Reportage: Att höra igen

Jerker

Jerker Eriksson föddes med en hörselskada men det tog 30 år innan han skaffade hörapparater. Envishet och fåfänga stod i vägen. Efter några terminer på universitet gick det inte längre och han blev tvungen att ta steget. Den tysta värld han levt i så länge blev plötsligt levande.

Jerker öppnar järngrinden med en knapptryckning. Han hälsar på mjukt Gävle-mål och visar vägen genom en grönskande innergård. Den lilla tvåan, som han delar med sambon, ligger i ett vackert 30-talshus på en avskild gata på Södermalm i Stockholm. Bara några kvarter bort är det fullt av liv och rörelse, men på innergården är det tyst. Så när som på en koltrast som hittat sin plats högst upp i ett träd. Den melankoliska, klangfyllda sången studsar mellan väggarna. Ett läte så omtyckt att koltrasten föreslagits bli Sveriges nationalfågel. Det är hanens högljudda sång som anses som särskilt vacker.

Innan Jerker började använda hörapparater hörde han inte fåglarnas sång. Han har en hörselskada som gör att han inte hör ljusa toner. Ljusa röster, till exempel från kvinnor och barn, har han extra svårt att uppfatta.

- Det var just fåglarnas kvitter som jag minns extra starkt när jag började använda hörapparater.

Medfödd hörselskada

Jerker visar oss in i lägenheten. Det är högt i tak och golvet knarrar lite under fötterna. Inredningen går i något äldre stil med stilrena trämöbler. Det råder ett slags lugn i lägenheten.

Jerker gör i ordning kaffe. Han är lång och smal och rör sig lite försiktigt. Det långa håret faller framför öronen så hans hörapparater är helt dolda. Det finns ingenting hos honom som avslöjar att han hör dåligt. Möjligtvis pratar han lite tyst, något som är ganska vanligt hos personer som använder hörapparat.

- När jag använder hörapparaterna hör jag min egen röst väldigt starkt och det gör att jag pratar ganska tyst.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jerker föddes 1974 i Gävle och hans föräldrar förstod tidigt att det var något som inte riktigt stämde med hans hörsel. Men det var inte förrän vid fyraårskontrollen som läkarna konstaterade att Jerker hade en hörselskada som inte skulle gå att operera.

- Mina första hörapprater fick jag innan jag fyllde tio. Men jag vägrade använda dem. Jag spelade fotboll och simmade, de var i vägen.

Många knep

Men mest av allt var han envis, han ville helt enkelt inte ha några hörapparater. Dels för att ingen annan i hans ålder hade det och dels för att han vägrade inse att han faktiskt hörde dåligt. Han lärde sig många knep för att klara sig i vardagen, till exempel blev han expert på att läsa på läpparna.

- Att läsa på läpparna var mitt starkaste kort. Man skulle kunna säga att jag överlevde genom att läsa folks läppar.

Han övade också upp en förmåga att hänga med i samtal trots att han bara uppfattade några ord här och där.

- Det finns människor som kan göra samma sak fast med text, berättar han. De kan svepa med blicken över en sida och bara läsa några ord här och där, men ändå uppfatta handlingen.

Även på de regelbundna hörseltesterna försökte han hitta genvägar och han var "taggad till tänderna" inför varje test. Han hade stenkoll på personerna i testrummet och när han såg att de tryckte på en knapp så tryckte han precis efter.

- Jag ville helt enkelt inte höra dåligt och jag ville absolut inte gå omkring med hörapparater. Inte ens min gamla morfar gjorde ju det. På den tiden, i början på 80-talet, var det inte alls lika vanligt med hörapparater som det är nu. Så upplevde jag det i alla fall. Nu är det ju nästan lika vanligt som att ha glasögon.

Studier blev vändpunkten

Åren gick. Med hjälp av sina knep klarade Jerker vardagen skapligt.

1998 flyttade han till Uppsala för att studera kulturgeografi. Han orkade tre terminer men efter det tog det till slut stopp. Tentorna var inga problem, där kunde han prestera. Värre var det med föreläsningarna och, kanske allra värst, seminarierna. Jerker såg till att vara först på plats inför varje föreläsning, så att han kunde sätta sig längst fram för att höra föreläsaren så bra som möjligt. Därifrån kunde han också, med lite tur, läsa på läpparna. Det fungerade hyfsat. Värre blev det på seminarierna där man som student förväntas vara aktiv. Även där satte han sig så långt fram som möjligt, men för att inte riskera att upprepa vad någon annan precis sagt såg han till att hela tiden prata först.

- Det var ohållbart. Det blev en enorm prestationsångest för mig. Som om det inte finns nog av det på universitetet.

Från tystnad till en levande värld

Våren 2000 övervann han slutligen sin fåfänga och envishet och skaffade sina första hörapparater. Själva utprovningen gick bra men det blev en lång och jobbig invänjningsperiod, från att ha haft en begränsad hörsel till att plötsligt höra alla ljud lika starkt.

- Nycklar i fickan, knarr från läderskor, fotsteg, röster; allt hördes lika starkt. Om någon tappade en tallrik i golvet så skrek jag rakt ut. I början var det fruktansvärt. De första månaderna var jag fullständigt slut av alla ljud, men jag vande mig och efter ett tag var jag helt såld. Från att ha gått omkring i en tyst värld blev allt plötsligt så levande. Det var fantastiskt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De hörapparater han har idag är digitala och har många fördelar jämfört med de första han hade. Framför allt sorterar de bort buller så det blir inte samma högtalareffekt på alla ljud.

Enligt läkarna skulle Jerkers hörsel bli sämre och sämre med åren. Om han dessutom misskötte sin hörsel och utsatte sig för buller så skulle han med största sannolikhet bli helt döv. Men det stämmer inte riktigt. Sedan ett antal år tillbaka har det inte hänt något med hans hörsel och det finns ingenting som tyder på att den skulle bli sämre. Däremot hörde han bättre när han var liten, så när han fick hörapparater för första gången i vuxen ålder hände det att han plötsligt kunde höra ett ljud som han mindes från sin barndom. Som ett ljudminne.

Bättre i sin tinnitus

Jerker har haft tinnitus så länge han kan minnas. Han beskriver det som höga toner som mer eller mindre alltid ljuder i huvudet. Troligtvis uppstod besvären i samband med födseln. Med åldern har Jerker lärt sig att koppla bort ljuden, men när han var liten var det jobbigt. De tysta nätterna var extra plågsamma.

- Min tinnitus beror mycket på dagsform, om jag känner mig trött eller stressad är det värre. Ibland kan det vara svårt att genomföra hörseltester eftersom tinnitusljuden flyter ihop med testljuden och det har hänt att jag har tryckt på ett tinnitusljud istället.

En tid efter att Jerker fick sina första hörapparater upptäckte han att tonerna i huvudet nästan var helt borta. Eller, som han förklarar det, drunknade de i alla andra ljud som han plötsligt hörde. Han hade fortfarande tinnitus men tonerna blev inte lika framträdande längre, hjärnan kunde plötsligt fokusera på andra ljud.

Trots att Jerker har hörapparater så kan de inte återställa hans hörsel helt. De hjälper honom att höra betydligt bättre, men de sinnesceller i örat som är skadade går inte att reparera och han kan fortfarande ha svårt att uppfatta ljusa röster. Bastoner är inga problem för honom men det kan vara svårt att uppfatta tal i sorliga miljöer.

- Men det kan ju vara svårt för vem som helst att höra vad någon säger inne på en stökig pub. Jag skulle säga att jag klarar mig bättre än mina vänner, jag kan ju läsa folks läppar, säger han och ler.

Stänger av hörapparaterna för att få arbetsro

Jerker har tillsammans med vännen Håkan Axlander-Sundquist skrivit en romansvit i tre delar som heter "Victoria Bergmans svaghet".

Att skriva en bok tillsammans med någon ser Jerker många fördelar med. Man får respons direkt, man kan peppa varandra och allt hänger inte på en själv. Får den ena skrivkramp i två veckor så kan den andra skriva.

 

 

 

Hans dåliga hörsel är ingenting som påverkat skrivandet negativt, snarare tvärtom. Håkan vill gärna ha TV och radio på när han jobbar medan Jerker arbetar bäst under tystnad. Om det är stökigt runt omkring stänger han bara av hörapparaterna. Däremot skulle han aldrig klara av sitt jobb som verksamhetsledare på ett bibliotek utan sina hörapparater. Han möter nya människor hela tiden och det fungerar hur bra som helst.

- Visst händer det att jag tänker att jag borde skaffat hörapparater tidigare, men jag tror inte att något hade fått mig att ändra mig. Möjligtvis att det där med min tinnitus hade kunnat skynda på mitt beslut lite, men jag vet inte. Man är ju som man är också.

Skriv ut
Senast uppdaterad:
2014-09-15
Skribent och redaktör:

Theresa Larsdotter, 1177 Vårdguiden

Fotograf:

Juliana Wiklund