ECT - elbehandling

Skriv ut (ca 5 sidor)
Skriv ut

När används elbehandling?

När används elbehandling?

Vid svår depression

Elbehandling, som också kallas för ECT eller elektrokonvulsiv behandling, kan vara en behandlingsform vid flera psykiska sjukdomar, bland annat svår depression och för den som har självmordstankar i samband med en depression. Elbehandling kan också hjälpa vid mani och ibland vid vissa typer av psykoser och schizofreni.

Behandlingen kan vara ett alternativ om läkemedel inte har hjälpt, om du har fått mycket biverkningar av dem eller om du är äldre, eftersom du då kan vara känsligare för biverkningar av läkemedel. Den kan också användas vid mycket svår förlossningsdepression eller en amningspsykos eftersom effekten av elbehandling ofta kommer snabbare än av mediciner.

Viktig att du får information före behandlingen

Före behandlingen är det viktigt att du får information om vilka behandlingsalternativ som finns och hur behandlingen kommer att gå till, vilken effekt du kan förvänta dig och vilka biverkningar du kan få. Du bör också få veta hur du ska göra om du får biverkningar och vart du då ska vända dig.

Du har rätt att få information som är anpassad till just den situation du befinner dig i. Ibland kanske du inte själv orkar ta till dig den information du får. Därför kan det vara bra om någon närstående är med, att du får möjlighet att ställa frågor vid flera olika tillfällen och att du också får skriftlig information.

Det är bra att också prata med din läkare om du har några frågor under behandlingsperioden. 

Fäll ihop

Så går elbehandling till

Så går elbehandling till

Elbehandling ges på sjukhus

Du får alltid elbehandling på sjukhus. Det beror på att du blir sövd en kort stund under behandlingen. Ibland är du inlagd på sjukhuset, men du kan också bara komma dit för behandlingen och gå hem igen några timmar efteråt.

Vanligt med mellan fem och tolv behandlingar

Ofta kan du känna att symtomen minskar redan efter några behandlingar, men det är vanligt att det behövs mellan fem och tolv behandlingar innan du känner dig bättre. Ibland kan du behöva fler, men det är ovanligt. Elbehandling brukar ges två till tre gånger i veckan.

En del kan behöva enstaka elbehandlingar med jämna mellanrum. Till exempel kan du få en eller två elbehandlingar i månaden för att minska risken att bli sjuk igen eller om läkemedel inte brukar hjälpa.

Förberedelser

Eftersom du blir sövd en kort stund får du träffa en narkosläkare innan behandlingen. Läkaren gör en kroppslig undersökning och du får lämna blodprov. Bland annat vill läkaren veta hur halten av salter ser ut i blodet och ibland kontrolleras hjärtat med EKG.

En del läkemdel kan minska effekten av elbehandlingen eller kan vara olämpliga att ta i samband med behandlingen. Du får information av läkaren hur du ska ta medicinerna under behandlingsperioden.

Eftersom du blir sövd ska du inte äta eller dricka innan behandlingen. Du får information om hur många timmar innan behandlingen du ska fasta. Om du använder glasögon eller har löständer tas de bort tillfälligt under behandlingen.

Du blir alltid sövd

När du kommer till behandlingsrummet får du sladdar kopplade på bröstkorgen och på pannan för EKG och EEG så att hjärtats och hjärnans aktivitet ska kunna följas under behandlingen.

Narkosläkaren finns med hela tiden och kontrollerar hur hjärtat slår och hur du andas. En annan läkare eller sjuksköterska ger själva elbehandlingen.

Du brukar först få andas in syrgas eftersom kroppen behöver lite mer syre under behandlingen. Sedan blir du sövd med ett narkosmedel som har snabb effekt och när du har somnat får du muskelavslappnande medicin. Medicinerna gör att du sover och är avslappnad i musklerna. Alla läkemedel ges direkt i blodet genom en venkateter, en tunn plastslang som placeras i ett blodkärl på handen eller i armvecket. För att du inte ska skada tänderna under krampen får du ett så kallat bitblock att bita i. Det sätts in i munnen när du har somnat.

Elbehandlingen framkallar en kort kramp

Under behandlingen förs korta pulser med ström genom hjärnan under några sekunder. Strömmen förs in i hjärnan med hjälp av en typ av elektroder som läggs på huvudet. Det leder till att ett kontrollerat krampanfall framkallas. Krampen brukar pågå mellan femton och sextio sekunder. Du vaknar ungefär fem till tio minuter efter behandlingen när narkosmedlet har slutat att verka.

Det är bara delvis klarlagt varför elbehandling ofta ger bra effekt. Vid depression är balansen mellan vissa signalsubstanser och de receptorer som överför signalsubstanserna förändrad. Det finns forskning som visar att elbehandling återställer balansen.

Fäll ihop

Efter elbehandlingen

Efter elbehandlingen

Hur känns det efter behandlingen?

Under själva behandlingen är du sövd och känner därför ingenting. Eftersom du har varit sövd en så kort stund brukar de flesta inte må dåligt av narkosen efteråt. Du kan känna dig lite förvirrad en stund efter att du vaknat.

Direkt efter behandlingen kan en del känna sig lite trötta och få ont i huvudet. Vanliga receptfria smärtstillande mediciner brukar hjälpa och de kan du även ta som förebyggande innan behandlingen. Du kan också få lite träningsvärk efter krampen.

Du brukar få stanna kvar en stund efter behandlingen då puls och blodtryck kontrolleras. Om du är inlagd får du sedan komma tillbaka till avdelningen. Om du inte är inlagd brukar du få stanna en stund på sjukhuset innan du åker hem.

Du bör inte köra bil själv eftersom du både har varit sövd och fått elbehandling. Det kan vara bra att du har någon närstående med dig.

Biverkningar av behandlingen

Alla behandlingar kan ge biverkningar och det är alltid bra att tillsammans med läkaren och närstående väga fördelar och nackdelar med behandlingen mot varandra.

Elbehandling kan ge minnesstörningar. Ofta är minnesstörningen tillfällig och handlar framförallt om sjukdomsperioden. En del upplever att minnet är försämrat under längre tid. Eftersom man även kan få minnesstörningar när man är deprimerad kan det vara svårt att veta om det beror på sjukdomen eller behandlingen.

Risken för minnesstörning kan minska om strömmen endast ges i ena sidan av hjärnan, så kallad unilateral stimulering. Det är också det vanligaste sättet som elbehandling ges på. Ibland kan man behöva få så kallad bilateral behandling, som innebär att man får strömmen på båda sidorna av hjärnan. Det kan till exempel vara om du mår mycket dåligt eller om unilateral behandling inte har effekt.

Upplevelse av behandlingen

Upplevelsen av att få elbehandling varierar mellan olika personer. Många som har fått elbehandling tycker att det är den behandling som har haft bäst och snabbast effekt vid till exempel en djup depression. Om man blir sjuk på nytt kan det vara den behandling man önskar få igen.

Andra vill inte vara med om behandlingen igen. Det kan till exempel bero på att man inte tycker att behandlingen har hjälpt eller att man tycker att minnet har blivit försämrat en lång tid efteråt.

Om du inte har fått elbehandling tidigare kanske du tycker att det verkar obehagligt. Kanske det delvis beror på att behandlingen förr kallades för elchock, vilket är ett felaktigt namn eftersom det inte handlar om att man får någon chock.

Inför behandlingen är det  viktigt att man får den information man behöver för att känna sig trygg.

Kvalitetsregister

För att kunna följa upp och för att  kunna förbättra kvaliteten av behandlingen finns ett nationellt kvalitetsregister för elbehandling. Som patient blir du informerad om registret. Det är helt frivilligt och du kan när som helst ångra dig och få sina uppgifter borttagna ur registret. Uppgifterna i registret är sekretessbelagda och får bara användas för utvärdering av och forskning kring elbehandlingar. 

Du kan  få information av din behandlande läkare.

Fäll ihop

Lästips

Lästips

Socialstyrelsen har tagit fram boken Min guide till säker vård, för att stärka patientens delaktighet i vården. Man kan ladda ner den som pdf, som e-bok eller lyssna på den som talbok. Den finns även i en lättläst version och på tio olika språk.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 5 sidor)
Senast uppdaterad:
2015-09-18
Redaktör:

Anna-Lena Byström, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Mats Adler, läkare, specialist i psykiatri, Stockholm

Axel Nordenskjöld, läkare, specialist i psykiatri, Örebro