. Därför ska man inte dra sig för att kontakta sin ögonläkare om det är något man undrar över.

Ögonmottagning eller optiker

Om man upplever att synen blivit långsamt sämre på det ena eller på bägge ögonen är det ofta bra att vända sig till en optiker. Där kan man få göra en synundersökning och få en remiss till en ögonmottagning. Man kan också vända sig till en vårdcentral.

Om man däremot snabbt fått sämre syn eller om man har krokseende på det ena eller på bägge ögonen är det bäst att söka sig direkt till en ögonmottagning.

Torra åldersförändringar kan sällan behandlas

Det finns ännu ingen effektiv behandling av torra förändringar i gula fläcken. Men om man har tidiga torra förändringar kan en läkare ibland ge rådet att man ska ta vissa extra vitaminer och mineraler för att bromsa upp en fortsatt försämring av synen och för att förhindra att de utvecklas till våta förändringar.

Våta förändringar kan oftast behandlas

Våta förändringar kan oftast behandlas med läkemedel som man får med spruta. Om förändringarna är gamla eller särskilt stora går de inte att behandla.

Behandlingarna får man på en ögonmottagning. För att ögonläkaren ska kunna avgöra om behandling behövs undersöks man först med kontrastfotografering och ofta även med OCT.

Behandling med läkemedel

Behandlingen vid våta åldersförändringar består av läkemedel. Den kan ges mot de flesta former av sjukdomen. Medicinerna bromsar både bildandet av skadliga blodkärl under gula fläcken och att kärlen läcker vätska. Efter behandlingen ser man också ofta bättre. Tre exempel på läkemedel som används är ranibizumab som finns i Lucentis, bevazicumab som finns i Avastin och pegaptanib som finns i Macugen.

Före behandlingen bedövas ögat med ögondroppar och sedan sprutas läkemedlet in i ögats glaskropp med hjälp av en tunn nål. Tack vare bedövningen gör det inte ont. Behandlingen tar några minuter och man behöver få en spruta en gång i månaden i tre månader. Det varierar från person till person om man behöver fler behandlingar, men man kan få sprutor under många år.

Man kan få allvarliga biverkningar, även om det är mycket ovanligt. Exempel på sådana biverkningar är en infektion inne i ögat eller näthinneavlossning.

Regelbundna ögonkontroller

När man fått behandling för åldersförändringar i gula fläcken är risken för återfall stor. Därför brukar man få gå på regelbundna ögonkontroller. I början kanske så ofta som en gång i månaden.

Det är viktigt att man själv kontrollerar synen på bägge ögonen varje vecka genom att hålla för ett öga i taget. Om man märker att synen blir sämre, om man börjar få krokseende eller om det krokseende man redan har blir värre ska man kontakta sin ögonmottagning.

Om synen blir mycket sämre

Om man ser mycket dåligt kan ögonläkaren skicka en remiss till en syncentral. Där finns optiker, synpedagoger och kuratorer som kan hjälpa till med de problem man kan få när man har en ögonsjukdom. Man kan få hjälp med att prova ut läsglasögon och andra hjälpmedel som exempelvis förstoringsglas eller olika elektroniska förstoringssystem, men också med att till exempel anpassa belysningen i hemmet.

Att ha dålig syn innebär att man i en del situationer klarar sig bra men i andra inte klarar sig alls, vilket kan vara svårt för omgivningen att förstå. För en del kan det kännas bra att prata med andra som har försämrad syn för att få råd och stöd.