Pergotime

Läkemedelsinformation

Vad är Pergotime?

Pergotime är ett läkemedel som används vid ofrivillig barnlöshet som beror på att kvinnans äggproduktion inte fungerar som den ska. Medicinen påverkar kvinnans äggstockar så att ägglossning sker. Det verksamma ämnet heter klomifen.

Läkemedlet bör skrivas ut av en gynekolog eller ske i samarbete med en specialist i obstetrik och gynekologi.

Så här fungerar medicinen

Det verksamma ämnet i medicinen, klomifen, gör så att det bildas mer så kallat follikelstimulerande hormon, FSH, i hypofysen i hjärnan. FSH stimulerar äggstockarna att bilda hormonet östrogen. Dessa hormoner påverkar äggblåsorna så att äggen mognar och lossnar. Om läkemedlet fungerar som det är tänkt får man vanligen ägglossning fyra till tio dagar efter den sista tabletten i en kur.

För att man ska bli gravid är det viktigt att man har samlag vid tiden kring ägglossningen. Man kan själv kontrollera att man får ägglossning med hjälp av ett ägglossningstest som man kan köpa på ett apotek.

Om man inte blir gravid får man vanligen en menstruationsblödning inom en månad efter den sista tabletten. Om man inte får någon blödning bör man göra ett graviditetstest. Utebliven blödning kan också bero på att behandlingen inte har fungerat.

Risken att få tvillingar eller fler barn, så kallad flerbörd, ökar när man behandlas med läkemedlet. Ungefär en av tio kvinnor som blivit gravida efter att ha använt Pergotime får fler än ett barn. I vanliga fall föds tvillingar vid ungefär en av hundra förlossningar.

Hur tar man medicinen?

Pergotime finns som tabletter i styrkan 50 milligram. Läkemedlet är receptbelagt.

Tabletterna är känsliga för ljus och ska därför förvaras i originalförpackningen.

Dosering

När ett läkemedel är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Därför är det viktigt att följa de anvisningar om dosering som står på etiketten på läkemedelsförpackningen. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar.

Pergotime tas som en kur på 5 dagar. Om det inte fungerar den första gången kan man behöva en ny kur.

Under den första kuren tar man 1 tablett om dagen. Oftast påbörjar man behandlingen på den femte menstruationsdagen.

Det finns ett blodprov som i efterhand visar om behandlingen har fungerat och att man har haft ägglossning. Ibland får man också gå igenom en ultraljudskontroll för att se hur många äggblåsor som har mognat.

Om man inte får ägglossning efter den första kuren kan man gå igenom en ny kur. Då tar man vanligen 2 tabletter om dagen i 5 dagar. Om man får ägglossning efter den första kuren, men inte blir gravid, kan man också gå igenom en ny kur. Men då behöver inte dosen ökas utan man kan fortsätta ta en 1 tablett om dagen.

Det måste gå minst en månad mellan kurerna och man bör inte ta mer än tre kurer i följd. Om man inte blir gravid efter tre kurer kan man behöva någon annan typ av behandling.

Viktigt

Innan man börjar ta medicinen är det viktigt att partnern har gjort ett spermaprov som visat att spermiernas antal och simförmåga är normal.

Om magen blir väldigt svullen och öm bör man ta kontakt med sin läkare för en kontroll. Orsaken kan vara att alltför många äggblåsor har bildats.

Man ska inte använda Pergotime om man har någon leversjukdom, onormala blödningar från underlivet, livmodercancer eller blåsbildning i äggstockarna, så kallad ovarialcysta. Därför är det viktigt att läkaren har gjort en ultraljudsundersökning innan man börjar ta läkemedlet.

Hos vissa personer kan medicinen orsaka yrsel. Andra kan få dimsyn eller andra synstörningar. Förmågan att köra bil kan då påverkas. Människor reagerar olika och man är själv ansvarig för att bedöma om man kan köra bil eller annat motorfordon, eller sköta ett arbete som kräver full uppmärksamhet.

Biverkningar

Ungefär en till två kvinnor av tio som behandlas med Pergotime drabbas av biverkningar. Vissa kan till exempel få huvudvärk, yrsel, förstorade äggstockar eller blåsbildning på äggstockarna. Andra kan känna av illamående, blodvallningar eller ömmande bröst. En del kan få problem som nervositet, sömnlöshet eller synstörningar.

Ibland kan äggstockarna överreagera på behandlingen. Det kan orsaka smärtor i magen och då ska man kontakta läkare.

Graviditet och amning

Man ska inte använda läkemedlet när man är gravid. Det finns en liten risk för att fostret kan påverkas. Man ska rådgöra med läkare om man har använt läkemedlet när man är gravid.

Man ska inte använda läkemedlet när man ammar.

Mer information

1177.se och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177.se beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur man ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om man är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177.se gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när man använder läkemedlet.

På Läkemedelsverkets webbplats kan man söka upp den så kallade bipacksedeln, som är det informationsblad som följer med medicinen. I den finns en fullständig information om läkemedlet. Man kan till exempel läsa mer om dosering, mindre vanliga biverkningar och interaktioner.

Rapportera biverkningar

Man kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att man tror att biverkningen beror just på läkemedlet, man behöver inte vara säker. På Läkemedelsverkets webbplats kan man rapportera direkt eller skriva ut en blankett och skicka in.


Senast uppdaterad:
2009-11-30
Manusunderlag:

Åsa Schelin, farmaceut, Stockholm.

Granskare:

Marie Bixo, gynekolog och förlossningsläkare, Umeå universitet.